Visar inlägg med etikett stress. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stress. Visa alla inlägg

lördag 6 februari 2010

Är ensam stark?




Här kan man läsa hela inslaget i videon ovan.

Och i artikeln ”Dags att skrota Wall Street” kan man läsa mer om den före detta ekonomen och numera författaren och politiske aktivisten David Korten från videorna ovan, som menar att som art så fattar människan många dåliga beslut, som att lägga pengar på saker som krig och nya mobiltelefoner – och begåvade människor jobbar dessutom med reklam.

En massa mänskliga resurser finns som används fel och till strunt.

Han har nyligen gett ut boken ”Agenda for a New Economy: From Phantom Wealth to Real Wealth” där han gör upp med

”… det finanssystem som flera gånger krisat och havererat vilket fått förödande konsekvenser för många människor. David Korten menar att det nu är nödvändigt med ett paradigmskifte. Wall Street, en institution som han anser ’fulländat konsten att skapa ’rikedom’ utan att producera något av verkligt värde’, borde skrotas.

– Dagens fria marknad är inte den marknad som Adam Smith drömde om. Dagens marknad är en mardröm där de stora företagen är fria att styra världen.”

Han vill ha

”… en övergång från dagens system som han anser är en börsekonomi, baserad på fiktiva spekulationsvärden, till en ekonomi byggd på verklig rikedom – sådant folk vill ha.

– Spekulationssystemet borde göras olagligt eller skattas bort. Vi borde reflektera mer över vad det är vi vill ha./…/

Riktig välfärd är inte siffror, det är saker som kunskap, mat, kärlek, ett meningsfyllt jobb./…/

David Korten skriver på sin blogg att finanskrisen är en andlig kris och uppmanar kyrkor och andra religiösa institutioner att delta i försöket att stänga ner Wall Street och att ersätta det befintliga systemet med ett ärligt finanssystem – ett system som tjänar Gud och inte Mammon./…/

…från den nuvarande härskarkulturen, symboliserad av girighet och maktlystenhet, till en partnerskapskultur där vi får vara medmänskliga.

– Vad är avsikten med det ekonomiska systemet och vad borde vara avsikten? Jag tycker att vi ska optimera välmåendet, inte tillväxten. Systemet vi har i dag är designat för att göra de rika människorna ännu rikare, inte att alla ska få det bättre.

– Man får ofta höra att det ligger i människans natur att vara individualister, giriga, att vilja ha mer [och med det rättfärdigas både det ena och det andra i dagens värld. Jag tror dock inte att vi är födda sådana.]./…/

David Korten är varken positiv till stora företag eller stora stater.

– Ta Europeiska unionen som exempel. Unionen gör att besluten flyttas långt bort från där de ska efterlevas. Risken är att EU blir som USA. Det blir svårare för folket att påverka och lättare för de stora företagens lobbyister.

Den vitskäggade professorn menar att beslut ska tas på lägsta möjliga nivå. EU anser han tar makten från samhället, EU är för stort och ohanterbart – precis som USA.”

Han menar att tillgångarna i världen måste fördelas mer solidariskt, och, ja, de skulle gå att fördela mer solidariskt.

Och så säger han (precis som bland annat de brittiska forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett funnit i SIN forskning) att:

”– I samhällen där det råder jämlikhet är människorna lyckligare, kriminalitet och arbetslöshet är lägre och man har en förmåga att bättre hantera kriser. I samhällen med stora klyftor är kriminalitet och arbetslöshet betydligt vanligare, återigen se på USA.”

Han tycker vidare att

Nya idéer och livstilar måste spridas. Hur kan det vara eftersträvansvärt att som 30-åring vara ekonomiskt oberoende och sippa Mai Thai på en strand? Vi behöver andra värderingar.

– Man ska arbeta så länge man kan det, genom att hjälpa andra mår man bättre. Det är betydligt roligare än att spela golf, säger den 72-årige författaren.

Vi måste bygga en ny verklighet från grunden. Politiker och dem med makt kommer inte att ta initiativ till förändring – de tjänar ju på den nuvarande ordningen. Vi måste själva bygga en ny verklighet, nerifrån och upp./…/

Företagen bör vara lokalt rotade och självförsörjande i sin region. Ägandet bör ligga hos dem som har sin försörjning knuten till företagen.”

Läser också bland mycket annat Kerstin Uvnäs Mobergs bok ”Närhetens hormon – oxytocinets roll i relationer” vilken också stöder idén att vi faktiskt behöver varandra, är beroende av varandra. Beröring, värme och närhet gör oss lugnare, mer sociala, mindre aggressiva. Och detta är ett grundläggande behov som vi har hela livet.

Och helst bör vi få detta fyllt tidigast i livet.

Men det minskade utrymmet för relationer, all stress och alla krav som driver oss till självtillräcklighet och ”själständighet” (verklig, genuin autonomi är något helt annat? Den verkligt autonoma är också empatisk) påverkar produktionen av oxytocin negativt. Vilket i sin tur påverkar våra relationer till både den lilla och den stora världen.

Och jag funderar vad de upplevt tidigast i livet som förordar tävlan, hårdare tag osv. Om de spelar ut sina egna, förnekade problem? Om de stannade till och tog hand om sig själva kanske de skulle bli helt annorlunda som politiker? Rentav mer empatiska? Ja, det var det där med empatiunderskott.

Vi skulle behöva förbättra våra relationer i både närmiljö och ett samhälleligt perspektiv. När känslan av gemenskap förstärks ökar chansen till fredliga lösningar av konflikter av alla slag och på alla nivåer. Och vi kan ta ett bättre ansvar för vården av jordens resurser.

Dvs. denna forskning stöder en ganska radikalt annorlunda politik än den som förs. Det Korten och Uvnäs Moberg skriver om stöttar ömsesidigt varandra.

onsdag 26 augusti 2009

Det som inte dödar dig gör dig starkare: sant eller falskt?

bild tagen härifrån.

[Något uppdaterad 27 augusti].Se Sarah Eberhardt i ”Det som inte dödar dig gör dig starkare: sant eller falskt? En diskussion om effekterna av barnmisshandel.” I min amatöröversättning av texten.

Hon undrar hur sann denna grundsats är. I många fall så kommer det att måsta hantera problem i livet att göra oss starkare (något som kan utnyttjas cyniskt och arrogant av makthavare; kanske till och med elakt och med empatiunderskott, i en ökad pennalism, söndrande och härskande från dem i högsta makten, som jagar vissa med blåslampa). Men det finns tillfällen där detta kanske inte är sant skriver hon, dvs. tillfällen där det som inte dödar oss inte gör oss starkare, utan tvärtom svagare (se också förakt för svaghet).

Sidospår: Håller vi också på att utveckla olika moral standards för olika människor? Där vi ställer högre krav på vissa och lägre på andra? Gagnar det någon enda eller vårt samhälle? Dessutom så är ohälsan större inte bara bland de sämst ställda utan även hos de bäst ställda i mer ojämlika samhällen (USA och Storbritannien) och hälsan har hittills varit bäst i länder med större jämlikhet, som i de skandinaviska länderna.

Barnmisshandel är ett vida spritt problem i USA till exempel. I Pennsylvania bara så var det 5 109 fysiska skador hos barn i åldrarna 5-14 år 1989 och ytterligare 55 dödsolyckor med barn som var 4 och under.

I många år trodde experter att negativa effekter av barnmisshandel, sådana som känslomässig misshandel, flashbacks från traumatiska händelser och även inlärningsproblem var psykologiska fenomen som man kunde kurera med terapi.

Nu så ändras dock dylik tro med hjälp av verktyg som MRI (magnetresonans), som kan upptäcka faktiska förändringar i hjärnanatomin och det verkar som om det som inte dödar dig fortfarande kan permanent göra dig svagare, åtminstone när det handlar om barnmisshandel.

Den största faran för hjärnan i barnmisshandel, förutom direkt skada av misshandlaren, är stressen som utövas på ömtålig vävnad under utveckling. Traumatisk stress som hjärnan utsatts för, sådan som orsakas av misshandel, kommer att aktivera locus ceruleus, som genom frigörande av signalsubstansen noradrenalin kommer att orsaka frigörande av sådana signalsubstanser som adrenalin, dopamin och mer noradrenalin.

Dessa signalsubstanser kallade katekolaminer utgör ett komplement tills stresshormoner som kortisol. Stresshormoner och signalsubstanser är nödvändiga för den normala funktionen hos hjärnan och är till en viss punkt bra, men ovanligt höga nivåer av dessa kemikalier orsakade av övergrepp, särskilt över en utdragen tidsperiod, kan vara mycket skadliga.

När nivån glukokortikoider höjs under flera dagar på grund av stress, så börjar neuronerna som tar emot dessa hormoner att skadas.

Neuronerna eller nervcellerna börjar förtvina och tillväxten av nya neuroner bromsas. Om stressen fortsätter alltför länge så kommer neuroner att dö. Detta problem förvärras av hormonerna själva, som på grund av sina vattenoupplösliga egenskaper kommer att stanna i blodomloppet i timmar eller dagar.

De vattenlösliga signalsubstanserna däremot varar bara några sekunder. Denna [korta?] fortlevnad hos signalsubstanserna gör det svårt för hjärnan att återgå till sitt naturliga, inte stressade tillstånd.

Att fortsätta…

Se också ACE-studien och dess fynd (rörande omkring 18 000 amerikaner), samt om aga.

Tillägg 27 augusti: Är det verkligen mer ordning och reda i skolan och gränssättning av barn vi behöver? Eller skulle vi behöva något annat?

Se också barnrättsadvókaten Andrew Vachss som bland annat sagt följande om känslomässig misshandel:

"We must renounce the lie that emotional abuse is good for children because it prepares them for a hard life in a tough world. I've met some individuals who were prepared for a hard life that way—I met them while they were doing life."

Vilket ungefär blir

"Vi måste ge upp lögnen att känslomässig misshandel förbereder oss för ett hårt liv i en hård värld. Jag har mött individer som förbereddes för ett hårt liv på det sättet - jag mötte dem medan de 'gjorde liv'."

"...of all the many forms of child abuse, emotional abuse may be the cruelest and longest-lasting of all.”

min översättning:

"...av alla former av barnmisshandel så kanske känslomässig misshandel är den grymmaste och längst räckande av alla."

"Emotional abuse is the systematic diminishment of another. It may be intentional or subconscious (or both), but it is always a course of conduct, not a single event. It is designed to reduce a child's self-concept to the point where the victim considers himself unworthy—unworthy of respect, unworthy of friendship, unworthy of the natural birthright of all children: love and protection."

min översättning:

"Känslomässig misshandel är det systematiska förminskandet av en annan. Den kan vara avsiktlig eller undermedveten (eller båda), men den är alltid ett sätt att bete sig, inte en enstaka händelse. Den är utformad för att reducera ett barns självrespekt till den punkt där offret anser sig ovärdigt - ovärdigt respekt, ovärdigt vänskap, ovärdigt den naturliga födslorätten som alla barn har: kärlek och skydd."