Förhållanden och kvinnors (och barns) villkor i dagens skattesänkarsverige…

Robert Sundberg skriver i ledaren ”Mer i skatt mot snökaoset” om ett samhälle som har slimmat de offentligt finansierade redskapen som skulle kunna motverka till exempel snökaos. Han skriver om en effektiv organisation, exempelvis ett Banverk, som håller järnvägarna i toppskick och som måste få kosta mer än det gör idag, finansierat via skatter.

Och samma sak gäller för Vägverkets och kommunernas snöröjning. Något politiker har sett som objekt att skära ner på de senaste årtiondena, för att hålla kommunalskatten nere eller låta pengar gå någon annanstans.

Se Motvallsbloggen om samma sak i "En avreglerad och konkurrensutsatt snöröjning", samt bloggen Tankar från Västanbäck i "Snökaos i marknadsliberalismens Sverige."

Tre centerpartister skriver i debattartikeln ”Sossarna tror på staten – vi tror på människan” som svar på debattartikeln ”Centern – ett marginalparti på högerkanten” av Peter Hultqvist bland annat om att inte ens vänsterstyrda Landstinget Dalarna klarar att upprätthålla nödvändig service på landsbygden. Nedlagda distriktssköterskemottagningar och nedläggning av BB i Mora är två tydliga exempel på detta menar de.

Men varför har så skett? Har inte intäkterna minskat på grund av skattesänkningar? Men jag tror ju inte vi får en billigare sjukvård om den privatseras.

Har alliansen (och däribland centern) visat att den verkligen tror på människan? Har centern till exempel ifrågasatt fuskdebatten inom till exempel sjukförsäkringen, vars tre företrädare nu påstår att de tror på människan (de avser bara den högre stående människan som jobbar hårt, inte "bidragsfuskande", som bara ligger på sofflocket)? Har de visat att de tror på människor när det gäller våra gemensamma trygghetsförsäkringar? Att de tror på och har tillit till människor, men sätter in åtgärder mot de verkliga fuskarna?

Värnar de de allmänna, gemensamma trygghetssystem som kanske är ÄNNU viktigare för kvinnor (och kvinnliga löntagare)?

Dessutom undrar jag vilka som gynnas av privatiseringspolitiken? Om det till exempel är manliga läkare som i första hand startar bland annat egna vårdcentraler. Som i den kommun där jag nu bor. De kvinnliga läkarna blir kvar på landstingets vårdcentraler? Vilket klientel få de ta hand om? Precis som i skolan; vilka sätter sina barn i friskolor och vilka gör inte det (och vad kan anledningarna vara när de är billigare)? Vad innebär denna segregering för kommunala respektive friskolor, ser friskolebasen Kjell Olof Feldt detta kan undras?

Hur är förhållandena för kvinnor i ett alltmer privatiserat samhälle?

Den politik som förs är en kvinnofälla? Se Arramis Vargen i bloggpostningen ”…Moderaternas politik är en ful kvinnofälla”:

”Det är kvinnor som ser till att den civila världen fungerar, att vi har en civilisation! Men kvinnorna betalar ett högt pris för detta arbete.

Jag fick för ett par dagar sedan en utmaning från ’Tabula Rasa’ (se förra inlägget) om att skriva inlägg på temat:

’Hur påverkar den patriarkala kulturen som genomsyrar högerideologin kvinnor ur ett långsiktigt perspektiv? Varför är moderaternas politik förkastlig ur ett feministiskt perspektiv?’

...sanningen är väl att fler partier ingår i den konservativa patriarkala kulturen och kan lite symboliskt stå som dess ’fanbärare’, nämligen Kristdemokrater och inte minst SD. En hel del kritik kan också riktas mot Socialdemokratins högervridning, även om bilden här är långt positivare, ur ett viljeperspektiv.”

Den patriarkala kulturen håller på att med alla medel ta tillbaka sin gamla makt? En period kände den sig alltför maktlös? Det var liksom ingen ordning på torpet?

Och Utredarna i ”Medelklassens kvinnor och valet”:

”Valet närmar sig och TCO kan konstatera att partierna slår uppvaktande lovar kring våra förbunds kvinnliga yrkesgrupper. Det gäller sjuksköterskor, lärare, socionomer, handläggare vid arbetsförmedlingar och försäkringskassor, hårt arbetande medarbetare och mellanchefer i privat och offentlig tjänst som gör ett professionellt arbete samtidigt som de hastar till förskolan för att hämtar barn eller hem till gamla föräldrar som får för dålig hemtjänst. Och det är märkligt att inte mer av samhällsdebatten handlar om det dessa välutbildade och hårt arbetande kvinnor utför varje dag.”

Tjänar de (kvinnorna) på skattesänkningarna? Har de tjänat på dem?

En akupunktör och naturmedicinare säger idag i artikel att behovet av hans tjänster växer. Människor idag

"...konsumerar alltmer sjukvård, spänningarna i kroppen ökar, mest beroende på vår livsstil. Vilket i sin tur beror på att vi har tajta upp allting. Det ska vara så många bollar i luften idag. Förr fanns det tid för små pauser, det finns det inte idag. Man blir missnöjd och otillfredsställd av att inte hinna mesta möjliga och vips är karusellen igång med stress och spänningar, man biter ihop och gnisslar tänder; får rygg och/eller huvudvärk."

Ja, apropå Henne Kjöller och att "man väl får lov att bita ihop"!

Och vad kostar åtgärder hos en kiropraktor eller naturmedicinare? Vad kostar att gå och träna hos företag som "Må bättre" - och att kunna göra det från 7.00 på morgonen till 24.00 på kvällen (eller vilka tider de nu har)? Vem betalar att personal finns tillgänglig dessa tider? Och orkar man inte träna kan man köpa huvudvärkstabletter, som finns på bensinmacken eller affären näst intill. Finns risk för missbruk? Man löser saker med en tablett?

Tilläggas ska att jag gillar att röra på mig, tänker på det jag äter och har tränat avslappning, meditation, Qigong, etc. etc. men kan ändå inte låta bli att reagera när jag plötsligt läser en skylt där det står "Må bättre" på ett hus i ett hörn av stan där jag så gott som dagligen passerar till jobbet. Det måste ju finnas ett stort behov av att må bättre? Hur bidrar vårt samhälle och samhällsklimat till hur vi mår och till våra behov av att må bättre?

Det är kul att träna i snitsiga kläder, med redskap och till medryckande musik! Men det kostar också! Finns det må-bättre-aktiviteter som är helt gratis eller som kostar betydligt mindre? Och som fortfarande innebär social samvaro? Kunde dessa pengar användas till något helt annat som verkligen gagnar dem som har verkliga behov av till exempel bra och billig omsorg?

Ska kvinnor lockas med möjligheten att starta eget? Att så att säga bli tvingade att starta eget företag fast de kanske inte alls vill, dvs. bli ”tvångsföretagare”? För att bli ”närande” istället för ”tärande” (obs ironin)? Vilka tjänar (och har tjänat) mest på skattesänkandet (inte minst ekonomiskt)? Och vilka tjänar (och har tjänat minst) minst på det (inte minst ekonomiskt)?

Med alltmer försämrad äldrevård (alltmer privatiserad och för enskilda förmodligen alltmer fördyrad, under flagg av ökad "valfrihet", valfrihet för vem?) bland mycket annat, där kvinnor kanske i allt större utsträckning får ta hand om gamla föräldrar, precis som det är i USA:s lägre och högre medelklass och under? Och den så kallade "valfriheten" har lett till att man har "friheten" att själv ta hand om sina gamla eller att överlämna dem till en urusel av allmänna medel finansierad sjukvård, om man inte har ganska rejält gott om pengar och kan betala för en privat.

Erik Berg skriver i svar till en kommentator i blogginlägget "Kortare arbetstid för fler kreativa företag":

”… näringslivets organisationer [för] ständigt fram förslag som gynnar multisarna under flagg av att det är i småföretagens intressen, eftersom det helt enkelt funkar bättre politiskt. Det har varit en ständig källa till konflikt inom SN, men företagarna svetsas samman genom effektiv politisk propaganda om att vi alla sitter i samma båt. Intressanta med FR-rapporten var som Emil konstaterade på sin blogg att den visade rätt tydligt att småföretagare faktiskt värdesätter den generella välfärden mer än sänkta ingångslöner och avskaffade turordningsregler.”

Nu kommer högeralliansen att försöka vinna kvinnor genom att få dem att tro på sänkta skatter (och därmed försämrad välfärd) och privatiseringar som en väg till så kallad ökad ”frihet”? Men ökar deras politik vår "frihet"? Vilka ger vi ”friheten” till i själva verket? Men är ens de så värst "fria", de som tjänar enormt med pengar?

Jo, vi definierar nog frihet olika? Är det att sitta fast i penningens grepp ”frihet”? Eller vad är verklig frihet?