Andnöd...

från promenad 13 februari 2007.

[Uppdaterad i slutet 6 februari]

Andnöd.

Och plötsligt var det vårt fel,
och inte den ökade arbetsbördans,
att vi inte orkade mer,
att vi inte var flexibla nog
eller tillräckligt stresståliga,
när arbetstiden var skyddad av lag,
men arbetsmomenten fördubblades.

Och man satte självhjälpsböcker
i psykologi
i händerna på oss,
när vi inte kunde sova längre
om natten.

(Maria Björkman)

Återigen: Kolla denna artikel av idéhistorikern Karin Johannisson ”Vi är sjukt friska”!!!

"2006 konstaterade Arbetslivsinstitutets chef att 'en miljon svenskar vantrivs på jobbet, den ena gruppen för att man inte klarar att leva upp till förväntningarna, vilket skapar stress, den andra för att man är besviken på sin arbetsgivare och upplever att ett psykologiskt kontrakt är brutet'.

Den bräckliga individen i en bräcklig omvärld är alltså vår tids mest repeterade tema. Vid förra sekelskiftet skulle diagnosen ha lytt: anomi. I det anomiska samhället präglas individen av gränslösa drömmar om framgång och självförverkligande samtidigt som hon saknar sammanhållande normer.

Tillståndet manar: använd friheten, underordna dig inte andra, var den du är, gör det du vill, definiera dina egna mål. Denna aktiva individualism [som hos vissa slår över i egoism!!? Egoismen blir liksom rättfärdigad för vissa?] kopplas till attraktiva värden som identitet, autenticitet och självständighet.

Men samma frihet gör individen själv ansvarig för att finna och genomföra de livsprojekt som inte utestänger henne från samhällets kulturella och ekonomiska möjligheter. Inflationen i personligt ansvar skapar allt högre krav på bekräftelse. Man förväntar sig feedback och blir deprimerad om den uteblir. Den konstanta jakten på att göra sig själv leder till utmattning. Den franske sociologen Alain Ehrenberg kallar det trött på att vara sig [se artikeln "Prozac notion" vilken var den första träffen jag fick på engelska om Alain Ehrenberg, alla andra var i huvusak på franska, tyska eller spanska, tror jag! Hur kommer det sig att han inte eixsterar i engelskspråkig kultur??? Se pdf-filen "The Future of Character". Se också "The social brain: Epistemological chimera and sociological truth." Ja, vi är sociala varelser!!?? Se också om "Consumerism, Commercialization, and Postmodernism"]. Obestämda känslor av övergivenhet riskerar att översättas till nedstämdhet, ångest och sjukdom.”

Se Karin Johannisson om ”Anomi – en diagnos i vår samtid?” Hon skriver om detta begrepp bland annat:

"Sammansatt av grekiskans a, icke och nomos, lag, och med en bestämd historia under senantiken, betyder det laglös, regellös. Mer precist står det för ett tillstånd av desorientering och förvirring utlöst av samhällets brist på sammanhållande normsystem.

Anomi betecknar alltså både ett samhällstillstånd och ett individtillstånd. Den helt centrala utgångspunkten är att samhällets mentala tillstånd överförs på individen. I det anomiska samhället driver människan omkring i en ogenomskinlig verklighet.

Sociala och moraliska normer är motstridiga, oklara eller obefintliga. Hennes känslor och sinnestillstånd präglas av otillfredsställelse och obestämd vrede, känslor som riktas mot henne själv, mot andra eller mot samhället och livet i allmänhet. För Durkheim var anomi en modell för att förklara en bestämd typ av självmord (Om självmordet, 1897) /.../

I existensfilosofiska sammanhang glider det ibland samman med rotlöshet, depression och alienation./.../

Anomi är alltså ett kris- och depressionsbegrepp. Det är också en tidsdiagnos. Moderna uppslagsverk definierar det som ett tillstånd som uppstår i tider av snabb strukturell förändring, då de värden som stärker social sammanhållning minskar i synlighet och individen blir hängande mellan olika normsystem. Anomi är namnet på en social patologi, en samhällssjuka. /.../

Anomin finns också i en psykologisk dimension, som individens känslo- och beteendemässiga svar på samhällets anomi. Tillståndet har till och med ett eget diagnostiskt namn, anomia, och står för erfarenheten eller upplevelsen av förlorad samhörighet. Det kan både vara permanent och en akut reaktion.

Kännetecknande är förfrämligande och avskärmning. Den anomiska svarar bara på sig själv och ansvarar för ingen utanför sig själv. Diagnosen kan också tillämpas på gruppnivå (gänget, klicken, nätverket) eller på relationer mellan gruppen och individen, till exempel på arbetsplatser.

Här kan man drabbas om man underordnar sig normer som strider mot de egna, men också om man öppet förkastar dem och ändå väljer att hålla sig kvar. Anomi kan med andra ord vara ett symtom i det jättesyndrom som kallas vantrivsel på jobbet./.../

Men anomia-diagnosen innehåller också en skenbart motsatt symtombild. När sociala och moraliska normer försvagas ser individen inte längre gränser för sina egna begär och aspirationer. Hon blir jagande, otillfredsställd. Modernitetens predikament är en epidemisk omättlighet, en smitta överförd från marknadsekonomins okontrollerade natur, skriver Durkheim.

Individen kräver mer och mer, när hon inte får vad hon förväntar riskerar hon att hamna i ett slags de stigande förväntningarnas missnöje. Behoven ökar ju mer de stimuleras och en behovsspiral startar som slår tillbaka på henne själv. Hon döms till rastlös jakt på tillfredsställelse. Hon blir omättlig, men också utan mått, omåttlig.

Också i denna psykologiska dimension representerar alltså anomi ett slags patologi, ett sjukdomstillstånd."

Måste kollektiv ställas mot individ?? Måste det ena utesluta det andra?? Har makten intresse av att så görs, sker, är?

För stort eller för litet beroendebehov!? Tillägg 6 februari: Eller som terapeuten Jenson skriver (på sidan 21-22 i sin bok "Att återerövra sitt liv"):

"...överdrivet beroende eller som om vi inte har några beroendebehov alls."

Autonomi betyder att vi inte förnekar vårt behov av andra? Men en grupp, ett kollektiv, samhälle osv. behöver heller inte innebära att vi upphör att existera som enskild individ... I en sund grupp är också varje individ en självständig individ och enhet?? Varken överdrivet beroende liksom inga beroendebehov kanske alls är något "sunt"?? Det ena behöver verkligen inte utesluta det andra tror jag.

Sedan har jag en del ytterligare tankar om hur vi utvecklar autonomi, men dem spar jag till ett annat tillfälle.

Läs också Åsa Petersén i artikeln "Ryck upp er nu för fan!" från december 2004. Och här ytterligare en artikel "7 skäl till 6 timmar på jobbet".

Tillägg 6 februari: I brev till ledarsidan om Göran Greiders dikt "Sovande". Om hur man rusar fram i livet och tar allt så för givet, till...

Sovande

Sov genom en massa år,
åren då jag var som mest verksam.
Febrilt sysselsatt - med att vakna?