Inlägg
Se först ”Bara staten kan stoppa paniken” av LO:s chefsekonom Dan Andersson (min kursiveringar i texten nedan):
”I det ekonomiska systemet ligger inbyggt att pengar och ägande hamnar i allt färre händer. De redan stenrika blir allt rikare.
I dag styr 500 multinationella storbolagskoncerner och dess direktörer över världsekonomin. De bestämmer över investeringar, patent, produktion, distribution och så vidare.
Även det strider fullständigt mot marknadsekonomin, som bygger på en fungerande konkurrens.
Vilka de 500 är kan man se på www.fortune.com. När företag blir jättar, blir de anonyma, vilket ger utrymme för direktörerna att handla oetiskt utan socialt ansvar. Det ekonomiska systemet lämnar alltså fältet öppet för girighet och habegär.”
Se sedan debattartikeln ”Dags för ekonomisk demokrati” av Jan-Åke Blomqvist:
”Kommer ni ihåg bankkriserna före 1970? Nej, det finns en enkel förklaring till det. Mellan 1945 och 1971 förekom ingen bankkris (förutom en i Brasilien) därför att banksektorn var reglerad.
Finansmarknaden har tre uppgifter. Den ska bidra till att slussa överskott till underskottsområden i ekonomin, den ska tillgodose behovet betalningsmedel eller likviditet i samhället och den ska bidra till att hantera eller utjämna risker i ekonomin.
Dessa två senare uppgifter fungerar nu uselt. Det är ont om likviditet och finansmarknaden kan inte hantera riskerna, utan staten måste gripa in.
Finansministern säger att det inte är några problem i det svenska finansiella systemet. Det vet nog inte Anders Borg, för krisens egenskap är just att ingen vet hur stora förlusterna är, vilket visas av den höga riskpremien i lånen mellan bankerna. Det finns lika mycket dåliga lån i Europa som USA och banker i Holland, Frankrike och Irland och Island tas över av staten. En andra egenskap hos krisen är att smittan och att svagheter i en regions finansiella system fortplantar sig till andra regioner.
Det finansiella systemet är mer skört än vad rigida försvarare av okontrollerade marknader vill erkänna. Det vi ser är inte bara girighet utan panik och rädsla./…/
Anders Borg bör inte uttala sig som om problemen är små utan tvärtom visa att regeringen tar problemen på allvar.
Borg bör bjuda in Thomas Östros och lägga korten på bordet, beskriva problemet och visa på en politik för att förebygga smittspridningen till produktionen och sysselsättning. Staten måste via Riksgälden, Riksbanken och statskassan tydligt visa att staten kan garantera hela banksystemet. Skattebetalarna kommer att ställa upp och finansiera banksystemets förluster om de får del i uppsidan när det blir bättre tider. Det ska vara tydligt att, om det blir nödvändigt med statliga insatser i banksystemet, så kan staten åter komma att nationalisera banker som skedde med Nordbanken i början av 1990-talet så att staten också får del av vinsterna när krisen är över.
Med stor sannolikhet behövs en ny finanspolitik. Regeringens program innebär drivkrafter att arbeta mer, staten vill sälja sina banker och använda otrygghet genom sämre arbetslöshetsförsäkring som medel.”
Ja, vad kan det orsaka: att använda otrygghet som medel?
Och slutligen
”Plötsligt står han ju där, Reinfeldt, och har bara sina förbannade skattesänkningar att komma med. Och envist fortsätter han att betrakta a-kassan som enbart något slags bidrag och inte som både den rättighet den är och som den oerhörda keyenesianska krisbekämpare den faktiskt utgör; denne moderatledare förstår helt enkelt inte vad a-kassan är för något.
Han har svårt att hantera Sahlins berättigade kritik för att regeringen nöjer sig med en budget lagd före de två kriserna. Han blev ordentligt upprörd några gånger igår kväll. Var det inte den upprördhet man brukar finna hos den som känner att det är något här som han inte förstår? Jo.”
Hade morgonnyheterna på på TV nu på morgonen, med inslag från debatten igår och var tvungen att slå av TV:n när Reinfeldt började mässa och köra sina mantra…Och kände "Men denne man är ju rent och skärt arrogant!?"
Se också här för texterna ovan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar