David Korten om helt nya ekonomiska värderingar och nya ekonomiska institutioner ägnade att tjäna liv…

Ur Amy Goodmans och Juan Gonzalez intervju i föregående blogginlägg med David Korten i min översättning och tolkning.

David Korten skriver i sin bok "Agenda For a new Economy: From Phantom Wealth to Real Wealth or Why Wall Street Can't Be Fixed and How to Replace It" *att det nu vore lägligt att röra sig mot en dagordning där de misslyckade penningtjänande institutionerna i vår nuvarande ekonomi ersätts med institutioner i en ny ekonomi som är ägnade att tjäna liv.

Han pratar bland annat om ett system som har lett till ett socialt misslyckande. Wall Street är konstruerat för att öka ojämlikhet (inte att verkligen tjäna, alla, människor). Efter att ha arbetat med internationell utveckling i många år, så är Korten väldigt bekant med argumentet att (det enda) sättet att handskas med fattigdom är genom ekonomisk tillväxt för att dra upp dem i botten. Men det vi har sett i decennier är faktiskt att ekonomisk tillväxt tenderar att lyfta toppen och trycka ner botten.

Men vår jord har begränsade tillgångar, vi har begränsade resurser på den. Och frågan är vilka är våra ekonomiska prioriteringar? Hur fördelar vi dessa resurser? Och detta kräver ett fundamentalt annorlunda angreppssätt på ekonomin än vi haft och sett hittills: att utvärdera ekonomiska prestationer genom saker vi verkligen vill ha, vad beträffar mänskligt och naturligt välmående (för alla), snarare än ett system som uteslutande är konstruerat för att öka den finansiella återbäringen till de redan väldigt välbeställda.

Det nuvarande Wall Streetsystemet är byggt runt illusionen att pengar är välstånd, något som kan skrivas om till idén att människor som skapar eller gör pengar faktiskt skapar välstånd/rikedom.

Och det Wall Street har blivit expert på är att skapa pengar från ingenting genom finansbubblor, genom pyramidutlåning för att skapa fiktiva/påhittade tillgångar som i sin tur bidrar till mer bankutlåning och som sedan dessutom kombineras med de rovlystna aspekterna av ockerutlåning och vilseledande utlåning och användande av kreditkort som ett substitut för en lön som man verkligen kan leva på – i alla de spel som Wall Street spelar.

Och det är faktiskt baserat på filosofin som säger att vi inte behöver producera något som land, om vi kan göra detta genom finansiellt nyskapande som tillåter oss att skapa finansiella tillgångar utan att producera något av verkligt värde. Det är helt vansinnigt. Men detta har varit fundamentet för den ekonomiska politiken i det här landet (USA) i decennier nu säger Korten.

Amy Goodman säger att Korten har ägnat sitt liv på att fokusera på frågor rörande hållbarhet. Och Korten svarar med att prata om överdriven konsumtion.

Hon undrar vilken modell han ser nu, vilken modell vi har nu och vilken han skulle vilja se uppbyggd.

Han svarar att den häpnadsväckande saken är att vårt system är byggt på pådrivandet av ökande konsumtion, men det driver framförallt på de mest destruktiva och oekonomiska formerna av konsumtion, som förstås börjar med krig, rör sig vidare till bilberoende, som inte bara är en energifråga utan också en fråga om fragmentering av samhället, eftersom vi flyttar ut till sovstäderna.

Det handlar om familjens sammanbrott (men jag tror inte han moralistiskt framhåller den heliga, fullkomliga, ofelbara familjen), eftersom familjen sätts under mer stress och press. Så du måste ha två eller fler personer i hushållet som har fler än ett jobb var för att hålla samman hushållet, vilket betyder att barnen saknar (närvarande) vårdtagare och så vidare påpekar han.

Något Uvnäs Moberg också tar upp i sin bok ”Närhetens hormon” och undrar vad det kan komma att betyda för vårt framtida samhälle, med en massa senare vuxna som saknat viktiga, långvariga relationer med vuxna också i dagis p.g.a. stor personalomsättning av viktiga vuxna som kanske inte orkat jobba vidare. Och jag tror inte på något konstgjort ersättande av närvarande människor i våra liv i form av t.ex. tillförsel av oxytocin eller andra medikamenter.

Korten fortsätter: men om vi verkligen började organisera våra ekonomiska aktiviteter kring saker som verkligen betyder något… Ja, hur organiserar vi vår ekonomi så att den faktiskt bygger mänskliga relationer, så den stöttar familjer (i alla konstellationer: ensamstående, med eller utan barn osv.), så det skapar en miljö i vilken barnen kan växa till fysiskt och psykologiskt/mentalt friska, välmående människor?

Den första goda idén vore att avsluta alla krig. Och de flesta av våra krig är ju en tävlan om resurser för att upprätthålla vår slösaktiga livsstil säger han (ja, för vissa i alla fall i USA! Somliga lever ganska rejält påvert). Så låt oss bli allvarliga vad gäller världsfred.

Mitt tillägg: Ja, det är ju just detta vi ägnat oss ut under historiens gång: att utvidga territoriet för att få fler tillgångar och makt. Vi är inte mycket bättre än våra förfäder!? Se Sverige som krigsnation för några hundra år sedan. Fast jag tror inte detta är ofrånkomligt.

Korten: sedan måste vi börja reducera beroendet av bilar. De som gör bilar (många av dem i alla fall) borde kanske göra cyklar istället, bygga allmänna transportmedel och så vidare.

Mitt tillägg: ja, amerikaner använder bilen för allt. Om jag vill ta mig till supermarketen utan bil så finns varken gång- eller cykelbanor. Och de mindre butikerna i närområdena är tvungna att slå igen verkar det. Man ser en massa tomma – och estetiskt och arkitektoniskt fula - affärslokaler här och där, i alla fall i de delar i USA där jag har varit.

Korten: istället satsar vi en massa pengar på reklam. Dirigera om dessa kreativa kommunikationstillgångar till utbildning (till exempel). Ja, hur används de mänskliga förmågorna och resurserna? Används de till allas vårt bästa? Verkligen värt att fundera på! Vi behöver kanske fortsatt ha reklammakare, men behöver vi så många? Kunde talanger och förmågor användas mycket bättre? Och tjäna både sig själva och alla oss andra bättre?

Tillfället att dirigera om våra resurser på sätt som faktiskt skulle öka vårt välmående handlar slutligen inte om uppoffring, utan för med sig att vi kommer i bättre balans med varandra (OCH oss själva) och med vår jord menar han.

Vi behöver inse att vi fått höra att det bara finns två ekonomiska modeller. En är den kapitalistiska modellen och den andra är den kommunistiska eller socialistiska modellen. Den första att kapitalisten äger allt och den andra att staten styr allt.

Värderingarna har mer och mer förflyttat sig från varje form av förbindelse med eller förpliktelse med ett större allmänt intresse. Och, naturligtvis, så finns under allt detta den omoraliska filosofin som säger att om vi var och en helt enkelt söker nå våra egna finansiella förmåner så maximerar detta nyttan för samhället. Men det är den mest korrupta teorin som man kan föreställa sig. Vi ser nu konsekvenserna av den.

Och en av de saker vi behöver lägga av med är att inse att detta är en – det är en praktisk skavank, det är moraliskt fel, att det finns ett statligt intresse och det ser oss alla i varje aspekt av våra liv, inte bara vad gäller personliga intressen/behov, utan också kollektiva intressen/behov, vilket betyder att vi behöver skapa en helt annorlunda ekonomi, runt andra institutioner och andra värderingar.

Korten började fundera när han arbetade med internationell utveckling:

”Varför är det så att ju mer utvecklat landet blir så finns det fler och fler människor som lever i fattigdom?”

Han kom fram till att det har att göra med alla de beslut vi gör, och som officiella hjälpkontor baseras på, maximerar avkastningen till de människor som redan har pengar. Och de människor som inte har pengar passar egentligen inte in i ekvationen.

Han menar att i en ekonomi som fungerar borde vi börja fastställa ekonomiska prestationer mot indikatorer som våra barns, våra familjers, samhällets, det naturliga systemets hälsa och vi skulle titta på BNP som ett mått på kostnaderna av detta uppnående, vilket skulle innebära att vi försökte minimera BNP snarare än maximera det, när vi organiserar ekonomier som handlar om att bygga gemenskap. Det handlar om att ge människor meningsfulla jobb som ger oss en känsla av personlig mening med våra liv.

Vi har gett ekonomin ett penningvärde och en del i denna process är att vi gett relationer ett visst penningvärde. Och detta minskar vår blotta mänsklighet.

Detta är ungefär halva intervjun...

Läs ur hans bok ”When Corporations Rule the World.”

Tillägg efter lunch: läs vad Lennart på bloggen Det progressiva USA skriver

”USA befinner sig f.n. en oerhört allvarlig situation. Kongressen i Washington är lamslagen, miljoner amerikaner är arbetslösa och utan socialt skyddsnät, infrastrukturen faller sönder, budgetunderskottet stiger till hittills oanade höjder, vård skola omsorg ligger i diket, det är kört för sjukvårdsreformen , och det är skvatt omöjligt för någon politiker att lova annat än att fortsätta att plundra statskassan och strunta i framtiden.

Precis som Sverigedemokraterna har tepåserepublikanerna inga lösningar, de är helt och hållet ett missnöjesparti.

Det farliga är att det inte finns något motsvarande parti på vänstersidan. USA har inte haft en vänster sedan 60-talet och den ensidiga och alltmer extremistiska högerrörelsen kommer förr eller senare att förvandla USA till en andrarangsmakt medan Kina tar över.

Så förhoppningsvis tycker tepåseextremisterna om kinesiskt te.”

Samt vad Arami Vargen skriver på sin blogg om våra nuvarande politiker jämfört med tidigare politiker.

---

* “…the financial collapse now in the public spotlight is only the tip of the iceberg. The system’s social and environmental failures may ultimately be even more destructive.

Korten identifies the deeper sources of the failure: Wall Street institutions that have perfected the art of creating phantom 'wealth' without producing anything of real value. Its major players engage in speculative trading, buy into asset bubbles, create debt pyramids, and engage in predatory lending practices. Their seeming success created an economic mirage that led us to believe the economy was expanding exponentially, even as our economic, social, and natural capital eroded and most people struggled ever harder to make ends meet. /.../

Our hope lies not with /.../ devoted to creating a better life for all, not simply increasing profits. /.../

Korten’s intention is not to offer final answers, but rather to provoke discussion of options that powerful interests prefer not be mentioned. /.../

...return to an economy firmly rooted in the long-term health of people and the planet."