Om att behandla människor som individer – eller inte…

Margareta Tiger i första videon pratar om ”generellt tänkande,” där människor klumpas ihop istället för att behandlas som enskilda (levande) individer. Och "man" lutar sig mot lagar och förordningar för att inte behöva ta ansvar…

Uppdatering 21 februari: Gunnar Axén har visst varit i Norge för att hjälpa till med tips om "radikala grepp mot den norska ohälsan," se Ali Esbati i ”Den norska reprisen”, där EXAKT samma retorik verkar användas som här:

”’En kynisk fiasko’. Slik oppsummerte nylig Sveriges største avis den folkelige dommen over omleggingen av den svenske sykelønnsordningen. Likevel har en av de hovedansvarlige – høyrepolitikeren Gunnar Axén – nylig vært på besøk hos den norske arbeidsgiverfinaniserte tenketanken Civita, for å svare på spørsmålet ’Trengs det mer radikale grep?’

Civita * har nå sluppet rapporten ’Den norske syke’. Utgangspunktet er ’paradokset’ at Norge har ’verdens høyeste sykefravær, og samtidig en av verdens friskeste befolkninger’.”

* Civita är "en liberal, oavhängig tankesmedja, som lägger tyngdpunkt på ökad förståelse för de värderingar som ligger till grund för en fri ekonomi, det civila samhället och …"

Se deras publikationer (i min amatöröversättning) ”Den sjuka norrmannen – full frihet på andras bekostnad”, ”Sjuklönsordningen är orättfärdig” och ”Sjuklön – den sjuke norrmannen.”

Se tidigare inlägg med ytterligare länkar till texter utanför denna blogg under etiketten B. Jonsson.

Liberaler som dem i Civita hyllar individen, men klumpar ihop folk! Och går hårt ut för att underminera trygghets- och välfärdssystemen. Ja, det är just exakt vad de gör! Och anlitar då bland annat högermannen och moderaten Gunnar Axén.

Solidaritet gäller bara den egna gruppen eller i allra yttersta slutänden bara individen själv och möjligen hans allra, allra närmaste?

Tillägg på kvällen: Ja, och ser vi nya politiska trender? Politiker som sitter och beslutar om minskade anslag och sen skänker sina mötesarvoden till verksamheter de tidigare minskat anslagen till. Se "Tankar i natten" om detta! De mest utsatta i samhället

"...får lita till maktens, minst sagt osäkra, privata vilja till välgörenhet."

Och bör stå med mössan i handen och blicken ner i backen av skam, tacksamma? Och förväntas vi applådera givarna?