Mediers makt...

klicka på bilderna för att göra de större.

Johan Ehrenbergs ledare ”Mediernas makt över din sjukförsäkring” förtjänar att spridas. Och spridas igen:

”Sjukförsäkringen går med överskott. Det finns ingen ekonomisk anledning att göra om systemet.

Men Johnson visar att det heller inte finns någon alarmerande ökning av antalet sjuka. Mediala myter om utbrändhet som orsak till ’överutnyttjande’ av försäkringen eller upprepade påståenden om ’fusk’ har varit det som fått motivera politiska försämringar för våra sjuka. Inget har stämt med fakta.

Mediala fördomar alltså.

Men vad är en fördom? Hur föds myten om den fuskande sjuke?
Det behövs några ingredienser för att vanligt skitsnack ska förvandlas till fördom och myt och så småningom politik. För det första måste de som för fram myterna själva vara på behagligt avstånd från problemet. (Rasism är på samma sätt exempelvis starkast i samhällen där det finns få invandrare.) För att kunna sprida påståendet om de fuskande sjuka kan man alltså själv inte leva bland förslitningsskador och arbetslöshet. Det är en isolerad värld av välavlönade journalister med dyra bostadsrättslöner och stressiga vardagsliv som behövs för att 'sanningen' om alla som smiter undan ska bli en självklar vinkel i nyhetsmedia.

Sedan behövs det ekonomiska krafter som tjänar på att myten sprids. I det här fallet den tredjedel av svenska folket som hellre ser sänkt skatt för egen del än gemensam trygghet för alla. Deras skattesänkarsträvan kan försvaras inte av egoism, utan av att ’alla fuskar ju’.

Slutligen behövs partier som utan minsta samvetsförebråelse är beredda att göra politik av sådana myter för att tillfälligt gynna partiet.

Myter om våra sjuka är ett skriande underbetyg åt våra borgerliga medier. Men också åt public service som istället för att kritiskt granska myterna hängt på för att inte vara ’politiserande’. Om tillräckligt många borgerliga tidningar driver en fördom, följer public service efter.

Att säga något annat än det ’alla andra’ säger är nämligen alltid ’vänstervridet’ eller åtminstone inte ’objektivt’.*

Att DN – som ju alltid vägrar ta in kritiska debattartiklar som kommer från ’vänster’ – publicerar Johnson visar om inte annat att myten om de fuskande sjuka faktiskt blivit en börda även för borgerligheten.

Hetsen mot de sjuka är en politisk återvändsgränd./…/

Hetsen mot de sjuka startade redan förra mandatperioden. Det var den som fick Göran Perssons regering att – i ett försök att mota Olle i grind, det vill säga stoppa borgares krav på ’hårdare kontroll’ – ge Försäkringskassan nya pengar för att börja jaga fusk. Idag vet vi att det jagandet var en flopp, de 300 kontrollanterna fick ihop lite drygt en fuskare var…

/…/För något år sedan spreds påståendet om de fuskande föräldrarna i Sverige. Man stannade hemma med sina barn, vabbade i tid och otid. Borgerliga ledarsidor hade sina upprörda ledare om missbruket.

När barntidningen Föräldrar&barn granskade det där visade det sig vara falskt. Det fanns inget missbruk av Vab, det var tvärtom så att föräldrar inte tog ut sin ersättning, många pusslade och ordnade istället för att vara sjuklediga när barnen var sjuka.

Lärdomen av det här är hur viktigt det är att alltid granska de ’problem’ som politiken ska ’lösa’. Framförallt gäller det att se upp när arbetarrörelsen börjar agera efter en dagordning som består av sanningar uttrumpetade genom borgerliga medier. Deras sätt att ställa frågan skapar själva svaret.

Har man gott minne kan man redan nu se vad som kommer att bli den dominerande mytbilden från media framöver.

För att kunna fortsätta en minskning av offentlig sektor, minska bidrag, utjämning och offentliga investeringar kommer man de kommande åren inte disktuera samhällets fattiga och sjuka. Det är inte fusk och ’trygghetsnarkomani’ som är melodin framöver.

Istället är det de hundratals miljarder som försvunnit i bankräddningarna som nu ska motivera sänkt välfärd. Efter att ha satsat allt på att rädda privata banker ska notan i Europa betalas genom minskad offentlig sektor.

Inga borgerliga media kommer vända på den frågan och diskutera hur en större offentlig sektor skapar jobb och trygghet. Alla frågor i debatten kommer att ställas utifrån en borgerlig vinkel. Från fuskande sjuka kommer ropen handla om att vi ’inte har råd’.”

Läs också * ”Nu räcker det! - Dags att knyta näven” av Christer Enander:

”Med en statsmakt utan medmänsklighet, utan omtanke och en vilja till omsorg om de som har det sämre ställt, vad förvandlas ett sådant samhälle till?

Vill vi verkligen - vad de än kallar oss eller blir kallade för - leva i ett land där karriäristisk egoism och förmåga till egen vinning är egenskaper som beundras och belönas?
Vill vi leva i ett roffarparadis, ett land som förvandlats till ett eldorado för myglare och parasiter?

Jag vill det inte. Jag har fått nog.

Kalla mig precis vad ni vill [socialist t.ex. Oh, hemska tanke!]. Men nu räcker det.”

Och apropå journalister och journalistik läs recensionen ”Ett säreget porträtt av en journalist” om Ryszard Kapuscinski, född 4 mars 1932, död 23 januari januari 2007 var en polsk journalist , essäist och författare:

”När Irak attackerades av amerikanska styrkor blev mediebevakningen en ren teaterföreställning, CNN vidarebefordrade bilder av hur missilerna regnade ned över Bagdad som ett slags underhållande fyrverkeri. Och så ser det ut idag, de stora tv-teamen drar fram som Egyptens gräshoppor från konflikt till konflikt. Det blir bara yta och vi som ser på får sönderhackade berättelser som just inte säger någonting./…/

Det unika med Kapuscinski var hans genomarbetade metod. För att verkligen kunna skriva om en konflikt krävs det att journalisten lever nära människorna i konflikten och då går det inte att bo på lyxiga Sheratonhotell./…/

Boken är ett urval av textfragment från de hundratals intervjuer och texter han skrivit, uppdelat i fem akter. Det som växer fram vid läsningen är ett säreget porträtt av en journalist med ovanligt stor integritet, en journalist som konsekvent vägrade skriva om han inte var förberedd och som bar med sig egna erfarenheter av svält och umbäranden från andra världskrigets Polen./…/

…medievärldens utveckling under de senaste fyrtio åren och då kan det låta så här: 'Historien, som vi känner den från televisionen, uppstår inte i samband med vår existens, utan i vår fantasi.' Eller 'TV-bildens roll är ofantlig. Vi måste dock vara klara över att bilden inte ger upphov till reflektion, den verkar bara på våra känslor'."

Ja vi behöver påminnas om att

”… Sverige har varit ett av världens fattigaste länder i början på 1900-talet, det har visst historielärarna glömt att berätta. De har tydligen också glömt att berätta om statarsystemet (slaverisystem). För att kunna forma vår framtid är vi tvungna att kunna vår historia och det känns för mig viktigare att veta vilka som byggt landet än att rabbla upp våra kungar. Här kommer en liten historielektion från år 1904 till 2009 över borgarnas politik för er som glömt.

Nej till allmän rösträtt
Nej till allmän olycksfallsförsäkring
Nej till kvinnlig rösträtt
Nej till avskaffandet av dödsstraff i
Sverige…

/…/

När man läser detta inser man att borgarna är samma gamla högerparti som förut, och att vi inte får ta välfärden för givet.”

(Men hur är det med de rödgröna och inte minst socialdemokratin?).

Ja, se ”Liten historielektion.”