Mer om osynliga murar, yta, empatiunderskott och (kanske) tillbakalutad likgiltighet eller bedövning - och dess motsats…

[Uppdaterad 16 november, se slutet avpostningen]. Ulf Lundén skriver i ”Rädda den seriösa dokumentären” angående dokumentären ”Ingen Svensson längre” om osynliga murar.

” ’Ingen Svensson längre’ är en dokumentärfilm som befinner sig på behörigt avstånd från sina huvudpersoner men ändå tillräckligt nära för att finna berättelsens smärtpunkter.

Filmarna visar en tydlig respekt för de inblandade. De dokumenterar men sysslar inte med spekulativa, sentimentalt, säljande och snyftande gråtbilder./…/

Den reklamfinansierade televisionen har länge satsat på så kallade verklighetsprogram. Men att sammanblanda dem med seriös dokumentärfilm är att begå ett helgerån.

Realityprogrammen är främst skruvad och regisserad underhållning som låtsas vara äkta vara.

Nu pratas det om köptemplet Ullared i Skåne. Tidigare var det Färjan på Östersjön.

Programmen sponsras av de inblandade företagen. Det handlar främst om affärer, ett slags ny variant av reklamfilm. De förtjänar ingen större uppmärksamhet eller mediedebatt.

Det finns viktigare saker att diskutera som exempelvis hur seriösa dokumentärfilmare skall överleva på en hyperkommersialiserad mediemarknad, vars kommandoord är vinst och inget annat.

Det finns en uppenbar risk att de stora och väsentliga berättelserna riskerar förbli osynliga och nedtystade i framtiden till förmån för ännu fler lättköpta och ytliga programidéer.”

Den schweiziska psykologen Alice Miller har skrivit om tystnadens mur. Ja, varför är det tyst kring vissa saker? Och bland Berit Ås' härskartekniker finns osynliggörande.

Se tidigare inlägg under kategorin ”tystnadens mur.”

Läs mer om jobbcoacherna i ”Jobbcoach blev haveri”, om förnedring och

”Oseriösa jobbcoacher försöker guida utsatta person till nya arbeten via hjärntvätt, healing, beröringsterapi och hypnos.

Alliansens har satsat tre miljarder på dessa jobbcoacher för att begränsa massarbetslösheten.

Denna kvartett borgerliga partier vann valet genom mantrat att det skulle löna sig att arbeta.

Vi visste inte att det var entreprenörer i healing- och hypnosbranschen som man syftade på.”

Uppdatering 16 november på kvällen: Läs ”Privat vård – inte effektivare”, ”Viktig debatt om vårdval”, ”Privata apotek inte bra för hälsan” och ”Privatkapitalet tar över apoteken”.

Det där med klass...

Göran Greider i ledaren “Från Davos till Belém”:

"På det ena toppmötet, I Davos, tronar en svärm kostym-uniformerade män ur västvärldens eliter. På det andra, i staden Belém vid Amazonaflodens mynning, samlas alla de där människorna vid maktpyramidens fot- fackföreningsfolk, ursprungsinnevånare, radikala sociologer men förstås också de sydamerikanska regeringschefer som nu på olika sätt förnyar politiken. /…/

[Silva de] Lula fällde för övrigt en skadeglad kommentar då han undrade om Internationella valutafonden nu skulle börja styra USAs regering på samma sätt som man lagt sig i de fattiga ländernas styre så att de får ordning på sin ekonomi.”

Nej, det är skillnad på folk och folk för vissa!?

Han skriver också att det naturligtvis är just de fattigaste länderna (och människorna) som recessionen slår hårdast emot. Greider skriver:

” Frågorna som från och med nu ställs är hur kapitalism och marknad ska kunna ställas mer under demokratisk kontroll så att andra värden än kortsiktig vinst hamnar i förgrunden. Den nyliberala ideologiska vågen är över, så mycket är klart, men i övrigt råder ovisshet: Vad förmår arbetarrörelserna och de radikala formulera istället?

Frågan hänger över planeten, från Davos till Belém.”

Läs också debattartikeln ”Välkommen till verkligheten” där sex (s)politiker skriver ett öppet brev till Fredrik Reinfeldt:

”…precis som i övriga Sverige har skattesänkningarna på 75 miljarder till stor del tillfallit den rikaste tiondelen av folket. Dessa får i genomsnittsnitt 5 000 mer i plånboken per månad medan de med låga inkomster får nöja sig med någon hundralapp, när alla höjda avgifter är betalda./…/

Byskolor och kommunala skolor ersätts med friskolor mitt i stan, närhet byts mot vinstintresse./../ … resurserna till barn i behov av stöd minskar. Talet om ökad kvalitet och valfrihet är tomma ord när nedskärningar försämrar och valen bara kan göras av några få./…/

De miljarder som fastighetsskatten och andra skattesänkningar kostat hade behövts för att hjälpa dem som nu blir utsatta för regeringens och finanshajars fumlighet.”

Och läs Ulf Lundén i ” Monopol och medial enfald”:

”Den kommersiella jordbävningen inom alla områden hotar även det fria ordet. När marknadsliberala doktriner styr utvecklingen förvandlas mångfald till enfald och endräkt. Allt prat om att en fri marknad även skapar utrymmen för nya och annorlunda röster är inget annat än humbug./…/

Poeten Bruno K. Öijer har formulerat läget exemplariskt i dikten ’Så få’. Det handlar om människor som till varje pris vill stå i rampljuset genom att syssla med trams, ’som förnedrar sig själva och gör allt/ för att försöka förminska oss som människor/.

Ja, förnedringsprogrammen i teve blir allt fler. /…/

Det sägs att folk bara orkar med underhållning. Att allt skall vara lättsamt och lättsmält men det är ju en åsikt vilken som helst, framförd av människor som själva knappt orkar öppna en bok eller engagera sig i samhällsdebatten.

Flertalet av landets samhällsjournalistiska tidskrifter har nyligen samlat sig till en gemensam protest mot likriktningen. I en debattartikel vill man att kulturministern avskaffar distributionsmonopolet. Var helst du vänder dig möts du av kommersiella tidskrifter som basunerar ut ett enda budskap – shopping och kommers. Det är en monoton och enahanda åsiktsmaskin värre än någon annan.

Tidskrifter med journalistik, samhällsdebatt och ett ickekommersiellt kulturutbud får inte synas tillsammans med Amelia, Hänt i veckan eller andra kändisfixerade publikationer. Här finns ingen chans att impulsköpa exempelvis Ordfront magasin, Axess, Mana eller Tvärdrag.

Är detta fri konkurrens på lika villkor? Det bristfälliga kulturtidskriftsststödet spelar en marginell roll i sammanhanget. Det råder i praktiken monopol på tidskriftsmarknaden som även leder till censur. Ägarna till Tidsam premierar sina egna tidskrifter och kräver också höga försäljningssiffror.

Många tidskrifter stängs därmed ute från marknaden. Den demokratiska tanken kräver en bred flora av seriösa samhälls- och kulturtidskrifter. I dag sker detta med hjälp av ideella krafter eller för svältlöner. När Alliansen lämnat Rosenbad är det dags för den nya röd-gröna koalitonen att avskaffa distributionsmonopolet, utreda mediemonopolet och säkerställa ett tidskriftutbud som kan leva upp till oberoende, kvalitet och mångfald. ”

Se också essän "Reality-TV" samt Ulf Lundén i ”Därför måste fler läsa”:

”Nej, jag tror inte heller att vi med nödvändighet blir bättre människor av att läsa böcker. Vi blir dock mer allmänbildade, utvecklar vårt eget språk och förbättrar läsförståelsen. Det räcker för mig när vi pratar om behovet att få fler människor att läsa.

Jag vill dock inte veta av något skuldbeläggande av människor som inte läser böcker./…

Saken handlar framför allt om makt och inflytande. Om en stor grupp människor inte behärskar språket, då faller hela den demokratiska tanken. Därför måste läsfrämjande insatser inom framför allt LO-kollektivet öka rejält. Det handlar om klasskillnader även inom detta område.

Därför måste varje människa få tillgång till ordet. Den som behärskar språket har större makt än den som står stum och ordlös. I USA är klasskillnaderna ännu större än i Sverige. Det kan också mätas i barns ordförråd. Ett amerikanskt medelklassbarn har hört 32 miljoner fler talade ord än ett barn från underklassen.

Han eller hon behärskar 15 000 fler ord än ett barn som växer upp i fattiga förhållanden.
Orättvisorna består precis som om det vore naturlagar. Att utjämna skillnaderna mellan å ena sidan vältaliga och å andra sidan ordknappa barn är viktigare än forne militären Jan Björklunds satsning på elitskolor.”

Vad bra sagt!

Artiklarna finns också här.

I individualismen tidevarv...

foto på Zygmunt Bauman.

[Uppdaterad 5 november i slutet. En stilla reflektion: måste individ och kollektiv vara motpoler? Kan inte individer existera i kollektiv- och om inte, varför? Det där med integritet, respekt, aktning... Kolla Helle Kleins krönika på julafton förra året igen!!]. Kolla vad bra skrivet om Reality-TV och individualismen/ensamheten idag och skyll-dig-själv-moralen!! Och kolla denna recension av filosofen Zygmunt Baumans bok "Flytande rädsla"!!

I Wikipedia står det bland annat om Bauman:

"Ett annat centralt tema hos Bauman är individualiseringen av i grunden kollektiva problem [det religionspsykologen Owe Wikström också skriver om!!]. Den strukturella arbetslösheten ses till exempel inte som någonting som drabbar individen utifrån, utan som någonting den drabbade själv pådragit sig genom att vara lat/dum/inkompetent/etc.

I Arbete, Konsumtion och den nya fattigdomen (1999) påpekar han detta fenomen genom att belysa först hur arbetsetiken gjorde sitt intåg runt förra sekelskiftet, och sedan påpeka hur samhällets fokus nu skiftar från att arbeta till att konsumera.

Han binder sedan ihop dessa två faktorer med den ständigt ökande robotiseringen av det traditionella arbetet, vilket skapar fler och fler arbetslösa allt eftersom teknologin går framåt.

Dessa ofrivilligt arbetslösa pekas sedan på och kallas både det ena och det andra, varav den viktigaste anklagelsen som riktas mot dem är att det är deras eget fel. Utifrån detta kan de som fortfarande har kvar ett arbete rättfärdiga minskade anslag till de arbetslösa, eftersom det är de arbetslösas eget fel att de är arbetslösa [!!!!]."

Kolla också denna artikel om att ”Privatiseringsvågen har ebbat ut” i Norge. Där står bland annat:

”I Norge har privatiseringsvågen av offentliga arbetsplatser ebbat ut. Istället satsar många kommuner på en demokratisering av arbetsplatserna där de anställda ges större inflytande. /…/

Tidigare demokratiseringsförsök visar på lägre sjukfrånvaro, mer trivsel och smidigare problemlösning. Metoden kallas 'modellkommunmetoden', och utarbetades av Fagforbundet, de kommunalanställdas fackförbund, skriver tidningen Flamman. /…/

- De andra varianterna går ju ut på att säga till kommunens anställda: vi litar inte på att ni gör ett bra jobb - det kan göras bättre av någon annan. Det går ut på fruktan över att förlora jobbet. Modellkommunmetodiken handlar om tillit [!!!]."

Kolla detta om de senaste affärerna… Och detta om fusk och fusk.

Tillägg 5 november: Kolla om "Moderata skandalen Cederschiöld", om knattegänget och Helle Kleins ledare i Aftonbladet idag, där skriver hon:

"Sociologen Niklas Luhmann [om honom på svenska] skriver i boken 'Trust and power' om förtroendet som basen, som själva livsnerven i ett samhälle. Ett handlingskraftigt samhälle genomsyras av medborgarnas förtroende [exakt!!!].

De senaste dagarnas turbulens i regeringskansliet har många dimensioner: privatmoralen, alkoholkonsumtionen, könsrollerna, medialiseringen med mera. Den viktigaste dimensionen handlar om förtroende eller snarare brist på förtroende.

Bilden av Rosenbad som en lekstuga för oerfarna ungmoderater tonar fram. Det ömsesidiga kontrakt mellan folkvalda och folket som all demokrati bygger på håller på att upplösas. Förtroendet för staten rubbas i grunden. Det är allvarligt.

Demokratins livsluft är tilliten. Misstron däremot river sönder samhällsgemenskaper och dess politiska konsekvens heter anti-demokrati och auktoritära strömningar [sant!!].

'Den ödmjukhet som föddes ur andras tillit', skrev Dag Hammarskjöld i sina Vägmärken. Just Hammarskjölds klassiska ämbetsmannaideal med den oförvitlige statstjänstemannen som hängav sig åt att arbeta för något större, nämligen samhället i stort, tycks vi vara långt ifrån i dag.

Ämbetsmannen har ersatts av kampanjmakaren. Politik har blivit pr och varumärkesbyggande. Detta började redan på Göran Perssons tid men får nu sitt tydliga uttryck i de nya moderaternas maktövertagande [ja, om Göran Persson finns också mycket att säga?? Tyvärr!!].

Ulrica Schenström var Fredrik Reinfeldts förtrogna i den moderata kampanjledningen. Tillsammans formade och lanserade de 'förnyelsens parti'. Dag och natt tänkte de ut mediala strategier och kommunikationsmetoder för att kamma hem valsegern.

Och så fick de makten. Kampanjmakarna blev statsminister och statssekreterare. Högkvarteret låg nu inte längre på Stora Nygatan i Gamla stan utan några kvarter därifrån i Rosenbad.

Häri ligger problemet för Fredrik Reinfeldt och hans nya moderater.

Många har påtalat att hans stab har ovanligt låg medelålder – knattegänget som de kallas. Det handlar nog inte så mycket om ålder som om bristande insikt i vad uppdraget är [Sant!! Bristande insikt för vad uppdraget innebär!? Kanske inte så mycket om ålder??].

Reinfeldts stab ska nu leda landet, inte driva en moderat valkampanj. Fokus ska vara staten, denna stat som alltid varit hatobjekt bland de unga moderaterna.

Rollen blir så klart schizofren vilket visar sig i alla skandaler. Föraktet för det gemensamma tar sig uttryck i skattefusk, svartbetalningar och i en oförmåga att vara statsledning.

Liberala kollegan Niklas Ekdal skrev i söndagens DN om statsminister Reinfeldt som förra helgen stod på moderatstämman i Gävle och manade på förnyelsen.

'Det han syftade på var moderaternas egen profil, alltså kommunikation och image snarare än verklighet', iakttog Ekdal.

Att ta sig några glas för mycket på krogen tillsammans med en politisk reporter för att fortsätta varumärkesbyggandet av 'de nya moderaterna' är begripligt i en värld av pr-tänk.

Men när den berusade kampanjmakaren faktiskt är en av de högsta statstjänstemännen med jour för rikets säkerhet får krogpussandet andra dimensioner.

Förtroendet för rikets ledning är i gungning [och det med rätta!!?? Mina kursiveringar i det mesta av texterna ovan!]."