The state of the affairs in the world...

höstbild härifrån.

Ganska ironiskt så här på morgonkvisten, om skyddsnät, om skyddande av makten, om, ja...

Göran Greider skriver i ledaren ”Hemlös Nuder” bland annat att det är litet sorgligt när man funderar vilken plats som skulle kunna passa en politiker som Nuder, med den teknokratiska uppsyn som gör honom litet lätt hemlös så att han varken passar förnyare eller traditionalister inom socialdemokratin. Inte heller står han för något tredje, nytt. Var finns den plats som skulle passa honom? Nu är mitt "sakpolitiska" intresse så nytt, så jag har egentligen ingen åsikt om Nuder vill jag också påpeka och således har jag egentligen inge riktig åsikt om hans kompetens.

Greider fortsätter att om man tänker en gång till så inser man att han med 100 procents säkerhet kommer att få någon viktig post i framtiden, för

”… skyddsnätet är starkt kring hemlösa politiker och de riskerar aldrig att hamna på gatan.”

Och det var just denna mening jag hängde upp mig på i denna ledare, om skyddsnät!!! Vissa behöver inte oroa sig om skyddsnät... Se mer om detta nedan.

Ytterligare funderingar som triggades igång i mig: Hur många andra talanger går förlorade runt om i samhället och kanske helt i det dolda, i skymundan? Människor med en massa resurser, vars resurser går helt till spillo för att de inte har förmåga att marknadsföra sig, inte har de rätta kontakterna eller uppbackningen och liknande? Kan detta i slutänden innebära stora förluster för samhället?

Handlar det alltid om människor med behov av en position eller pengar eller makt, som är beredda att göra något bara för att göra något bra och inte för sin egen vinnings skull, utan för tillfredsställelsen att göra ett bra jobb som hon/han kan känna sig tillfreds med och som gör att hon/han kan sova gott på natten? Vad sorts människotyper premieras i detta samhälle?

Läs också Greiders nästa ledare ”Förnuftigt Smittskyddsstyrelsen,” om vad hårda straff kan leda till, mer och grövre brottslighet, och hans analys över varför så är fallet. Angående att de nykonservativa ropen på hårdare tag som hörs allt högre och högre. Han tycker att det är skönt att förnuftets röst ibland (också) hörs!

Fast jag tycker att dessa röster på hårdare tag har hörts ett ganska bra tag och ganska högt ganska länge!!

Och slutligen skriver han i den tredje ledaren ”När alla andra i världen är galna – Greider om finanskrisens långa historia” om att historien faktiskt är full av liknande bubblor som den vi ser nu, om maniskt risktagande (ja, det var rätta ordet: maniskt), med andras pengar också (till vilka våra pensionspengar hör), som trissas upp till ingen vill vara med längre och betala, samt om att stater och skattebetalare nu måste träda in och rädda ett hjälplöst banksystem, som nu ju faktiskt går på socialbidrag (men hur har de verkliga socialbidragstagarna, sjuka, arbetslösa och helt vanligt folk det? Om de gör misstag och liknande, hur bemöts de? Maktens arrogans?):

”'När alla andra i världen är galna, måste vi i viss mening ta efter dem'. Vem uttryckte sig så? Jo, en engelsk bankir i början av 1700-talet, när han mot bättre vetande kastade sig in i det som blev Söderhavsbubblan - en finanskris av samma typ som i dag drar genom världen. Historien är full av sådana bubblor, från 1200-talets spekulation i champagne, 1600-talets spekulation i tulpanlökar, eller 1800-talets i järnvägar, kanaler och gud vet allt.

Nästan allt som finns på jorden har blivit föremål för den galna finansvärlden; på tjugotalet var det aktier - vilket slutade i kraschen 1929 - och nu har det bland annat varit bostäder i USA.

En blick genom historien visar det tydligt: marknadsekonomin bär inom sig fröet till det där maniska risktagandet som trissas upp till den punkt där någon inte längre kan betala och vill hoppa av karusellen. Och då stannar karusellen.

Vems fel var det den här gången att krisen blev så djup? Nykonservativa och nyliberala skribenter har den senaste tiden börjat skylla eländet på Bill Clinton, som på nittiotalet såg till att sämre ställda amerikaner skulle få råd att köpa hus med billiga lån. Återigen är det alltså den goda sociala viljans fel att världen stjälper?

Den analysen är så närsynt att man inte tror sina ögon. Clintoneran var tyvärr lika nyliberalt inspirerad som Reaganeran och det Clinton gjorde var att avreglera bankväsendet.

Också Clinton var på många sätt beroende av Wall Street, inte minst för kampanjpengar och även för en amerikansk demokrat finns tyvärr enbart ägar- och marknadslösningar.

Marknadsfantasterna klarar mentalt helt enkelt inte av att konstatera att marknadsekonomin med ojämna mellanrum alltid kantrar över i ett vanvettigt risktagande med andras pengar. Särskilt svårsmält för dem är förstås att det nu är stater och skattebetalare som måste träda in och rädda ett hjälplöst finanssystem: banker går på socialbidrag.”

Artiklarna ovan finns också här. Se Andreas Gustavssons artikel ”Stackars lyxhusägare” från december förra året.

Hmmm, mitt i allt handlar det också nyauktoritära krafter, människor med makt och position som hävdar att vi vanligt folk borde vara tacksamma för vad de (politiker i maktställning och andra i maktpositioner) gör. Ja, gör för "vårt eget bästa"!