Visar inlägg med etikett laissez-faire. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett laissez-faire. Visa alla inlägg

torsdag 16 april 2009

Kollektiv passivitet och marknadsfundamentalism som religiös tro att kapitalismen slutligen kommer att lösa alla problem…

Något av det Barbara Ehrenreich säger i denna video, från konferensen ”Meltdown Forum” över hur girighet och korruption slog sönder vårt finansiella system och hur vi kan återhämta oss, litet fritt av mig:

”Man måste beundra kapitalismen, trots att man tryckt ner den så har den kommit tillbaka med enorm kraft igen och igen!


Det vi måste skaka av oss nu är den konstiga religionen, och jag kallar den en religion, i vars grepp vi amerikaner har suttit fast i i åratal, och denna religion är marknadsfundamentalismen.


Vi har trott att marknaden kommer att ta hand om allt ÅT oss och alla fattiga kommer att bli välmående, allt kommer slutligen att bli bra. Ja, som [inget mindre än] något slags religiös tro.


Men istället för att puffa för självförtroende, självtillit, som man sa i reklamen, så tycker jag att det är korrektare att prata om kollektiv passivitet i vår kultur, för vi tror inte vi behöver bekymra oss om alla orättfärdigheter och all mänsklig misär som vi ser och har omkring oss för slutligen så kommer den osynliga handen där och jämnar ut allt [vi kan bara luta oss tillbaka och överlåta allt åt marknaden! Kanske i det Owe Wikström kallar tillbakalutad likgiltighet i kapitlet om "likgiltighet som dolt våld" i hans bok ’Sonjas godhet’].”


Det är nämligen något kallat marknaden som kommer att fixa det ÅT oss [!!!!].


Socialismens idé däremot är att människor kan gå samman och hitta lösningar på problem tillsammans, att man inte väntar på att något annat [en högre makt] ska göra det åt dig!


Men vi har en mycket svårare situation än den de mötte i mitten 1800-talet. Situationen var inte så svår då som nu.”

Se också ledaren ”Vi sätter oss ner och skriver ett brev” (3) från en facklig kurs:

”Vi tycker också att det är dags att vanligt folk får mer att säga till om i rörelsen. Vi måste ha mänskliga företrädare som lyssnar på LO:s medlemmar.

Just nu verkar våra representanter istället leva efter principen: ’Ni har valt mig, därför behöver jag INTE lyssna på er’.”

Och se också Ulf Lundén i ”Kultur(s)atsa på barnen”:

Socialdemokraternas rådslag om en ny kulturpolitik gör mig upprymd. Vi kan för ett ögonblick glömma bonusar och vilda västernmäklare som så oförsiktigt lekt med våra framtida pensionspengar. Kulturen skall bli en valfråga. Här finns fortfarande en ideologisk skillnad mellan de politiska blocken.


Alliansen har hittills profilerat sig med att inte ha någon kulturpolitik. Den så omtalade Kulturutredningen utmynnade främst i förslag om att organisera om kulturbyråkratin.


Kulturutövarnas Skuggutredning innehöll betydligt mer av värde.


Nå, vad vilja socialdemokratin med kulturen? Programförklaringarna är lätta att hålla med om. 'Kulturpolitiken måste utgöra en motvikt mot ekonomiska och sociala eliters strävan att ta makten över tanken.'


Det handlar framför allt om att investera i barn och unga. Att låta kulturpolitiken motverka klassamhället. Att skapa större delaktighet och tillgänglighet. Socialdemokraterna föreslår bland annat en maxtaxa för Kulturskolorna.


Partiets kulturutredare kostar på sig att vara självkritiska. Man skriver, utan att rodna, att klassperspektivet saknats i den tidigare förda kulturpolitiken. Socialdemokraterna vill satsa på folkbildning, regional kultur, barn- och ungdomskultur samt stöd till studieförbundens kulturverksamhet.


Partiet vill införa en nationell bibliotekspolitik och värna om läsfrämjande insatser som skol- och arbetsplatsbibliotek.


Det skall åter bli gratis att besöka statliga museer. Kultur i skolan skall stärkas genom en Kulturbrygga för teatrar, museer, konserthus och bibliotek. De estetiska ämnena skall värnas inom hela skolvärlden.


Den nya kulturpolitiken skall även innehålla ett utökat arrangörsstöd för ideella arrangörer.


De yrkesverksamma inom kultursektorn kan också räknat med ökat stöd och hjälp att hitta både uppdrag och fasta arbeten.”

Artiklarna finns också här.


Tillägg 22 april: Läs vad Maria-Pia Boëthius skrev om laissez-faire capitalism i höstas.

måndag 15 september 2008

Den påbjudna narcissismen…

från Polenresa *.

[Uppdaterad 16 och 17 september i slutet]. Maria-Pia Boëthius undrar i sin ledare ”Hemkomsten” vad exakt man håller på med i maktöverbyggnaden. Ja, det kan man undra! Det som nu sker gynnar inte gräsrötterna, dvs. de flesta av oss. Vi håller på att suga ut både människor och vår jord.


Hon skriver:

”’Laissez-faire’-kapitalismen, den nyliberala har totalkraschat i USA med förödande konsekvenser för resten av världen. Men jag har inte lyckats hitta någon svensk analys som drar konsekvenserna av sammanbrottet.


Ingen som frågar: Vem bär skulden?


I amerikanska Herald Tribune stod det däremot den elfte augusti:
’Man har börjat återreglera marknaden. Och vi kan för alltid begrava fantasin att finansmarknaden är kapabel eller villig att reglera sig själv.’

Det har slagit mig,
med full kraft, att även om USA och Schweiz, där jag tillbringar mina tre månader, är långt mer 'kapitalistiska' än Sverige anses vara så låter deras mainstream-medier så oändligt många fler åsikter och röster komma till tals./…/


I Sverige: inget sådant. Bara Ring P1 där programledarna tycks vara till för att tillrättavisa lyssnarna. Medan lyssnare ute i världen möts med respekt. /…/


Jag hör media i Sverige berätta att Hugo Chavez, när han i Venezuela förstatligar ett företag 'socialiserar' landet. Men att George W Bush när han förstatligar världens största bolåneinstutut 'tar över' dem./…/


Men i Sverige flyger man mer än någonsin, SUV-bilar kör nöjt omkring i trafiken och jag läser att mogna kvinnor nu ska vara 'happy mappy' – lära sig njuta av livet och ta för sig (Adamo).


Det ska vi inte alls! Vi ska använda det vi inhämtat i livet till att se till att planeten inte går under, att framtiden för dem som kommer efter oss blir möjlig.


Dags att ge fan i oss själva och strunta i den påbjudna narcissismen [istället ägna oss åt en SUND egoism].”

Och Johan Ehrenberg skriver i sin ledare ”Förstatliga, förstatliga!”:

"I praktiken är det de rikas miljarder och pensionsfonderna som räddas. Löntagarna (som är låntagarna) får betala, det vi ser är samma 'socialism för de rika' som vi såg här hemma för 15 år sedan./…/


’Vi är på väg att skapa ett ekonomiskt frälse som med jämna mellanrum kör i diket och måste räddas av skattepengar.’/…/


...motståndet mot förstatliganden handlar om mer än så. Det handlar om en liten grupps frihet att sko sig – vad som än händer runt dem. Det märkliga är ju att amerikanska förlustfinansbolag samtidigt gett aktieutdelningar till sina ägare. Motivet har varit att aktieutdelning är bra för att börsen ska reagera positivt. De privata ägarna får utdelning när finansspekulationen har misslyckats, tydligare än så kan inte egenintresset visas.”

Och slutligen läs artikeln ”Vår tids lobotomi” om vad som händer i vår slimmade omsorg och sjukvård.


* "Visst är husen fantastiska! En vän i USA lade särskilt märke till husen som var målade i olika färger. Något som inte existerar i USA! Han skriver att i USA så verkar alla byggnader som ligger nära varandra ha samma arkitektur och vara målade i samma färg!

'Vad tråkigt!'
skrev han. Han tyckte också att detta (husen på min bild) speglar verkligt accepterande av individuella skillnader, något som han stridit för hela sitt liv.

'Vi amerikaner proklamerar häftigt att vi värderar individuella skillnader, men i vardagslivet så lever vi inte som vi lär!'

Tillägg 16 september: läs Göran Greiders ledare "Och världen skälver" (denna artikel finns också här). Han skriver bland annat:

"Det som kallas omstrukturering av finansmarknaden innebär i praktiken att en svår lågkonjunktur hotar runt hörnet och den drabbar i sista hand alltid vanligt folk, framförallt i form av arbetslöshet.

Dagens storbanker agerar på långt mindre reglerade finansmarknader än tidigare. Under efterkrigstiden blev bankerna ofta mer eller mindre inbäddade i statliga regler och deras frihet hade sina gränser.


Under loppet av några decennier har kreditregleringar och andra regleringar avskaffats, samtidigt som den finansiella sektorn i den moderna kapitalismen ofta blivit viktigare än vad som produceras. Bankerna blev fria - men har som väntat inte kunnat hantera den friheten och bara för de mest inbitna marknadsfantasterna kommer den kris vi nu bevittnar som en överraskning."
Tillägg 17 september: läs Naomi KIein själv i ”Chockdoktrinen bygger på forskning.” Denna artikel finns också här.