Social säkerhet eller inte...

[Uppdaterad i slutet 25, 26 och 27 oktober]. Paul Krugman om social säkerhet, se hans senaste bloggpostning.

Att fördela resurserna på det sätt vi har gjort i Sverige (och de andra skandinaviska länderna framförallt?) har gjort att många människor har kunnat konsumera, dvs. det har funnits en bredare marknad för att avsätta de produkter som skapats så att säga (halleluja för konsumtion! Obs ironin).

Att vissa bolag och banker har varit och fortfarande är statliga innebär att vi som medborgare har inflytande över sakernas tillstånd i högre grad än om allt vore privatiserat. Vi har inflytande genom de politiker vi valt eller väljer. Vi kan välja bort de politiker vi inte är nöjda med (på pappret). Vi väljer dem vi har förtroende för att sköta våra gemensamma egendomar.

Balans mellan statligt och privat ägt är viktigt? De privata ägarna behöver OCKSÅ utsättas för konkurrens??

Och jag tror också att offentligt finansierade socialförsäkringar blir billigare, på flera olika sätt.

Att de är kraftigt reducerade t.ex. i USA verkar göra människor ÄNNU mindre solidariska med systemet, staten osv. De som trots allt existerar verkar människor utnyttja till max, riktigt suga ut och mer än det om de får minsta chans är mitt intryck. Och vad kostar det i slutänden?

Frågan är hur stora vinsterna är med ett sådant system, om de ens är några? Och vad slags samhälle skapas inte minst? Med allt vad det innebär av kostnader inte bara i pengar…

Vad slags samhällen skapas av olika system?

Ja, kanske är samhällen med blandekonomi de bästa?

Ja, vi, och inte minst politikerna, borde diskutera vad slags samhälle vi vill ha och skapa!? Men politiker verkar inte vara så värst intresserade av det idag. Oavsett var på skalan de står, med möjligt undantag av vänstern?

Vilka alternativ återstår då? Att vi vanligt folk börjar diskutera dessa saker!? Och kritiskt granska och ifrågasätta den politik som förs och torgförs!? Vad politiker gör – och inte gör.

Uppdatering 25 oktober: se "Ett hjärta RÖTT" om "Flockmentalitet och ideologisk blindhet."

Uppdatering 26 oktober: det verkar också som om åldringsvården är så usel i USA att människor inte vill hamna där. Men somliga har inget val; har inga anhöriga (medelålders döttrar t.ex.) som kan (eller vill?) ta hand om dem? Somliga barn (döttrar?) är dock tvungna att ta hand om sina gamla föräldrar?

En modern form av gamla tiders fattigstuga?

Ytterligare tillägg idag: Läs Motvallsloggen om ”Nya tongångar om nationalekonomi” och Joseph Stiglitz.

Uppdatering 27 oktober: Läs ledaren ”Rött vykort från London.”

”…på lördagen den 18 oktober så meddelade Independent att bankdirektörerna trots finanskrisen tagit ut mångmiljonbonusar trots att deras banker varit på fallrepet.
Men det är också andra tecken som pekar på en kall vinter i på de brittiska öarna. Recessionen, det vill säga kapitalismens kris, som knappast kan glädja någon men bekräftar det som förutspåtts från olika håll. /…/

Det här har fått den återfödde labourledaren Gordon Brown att likt en fågel Fenix ta ledningen i Europa och föreslå olika åtgärder för att börja tygla den oreglerade kvartalskapitalismen. Ett exempel på Browns nyvaknade militans är hans hot att sätta in tvångsåtgärder om inte oljeprisets dyk slår igenom i konsumentledet. Han har vidare föreslaget EU-kommissionen flera åtgärder. Ett tidigt globalt varningssystem som ska förhindra det som nu skett sker igen. Och, kanske också det mest kontroversiella förslaget, ett internationellt samarbete som skall följa de 30 största globala företagen och finansiella aktörernas göranden och låtanden över gränserna.

Politiska bedömare här i London menar att mycket tyder på att EU kommer att ta Browns förslag under de kommande veckorna vilket om något skulle tyda på att de nyliberala ekonomernas skördetid kan vara över och att mer förståndiga politiker ökar sitt inflytande på marknadsfundamentalisternas bekostnad. /…/

Det är en otrolig förändring i det politiska klimatet här i London menar alla jag talat med de sista dagarna. Politiken har tagit inte ett utan flera steg åt vänster. En radikalisering håller på att ske som vi inte sett dess likhet sedan det röda sextiotalet. /…/

Det engelska LO:s ordförande Brendan Barber menade i en intervju som Dala-Demokratens utsände fick att: Chicagoskolans ekonomer, Milton Friedman > och nyliberalismen är stendöda politiskt. Barbers råd till premiärminister Brown var enkelt: > Behåll kontrollen över bankerna även i framtiden när finanssystemet kommit på fötter.

Ett tecken på att det också börjar röra sig på gräsrotsnivå är den demonstration på torsdagskvällen som det fackliga nätverket London Shop Stewards Network arrangerade under parollen 'Take the banks from the greedy fat cats'.

När den, här i Storbritannien, välkände debattören Neil Lawson fick frågan av undertecknad hur man ska tolka det som skett så svarade han:

- Det en stor möjlighet för vänstern. Efter 30 år har myten om den fria marknaden och dess överlägsenhet över staten punkterats. > Möjlighet finns att nu skriva om agendan när marknaden misslyckas så totalt, inte bara finansmarknaden utan också vad det gäller bostäder, skolan och arbetsmarknaden.”

Denna ledare finns också här.