fredag 15 februari 2008

Provokatörer...

Nick Davies.

Jo, det känns som Johan Ehrenberg skriver i sin ledare ”Provokatörernas tid” i veckans ETC: man blir helt matt av allt alliansen håller på med! Så matt att man lätt liksom inte orkar hålla emot… I fråga efter fråga går de ut och verkar göra bort sig, man agerar klumpigt och okänsligt. Saker är (verkar) dåligt och hafsigt genomtänkta. Men Ehrenberg undrar om det handlar om något annat, om provokationer. Den ena efter den andra. Man testar motståndet. Det är en variant av chockterapi??? Och saker kan sägas idag som inte var gångbara alls för bara några år sedan.

Och han menar att många som säger sig vara för marknadslösningar själva skulle klara sig dåligt utan de stipendier, bidrag och företagens ”informationsbudgetar” som de lever på.

Och hur besvarar man en provokation? undrar han. Jo, genom att inte ge upp... Utan genom att ifrågasätta och ifrågasätta!?

Ilse-Marie på bloggen ”Ett hjärta RÖTT” hade en kommentator som undrade varför hon bara tog upp allt dåligt och negativt som regeringen gör, inget av det positiva. Men det gör väl (all borgerlig) media så bra redan?? Och själv kan jag inte komma på mycket som jag gillar i deras politik, fast jag är ju en ”känslomänniska”!!?? Och tycker man inte att de gör så värst mycket bra får man väl tycka det???? Jag tror inte jag skadar någon med det!?

Helt känslomässigt gillar jag inte högerpolitiken.

Och som vanligt gillar jag det Maria-Pia Boëthius skriver! I hennes ledare ”TV-debatter är som Matrix”, där hon bland annat skriver (nu citerar jag!!):

”Nyligen hörde jag en fransk forskare som var lika chockad som jag över att vi helt enkelt inte för den viktigaste debatten av alla, överallt och hela tiden; den om vad medierna gör med våra tankar och sinnen och i förlängningen med våra liv./…/

Nick Davies, 'prisbelönt' som det brukar heta, grävande journalist på The Guardian med stor prestige i mediekretsarna där, till sina kollegers oförställda häpnad kommit ut med en bok Flat Earth News som är en topp tunnor rasande vidräkning med brittisk press. Han ser en press fylld av lögner, förvanskningar och propaganda. Medierna ställer på ett uppblåst och självgott sätt oavbrutet andra till svars men tystar ner sina egna, djupt tvivelaktiga praktiker och den påstådda självregleringen fungerar över huvud taget inte. Människor som utsatts för övergrepp i medierna får inte upprättelse. När mediemaskinen går igång, skriver han, handlar det inte om konspirationer; snarare är det som att betrakta en mus som kastats in i en tvättmaskin. 'A mess'!/…/

Och detta i Storbritannien som har en långt mer varierad press än Sverige /…/ Nick Davies visar på en mediernas avgrundsjournalistik, också på de kvalitetstidningar där han arbetat och arbetar (The Observer, The Guardian).
I Sverige är mediedebatten ett stort, svart hål./…/

Vi behöver oberoende informationskanaler, finansierade av folket lika mycket som vi behöver en riksdag. Om 'de unga' inte tittar eller lyssnar så behöver de i alla fall dessa informationskanaler den dag de tröttnat på att låta sig underhållas [!!!!]. Det måste finnas någonstans att gå när man mognar; inte bara till böcker. Vill vi verkligen att den information vi behöver för att orientera oss i en demokrati ska styras av marknaden, vara lönsam och nå oss genom konkurrens mellan miljardkonglomerat?/…/

Bakom dessa 'kriser' finns en gigantisk lobbyverksamhet i det tysta som helt enkelt vill släcka ner public service. Det är inte en 'konspiration', det är marknaden. Vad den ser är miljarder i reklamintäkter som kastas i sjön när public service gör publikdragande program som inte inramas och avbryts av reklam. De vill inte ha någon reklamfri konkurrent /…/

Om man sade vad man verkligen tänkte skulle det bli skandal; en skandal som skulle tas om hand av den borgerliga, kommersiella pressen i avsikt att döda den åsikten. Bättre då att tala med riktiga människor av kött och blod i riktiga konfrontationer utanför media. Eller i ETC. /…/

Varför tittade ni i miljontal på Melodifestival, dokusåpor och skapa-stjärnor-program?/…/

I marknadsekonomins inferno är det bästa botemedlet att avstå. Den bästa revolten är att avstå därför att människor som avstår är högerns och marknadens själva mardröm.”

Och Göran Greider skriver i ledaren ”Kina och himlens mandat” om att varken Jan Myrdal på 60-talet eller Lars Leijonborg på 2000-talet såg förtrycket av folket i Kina.

Dynastierna har kunnat sitta tryggt vid makten så länge de någorlunda sett till att landet fungerat och de stora massorna inte haft det för tungt. När de inte klarat det, när de mist Himlens mandat, har dessa dynastier kunnat sopas bort av väldiga uppror./…/

Något ekonomiskt mirakel är det heller inte frågan om: vad det handlar om är hård exploatering av arbetskraft. Inför det stundande OS har många regimkritiker fängslats. Men det är inte helt omöjligt att fasaden rämnar på allvar när arrangemanget väl bryter ut. Regimen är nervös. Och det är den framförallt av just inrikespolitiska skäl.

Det var Darfurfrågan som fick Spielberg att lämna sin post i regimens tjänst. En annan fråga talas det tystare om: Burma. Där hoppas ju både västerländskt och kinesiskt kapital på fortsatta lysande tider och ingen vill bråka.

Himlens mandat är osäkert. Trycket på att ersätta det med ett demokratiskt mandat ökar.”

Ja man kan innerligt hoppas…

Och det om sämsta klassen i Sverige är en fejk enligt en fackordförande i Malmö. Lärarfacket var skeptiskt till det nya TV-programmet… Se artikeln ”Sämsta klassen egentligen inte sämst”, där står bland annat:

”Bakom serien står produktionsbolaget Strix, kända för dokusåpor som Baren och Harem – något som direkt gjorde Bo Sundqvist och lokala lärarfacket i Malmö tveksamma.

– Vi är rädda att det ska bli en ny såpa-variant. Jag såg första avsnittet och det gav en förenklad bild av svenska skolan, men vi får se litegrann hur det utvecklar sig, säger Bo Sundqvist. /…/

Bo Sundqvist tror absolut att man kan göra skillnad på Johannesskolan när man kommer in som en framgångsrik, prisbelönt lärare under mycket speciella omständigheter.

– Bara genom att sätta tevekameror i ett klassrum lär man få bättre resultat. Många unga vill väldigt gärna vara med i teve.

Han tycker däremot inte att bilden som visas upp är en rättvis bild av den svenska skolan. Johannesskolan har haft stora problem under en lång tid, men det har enligt Bo Sundqvist inte berott på lärarna. Skolledningen lyftes från en annan grundskola till den aktuella skolan ungefär samtidigt som SVT:s projekt inleddes och bara det har lett till stora förbättringar.

– Många av lärarna som jobbar där är rejält tilltufsade, de har gjort allt de kan förmå, men inte fått de förutsättningar man kan kräva, inte haft de resurser de behövt.

Bo Sundqvist ställer sig också frågande till att man låter påskina att man har tagit en av Sveriges sämsta klasser till serien./.../

...en konstig bild när man ger sken av att göra det sämsta bäst.”

I vissa fakta nämns inte i dokumentären (se artikeln).

Och i en artikel om att ”Flickor har sämre hälsa än pojkar” säger en skolöverläkare att:

”Generellt sett känner flickor högre krav och tar mer ansvar.”

Och Åsa Petersén skriver i ledare i Aftonbladet idag att vaccin för livmoderhalscancer har blivit en klassfråga.

Filippa Reinfeldt åkte inte till Tensta för att debattera med människorna där om vårdval Stockholm, när hennes man sagt:

”Jag går sida vid sida med folket, vars förtroende jag bär.”
Jag säger bara: SUCK!!!

Inga kommentarer: