De enorma möjligheternas land...

från mitt besök i USA - och Washington - i somras.

Det där med att slå hål på myter… Om faktiska möjligheter. Se också Roger Mörtvik igen i ”Inkomstklyftor och klassresor”!!

I artikeln "The Land of Opportunity" i New York Times sommaren 2007 står det (i min snabba amatöröversättning):

“När man ifrågasätter de enorma inkomstskillnaderna i USA, så kontrar hejaklacken för Amerikas ohämmade marknad att alla har chans att bli rika här. Fördelningen av inkomster kanske är sned och skev, men Amerikas ekonomiska mobilitet är inte sämre än andras.

Denna bild är fel, och understödjer dessa dagar alltför många orättvisa politiska beslut, inkluderande nedskärningar i nödvändiga, oumbärliga program som Head Start och Medicaid. Det sägs oss att de fattiga kan ta sig i kragen [use their own bootstraps].

President Bush fick igenom enorma skattesänkningar för de rika delvis därför att ickerika amerikaner, som utgör största delen av befolkningen, tror att alla har en chans att ta sig in i denna klubb [de rikas klubb]. Tyvärr är den amerikanska drömmen inte så brett tillgänglig.

Ny granskning av forskning uförd av the Organization for Economic Cooperation and Development [OECD], en statlig tankesmedja för de rika nationerna, visade att rörligheten i USA är lägre än 40 procent än i andra industriländer. En studie visade att rörligheten mellan generationer – människor som är mer, alternativt mindre, lyckosamma än sina föräldrar – är svagare i USA än i Danmark, Österrike, Norge, Finland, Kanada, Sverige, Tyskland, Spanien och Frankrike. I USA är chansen större än 40 procent att om en pappa befinner sig i den femtedel som finns i botten, så kommer hans son också att göra detsamma. I Danmark är motsvarande sannolikhet under 25 procent och den är mindre än 30 procent i Storbritannien.

Den tröga, långsamma rörligheten i USA är till slut föga förvånande. Förmögna föräldrar för inte bara sin rikedom vidare i form av arv, de kan också betala för en bättre utbildning, föda och sjukvård för sina barn. De fattiga har inte råd med dessa investeringar i sina barns utveckling – och staten sörjer inte för tillräcklig hjälp.

I ett tal tidigare i år så argumenterade Federal Reserves styrelseordförande Ben Bernanke för att medan ojämlikheten vad gäller belöningar ger näring till ekonomin genom att göra så att människor anstränger sig, ska möjligheter vara ’så brett distribuerade och lika som möjligt.’ Problemet är att de som inget har inte har så många möjligheter heller.”