Myter och kampanjer i politiken...

Sir Galahad - en hjälte!

bild ur wikipedartikeln om myter. Denna bild skildrar myten om att solen drogs i eller var formad som en vagn. Men nu vet vi ju bättre angående detta, eller?
Carl Jung menade att myten om Beowulf, hjälten, var ett exempel på en av de beståndsdelar han ansåg var väsentliga i myter (riddaren på den vita hästen - som ska komma och rädda oss? Men rädda oss från vad?).

[Uppdaterad i slutet med länkar till några ledare 9 september]. Göran Greider skriver i sin ledare "Halkar Sverige efter? - Greider om myterna som styr den politiska debatten" att:

"Påståendet att Sverige halkar efter var helt enkelt en tankefigur som förts fram av ideologiska skäl, för att ge legitimitet åt mer drastiska marknads- eller till och med nyliberala idéer om att välfärdsstaten var för generös, den offentliga sektorn för stor."

En målmedveten hjärntvätt av människor av dem med makt, pengar och resurser!

"Politiska kampanjer bygger ytterst sällan på några fakta. Från högerhåll - men också från vänsterhåll - försöker man ofta framkalla känslan av att samhället gått in i en djup kris, att det egna landet är mycket sämre än alla andra och att något radikalt därför måste göras.

Folkpartiledaren Jan Björklund har under många år arbetat hårt för att sätta en krisstämpel på den svenska skolan.

Han har hävdat att Sverige är sämst i världen när det gäller ordning och uppförande i skolan och han har hävdat att svenska elever släpar efter på de flesta områden."

Jag har många funderingar, undringar och känslor mitt i hektiskt jobbande, kursande m.m., om svenska barn och ungdomar kontra amerikanska. Våra ungdomar verkar inte ha samma behov av uppror som amerikanska? Och jag tror alla de vuxna människor jag har kommit i kontakt med de senaste åren från andra länder i världen (i detta fall USA, England, Irland, Nederländerna…) vill revolutionera skolan! De verkar ha en massa agg till skolan! Jag har försökt att förstå detta och undrat varför jag inte känner ett lika stort behov för detta.

Alla dessa personer jag har kontakt med är män. Har de större behov av revolt?

Visserligen jobbar jag själv i skolan, dock i dess utkant, sedan väldigt många år. Fast jag har ju själv varit elev i den svenska skolan och dessutom i många svenska skolor i många olika delar av landet. Framförallt under min uppväxt, men också senare som vuxen i yrkesutbildning och en massa fortbildning. Visst har jag väl synpunkter och tycker att det finns saker att förbättra, men jag reagerar inte som dessa män gör.

Det verkar också som om amerikanska tonåringar har större behov av uppror rent generellt??

Och nu när jag har suttit och översatt texten från en (tjock och omfångsrik) amerikansk bok i musikteori så reagerar jag över något i tonen och/eller synen på förhållandet till barn…

Jag har svårt att sätta ord på allt detta, men skulle vilja göra det alltmer…

"Andra partier, även socialdemokraterna, har i hög grad anpassat sig efter hans tes att den svenska skolan halkar efter./.../

Elever och kanske i synnerhet lärare har blivit fråntagna mycket av sitt självförtroende och de recept som Björklund skrivit ut - mer disciplin och mer betyg - är på väg att genomföras, trots att receptens effektivitet saknar stöd i skolforskningen."

Sofie Wiklund skriver i sin ledare ”Tafatta socialdemokrater” om Tyskland och hur en klassmur skiljer fattiga och rika åt. Agnarna sållas från vetet.

Se också wikipeda om myter och tidigare inlägg om apokalyps eller den yttersta dagen.

DD-artiklarna finns också här.

Tillägg 9 september: Läs Göran Greider i ledarna "Skattebetalarna räddar kapitalisterna" (ja, småfolket får betala för avregleringar - och skattesäkningar), "Socialdemokratiska skymningstankar..." och "..och borgerliga" , dessa artiklar finns också här.

Han skriver t.ex.:

”Först avregleras alltså ekonomierna i äkta marknadsliberal anda - och när samma ekonomier kraschar, ja då får de breda lagren av skattebetalare gripa in och rädda situationen, trots att dessa aldrig har uppskattat den doktrinära marknadsliberalism som styr så mycket av dagens ekonomiska tänkande.

Bara under några efterkrigsdecennier motades den där tanklösa marknadsliberalismen ut ur politiken, men det hade mest att göra med det då ännu levande minnet av kraschen 1929.”

och:

”…klassisk högerpolitik: Företag i sig ska gynnas, men inte det som skapar ett levande företagsklimat, det vill säga kunniga konsumenter, trygga löntagare och skatter som förmår finansiera den välfärd som ett vitalt näringsliv alltid lever i symbios med."