Visar inlägg med etikett competition. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett competition. Visa alla inlägg

torsdag 18 februari 2010

Om individen, förakt för svaghet, maktmissbruk och allmänt funderande över retorik…


om moderater och att göra vågen.

Har ingen aning om vad jag ska sätta för rubrik på detta inlägg.

Funderade över detta med vissa partier som säger sig hylla individen när jag åkte till jobbet igår morse.

Samt över dem som säger sig vara emot byråkratin, men som inte alls avvecklar den, utan sätter in den på andra ställen istället och kanske ärligt inbillar sig att de avvecklar den och tror de är mindre byråkratiska, fast de inte är ett spår mindre ”byråkratiska.” Kanske ännu mer stelbent byråkratiska och än mindre flexibla (något de kräver av medborgarna dock) istället. Denna fundering apropå diskussion på jobbet om blå politiker på kommunnivå som inte är ett dyft mindre byråkratiska. Kanske ibland MER byråkratiska än de företrädande röda.

Och nu på morgonen möts jag av Carl Bildts nuna i TV angående nytt lagförslag från alliansen om enskildas och statens ansvar vid kris när svenskar befinner sig utomlands. Och jag får lust att blogga. Ironiskt.

Vilka var det som skrek högst över förra regeringens krishantering under tsunamin? Nu kommer den regering som efterträdde med lagförslag som innebär att individen måste ta ett större eget ansvar (ekonomiskt) för räddningsaktioner. Bildt sa att det gör man i ett ”fritt land.” Så fick han retoriskt till det att det handlar om ”frihet.” Individens frihet? Är det detta som kallas hyckleri?

Tja, han ser bara om sin egen frihet? Han har inget emot att folkets makt monteras ner (han är förmodligen rädd för demokratin) och att han och hans gelikar får mer och mer makt. Penning- och medial makt (och media ger honom glatt den makten – även Sveriges television). Tolkningsföreträde?

Såg han besvärad ut (eller fick han anstränga sig hårt för att inte se så nöjd och glad ut som han var) när han meddelade om ansvaret att ha reseförsäkring, brukar inte människor ha sådan (har han förmåga att känna sig skamsen och besvärad, när han som ytterst privilegierad, i alla fall makt- och penningmässigt, går ut och lämnar dylika besked)? Eller försökte han som sagt dölja hur oerhört belåten han var över detta beslut (som utrikesminister - och ansvarig), trots att alliansen kanske vann en massa röster på den enorma kritiken av förra regeringens hantering av tsunamin?

Gick alliansen och dess företrädare ut då och sa att människor bör se över sitt eget skydd när de reser utomlands? Jag kan inte påminna mig att någon enda gjorde det. Och de som drabbades i tsunamin var är deras kritik nu över alliansens beslut? Kommer den? Eller låter media den inte komma fram?

Läs också Göran Greiders ledare ”Bildt förstorar sitt ego genom EU.”

(Ny)liberaler hyllar individen. Men behandlar de individer som just enskilda individer? Behandlas (alla) enskilda individer ens med respekt, och inte som kollektiv, av dem som säger sig värna om individen och vara emot kollektiv? Eller behandlas bara vissa individer med individuell respekt?

Nej, är sanningen att liberaler klumpar ihop människor i kollektiv, i kreti och pleti? Där bara vissa (ytterst få allra högst i makthierarkin) är verkligt värda individuell respekt och mänsklig aktning? Och de andra som inte når upp till standarden bör skämmas så att de möjligen lyfter sig upp till den nivå där de kan börja förtjäna rätten att leva värdigt och respekteras? Inte minst sjukskrivna kvinnor (med utmattningsdiagnoser inte minst) bör skämmas, de som redan har tendenser till att av skam tiga. Dem som det är lätt att ge sig på och spara pengar på. Och var går DE sparade pengarna? För det FINNS pengar.

Läste en recension av Per Runesson över André Brinks ”Skiljevägar –memoarer” (Forum). Han skriver:

”Fram till nittiotalets början kunde en svart person straffas i Sydafrika om vederbörande inte bar sitt pass med sig, dagligen förödmjukades de svarta. De skulle egentligen inte finnas där, annat än som underordnade den vite mannen.”

Ja, det där med att förödmjuka människor, få dem att skämmas. Ett maktmedel. Som vissa tenderar att ta till. Och de gör vågen när vissa politiska beslut tas.

Kulturhyllan i DD undrar också i ”Vem kryddar dagens soppa?”:

”I dag när klassamhället växer kan frågan upprepas: Varför tiger författarna?”

Ja, var är civilkuraget?

I artikeln ”FI vill stoppa bolånefest” så säger Finansinspektionens chefsekonom Lars Frisell att han är bekymrad över hushållens höga belåningsgrad.

I artikeln ”Om människans goda och onda” kan man läsa om kulturen som premierar konkurrens, drömmen om framgång och ekonomisk vinning:

”Vinnare kräver förlorare.”

Jag tror inte vi är födda till att konkurrera och bara bry oss om oss själva eller bara våra närmaste. Ett barn är inte fött med onda drifter som måste stävjas. Det används som ursäkt för att "uppfostra" de. Men detta är ämne för en separat bloggpostning.

Vidare om vår värld: Falska mediciner kan vara storsäjare på nätet. De kan vara både olagliga och skadliga. Fru till kirurg i USA berättade för min pojkvän (amerikan och boende i USA) att kirurger opererar på döda patienter för at kunna ta (rejält) betalt för sina ingrepp. Läkare är tvungna att ta dyra försäkringar för att skydda sig mot patientstämningar. Undra på om sjukvården blir dyr. Är detta en modell att följa?

Arbetslösa blir yrkessoldater – den nya given i Sverige. Bengt Göransson skriver i brev till ledarsidan som svar på Göran Greiders ledare ”Soldater gör mig alltid orolig”:

”Göran!

Jag läser din ledare ’Soldater gör mig orolig’ med gillande. Jag har under senare år blivit alltmer övertygad om värnpliktens värde, detta sedan denna avskaffats i Sverige och vi fått en yrkesarmé.

En yrkesarmé följer affärslivets villkor, det vill säga kräver ständig expansion, och då fortsätter kriget i evighet. Värnpliktsarmén vill att kriget ska ta slut.”

Vad bra skrivet! Och viket bra argument för att ha en värnpliktsarmé före en yrkesarmé. I tillägg: folket i gemen är nog också mer angeläget att avsluta ett krig som bedrivs av en värnpliktsarmé än om det bedrivs av en yrkesarmé som ju bara gör sitt jobb. I synnerhet om de visar sig vara ett orättfärdigt krig. En yrkesarmé är lättare för makten att skicka ut också? Och de som skickar ut armén behöver inte själva delta i kriget, med allt vad ett krig innebär. Finns pengar och var tas de ifrån för att rehabilitera traumatiserade soldater (även i en yrkesarmé som USA:s)?

Samhället som riktigt dålig teater.

Ja, moderatskandalen har en ideologisk dimension. Och nyliberal ekonomi är odemokratisk – det går visst att styra ekonomin på annat sätt, den nyliberala ekonomiska politiken är INTE enda vägens politik.

Läs Robert Sundbergs svar till Lennart Sacrédeus (KD) brev till ledarsidan ”Dalapensionärer förtjänar sänkt skatt!”:

En omfattande offentlig välfärd, och social trygghet inte minst för pensionärer, har ett pris i form av en hög nivå på skatterna. Den ledarsida jag företräder är uppriktig på den punkten. Jag tycker att de tre rödgröna partierna också är det, även om de kunde vara ännu tydligare.

Ditt parti och din allians har sänkt många skatter: för bolag, de med förmögenhet, de med värdefulla fastigheter, de med jobb. Men inte för pensionärer.

Ni har därmed minskat resurserna för en god offentlig välfärd. Nu när statens underskott är cirka hundra miljarder kronor årligen vill ni sänka skatterna än mer. Hur ska då välfärden och tryggheten finansieras?

För alla de som är med i A-kassan fördyrade din allians, vilket ihop med annat (t ex lägre ersättning vid sjukdom) åt upp mycket av skattesänkningarna för löntagare.

Ni allianspartier är inte överens om skattepolitiken. Hur det ska bli med beskattning, och offentlig välfärd, vid fortsatt alliansstyre är i högsta grad oklart för Dalarnas och Sveriges pensionärer. Alliansens partier är inte eniga och har ett budgetunderskott att ta itu med, vilket begränsar utrymmet för t ex sänkt pensionärsskatt.”

Och tydligen är det bara Miljöpartiet och Vänsterpartiet som uttryckt sitt tvivel om svensk militärs närvaro i Afghanistan. ETC skriver att den amerikanska fredsaktivisten Cindy Sheehan sa i intervju med dem apropå en utvidgad svensk närvaro i Afghanistan att vi inte ses om befriare, utan som del av en förtryckande makt. Ja, Robert Sundberg skriver ”Soldaterna bör tas hem – Operationerna i Afghanistan riskerar att dra in Sverige som en med USA stridande part" och:

”Det finns fler länder i världen med folk som förtrycks, som Nordkorea, Sudan med provinsen Darfur, Somalia och Kongo Zaire, för att nämna några av de kanske värsta länderna.

Sverige kan och bör vara aktivt med trupper, lämpligen i FN-regi, i länder där det behövs, eventuellt något av de nyss nämnda. Och det kan få kosta.

Men operationerna i Afghanistan riskerar att dra in Sverige som en med USA stridande part. Därför bör Sverige, så länge USA är inbegripet i en omfattande krigföring mot talibanerna, lämna Afghanistan. Detta bör ske senast när mandattiden i höst går ut.”

Och ovanpå allt annat ”Kulturfloppen firar ett år.” Alliansen har det sjåigt att finansiera alla sänkta skatter och mutan i form av jobbskatteavdrag till alla oss som jobbar. Medan de ser om sitt och sina gelikars hus på andras (mindre bemedlades) bekostnad.

lördag 20 december 2008

Individualister och om att konkurrera...



Den amerikanska filmregissören Courtney Hunt i intervju om sin film ”Frozen River” (eller ”Frusen flod”) i ETC:
”De stora bolagen anser att sådana berättelser är för deprimerande. Istället produceras produkter som lockar stor publik. Sett till vilka filmer som säljer bäst så föredrar amerikanska biobesökare underhållningsvåld snarare än realistiska skildringar av livet, speciellt om de har dyster ton./…/

Det finns en stark strömning av individualism, att vi alla är separata öar som kan klara oss utan att någonsin be varandra eller myndigheterna om hjälp. Jag tror att vi kommer att översköljas av världsfrånvänd fiktion, av fantasins eskapism./…/


Det låter hårt, men jag välkomnar en ekonomisk kris. Jag hoppas att den kommer att ge oss alla nödvändig förståelse: Det är inte eftersträvansvärt att bli rik till varje pris och med alla medel, samt det är inte skamligt att vara fattig.

Undra på om många människor vill ha verklighetsflykt i detta samhälle! Och vilka gagnar detta?

Om huvudpersonerna:
”Båda är marginaliserade, satta under omänsklig press.”

Vilka gagnar detta?

Läs också Gudrun Schyman i ”Jämställdhet skyddar mot framtida kriser.” Ja, behöver vi samarbeta för att hantera de problem vi ser framför oss vad gäller miljö, ekonomi osv.? Istället för att konkurrera med varandra?

Vilka har "hittat på" att detta att konkurrera ligger i människans natur? Gör det verkligen det? Jag tror inte det egentligen. Vilka gagnar detta att vi konkurrerar med varandra? När har vi lärt oss detta? Väldigt tidigt? Är det därför denna idé är så hårdnackad?

Och vi har fått - och gett - motstridiga (och förvirrande) budskap: barn ska lära sig samarbeta, fungera socialt, men samtidigt konkurrera. Hur fungerar detta ihop? Fungerar det? Kan det vara en anledning till att vi har de problem i har? Inklusive att föräldrar till våra nittiotalister hade så tufft under nittiotalet? Och dessa nittiotalister har utvecklat en större egoism än tidigare generationer?

Mer om kultur stod det i artikeln ”Regeringen vill ha sponsrad kultur” i ETC. Hittar den dock inte. Kulturen ska bli kommersiell, helt ofarlig och menlös? Vi ska sitta och titta på Feelgoodfilmer och/eller actionfilmer? Ingenting som oroar oss?

Ja, det finns en rädsla för kompetens hos makten?

onsdag 15 oktober 2008

Några röster i debatten den senaste veckan...


Se först ”Bara staten kan stoppa paniken” av LO:s chefsekonom Dan Andersson (min kursiveringar i texten nedan):

I det ekonomiska systemet ligger inbyggt att pengar och ägande hamnar i allt färre händer. De redan stenrika blir allt rikare.


I dag styr 500 multinationella storbolagskoncerner och dess direktörer över världsekonomin. De bestämmer över investeringar, patent, produktion, distribution och så vidare.


Även det strider fullständigt mot marknadsekonomin, som bygger på en fungerande konkurrens.


Vilka de 500 är kan man se på www.fortune.com. När företag blir jättar, blir de anonyma, vilket ger utrymme för direktörerna att handla oetiskt utan socialt ansvar. Det ekonomiska systemet lämnar alltså fältet öppet för girighet och habegär.”

Se sedan debattartikeln ”Dags för ekonomisk demokrati” av Jan-Åke Blomqvist:

Kommer ni ihåg bankkriserna före 1970? Nej, det finns en enkel förklaring till det. Mellan 1945 och 1971 förekom ingen bankkris (förutom en i Brasilien) därför att banksektorn var reglerad.


Finansmarknaden har tre uppgifter. Den ska bidra till att slussa överskott till underskottsområden i ekonomin, den ska tillgodose behovet betalningsmedel eller likviditet i samhället och den ska bidra till att hantera eller utjämna risker i ekonomin.


Dessa två senare uppgifter fungerar nu uselt. Det är ont om likviditet och finansmarknaden kan inte hantera riskerna, utan staten måste gripa in.


Finansministern säger att det inte är några problem i det svenska finansiella systemet. Det vet nog inte Anders Borg, för krisens egenskap är just att ingen vet hur stora förlusterna är, vilket visas av den höga riskpremien i lånen mellan bankerna. Det finns lika mycket dåliga lån i Europa som USA och banker i Holland, Frankrike och Irland och Island tas över av staten. En andra egenskap hos krisen är att smittan och att svagheter i en regions finansiella system fortplantar sig till andra regioner.


Det finansiella systemet är mer skört än vad rigida försvarare av okontrollerade marknader vill erkänna. Det vi ser är inte bara girighet utan panik och rädsla./…/


Anders Borg bör inte uttala sig som om problemen är små utan tvärtom visa att regeringen tar problemen på allvar.


Borg bör bjuda in Thomas Östros och lägga korten på bordet, beskriva problemet och visa på en politik för att förebygga smittspridningen till produktionen och sysselsättning. Staten måste via Riksgälden, Riksbanken och statskassan tydligt visa att staten kan garantera hela banksystemet. Skattebetalarna kommer att ställa upp och finansiera banksystemets förluster om de får del i uppsidan när det blir bättre tider. Det ska vara tydligt att, om det blir nödvändigt med statliga insatser i banksystemet, så kan staten åter komma att nationalisera banker som skedde med Nordbanken i början av 1990-talet så att staten också får del av vinsterna när krisen är över.


Med stor sannolikhet behövs en ny finanspolitik. Regeringens program innebär drivkrafter att arbeta mer, staten vill sälja sina banker och använda otrygghet genom sämre arbetslöshetsförsäkring som medel.

Ja, vad kan det orsaka: att använda otrygghet som medel?


Och slutligen Göran Greider i ledaren ”Det var arbetarrörelsen som vann debatten igår”:

Plötsligt står han ju där, Reinfeldt, och har bara sina förbannade skattesänkningar att komma med. Och envist fortsätter han att betrakta a-kassan som enbart något slags bidrag och inte som både den rättighet den är och som den oerhörda keyenesianska krisbekämpare den faktiskt utgör; denne moderatledare förstår helt enkelt inte vad a-kassan är för något.

Han har svårt att hantera Sahlins berättigade kritik för att regeringen nöjer sig med en budget lagd före de två kriserna. Han blev ordentligt upprörd några gånger igår kväll. Var det inte den upprördhet man brukar finna hos den som känner att det är något här som han inte förstår? Jo.”

Hade morgonnyheterna på på TV nu på morgonen, med inslag från debatten igår och var tvungen att slå av TV:n när Reinfeldt började mässa och köra sina mantra…Och kände "Men denne man är ju rent och skärt arrogant!?"


Se också här för texterna ovan.