Inlägg
Alexander Perski."'Vakenpiller' [se tidigare inlägg om användande av t.ex. alzheimermedicin för att öka den intelletuella förmågan/kapaciteten] är läkemedelbolagens nya bot mot den accelererande tröttheten. 'Det är en farlig väg. Vi måste i stället ta tillbaka kontrollen över samhällets utveckling', säger stressforskaren Aleksander Perski.
Trötthet är ett tecken på att människor kör för fort - på jobbet, hemma och på fritiden. Aleksander Perski, chef för Stressmottagningen i Solna, är förbluffad över att så många bortser från en grundläggande biologisk regel:
- Ju mer aktivitet, desto mer behov av återhämtning, så enkelt är det. Tyvärr lever många av oss enligt rakt motsatt princip, vi drar ned på vila och återhämtning för att pressa in mer aktivitet.
Aleksander Perski anser att vi har mycket att lära av idrottare som Susanna Kallur och Anja Pärson. Inom idrottsrörelsen är det självklart att den som vill kunna prestera på elitnivå måste sköta sin återhämtning minutiöst [gör de det alltid? Se Per Elofsson].
Sedan många år är psykologen och docenten Aleksander Perski en av landets ledande stressforskare. För honom råder det inga tvivel om att trötthet är vår nya folksjukdom.
- Vid millennieskiftet blev stress ett allmänt samtalsämne. På motsvarande sätt kommer vi inom några år att tala om trötthet i stället.
Redan i dag är trötthet en stor fråga i USA och den farmakologiska industrin har svarat med att lansera nya antisömnläkemedel, ett slags vakenpiller. Dessa används av studenter, människor som arbetar skift och andra som har problem med trötthet.
Aleksander Perski befarar att vi också här i Sverige väljer denna genväg i stället för att ta itu med de verkliga problem som ligger bakom tröttheten. Nämligen den stora förändring som samhället har gått igenom de senaste tjugo, trettio åren. Det gäller såväl arbetet som hur vi lever, vårt konsumtionsmönster och andra livsvillkor.
- En del av oss upplever vårt nya sätt att leva som oerhört påfrestande. Men det är som om vi resignerat och inte längre tror oss kapabla att styra utvecklingen utan har överlåtit den åt marknadskrafterna att ta hand om. Priset vi får betala är ökningen av det som kallas 'mild psykiatri', helt enkelt en försämring av vår mentala hälsa.
På kort sikt går det att hantera den ökande psykiska belastningen med hjälp av olika medicinska preparat. Antidepressiva mediciner, sömnmedel och lugnande medel hör till de tre mest förskrivna läkemedlen i dag. Och nu kommer alltså antitrötthetspillren [läkemedels- och annan pillerindustri tjänar rejält bra på detta???].
Även för hundra år sedan genomgick det svenska samhället en dramatisk förändring. Också den gången rörde det sig om en okontrollerad utveckling, menar Aleksander Perski.
- Människor flyttade från landsbygden in till städerna och arbetade under hårda förhållanden. Det fanns inga regleringar - inte av arbetstiden, inte vid vilken ålder man fick börja jobba. Människor var maktlösa.
Liksom i dag reagerade många med trötthet och nya sjukdomar, till exempel neurasteni som kan liknas vid våra dagars utbrändhet.
- Det som sker nu påminner om utvecklingen för hundra år sedan, säger Aleksander Perski.
Förändringen går så snabbt. IT-revolutionen innebär krav på att vara ständigt uppkopplad och globaliseringen är inriktad på maximal effektivitet och anpassningsförmåga.
- Skillnaden mot förra gången är att det inte syns någon motkraft som svarar på frågan hur ska vi lära oss leva med det nya. För hundra år sedan ledde påfrestningarna till att fackföreningsrörelsen växte fram och samhället demokratiserades. Kraven på åtta timmars arbete, åtta timmars vila och åtta timmars sömn var starka i början av 1900-talet [men idag!???].
- Anledningen till att en motkraft inte mobiliseras i dag är för att två tredjedelar av alla svenskar lever i den kanske bästa av världar, när det gäller livskvalitet, ekonomiska förhållanden och demokratisk frihet, säger Aleksander Perski.
Den återstående tredjedelen - motsvarande två miljoner människor - mår däremot inte alls bra.
- Dem anser makthavarna tydligen att vi har råd att välja bort. Politikerna har svikit denna grupp och försöker med hårdare tag och tuffare regler i försäkringssystemen få folk att arbeta mer. Men det är ingen framkomlig väg eftersom det handlar om människor som verkligen är sjuka eller inte är attraktiva på arbetsmarknaden [cyniskt, oempatiskt... Och...].
Enligt uppgifter från Statistiska centralbyrån (SCB) ökar tröttheten mest bland unga, de mellan 16 och 24 år. Sedan 1995 har tröttheten i denna grupp fyrfaldigats. Det betyder att vi är på väg att fostra en generation rakt in i trötthetsfällan.
- Förr kom våra patienter till mottagningen efter att ha jobbat i trettio år. Nu kommer de efter tio. Eftersom det tar tid att utveckla stressrelaterade sjukdomar är det uppenbart att dessa människors problem började långt innan de trädde in i arbetslivet.
Kraven på prestation och utseende, och rädslan för att inte duga syns redan i grundskolans mellanstadium. Speciellt gäller det unga flickor, påpekar Aleksander Perski.
Enligt en studie visade 15 procent av eleverna mellan tio och tolv år tydliga tecken på stress. Och i en undersökning vid några gymnasieskolor i Stockholm rapporterade var tredje elev att de besvärades av klassiska stressymtom som trötthet, huvudvärk, magont och sömnproblem.
En annan utsatt grupp är småbarnsföräldrarna, med dubbla krav från familj och yrkeskarriär. Samtidigt förväntas de leva upp till alla sociala förväntningar.
- Småbarnsföräldrarna är en intressant grupp. Där hittar vi nu allt fler män. I dag kan inte längre alla män göra karriär på sina kvinnors bekostnad, och de drabbas nu av samma flerdubbla krav som kvinnorna. De reagerar likadant, med stress och sjukdom.
I debatten sägs ibland att trötthet och utbrändhet är en svensk företeelse. Det stämmer inte, enligt Aleksander Perski. I Storbritannien talar man i stället om kronisk trötthet medan läkarna i USA kallar det depression, livskris eller ångestproblematik [!!!].
Oavsett vad det kallas är tröttheten, precis som för hundra år sedan, ett uttryck för att individen bär samhällets problem, anser han:
- För att hitta en lösning måste vi flytta tillbaka ansvaret från individen till gruppen, till samhället. Människan har en oerhörd förmåga att lösa problem. Men den farmakologiska utvecklingen, med de nya vakenpillren, oroar mig. Och politikerna måste vakna och inse att botemedlet mot utbrändhet och stress inte handlar om att 'rycka upp sig' och 'ta sig i kragen'."
Se också Torbjörn Åkerstedt om att återhämtningen är viktigare än vi tro.
Eva-Lis Preisz om sjuknärvaron i skolan här. Där står bland annat:
"Sjuknärvaro - att man går till arbetet trots att man borde stanna hemma - är särskilt vanligt i vård-, omsorgs- eller läraryrken. Det är yrken där personalen arbetar i omedelbar närhet till sina brukare [blä, vilket fult uttryck/begrepp/ord!!], det vill säga äldre, sjuka, skolelever eller förskolebarn. Den höga arbetsbelastningen kombinerat med en känsla av att vara behövd leder till att man prioriterar jobbet framför hälsan.
Sjuknärvaro är mycket vanligare i den offentliga sektorn än i den privata, och är vanligare hos kvinnor än män. Det är också ett problem som i högre grad angår låglöneyrken - många låter blir att sjukskriva sig för att inte gå miste om de hundralappar som går förlorade med karensdagen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar