Om retorik och skapande av misstro samt åter om varför större ojämlikhet gör samhällen svagare…

Fuskdebatten kom till för att man skulle kunna försämra välfärdssystemen. För att undergräva förtroendet för det. Det fanns krafter som var intresserade av att så sker. Jag är ganska så övertygad om det.

Men ökningar i kostnader sjukförsäkringen berodde inte på en faktisk ökning av antalet sjukskrivna, utan på grund av en ökning av antalet långtidssjukskrivna. Det vill säga ökningen kom inte av korttidssjukskrivning för att fler människor börjat sitta och titta på OS eller liknande. Människor fick inte adekvat hjälp tillbaka. Och som Jan Rydh påpekade så var det bara vissa arbetsplatser som hade höga sjuktal (och förmodligen var ledningen där så dålig att den inte var intresserad av att få tillbaka sin personal).

Och den stora ökningen kom inte bland de yngre, som sitter och känner efter och känner efter, något Hanne Kjöller hävdat och hävdar som i den länkade debatten med Björn Jonsson och Jan Rydh. Enligt henne så krisar yngre (kvinnor!?) för minsta lilla och känner efter alldeles för mycket (hur STORT är detta problem egentligen? Dvs. har hon egentligen rätt att detta är stort och vitt spritt problem?*). Något tidigare generationer, som hennes morföräldrars (och föräldrars), inte gjorde som hon säger. Ja, är det hon visar en överlägsen människosyn? Kjöller och hennes gelikar slår sig för bröstet? De minsann... Är inte detta förakt för svaghet?

När jag tänker på det så krisade också min föräldrageneration (och förmodligen morföräldragenerationen också). De hade också 40-årskriser till exempel. Till och med min pappa hade något han senare häpnadsväckande nog kallade ”kris”, eller "40-årskris." Där han under en tuff period som chef under 60-talet förmodligen började fundera över meningen. Nej, han var inte sjukskriven och människor då var inte sjukskrivna? Och han har aldrig varit till någon psykolog. Han uppsökte inte ens doktor då av något slag.

Hur hanterade de saker? Hur överlevde de? Hur höll de sig kvar i arbetslivet, som min pappa och i samma yrke, till han gick i pension vid 65 år.

Jo, somliga var förmodligen också det vi idag kallar utbrända och de tog kanske livet av sig, men då såg man inte de kopplingar man ser idag?

Vad för ventiler hade människor då? Och vad för ventiler hade generationerna före min pappas? Min morfar tillhörde (lägsta) arbetarklass och jobbade betydligt mer än 8 timmar per dag och även på julafton.

Det var inte okej att erkänna att man gick till en psykolog eller terapeut. Och psykiska problem var då ännu mer tabu än de är nu. Men det är även idag lättare att säga att man brutit benet än själen. Men ett brutet ben kan också orsaka kris. Men ökningen i sjukförsäkringen 1995 och framåt berodde inte på regelrätta psykiatriska diagnoser heller! Utan de berodde på sjukdom med andra diagnoser än utmattning och utbrändhet.

Förresten har Lars Weiss skrivit om manlig utmattning i sin bok "Framgångsfällan" och höga chefer med utmattningssyndrom och hur de haft makt att dölja detta, samt resurser att "åtgärda sin utmattning", dvs. pengar för att betala dyra behandlingar!

Hur gjorde människor förr? Jag tänker att de kanske kunde avreagera sig hemma på diverse sätt, på familjen och barn till exempel och därmed få utlopp för sin frustration? Något som nog fortfarande sker dock, men inte lika oreflekterat som då, vilket är väldigt, väldigt bra.

Hypokondriker (dvs, såna som "kände efter för mycket") existerade då också och de sprang till doktorn i tid och otid (men jag tror hypokondrin hade en orsak). Och fanns även hos starka och friska människor, som blev jättegamla.

* Och i mitt jobb möter jag fler unga, kanske främst tonårstjejer, men även tonårskillar, med huvudvärk och andra stressymtom än jag tidigare har mött. Och min uppfattning är inte att de "känner efter för mycket"! Utan deras reaktioner beror på faktiskt huvudont och faktisk stress, som de förmodligen har all rätt att känna, och kanske också en stor osäkerhet över framtiden. Kanske i vissa fall utan riktig framtidstro eller positiva framtidsvisioner? För det är vi dåliga på att ge dem. Och kanske vill de inte alls hålla på och tävla och konkurrera med andra om vi tror och hävdar att vi måste?

Kanske tillhör Hanne Kjöller och hennes gelikar en starkare art av människosläktet, som vi skulle behöva betydligt fler av?

Sidospår: min pojkvän funderade om personer som Kjöller har anledning att förneka vad som faktiskt gjorde att hennes förfäder höll sig på fötter. Att människor kan behöva idealisera dem som kanske inte alltid behandlade dem så väl. Och det kan man förstå. Men det är ganska rejält fel och, jag vet inte vad jag ska kalla det, omoraliskt att de få sprida sina idéer i samhället. Och att de kan det beror förmodligen också på att det tyvärr finns ganska många med liknande historia, som varit oförmögna att ifrågasätta den och nu idealiserar den, med de konsekvenser det får för samhället och en massa andra människor, där de lyckats få makt (som till exempel att sprida sina idéer i ledarspalten i en av vårs största dagstidningar).

Men alla med sådan historia blir inte som Kjöller! Somliga ifrågasätter det som tutats i dem. Och att de är förmögna till detta har säkert också en förklaring, fast detta är egentligen ett sidospår i denna postning.

Och för att återgå till det med fuskdebatter. Detta verkar inte vara unikt för Sverige. Enligt min pojkvän i USA så finns fuskdebatten och har funnits också i USA i hög grad (något som fick mig att tappa hakan när han första gången pratade om fuskare); om folk som missbrukar systemen och sätter detta i system. Och detta har förmodligen inneburit nedskärningar i de välfärdssystem som också de faktiskt har haft.

Finns det krafter som är intresserade av att vi misstror kan jag inte låta bi att undra? I samhällen med större ojämlikhet misstror man varandra i högre grad än i samhällen med större jämlikhet. Med allt större ojämlikhet misstror man varandra mer och mer.

Ja, vilka är det som för en klasskamp idag?

"DD:s recensent Gunder Andersson var smått lyrisk över denna roman. Han skrev bland annat följande i sin anmälan:

'Lundbergs kommentar till det politiska dagsläget för arbetarklassen skär rakt igenom all retorisk bullshit: 'Vi för ingen klasskamp. De gör. De som redan äger. Vi lägger bara ned våra vapen. De förflyttar hela tiden sina positioner.'

Sug på den du Mona Sahlin, och fundera över varför det är skit med opinionssiffrorna, framför allt bland ungdomen./.../

Det privata är vad som återstår i en svartnande tid, med fascistiska krafter som sticker upp trynet."

Nej, det finns inte bara ett alternativ till politik, TINA eller There Is No Alternative, som Margaret Thatcher hävdade och som ledde till högervridningen av all politik, i Europa och däribland inom socialdemokratin i Sverige, samt i USA med liberaler som Clinton.

Se Birgitta Hambraeus i ”Nyliberal ekonomi är odemokratisk!” (kommer att länka den så snart den finns på nätet). Hon skriver:

”Både finanskrisen och upproren mot EU:s ekonomiska balansregler i till exempel Grekland visar att experter väljer en väg som är oacceptabel för alla utom de rika, alltså odemokratisk.

Visst går det att styra ekonomin på andra sätt! TINA There Is No Alternative som Margaret Thatcher sa stämmer inte. En annan värld är möjlig, utropar World Social Forum. /…/

Och det finns alternativ som inte låser oss i stel planekonomi eller förtryck av mänskliga rättigheter/…/

… det är förvånande hur ineffektivt industrisamhället är. Man tar mängder med råvaror i anspråk, inte minst olja, och utarmar arbetsuppgifterna och förgiftar naturen utan att ge mycket i utbyte./.../

[menade engelsmannen E. F. Schumacher redan 1975. Men idag så använder man mänskliga resurser oerhört ineffektivt och utarmar dessa, det löpande bandet är inte alls på väg bort, men idag har vi andra slags löpande band än dem i industrin]

Den kasinoekonomi som nu lamslår oss kan ersättas av en modell där människans fulla potential kan utvecklas. Istället för våld och härskare kan människan bestämma sig för en sund marknadsekonomi inom demokratiska ramar, där gemenskap ersätter dominans.

Det nuvarande finanssystemets sammanbrott gör det önskvärt att finna ett bättre.”

Senast igår berättade min pojkvän återigen om en av sina kunder som är gift med en kirurg. Hon hade berättat för min pojkvän hur kirurger opererar på döda patienter och begär betalt för sina ingrepp. Min pojkvän har slutat rösta och det har makten inget emot, att "människor" (dvs. gräsrötterna) börjar misstro politiker.

Dessutom är läkare tvungna att ta dyra försäkringar för att skydda sig mot patienter som anser sig felbehandlade, vilket innebär att de måste ta mer betalt av sina patienter, vilket i sin tur belastar sjukförsäkringarna (de privata), som kostar mer och mer för enskilda (om inte jobbet betalar premierna och får ta kostnadsökningen istället). Jag tror att detta innebär att det är alla de utom de rikaste som får ta större och större delar av sina inkomster för bland annat sjukförsäkringen. Försäkringar som de rikaste (från allra översta medelklassen och uppåt) inte har så stora problem att betala.

Och enligt min pojkvän så stämmer människor varandra till höger och vänster för allt och ingenting, vilket han menar göder till exempel advokater orimligt mycket.

Är detta en modell vi borde kopiera? Men är just den vi är på väg att kopiera med rasade fart? Kan vi inte lära av andras misstag? Och ta vara på det som är och har varit (riktigt) bra (och framgångsrikt) i vår modell?

Enligt ”The Spirit Level – Why Greater Equality Makes Societies Stronger”, som dess titel är i den amerikanska utgåvan (vilket översatt blir The Spirit Level – varför större jämlikhet gör samhällen starkare), så är misstron mot varandra störst där ojämlikheten är som störst, som i USA, och minst i länder där den är som minst som i Skandinavien hittills. Men det finns nog intressen av att vi ska misstro varandra. För somliga skulle tjäna på det, tror de. Söndra-och-härska-metoden. Jag tror dock ingen tjänar på det, rik eller fattig.

Jo, demokratin skrämmer vissa? Har vi kommit till vägs ände, där vi inte kan fortsätta som hittills och detta hotar vissa grupper, som kommer att göra allt för att få behålla alla sina privilegier?