Är ensam stark?

Här kan man läsa hela inslaget i videon ovan.

Och i artikeln ”Dags att skrota Wall Street” kan man läsa mer om den före detta ekonomen och numera författaren och politiske aktivisten David Korten från videorna ovan, som menar att som art så fattar människan många dåliga beslut, som att lägga pengar på saker som krig och nya mobiltelefoner – och begåvade människor jobbar dessutom med reklam.

En massa mänskliga resurser finns som används fel och till strunt.

Han har nyligen gett ut boken ”Agenda for a New Economy: From Phantom Wealth to Real Wealth” där han gör upp med

”… det finanssystem som flera gånger krisat och havererat vilket fått förödande konsekvenser för många människor. David Korten menar att det nu är nödvändigt med ett paradigmskifte. Wall Street, en institution som han anser ’fulländat konsten att skapa ’rikedom’ utan att producera något av verkligt värde’, borde skrotas.

– Dagens fria marknad är inte den marknad som Adam Smith drömde om. Dagens marknad är en mardröm där de stora företagen är fria att styra världen.”

Han vill ha

”… en övergång från dagens system som han anser är en börsekonomi, baserad på fiktiva spekulationsvärden, till en ekonomi byggd på verklig rikedom – sådant folk vill ha.

– Spekulationssystemet borde göras olagligt eller skattas bort. Vi borde reflektera mer över vad det är vi vill ha./…/

Riktig välfärd är inte siffror, det är saker som kunskap, mat, kärlek, ett meningsfyllt jobb./…/

David Korten skriver på sin blogg att finanskrisen är en andlig kris och uppmanar kyrkor och andra religiösa institutioner att delta i försöket att stänga ner Wall Street och att ersätta det befintliga systemet med ett ärligt finanssystem – ett system som tjänar Gud och inte Mammon./…/

…från den nuvarande härskarkulturen, symboliserad av girighet och maktlystenhet, till en partnerskapskultur där vi får vara medmänskliga.

– Vad är avsikten med det ekonomiska systemet och vad borde vara avsikten? Jag tycker att vi ska optimera välmåendet, inte tillväxten. Systemet vi har i dag är designat för att göra de rika människorna ännu rikare, inte att alla ska få det bättre.

– Man får ofta höra att det ligger i människans natur att vara individualister, giriga, att vilja ha mer [och med det rättfärdigas både det ena och det andra i dagens värld. Jag tror dock inte att vi är födda sådana.]./…/

David Korten är varken positiv till stora företag eller stora stater.

– Ta Europeiska unionen som exempel. Unionen gör att besluten flyttas långt bort från där de ska efterlevas. Risken är att EU blir som USA. Det blir svårare för folket att påverka och lättare för de stora företagens lobbyister.

Den vitskäggade professorn menar att beslut ska tas på lägsta möjliga nivå. EU anser han tar makten från samhället, EU är för stort och ohanterbart – precis som USA.”

Han menar att tillgångarna i världen måste fördelas mer solidariskt, och, ja, de skulle gå att fördela mer solidariskt.

Och så säger han (precis som bland annat de brittiska forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett funnit i SIN forskning) att:

”– I samhällen där det råder jämlikhet är människorna lyckligare, kriminalitet och arbetslöshet är lägre och man har en förmåga att bättre hantera kriser. I samhällen med stora klyftor är kriminalitet och arbetslöshet betydligt vanligare, återigen se på USA.”

Han tycker vidare att

”Nya idéer och livstilar måste spridas. Hur kan det vara eftersträvansvärt att som 30-åring vara ekonomiskt oberoende och sippa Mai Thai på en strand? Vi behöver andra värderingar.

– Man ska arbeta så länge man kan det, genom att hjälpa andra mår man bättre. Det är betydligt roligare än att spela golf, säger den 72-årige författaren.

Vi måste bygga en ny verklighet från grunden. Politiker och dem med makt kommer inte att ta initiativ till förändring – de tjänar ju på den nuvarande ordningen. Vi måste själva bygga en ny verklighet, nerifrån och upp./…/

Företagen bör vara lokalt rotade och självförsörjande i sin region. Ägandet bör ligga hos dem som har sin försörjning knuten till företagen.”

Läser också bland mycket annat Kerstin Uvnäs Mobergs bok ”Närhetens hormon – oxytocinets roll i relationer” vilken också stöder idén att vi faktiskt behöver varandra, är beroende av varandra. Beröring, värme och närhet gör oss lugnare, mer sociala, mindre aggressiva. Och detta är ett grundläggande behov som vi har hela livet.

Och helst bör vi få detta fyllt tidigast i livet.

Men det minskade utrymmet för relationer, all stress och alla krav som driver oss till självtillräcklighet och ”själständighet” (verklig, genuin autonomi är något helt annat? Den verkligt autonoma är också empatisk) påverkar produktionen av oxytocin negativt. Vilket i sin tur påverkar våra relationer till både den lilla och den stora världen.

Och jag funderar vad de upplevt tidigast i livet som förordar tävlan, hårdare tag osv. Om de spelar ut sina egna, förnekade problem? Om de stannade till och tog hand om sig själva kanske de skulle bli helt annorlunda som politiker? Rentav mer empatiska? Ja, det var det där med empatiunderskott.

Vi skulle behöva förbättra våra relationer i både närmiljö och ett samhälleligt perspektiv. När känslan av gemenskap förstärks ökar chansen till fredliga lösningar av konflikter av alla slag och på alla nivåer. Och vi kan ta ett bättre ansvar för vården av jordens resurser.

Dvs. denna forskning stöder en ganska radikalt annorlunda politik än den som förs. Det Korten och Uvnäs Moberg skriver om stöttar ömsesidigt varandra.