Ojämlikhet ger social stress, dålig hälsa, ett ineffektivt samhälle, människor jobbar sämre och mår sämre, saker fungerar sämre…

Jag blir bara så trött. Så jag fortsätter citera.

Gunnar Ågren skriver i blogginlägget ”Jämlikhetsanden – årets viktigaste bok!”:

”…huvudtesen i boken har fått ökad vetenskaplig tyngd. Det finns ett direkt och välbelagt samband mellan ojämlikhet, social stress och dålig hälsa. Ojämlika samhällen är helt enkelt ineffektiva, människor mår dåligt, jobbar sämre, skola och utbildning fungerar dåligt och kriminaliteten ökar kraftigt.

I utvecklade industrisamhällen är det inte storleken på BNP eller hur mycket pengar man lägger ner på sjukvård som är avgörande för befolkningens hälsa. Viktigare är graden av jämlikhet och solidariteten mellan människor.

Sverige har, jämfört med andra industriländer, haft en bra folkhälsa och små sociala problem. Det sammanhänger till stor del med en välfärdspolitik som omfördelat inkomster från rika till fattiga och med att man sett till att breda grupper fått tillgång till utbildning och sjukvård.

Tyvärr börjar detta tillhöra historien. Sedan slutet av 1980-talet har inkomstklyftorna ökat även hos oss. Det sammanhänger med att nyliberala tankegångar fick fotfäste både inom socialdemokratin och borgerligheten. Man övergav målet med full sysselsättning och prioriterade låg inflation. Skattesänkningar prioriterades framför välfärd och marknadskrafterna fick allt större utrymme.

Nu börjar vi tydligt se hälsoeffekterna av denna samhällsförändring. Det är framför allt ungdomarna som drabbas. Den psykiska ohälsan har fördubblats sedan slutet av 1980-talet. Också dödligheten ökar för första gången i modern tid bland unga män.”

Läs Robert Sundberg i ledaren ”Överbud från borgarna”:

”Borgarnas operation omval är inledd. Det framgår av deras överbudspolitik.

På kort tid har alla borgerliga partier föreslagit minskade intäkter till staten och ökade statsutgifter./…/

… om borgarna blir omvalda. Då får ju staten mindre intäkter och ökade utgifter. Det leder till ökad statsskuld, likt under 90-talets Bildtregering.”

Och allt det som följde i spåren av denna. Men det är vad man vill åstadkomma; ursäkter för åtgärder som ge ökade skillnader mellan folk och folk, allt privatiserat så småningom osv. Men det får gärna framstå som om de är räddarna i nöden. Jag tror inte alls de bryr sig om människor i gemen. De ser bara om sina egna och sina gelikars hus.

Ja,

”Den borgerliga regeringen har misslyckats med fördela krisens bördor rättvist. Ja, man har inte ens försökt. Istället så har man medvetet låtit de sämst ställda ta smällen av krisen.”

Och bland annat barnfattigdomen har fördubblats.

Och varför röstar människor på en politik som inte gynnar dem ett enda dugg? Vad handlar det om för mekanismer, självdestruktiva, psykologiska? Var kommer egoismen och bristen på empati ifrån?