Stora samhällsproblem förvandlas till individpsykologi och flummiga diskussioner om moral och etik...

klicka på bilden för att göra den större.

Ja, vilka är det som för en klasskamp idag?

"DD:s recensent Gunder Andersson var smått lyrisk över denna roman. Han skrev bland annat följande i sin anmälan:

'Lundbergs kommentar till det politiska dagsläget för arbetarklassen skär rakt igenom all retorisk bullshit: 'Vi för ingen klasskamp. De gör. De som redan äger. Vi lägger bara ned våra vapen. De förflyttar hela tiden sina positioner.'

Sug på den du Mona Sahlin, och fundera över varför det är skit med opinionssiffrorna, framför allt bland ungdomen./.../

Det privata är vad som återstår i en svartnande tid, med fascistiska krafter som sticker upp trynet."

Och vad gillar liberaler? Jo, en uppkomling:

"Daniel och Victoria pryder omslaget på årets första utgåva av den liberala tidskriften Neo.

Liberalen Johan Ingerö försöker sig på att skriva om klassresor. Han påstår att rädslan för uppkomlingen förenar herrskap och tjänstefolk.

Som vanligt är staten av ondo. Här talas det om klasshat och missunnsamhet.
Ingerö står upp för klassklättrarna.

Hyllan vill påminna om att många har löst tur- och returbiljett i spåren av ökad social utslagning, massarbetslöshet och ökade sociala orättvisor i det djupt borgerliga liberala samhällssystemet som råder i stora delar av Europa [klicka på länken och se vad forskare säger om vad som händer i samhällen med stor ojämliket, inte bara för dem som har det sämst ställt, utan också för dem som har det bra och bäst ställt]."

Och värre kan det komma att bli med den politik som förs. Men vem är missunnsam? Och vad visar Ingerö? Nedlåtenhet och förakt för svaghet?

Psykologen Alice Miller har rätt när hon säger:

"She can’t make fun of (or scorn) other people’s feelings, of whatever sort they are, if she can take her own feelings seriously. She will not let the vicious circle of contempt continue”

Kan det vara så att nyliberalen slår sig för bröstet, intar en föraktfull attityd och missunnar att ALLA människor har det hyfsat bra och att människor i ett samhälle är någorlunda jämlika? Dvs. har samma värde, rättigheter - och skyldigheter var de än står på samhällsstegen? Livet kan förändras över en natt, t.o.m för en superpresterande nyliberal! Och han eller hon kan bli beroende av hjälp och stöd och försörjning. Man brukar säga att i kris ser man var man har de verkliga vännerna. Dvs. vilka vänner man har kvar (bland alla duktighetsministrar) när man kanske inte är så framgångsrik alls längre. Inte har den fina bilen eller huset längre. Kanske inte kan jobba mer därför att man råkat ut för en olycka eller allvarlig sjukdom.

Och hur är det egentligen med klassresor och "den, så kallade, amerikanska drömmen"? Är den bara en dröm? Eller var existerar den - eller HAR existerat hittills?

Paul Krugman skrev att livet är lätt om du är konservativ. Även om konservativa misslyckas totalt när de är i maktställning , kan de vända detta och säga "Titta, detta bevisar vår poäng! Staten fungerar inte!" Och som en kommentator (amerikan) skrev: "Vad än problemet är i den privata sektorn, så kommer högern att se statens agerande som roten till problemet!"

Och jobbskatteavdraget saknar effekt för våra arbetsprestationer och kanske också för arbetsmoralen? Vilka effekter får det istället??