Ökande ojämlikhet och dess effekter, om hunger och superindividualism...

[något uppdaterad 4 februari, jag lyssnade igenom videon jättesnabbt igår, så jag rekommenderar ett genomlyssnande av den för eventuella läsare, för att bilda sig en egen uppfattning av vad de säger i den].

Richard Wilkinson säger att när han talar om ojämlikhet så relaterar han till hur stort gapet mellan rik och fattig är.

USA är ett av de mest ojämlika samhällena och där finns mer av de problem som Wilkinson och Pickett har undersökt ( fysisk och mental ohälsa, drogmissbruk, brist på utbildning, fängelsevistelse, övervikt, mindre social rörlighet, brist på tillit och samhällsliv, våld, tonårsgraviditeter, barn som mår dåligt osv.*) än i mer jämlika samhällen, som de nordiska länderna och Japan.

Storbritannien presterar ganska dåligt i dessa avseenden säger han (båda personerna i videon är britter). De problem som vi vanligtvis associerar med socialt sämre lottade människor (de i botten av samhället) är större i mer ojämlika samhällen än i mer jämlika samhällen (dvs. vi har mindre problem med dessa i de nordiska länderna än de har i USA och Storbritannien och de har levt ett bättre liv i våra samhällen här i Norden än i USA och Storbritannien).

* Något högeralliansen (och de som röstar på och stöder dem) håller på att skapa genom allt större klyftor mellan människor i Sverige, samt genom att utse syndabockar (påståendet att "folk" missbrukar systemen. En metod som används i USA också, där människor också påstås utnyttja alla system om de bara kan (privata försäkringar inte minst). Vadå, tillit till ”folket”? Man borde ha tagit itu med eventuella fuskare istället för att dra alla över en kam, innan man genomfört så drastiska förändringar som nu skett.

Men detta har också påbörjats av tredje vägens politik, se demokraten Clinton i USA (se Sapphire och nedmonteringen av välfärden i USA under Clinton och senare Bush), Blair i Storbritannien, Göran Persson och socialdemokratin i Sverige...

Det är inte bara de fattiga som påverkas, och får större problem, det ser ut som om även de som har det bättre ställt tjänar på större jämlikhet; i ett jämlikare samhälle kommer de sannolikt att leva längre, sannolikheten att de ska råka ut för våld är lägre, deras barn kommer att klara sig bättre i skolan, inte börja ta droger, sannolikheten att de ska bli tonårsföräldrar är lägre.

Alla dessa saker tycks hänga samman. Vilket Diana Basterfield tycker är anmärkningsvärt. Men Wilkinson menar att det stämmer överens med en känsla, en intuition människor alltid har haft, att ojämlikhet är socialt skiljande och nedbrytande. Och det är detta alla data visar, men effekterna är till och med MYCKET större än forskarna Wilkinson och Pickett trodde de skulle vara.

Ojämlikhet förstör sociala relationerna vilket Wilkinson tror är orsaken till att ojämlikhet har så negativa effekter på hälsan. Påverkar det sociala kapitalet, deltagande i socialt liv, man litar mindre på varandra i ojämlika samhällen. Graden våld är mycket högre i ojämlika samhällen, så att man kan se att ojämlikhet försvagar den sociala strukturen och på samma gång blir sociala relationer mer stressfyllda. Det blir mer statustävlan och osäkerhet hos människor och vi fäller domar över varandra, rörande var man står på den sociala skalan istället för acceptera varandra för dem vi är.

Människor behöver demonstrera status i högre grad i ojämlika samhällen, vilket pushar konsumism. Och människor i mer jämlika samhällen bryr sig mer om allas bästa, även globalt och miljömässigt, samt är fredligare.

Att minska ojämlikheten kommer att göra livet bättre för alla menar Wilkinson.

Men vår nuvarande statsminister här i Sverige undrar på vilket sätt det kan bli fler jobb om man höjer skatterna istället för att sänka dem. Men

”Eftersom han tillhör ett parti vars grundläggande tanke är att ge mer till de redan rika och mindre till dem som inget har vill vi på Hyllan bjuda honom på en grundläggande kurs i välfärdspolitik.

Självklart kan skatteökningar skapa nya jobb: i äldreomsorgen, till fler lärare eller fler poliser, till investeringar i bostadsbyggande som ger fler jobb både i byggbranschen och i byggmaterialindustrin, till satsningar på kollektivtrafik som betyder jobb i anläggningsbranschen, i fordonsindustrin, hos materialtillverkare och hos de olika trafikbolagen.”

Nej, man samlar in sovsäckar till hemlösa istället för att vidta andra åtgärder. Nej, sovsäck är ingen lösning.

Men det går bra för direktörerna:

”Avtalsrörelse på gång. Och den förträffliga fackliga tidningen Dagens Arbete har gått igenom direktörernas löneökningar de senaste åren och jämfört dem med löntagarnas.

Tidningen skriver: ’Direktörerna i industrin, som kräver att det inte ska bli några löneökningar alls i år, har själva höjt sina månadslöner med nästan 50 000 kronor på två år. Industriarbetarna fick under samma period nöja sig med 1 600 kronor.’

Behöver något mer sägas? Förutom ett skri av ilska? Jo, en sak: Värst i ligan över direktörer som fått löneökningar är SSAB:s Olof Faxander. Han har fått en höjning med 215 procent!

På sätt och vis är det bra med sådana här nyheter: de är så klara och tydliga att de knappt behöver kommenteras.”

Bloggen ”Det progressiva USA” skriver:

”…37 miljoner amerikaner hungrade 2009 – DN.se

Antalet behövande steg med 46 procent från 2005 till 2009, enligt en rapport som publicerades på tisdagen. Feeding America uppgav att 37 miljoner människor, däribland 14 miljoner barn, behövde akut mathjälp varje år mot 25,3 miljoner för fyra år sedan. Det är mer än tio procent av befolkningen på 300 miljoner. Siffran baserades på 61.000 intervjuer och 37.000 enkäter till lokala kontor.

Feeding America som knappast kan anklagas för USA-hat, är en seriös organisation och deras skakande rapport finns att läsa på den här länken.”

Läs ”Hunger report 2010” och ”37 miljoner amerikaner hungrade 2009”. Lennart på bloggen ”Det progressiva USA” undrar också om hyperindividualismen håller på att förstöra USA. Ja, som en kommentator skrev:

"Kanske den långa högkonjunkturen efter Andra världskriget gjorde sitt för att främja extremindividualism? För en kort tid kunde även 'vanligt folk' komma upp i sådana inkomster och levnadsvillkor att man kunde klara sig utan något större socialt skyddsnät (privat eller offentligt). Folk i USA kunde ta sig loss ur sina större samhällsgrupper (invandrarkollektiv och liknande) och med näsan i vädret förklara att de minsann klarade sig själva och inte var beroende av någon annan. Något liknande hände över hela den industrialiserade västvärlden, och därmed står dagens människor där och är förvirrade när systemet runtomkring dem brakar samman och man måste tillbaka till gruppens trygghet eller gå under. – Detta som en hypotes alltså. En insatt sociolog kanska kan tala om att jag har fel."

Se också ledaren ”Småpartierna tog för sig”:

”Regeringen trodde på sina skattesänkningar som medicin för jobb. De rödgröna, med S-ledaren Mona Sahlin i spetsen, menade att skattesänkningar för lånade pengar orsakat ökad arbetslöshet eftersom det dragit bort pengar från den offentliga välfärden. Regeringens politik har ökat klyftorna, menade Sahlin./…/

Oppositionen lyfte dock fram att de rikaste och de med högst inkomster fått mest av regeringens skattesänkningar./…/

Regeringssidan var offensiv med att avkräva svar från oppositionen. Det är nästan så att regeringen förtränger att de regerar. De har i en del fall inte själva avgett svar på vad de vill på många områden kommande mandatperiod./…/

De fyra regeringspartiernas ledare kom dock undan för lätt. Det är trots allt de som bär regeringsansvaret”.