torsdag 14 februari 2008

Talande tystnad – en skola i kris?

Max Weber 1917.

[uppdaterad i slutet på kvällen]. En chefredaktör i en pedagogisk tidskrift skriver så här:

”Talande tystnad…

…skulle man kanske kunna kalla det. Annars vet jag inte hur man ska tolka den mediala stiltje som bredde ut sig efter resultaten av den senaste Pisaundersökningen släpptes före jul. Sverige fortsatte att tappa i placering på den internationella rankinglistan. Resultaten var något sämre men det handlade inte om någon dramatisk förändring.

Precis som förra gången Pisaundersökningen från 2003 presenterades. Men då drog en smärre mediestorm över landet. Landet var i kris. Skolan på fallrepet. Resultaten en katastrof. Trots att resultaten den gången inte på något avgörande sätt skilde sig från resultaten den här gången.

Jag undrar vad det kan bero på…”

Se denna artikel "Elitsatsning gav ingen elit" samt denna artikel "Familjepolitik med barnen som förlorare - Lärarförbundet kritiserar kristdemokraternas åsikter". Se också denna blogg om nuvarande skolpolitik.

I pedagogiska magasinet nr 1/2008 står det i artikeln ”Försvinn härifrån så fort du kan” (sidorna 7-10) om att i Frankrikes skolor ska alla elever få samma undervisning och fostras till goda franska medborgare. Rättvisa och jämlikhet är hedersord. Men det är ett stort gap mellan drömmen om den välutbildade eleven och verkligheten…

Trycket på lärarna att arbeta traditionellt är stort säger en lärare (vilka barn ”gynnar detta, om det gynnar kanske bara få??).

På sista sidan, sidan 92, i detta numer finns en artikel ”Ps”, ”Gud var den första flumpedagogen”, där en bok "Den protestantiska etiken och kapitalismens anda" av sociologen Max Weber refereras till. I artikeln står bland annat:

”I korthet handlar Webers bok om varför just västerlandet kommit att utveckla kapitalismen. Ett möjligt svar fann han i hur religionen påverkar vårt sätt att förstå världen [vad som nu är hönan och ägget!? Chicken or the egg]./…/

Webers omdiskuterade teori är också intressant ur ett pedagogiskt sammanhang. Den fråga han reste – om arbetsmoralens förutsättningar – kan jämföras med dagens diskussion om prestationer i skolan.

En uppfattning som idag ofta framföras är att elevers prestationer bäst stimuleras genom tydlighet, genom att elever får återkoppling på vad de är duktiga på och vad de behöver utveckla. Tidigare betyg, fler betygssteg och nationella prov står på den utbildningspolitiska agendan [hur tolkas hjärnforskningen?? Och av vad slags individer? Som har både IQ OCH EQ och rejäla bredband däremellan? Se denna blogg om empatiunderskott hos biomedicinska forskare].

Den så kallade flumpedagogiken misstänkliggörs av nästan hela det politiska spektrat. /…/

…samtidigt bör inte dataspelet göras till en allenarådande modell för hur människor stimuleras till ansträngningar [nej, det är just det: vad stimulerar människor till ansträngningar? Stimulerar samma saker alla människor heller??] /…/

...kunskapsbedömningar är tidskrävande [men man vill hitta quick fixes, enkla, snabba knep??]. /…/

…protestantismens Gud. Han syntes ha frambringat arbetsmoral på ett helt annat sätt.

Otydlighet tycks ha varit Guds huvudsakliga pedagogiska princip. Protestantismen var predestinationsläran. Vissa var utvalda, andra inte. [för att bli utvald satte människor igång att jobba som bara attan. För att så att säga duga åt Gud!! Bristen på återkoppling tycks ha varit det som åstadkom protestanternas enorma arbetsmoral!!!] /…/

Avsaknaden av ”feedback” fick nämligen protestanterna att förtvivlat söka olika typer av tecken på att de var utvalda. /…/

Och eftersom de aldrig med säkerhet kunde veta att de gjort tillräckligt, fanns det inget tak för ansträngningen. Det fanns inga entydiga ’frälsningskriterier’, inga anvisningar om att den som tjänat en viss summa är utvald, medan den som ligger precis under gränsen får höja sin ambitionsnivå. /…/

Om vi följer Weber skapade denna otydlighet ångest, men också en arbetsmoral som kunde gränsa till det maniska.

Den typ av flumpedagogik som konfronterade protestanterna var alltså inte alls liktydig med låga förväntningar och låga prestationer. /…/

Enligt Weber bidrog denna protestantiska etik till att lägga grunden för kapitalismen, och därmed tycks hela den västerländska kulturen ytterst vila på fragment av otydlighet och flum.”

Kanske är ett tips till högern??? Vår regering??? Eller inte?? Apropå deras flumretorik...

Idag svarade Robert Sundberg en kristdemokrat (riksdagsmannen Lennart Sacrédeus) ang. skolbetyg, att Sacrédeus verkar vara väldigt säker på sin sak. Men det är nog eftersom han tror att hans regering vinner väljarstöd på sin skolpolitik, med mer betyg och i lägre årskurser (som universalmedel mot alla skolproblem, eller som huvudmedlet för att komma tillrätta med saker, min trötta kommentar) menar Sundberg (och jag tror att han har rätt).

Sundberg tror att barn och ungdomar kan tendera att läsa ännu mer bara för prov och redovisningar. Vilket leder till yt- och korttidskunskaper, inte till djup- eller långtidskunnade. Stressen och pressen ökar, dvs. motsatsen till lugn och ro, vilket är en förutsättning för att maximalt ta till sig nya kunskaper.

Ja, och hur kommer man tillrätta med stöket i skolan? Hur stort är det egentligen (kan man också undra. Undrar om det skrivits upp för att motivera hårdare tag, av ganska auktoritära personer/politiker!)?? Och som någon också påpekade att det också kan finnas en hel del positivt i frimodiga barn och ungdomar... Eller, för vissa är det en nagel i ögat?

Är det en liten minoritet som hörs och syns, den stora massan gör inte det??

Betyg riskerar också mäta en rad saker som inte har någon relevans som förmåga att fylla korttidsminnet och att ha bra hemförhållanden så att barnet kan läsa läxor i lugn och ro och få hjälp av dem av kunniga, välutbildade föräldrar (problem sopas under mattan??) skriver Sundberg vidare.

Ja, och det finns en massa andra färdigheter som barn kan behöva (och borde) utveckla i skolan (inte minst kreativa)!!! Eller att dessa förmågor inte blir dödade i skolan!! Snarare?? Ett barn har tusen språk men utvecklar bara ett (eller ytterst få) anser till exempel Reggio Emilia-pedagogiken. Nu är den en av många förmodligen liknande "angreppssätt". Och jag är inte säker på att "metoder" bara rätt av kan kopieras in i olika kulturer eller kontexter. Och ska troligen inte göras så heller!

Sundberg menar att betyg har blivit något slags universalmedel för en bättre skola för Sacrédeus och hans blockpolititiska kamrater.

Läs också Greider om Muhammed och de självgoda liberalerna”… Självgoda, ja, hmmm, det var ordet!?

PS. Efter promenad: för min inre syn såg jag en skola ur vilken det strömmade/strömmar Jan Björklund-kopior... Jag kom också att tänka på George Monbiot som menar att England styrs av stympade människor... OCH det psykohistorikerna kallar backward psychoclasses, dvs. efterblivna psykoklasser...

Tillägg på kvällen: Och egentligen har jag inte alls tid att vara en så otroligt flitig bloggare som jag har varit... Jag jobbar heltid, tro det eller ej. Och har över 50 elever i åldrar mellan 6 och 20, som är ganska olika personligheter och har alla grader av motivation för sitt spelande.

Ikväll har jag faktiskt medverkat vid en konsert (drygt timslång) och återkommit hem för bara drygt en timme sedan. Har ackompanjerat fyra unga män/grabbar som ingår i en grupp som jag är en av de ansvariga för... Och vi spelade ganska krävande musik, med en enorm massa toner och en massa tempoändringar... I en konsert med en massa andra yngre fiolsolister (som inte ingår i min grupp).

Och nu känns det så otroligt skönt att det är gjort!!! Det gick bra! Grabbarna verkade nöjda!! Och när de tackade för applåderna så vände sig tll mig och gjorde en reverens mot mig som ackompanjatör. Det kändes så himla bra! Som om de uppskattar och respekterar??

Och jag måste krama två av dem. Fast med respekt! Hoppas jag. En av dem tycker jag så särskilt mycket om?? Ser mig själv i honom?? Denne grabb avslutade konserten. Spelar otroligt fint!

En vuxen kompis skulle jag vilja vara, en vuxen som visar respekt och kan göra det. Som är intresserad och engagerad, på ett bra sätt... Inte klampande på och in...

Så mitt i allt måste jag hålla igång mitt eget spel - också - och faktiskt ganska rejält!!!

Och för att orka allt detta måste jag också vårda min kropp och själ; hinna gå ut i dagsljus, i naturen, röra på mig...




En Alla hjärtansdag video??

Inga kommentarer: