Ojämlikhet ger social stress, dålig hälsa, ett ineffektivt samhälle, människor jobbar sämre och mår sämre, saker fungerar sämre…

Jag blir bara så trött. Så jag fortsätter citera.

Gunnar Ågren skriver i blogginlägget ”Jämlikhetsanden – årets viktigaste bok!”:

”…huvudtesen i boken har fått ökad vetenskaplig tyngd. Det finns ett direkt och välbelagt samband mellan ojämlikhet, social stress och dålig hälsa. Ojämlika samhällen är helt enkelt ineffektiva, människor mår dåligt, jobbar sämre, skola och utbildning fungerar dåligt och kriminaliteten ökar kraftigt.

I utvecklade industrisamhällen är det inte storleken på BNP eller hur mycket pengar man lägger ner på sjukvård som är avgörande för befolkningens hälsa. Viktigare är graden av jämlikhet och solidariteten mellan människor.

Sverige har, jämfört med andra industriländer, haft en bra folkhälsa och små sociala problem. Det sammanhänger till stor del med en välfärdspolitik som omfördelat inkomster från rika till fattiga och med att man sett till att breda grupper fått tillgång till utbildning och sjukvård.

Tyvärr börjar detta tillhöra historien. Sedan slutet av 1980-talet har inkomstklyftorna ökat även hos oss. Det sammanhänger med att nyliberala tankegångar fick fotfäste både inom socialdemokratin och borgerligheten. Man övergav målet med full sysselsättning och prioriterade låg inflation. Skattesänkningar prioriterades framför välfärd och marknadskrafterna fick allt större utrymme.

Nu börjar vi tydligt se hälsoeffekterna av denna samhällsförändring. Det är framför allt ungdomarna som drabbas. Den psykiska ohälsan har fördubblats sedan slutet av 1980-talet. Också dödligheten ökar för första gången i modern tid bland unga män.”

Läs Robert Sundberg i ledaren ”Överbud från borgarna”:

”Borgarnas operation omval är inledd. Det framgår av deras överbudspolitik.

På kort tid har alla borgerliga partier föreslagit minskade intäkter till staten och ökade statsutgifter./…/

… om borgarna blir omvalda. Då får ju staten mindre intäkter och ökade utgifter. Det leder till ökad statsskuld, likt under 90-talets Bildtregering.”

Och allt det som följde i spåren av denna. Men det är vad man vill åstadkomma; ursäkter för åtgärder som ge ökade skillnader mellan folk och folk, allt privatiserat så småningom osv. Men det får gärna framstå som om de är räddarna i nöden. Jag tror inte alls de bryr sig om människor i gemen. De ser bara om sina egna och sina gelikars hus.

Ja,

”Den borgerliga regeringen har misslyckats med fördela krisens bördor rättvist. Ja, man har inte ens försökt. Istället så har man medvetet låtit de sämst ställda ta smällen av krisen.”

Och bland annat barnfattigdomen har fördubblats.

Och varför röstar människor på en politik som inte gynnar dem ett enda dugg? Vad handlar det om för mekanismer, självdestruktiva, psykologiska? Var kommer egoismen och bristen på empati ifrån?

Underifrånperspektiv…

klicka på bilderna för att göra dem större.

Jo, det är som Barbara Ehrenreich skriver svårare att genomskåda ett mänskligt mikrosystem när man betraktar det underifrån – när det snarare är så mycket mer nödvändigt att göra det. Och hon kunde göra det därför att hon kunde jämföra med ett annat perspektiv; det som en betydligt mer välbärgad har.

Jag tror att den osäkerhet och otrygghet som majoriteten av dessa människor (den understa femtedelen av den amerikanska befolkningen?) upplever på sikt om inte förr skapar en handlingsförlamning och avsaknad av kreativitet och problemlösningsförmåga (istället för tvärtom), de har fullt sjå att bara överleva och får allt svårare att få perspektiv på sin tillvaro och ifrågasätta förhållanden, vilket gynnar de mest välbeställda (på en materiell och ekonomisk nivå, men inte på en mänsklig nivå).

Och för vissa skapas en desperation, som kan leda till både desperata aktioner mot andra och självdestruktion. Och detta förlorar vi alla på. Kriminaliteten är också högre i samhällen med större ojämlikhet (USA, Storbritannien t.ex.) än i de med betydligt mindre (de Skandinaviska länderna t.ex.).

Medelklassen (inte minst den lägre) lever inte alls säkert i USA efter vad jag har sett. Och detta påverkar till exempel hälsan (hos alla i samhället, även dem som har det bäst ställt).

Samhällen med stor ojämlikhet mellan människor leder bland mycket annat till dålig mental hälsa, fetma, avsaknad av social rörlighet * (det skapar en handlingsförlamning hos dessa människor), något man kan läsa i t.ex. ”Inequality caused the broken society”:

“Richard Wil[kin?]son co-authored The Spirit Level, the book the Guardian suggested in March might be the most important of the year. It correlates the rise of income inequality with the indicators of an unhappy society: poor mental health, obesity, lack of social mobility. It charts their rise from 1979 via a brief reversal in 1992 and then their onward march from 1997.”

Men förakt för svaghet och empatiunderskott grundläggs tidigast I livet, liksom tendenser till att ingjuta skam och att känna skam istället för att berättigat ifrågasätta.

Och de med de starkaste försvaren (dem psykohistoriker kallar "the backward psycho-classes", dvs "de efterblivna psykoklasserna") tenderar att leda och tenderar (om de inte får en maktposition) att försvara den här sortens auktoritära ledare.

Jo, extremism och fundamentalism vare sig åt ena eller andra hållet (höger-vänster, upp-eller-ner) är troligen tecken på något "sjukt" (för att låna John Cleeses och Robin Skynners vokabulär) hos den individen, gruppen, organisationen, landet.

Men det finns också en tillbakalutad likgiltighet (se Owe Wikström). Dvs. kanske också en mittposition!?

Politik idag och debatter tenderar att polarisera (om inte annat i avsaknaden av att se "den andra sidan",som i detta fall de som håller på att glida ut i utanförskap) och det är också tecken på något "sjukt".

Och människor som annars skulle inta en mer balanserad hållning tenderar att inta mer extrema åsikter än de annars skulle. Människor spelas ut, i söndrande och härskande,i skapande av vi-och-dom-känsla. I svart-vit skildring (från alla håll, inte bara från ett håll).

Och människor som tillhör "de mindre lyckade" ingjuts skam, så att de tiger *, och genom detta tigande (att inte sätta namn på sin tillvaro och existens) får de än svårare att genomskåda sin situation. Och media för bara de "lyckades" talan. Ja, det är det där med att riva tigandets mur (men somliga i makten vill förhindra att denna mur rivs?).

Medan politiker och somliga "lyckade" dessutom slår sig för bröstet...

Och vad slags värld skapas av allt detta? Vad för ansvar har media? De ger bara folk vad de vill ha? Och de måste ju överleva. Måste de till vilket pris?

* En annan variant av det där med tigande - och de bästa förutsättningarna för social rörlighet; läs Utredarna i "Är det ok att arbeta för en folköl?"

Tillägg på kvällen: Läs Jonas Sjöstedt i "Konservativ populism."

Sätt människorna (och miljön) först…

[Uppdaterad 2 april, se slutet av blogginlägget]. Se om “Put People First,” samt bloggen “Under ytan – närmare rörelserna.”

Göran Greider skriver i ledaren ”Ta tillvara vreden!” Se också "Rapport från demonstrationen mot G20-mötet i London". Samt ”G20: utkastet till slutdokument sprids.”

Om G20 eller Group of Twenty. Joseph Stiglitz hemsida.

Apropå media kan vi i blogginlägget om utkastet till slutdokument från G20-mötet i London som börjat spridas läsa:

"När jag passade TVn i hotellets foajé efter frukosten var den stora nyheten hos Sky News att inrikesminister Jaqui Smiths make använt skattemedel för att se pornografiska filmer i deras hem. Det stod till och med 'Jackie Smith överskuggar de politiska ledarnas G20-möte' i texten nedtill i rutan. Hon verkar sitta löst. Det smakar mera Toblerone än AMF-fonder."

Vad bra att folk reagerar här och där i världen! Men vi får veta rätt litet om detta i media?

Jag tänkte också på ledaren Göran Greider, tror jag, skrev för ett tag sedan om så kallade anarkister, som förstörde för Attac i Göteborg... Hittar inte denna text nu i språng på väg till jobbet.

Tillägg 2 april: Jo, nu hittade jag ledaren ”Lärdomar av en demonstration” där Greider skriver:

”Det tragiska är denna svans av så kallade autonoma anarkister, maskerade och våldsamma, håller på att bli en verklig börda både för vänstern och arbetarrörelsen och för hela demokratin - för att inte tala om hur de svärtar ner anarkismens stora tanketradition!

Deras rekord bara under 2000-talet förskräcker.

Exempelvis bidrog de till att förstöra en del av trovärdigheten för attac-rörelsen och de sista åren är denna 'rörelse' på god väg att förvandla landets högerpopulister till martyrer, som när de går i spetsen för att sabotera de möten sverigedemokraterna har rätt att hålla.

Det är dags att på allvar skälla ut dessa autonoma, som för övrigt inte alls är autonoma utan lever i symbios med polisen och de högerextrema, och slå fast att de är fega och att de förstör för en seriös vänster.”

Och inte bara för vänstern, utan för hela demokratin. Men vad är drivkraften för dessa s.k. anarkister? Någon slags självdestruktivitet. Som ju inte kommer ur tomma intet, tror jag.