Att göra skillnad på folk och folk - kollektiva bestraffningar…

Några morgonfunderingar angående att göra skillnad på folk och folk (apropå föregående blogginlägg) och det där med kollektiv bestraffning, dvs. att straffa en hel grupp. Idag finns en tendens att försvara höjdarna? Deras tuffa och utsatta sits och höga löner, arvoden, bonusar. Och att kraftigt ifrågasätta gräsrötterna och deras rätt till ersättningar från sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar.

Man har liknande (eller kanske exakt desamma!!) diskussioner i USA om folk som ”missbrukar systemen”, dvs. som missbrukar de allmänna försäkringssystem som finns där. Så låter det i alla fall på min pojkvän.

”Man” har lyckats med strategin söndra och härska (inte bara där, utan också här), dvs. att spela ut människor mot varandra och splittra människor och därmed rikta blickarna bort från vad höjdarna gör. Och faktiskt tror jag att detta inte skett helt omedvetet.

Och när jag igår reagerade med förskräckelse på hur min pojkvän resonerar om muslimer och försökte påpeka något om önskan att hitta syndabockar och rikta bort blickarna, så började min pojkvän försvara CEO:s dvs. VD:ar för företag. Och min pojkvän tillhör definitivt inte de högavlönade.

Detta fick mig att börja fundera… Om att skydda dem med makt.

Har vi verkligen samma krav på alla människor? Borde vi inte ha det? Lika höga - eller låga – på alla, oavsett ställning i samhället. Varken högre ELLER lägre. Men har vi det och varför inte? Ja, tenderar vi att dra alla över en kam? Antingen misstänkliggör man alla gräsrötter och deras utnyttjande av systemen eller så misstänkliggör man ”alla” höjdare? (Ja, det var det där med att slå nedåt och slicka uppåt??)

Borde vi (och inte minst media) ifrågasätta det/dem som verkligen borde ifrågasättas och inte liksom dra alla över en och samma kam? Faktiskt anstränga oss (sig) att sätta dit de som förtjänar att sättas dit (oavsett var i samhället de befinner sig)? Nu spelas vi ut och polariseras? Och detta görs medvetet?

Jag står dock på den lilla människans sida vill jag bara tillägga! De riktigt välbeställda och rika klarar sig nog alltid.

Dessutom slog mig angående att tänka fritt. Att en psykohistoriker skrev i ett psykohistorikerforum om hur amerikanska barn är hjärntvättade i skolan. Så hur är det egentligen med frihet och fritt tänkande i frihetens stamort på jorden? Nu hittar jag inte den postningen i hastigheten. Men hittade en annan angående ”Freedom of Speech.”

Är muslimer den nya tidens judar? Vilket inte innebär att jag inte funderar över fenomen där, i den kulturen/religionen! Men finns det inte många andra kulturer - och religioner - vi borde rikta blickarna mot – också, och ifrågasätta? Bland annat en massa fenomen i den amerikanska, ryska, kinesiska, kanske östasiatiska kulturen osv.? Somliga terapeuter ifrågasätter också österländska religioner och det de kan tänkas åstadkomma psykologiskt.

Och ifrågasätta fenomen i vår egen kultur och de religioner som praktiseras här kanske också?

Det blåser snålt och kallt, lämna walk-over, lydnadskulturen som en väg till träldom…

Rött.

	A
Dra kr	agen tätt kring halsen idag

Det blåser snålt och kallt

Gå med knuten näve i fickan idag

Du ser det överallt

Femhundratusen utan jobb idag

Dom behövs inte mer

Gott om herrar som hoppar fallskärm idag

Se hur dom dalar ner

	A
Jag ser r	ött

	G	D
R	ött som bl	od

	A
R	ött som köttet i slaktarns bod

Rött

	G	D
Som solen i gr	yning	en

	A
R	ött som män och kvinnors mod

	G	D	A
Jag ser rött

Gott om flaskor och burkar att plocka i år

Femti öre styck

Gott om timmar att slå ihjäl i år

Gott om styrkedryck

Gott om lögner och tystnad och svepskäl i år

Vi har hör det förut

Gott om klöver och blåklint och blåbär i år

Gott om stora beslut

Jag ser rött

Rött som hat

Rött som ett huvud lagt på fat

Rött

Som kärleken

Rött som vin och vänskap och mat

Jag ser rött

Jag ser rött

Rött som blod

Rött som dammet från en ödelagd jord

Rött

Som fläckarna på lakanen

Som seglet på skeppet där alla går ombord

Jag ser rött

Dom finns här överallt idag

I sina slutna rum

Dom är på väg att ta över alltihop idag

Varenda meter och tum

Snön ligger djup överallt idag

Ingen värme än

Isen ligger tjock som ett pansar idag

Mitt i sommaren

Jag ser rött

Rött som blod

Rött som syster och brodermord

Rött som själva sanningen

Som vinet på den sista måltidens bord

Jag ser rött!

[Tillägg 14 april: jag hittade ingen video med "Rött", så jag valde en annan video av och med Ulf Lundell istället].

Läs Tony Samuelsson i artikeln ”Rätt av Wanja att sitta kvar”:

”LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin sitter kvar. I media har man bussat ett präktigt drev mot henne som släppt lös mängder av upprörda och indignerade röster. Alla tycks ha rätt att kasta första stenen på Wanja. Hon har fått klä skott för missnöje, oro och upprörda känslor som rivits upp i finanskrisens spår. Vad har hon gjort?

Hon har suttit i AMF:s styrelse och godkänt ett saftigt pensionsavtal för en före detta verkställande direktör.

Ett faktum som stått att läsa i flera år i företagets årsberättelse men det - som Sverker Sörlin påpekat i DN - har ingen sagt ett knyst om. Alla har kunnat läsa innantill, inte bara Wanja.

Men nu, när varslen ökar och de giriga direktörerna får krumbukta sig och låtsas avstå sina jättebonusar, då kastar man sig över Wanja, hon borde ju som LO:s ordförande veta bättre. Där alla andra var blinda skulle hon ha sett. Hon har inte roffat åt sig för egen del, hon har bara, som alla andra däruppe, varit fartblind i en skenande kapitalism. För det ska hon hatas och avsättas medan den överbetalda kapital- och näringslivseliten sitter kvar och bidar sin tid.

Finanskris, varsel och bonusar är inte Wanjas fel. Vårt samhälles mentalitet är inte hennes fel. Min tanke är att ju mer vanliga människor avskärmar sig från det offentliga, från politiken i det lokala och inte engagerar sig - i skolan, vården och omsorgen, i boendet, jobbet och fördelningen av samhällets frukter - så kommer avståndet till dem som bestämmer och är maktproffs att öka och det är därför vi får detta med bonusar och fantasiavtal.

Jag tror att vårt samhälle lider av ett politiskt men också fackligt ointresse och brist på

engagemang från den breda allmänheten.

NÄR FOLKET LÄMNAR WALK-OVER HAR VI ETT SAMHÄLLSKLIMAT DÄR EN GRÄDDA AV MAKTHAVARE OCH FÖRETAGSLEDARE SOM TROR DE KAN GÖRA SOM DE VILL, EFTERSOM DE INTE FÅR NÅGON FEEDBACK FRÅN VERKLIGHETEN FÖRRÄN DET ÄR FÖR SENT. Och först då när fantasipensionen och bonusavtalet blir känt, i det glåmiga ljuset av en finanskris, blir man upprörd och skäller i insändare och nätomröstningar.

Men ansvaret är inte bara överhetens, det är allas vårt ansvar. Så länge folk inte bryr sig och är villiga att lägga ner fritid på att delta i samhällets demokratiska uppbyggnad, då kommer vi att ha det så här.”

Jag berättade för min pojkvän i USA om VD:ar som är oerhört svåra att få tag på och han svarade direkt att de är väl ute på golfbanan och nätverkar. Jo, DE nätverkar, men vanligt folk nätverkar inte. De (VD:arna) är solidariska med sina egna. Slog mig: solidaritet är något som kvinnor ägnar sig mer åt och är intresserade av, om man generaliserar? Män tävlar istället.

Amerikanen Arthur Silber har skrivit om lydnadskulturen. Se hans essä ”Likgiltigheten och förnekandet som dödar.”

I den lilla notisen ”Jobbcoacher uteblir” i den borgerliga lokaltidningen läste jag igår

”Privata jobbcoacher skulle hjälpa arbetslösa tillbaka till arbetsmarkanden Regeringen satsade hundratals miljoner på de privata arbetsförmedlingarna. Men nu visar en granskning gjord av TV 4 nyheterna att den största jobbförmedlingen, KFG, inte håller vad man lovat.

Istället för en coach på 16 arbetslösa går det en coach på 40 arbetslösa. Och särskilt många fasta anställningar har coacherna inte hjälpt till med.

Arbetsförmedlingens stabschef Jan-Olof Dahlgren tycker att det är alvarligt att KFG inte kan leva upp till de arbetslösas förväntningar.”

Kommer att tänka på insändaren ”Rot-avdraget är osolidariskt” i ETC skriven av en Eva.

”Så infördes det nya ROT-avdraget. Villaägarnas gratistidningar packas nu med glädjeyra erbjudanden från samtliga hantverkarskrår, och alla med ROT-avdraget som argument. Nu ska det minsann renoveras! För nu har alla råd!

Efter att vinterns myckna snöfall dragit ner en takränna begärde jag in en offert från plåtslagaren. Det var den absolut mest saltade pappersbit jag någonsin sett. När jag påpekade att jag knappast trodde att det tar två karlar en vecka att sätta upp en hängränna fick jag såklart veta att jag minsann kunde dra av hälften på skatten så vad skulle jag klaga för. Det gick inte att ta miste på upphetsningen i plåtslagarens röst här skulle minsann grävas guld!

När man ser på detta fenomen lite nyktert så blir det hela väldigt uppenbart. Idén med ROT-avdraget är på ytan att det ska få igång byggbranschen och ge vanligt folk möjlighet att betala vitt för tjänster de annars skulle betala svart för. MEN, sanningen är ju i stället att vanligt folk i detta fallet är egendomsägare, som är överrepresenterade i Skattebetalarnas Förening (Skattesmitarnas Förening, min cyniska anmärkning), som subventioneras med skattemedel som i sin tur hamnar hos hantverkare som ser möjligheten att hajka upp redan dubiösa priser för sina tjänster. ALLA är alltså med att betala för villaägares förbättrade standard och hantverkarnas ökade omsättning. Men långt ifrån ALLA har fördel av detta. Vanligt folk (inte löntagare i hyreslägenheter alltså) bor således i villa och har medel att dela ut till företagare som sedan länge satt i system att betala så lite skatt som möjligt. Vanligt folk liknar väldigt mycket de moderater som sitter vid makten och ej förmår se över det vita staketet som omgärdar den välansade gräsmattan (klippt av en hushållsnära tjänst). Det är precis som man kan förvänta sig att en högerstyrd värld ska fungera.

För första gången i mitt liv känns det mer solidariskt att betala svart för det jag inte kan göra själv, och då till någon som faktiskt behöver pengarna.”

Privata arbetsförmedlingar tar rejäla arvoden på liknande sätt, liksom en massa annan privatiserad verksamhet. Verksamheter som betalas med skattepengar! Som vi alla är med och solidariskt betalar. Blir dessa verksamheter effektivare varken på ena eller andra sättet heller? Och vilka förlorar mest på att de inte ger långt när så mycket som de lovat?

DD-artikeln finns också här. Se också ”Vi sätter oss ner och skriver ett brev” (1) och ”Vi sätter oss ner och skriver ett brev” (2) om folklig ilska (på gräsrotsnivå).