Visar inlägg med etikett psychic health (or lack of psychic health). Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett psychic health (or lack of psychic health). Visa alla inlägg

fredag 8 februari 2008

Om hur vi mår och om (chock)terapi...




bilder tagna mars 2007, som det ser ut i år - i februari.

Unga mår allt sämre, se artikel i Aftonbladet:

”Förväntningar på att lyckas och krav på utbildning bakom ungas psykiska ohälsa enligt folkhälsoinstitutet.

Förverkliga dig själv och bli en stjärna.

Annars är du ingen alls.

Samhället ger tusen möjligheter men för den som inte lyckas blir tillvaron svår.

Det är en förklaring till att Sveriges unga mår allt sämre, säger Sven Bremberg på Folkhälsoinstitutet till aftonbladet.se.

Världen ligger öppen för en 15-åring. Du kan bli en framgångsrik artist, en välkänd journalist eller en spännande person som sett hela världen.

Det enda som hindrar dig är du själv. Det kallas individualisering. Det är en fantastisk möjlighet men också en förklaring till att alltfler unga mår psykiskt dåligt, har ångest, går i självmordstankar och skadar sig själva. /…/

’ Sverige är nog det land i världen som kommit längst när det gäller individualisering. Det ställer högre krav på ungdomar i det här landet än på många andra håll.’ /…/

Var samhället bättre för de unga förr, när möjligheterna inte var lika många?

’På ett sätt var det enklare förr. Men det är det här samhället vi har nu och som vi har strävat efter. Istället för att kämpa för att få mat och kläder kan vi rikta in oss på att förverkliga oss själva.’”

Signalen till barn och ungdomar, vilken är den? Du duger och är bra som du är??

Här ungdomarnas egna berättelser.

Göran Greider skriver också idag i ledare "Kall BRIS..." om BRIS-rapporten ovan och om hur unga mår:

”Genom åren har det ofta klagats högljutt över företagsklimatet i det här landet. Mer sällan talas det i politiken om barnklimatet, trots att det borde vara viktigare än någonting annat.”
I en annan artikel står också att psykiatriska droger står bakom 75 % av alla självmord bland kvinnor.

Det står i artikeln (min amatöröversättning):

”’Kvinnorna sökte hjälp – och de fick psykiatrisk medicin,’ för att förhindra självmord och kurera depression sa psykiatriker och läkemedelsbolag.

Det handlade inte om avsaknad av behandling för 377 kvinnor som begick självmord. Nästan en av fem (18 %) fick åtminstone tre psykiatriska mediciner (antidepressiva, neuroleptiska, hypno/sedativa); 41 % fick åtminstone två."

De data som samlats gör att man vill gå ut med direktiv att inkludera varningar för ökad risk för självmordstankar och beteenden för ALLA antidepressiva medel, inte bara för barn och unga, utan också för unga vuxna.


Det står vidare (min översättning):

”I åratal har läkemedelsföretag använt ’utpressningsstrategier’ för att få doktorer och ledsna patienter att tro att de MÅSTE använda medicin – annars. Ledande psykiatriker med finansiella intressen av ökad försäljning har ändlöst skrivit om de ‘skyddande effekterna’ av antidepressiv medicin mot självmord i medicinska journaler.


Skamlöst falska påståenden att psykiatrisk/a medicin/droger korrigerar en kemisk obalans (som avsaknad av serotonin) i hjärnan är fortfarande en del i den officiella drogkategoriseringen./../


Slutsatsen från nu avslöjade data kan bara bli en: i bästa fall kan psykiatriska droger/medicin inkluderande antidepressiv medicin, inte förhindra självmord och, i sämsta fall direkt orsaka dem.”

Vad skulle dessa barn, unga och unga vuxna egentligen behöva??


Kolla intervju med Stefan Sundström om ”Turné mot livsfarlig ledning” att kulturarbetare inte minst borde göra uppror...


Och på nyheterna imorse pratade de om Carl Bildts och Beatrice Asks artikel i DN att "Samlad svensk strategi ska bekämpa terrorismen"... Jag slog av TV:n, orkade inte höra mer om det... De skriver bland annat:

”Under 1990-talet har terrorismen blivit en alltmer global företeelse och de metoder som används har blivit allt svårare att bemöta och skydda sig mot. Det allvarligaste hotet kommer i dag från grupper som vill rättfärdiga våld och försöker rekrytera självmordsbombare med hänvisning till extrema uttolkningar av islam.


De stora terroristattentaten i europeiska länder under de senaste åren - särskilt attentaten i Madrid och London - innebar en allvarlig upptrappning av terroristhotet också i vår del av världen.


Trots att det direkta terroristhotet mot Sverige och svenska intressen alltjämt bedöms vara relativt lågt, vore det naivt att tro att det som har hänt i våra grannländer inte kan hända också här.”

Jag utgöt mig åt en person på nätet, i ren uppgivenhet och trötthet, vilken svarade (på engelska, min översättning):

”Rigida och konservativa personer sådana som Carl Bildt vill ha fiender. Nu när det kalla kriget är över och det inte finns några krig i Europa att sticka sin näsa i, vill de ha terrorister. Det finns inga terroristhot och terrorister kan aldrig förebyggas hur stor arsenal av förtryckande vapen och teknologi det än finns. Vad de gör är att få människor rädda därför att rädda personer är lättare att kontrollera. Det är hela idén bakom det.

Ja, det är en variant av chockterapin som Naomi Klein skriver om i ”Chockdoktrinen”??? Hör dessa ting ihop?? Folk ska hållas tysta och lugna och snälla, med droger av olika slag och inte upphäva sina röster och börja ifrågasätta saker?

Se tidigare inlägg under kategorin "shock therapy" och "shock doctrine". Och inlägg om "Andnöd" (syre- och näringsbrist kan man får av olika anledningar, kan handla om mer än brist på O2!?).

I wikipedia står det om förtryck:

“Oppression is the act of using power to empower and/or privilege a group at the expense of disempowering, marginalizing, silencing, and subordinating another. It is particularly closely associated with nationalism and derived social systems, wherein identity is built by antagonism to the other. The term itself derives from the idea of being ‘weighted down.’”
Och se Alice Miller om de politiska konsekvenserna av kränkningar/övergrepp/misshandel av barn.

tisdag 18 december 2007

Om sjukt duktiga flickor…

vy över tjärnen inifrån stugan där vi åt jullunch.
[redigerad på kvällen]. Tillbaka från promenad innan jullunch. Ska strax rusha iväg.

Artikel i Aftonbladet om ”Sjukt duktig flicka”.

”Vad är det för fel på kvinnor? [ja, naturligtvis är det fel på dem!??]. Frågan är befogad [ja, verkligen!!!].

Var fjärde kvinna söker hjälp för dålig självkänsla. Stressjukdomarna och depressionerna ökar explosionsartat – och det är kvinnor som drabbas värst.

Varför? Det börjar i samma sekund vi föds [ja, troligen är det så!]. /…/

Därför blir duktiga flickor utbrända kvinnor. Vi fostrar våra döttrar till lydnad, omtanke, ansvar.

Och utbrändhet. /…/

Hur moderna föräldrar vi än är i dag, så fostras flickor fortfarande traditionellt till ett nytt moderskap. Hon ska lyssna in andras behov. Hon förväntas vara mer lydig än en pojke och hon bekräftas med det hon gör, inte det hon är. /…/

Hon blir en drömanställd [!!!]. Enligt Gens kommer problemen senare i livet när flickans hårda lydnadskrav – viljan att vara alla till lags – frontalkrockar med en helt annan verklighet. Den manliga.

– Om samhället vi lever i hade ett ansikte, så skulle det vara maskulint. Det är manliga spelregler som styr. Vad innebär det?

I varje givet ögonblick ska du bli bättre. Säger du att du är nöjd, då blir du en loser. Vi kämpar som galningar för att hela tiden expandera, klättra, skapa nytt och göra något fantastiskt [ja, det är nog sant! En duktighetsmani! Men om vi anstränger oss att vara duktiga blir vi alltför ofta klandrade för det: "Man behöver inte..." "Måste du...!!" Samtidigt är det kvinnorna, inte minst på min arbetsplats, som är de som fortbildar sig och förkovrar sig och inte lever ett helt yrkesliv på den examen de en gång fick i tidernas begynnelse och är också de som tar ansvar för att verksamheten går runt, framförallt i det lilla, tysta, osynliga, vilket i sin tur innebär att ingen begriper varför kvinnan plötsligt går på knäna!? För mycket av det hon gjort har varit ganska osynligt, hon slår vanligtvis inte på stora trumman för det hon gör!? Och det är nog som en handledare sa, att om kvinnor ska göra något känner de att de måste vara utbildade i det. Det är inte riktigt så att de tänker "Jamen visst, detta fixar väl jag!" Generellt sett. För undantag finns här också! Och kvinnor verkar ha störst problem med rampfeber slår mig nu också, också troligen som en följd av uppfostran. *]. /…/

En kvinna är oerhört effektiv i maktens korridorer. Den lilla flickans allra hårdaste träning, som är lyhördhet, gör henne till en drömanställd. Men det är också inkörsporten till utbrändhet [bör vi generellt bli mindre lyhörda, eller? Och varifrån kommer lyhördhet - eller bristen på sådan?] /…/

Om du har en tjej som lärt sig att sätta andras intressen främst: hur lätt är inte hon att utnyttja? Andras behov är ju outsinliga. En duktig flicka är alltid duktig. Efter betald arbetstid börjar därför nästa heltidsjobb: hem och familj [jo, vi tar nog ansvar både här och där! I jobbet, privat osv. Och tar en massa ansvar för andra även om vi inte har familj. Och då får vi, för fan, skylla oss själva?? Om vi nu är så djävla dumma! Vadå värda medkänsla, empati, förståelse?]. /…/

Man brukar ju säga att man är ganska färdig som individ vid fem års ålder[att ändra det som vi lärt om oss själva tidigt kräver ett enormt arbete, och troligen också ganska, för att inte säga oerhört, smärtsamt, om vi ska förändra saker djupare]. Det som är itryckt en då kommer att sitta där [men jag tror att det går att ändra, men kräver ett oerhört arbete, smärtsamt sådant].”

Sedan 1995 har den psykiska ohälsan i Sverige exploderat. I dag lider var tredje sjukskriven kvinna av en stressrelaterad sjukdom eller depression.

Förutom individuella orsaker [ja, naturligtvis måste man komma dragande med individuella orsaker!!] finns också en rad strukturella förklaringar:

  • Stora nerdragningar i vården.
  • Färre företagsläkare.
  • Hårdare arbetsklimat: mer ansvar – mindre resurser. Omorganisationer, projektanställningar, arbetslöshet.
  • Ojämställdheten: kvinnor dubbelarbetar.
  • Ekonomi: kvinnor tjänar mindre än män och är överrepresenterade i låglöneyrken.”

PS. Efter jullunch, när det börjar skymma, med fantastiska pastellfärger här! Vadå, på riktigt allvar få ifrågasätta förhållanden? (viftas undan som individens fel). Ditt eget ansvar! Förstås! Ja, det där med ansvar och ansvar... Och om det hade varit en majoritet män som blivit sjuka... Då tror jag man hade vidtagit åtgärder i arbetsmiljöer osv., ganska ironiskt.
"Du får väl (tänka till, ändra dig, ta itu osv.?)...!!"
Och vilka är det som tar itu? Söker hjälp? Dvs. tar ansvar för sig och sitt egna! Generellt... Men undantag finns... Jo, det gör det!

Så arg så jag kan explodera!?

* I skriften "Psyke Stress och konstnärlig frihet" (1996, KMH-förlaget) skriver Roland S. Persson på sidan 15 (undrar om denne Roland S. Persson är denna person? Vilket det ser ut att kunna vara. Han har nämligen andra arbeten rörande musik och musiker, se nedre delen av den länkade sidan):
"Märk att kvinnor överlag är mera känsliga för scenskräck (eller prestationsångest) än vad män är (Wesner, Noyes & Davies, 1990). Detta kanske beror på att pojkar ofta uppfostras till att förstå sina framgångar som beroende av inneboende förmåga, medan flickor snarare uppfostras till att förstå dem som skörden av eget arbete (Deaux, 1976)."
Tja, inte vet jag. Om det förra skulle ge mer scenskräck än det senare? Kanske att det senare innebär att flickor/kvinnor klandrar sig själva mer? En inneboende förmåga kan man inte göra så mycket åt? Eftersom man kan så kan man liksom och då är det det som också kommer ut? Eller får flickor i mindre grad misslyckas? Eller?
foto på Roland S. Persson.
//
A female colleague after the concert yesterday (which all were very satisfied with) came to me spontaneously:
"I have never heard you playing before! It sounds great!!!"
Today she came again and repeated this... And another one also said something positive about my playing and the amount, including that it wasn't any easy pieces... A sigh! The clever you know! And really in different styles, from baroque via romantic music to fairly (and quite fun) modern... Despite I didn't feel in real balance... But that's how it is, you have to play even if you aren't really in the mood or very little in the mood. A little too tired to feel glad and proud and satisfied... Not good!?

But soon I have vacation, and I look forward to it, and need it. Need to relax.

The text above is about being a clever girl... Clever and obedient. Patterns you learn before five years. Thus they aren't easy to change. You have to do a lot of work for that, and a hard and heavy work... These patterns aren't easily changed!? Aren't just to brush aside... Or diminish or minimize. The person suffering from this need to be listened to, need time to put words on her/his suffering...

One in three women here in Sweden suffer from a stress-disease or depression, and these problems are exploding. Working so hard to be loved, for the permission to exist and live and earn a living!?? Does this sound dramatic? But for some of us (maybe not so few) it is like this?

One in four women seek help for bad self-confidence or low self-esteem. Girls are raised to obedience, care and responsibility a male genus-researcher here says. He seemed to think this is a question of raising-styles! Not only girls/women looses on this, but also boys and men.

One "good" thing in the female strategy is that we (or more women than men) seek help! It is less shamy for us?? As being the "weak" sex (quite ironically).