Om träbockar och att vara järnspettsstel…

Ja, det verkar flera av våra ministrar vara!? Stela som pinnar och totalt inflexibla. Läs till exempel artikeln ”Jobbkatastrofen Reinfeldt” av Robert Sundberg som skriver om en ”järnspetsstel ekonomisk hållning”:

”I gårdagens debatt var det uppenbart att Reinfeldt och hans tre borgerliga partiledardrabanter, Maud Olofsson, Jan Björklund och Göran Hägglund, bestämt sig för en stel, kameral grundsyn. Mantrat om att Reinfeldtregeringen står för den mest ekonomistimulerande budgeten i Europa upprepades ihärdigt./…/

Statsministern sa i debatten att det bara går att påverka krisen på marginalen. Det är en uppgiven inställning.”

Och se Sofie Wiklund i ledaren ”Kommunerna äts upp inifrån”:

”Men regeringen håller envist fast vid sitt nej. Det är fel, men inget konstigt ställningstagande från regeringens sida. Den vill nämligen att den offentliga sektorn ska vara så liten som möjligt, så att det går att öppna för privat sjukvård och fler friskolor i större utsträckning än tidigare. De blå partierna talar gärna om individens frihet, och varje människas rätt att välja och styra över sitt eget liv. Därför vill de alltså att människor ska kunna välja skola, vård och så vidare. Men pratet om individens fri vilja och fria val är kvalificierat skitsnack. För att det ska vara möjligt måste alla människor ha samma förutsättningar, och det har vi inte i borgerlighetens Sverige. Det blå och kalla Sverige är till för dem som har mycket pengar, yrken som anses ha status, och människor som inte befinner sig i samhällets utkant. Och det är de som ska få det bättre, på andras bekostnad.”

Läs också Göran Greider i "Han tar ifrån nyliberalerna deras egna siffror" om Daniel Ankarloos bok ”Marknadsmyter”, en kritisk betraktelse över nyliberala påståenden:

"Varför är inte allt marknad? Hans svar var: Att driva marknader kostar pengar och är ibland för dyrt. Den teorin menar jag att vänstern kan använda för att försvara offentlig sektor - det är billigare, effektivare och jämlikare med offentlig regi, för då slipper man betala för att hålla en marknad igång!)."

Samt hans ledare att ”Medierna marknadsför pigförslaget”:

”Ända sedan pigdebatten startade i början av nittiotalet efter ett seminarium på politikerveckan i Visby har alla de stora medierna på olika sätt i det närmaste marknadsfört idén om skattesubventionering av så kallade hushållsnära tjänster. Så känns det faktiskt.

Ytterst sällan har medierna gett den andra bilden: Att de offentliga medel som subventionerar hushållsnära tjänster skulle kunna göra mycket större nytta i offentlig sektor.

I Danmark avbröt den konservativa regeringen sitt pigexperiment, eftersom den insåg att den nästan enbart gynnade de som redan hade det gott ställt.”

Artiklarna finns också här.

Meddelarfrihet och skolan...

från promenad före lunch idag.

Nu hemkommen från påskledighet. Har kollat igenom en hög med tidningar. Bland dessa Lärarnas tidning. Där stod om meddelarfriheten i offentlig respektive privat skola ”Friskola snävar in friheten”. citerar nu friskt igen:

”Alla kommunalt anställda har rätt att tala med medier. Men när en skola blir privat försvinner meddelarskyddet.

Du vet väl att du som kommunalt anställd har rätt att tala med medier om förhållandena på din skola, utan att skolledningen får ta reda på att det är du som har lämnat uppgifter?

Det så kallade meddelarskyddet gäller för alla offentliganställda.

OM DU DÄREMOT jobbar i en friskola har ledningen rätt att ta reda på vem som har lämnat uppgifter och du kan i värsta fall förlora jobbet.

- I den privata sektorn väger lojalitetsplikten mot arbetsgivaren tyngre. Ett brott mot den kan ytterst leda till uppsägning. Anställda får heller inte lämna ut företagshemligheter, till exempel hur skolan drivs, hur anslagen fördelas eller andra omständigheter som bör hållas hemliga av konkurrensskäl, säger Ove Rang, förbunds - jurist på Lärarförbundet.

NÄR EN KOMMUNAL SKOLA blir privat genom så kallad avknoppning påverkar det alltså de anställdas rätt att fritt tala med medier. Meddelarskyddet försvinner om skolan inte skriver ett avtal om att behålla det.

- Då skriver man in att yttrande-, tryck- och meddelarfriheten motsvarar den som offentliganställda har. Det lämpligaste är att göra det i kollektivavtalet, säger Ove Rang.

Om skolan sedan får en ny ägare kan villkoren förändras, beroende på om den nya ägaren har kollektivavtal eller ej. Om kollektivavtalet sägs upp försvinner även meddelarskyddet./…/

- Lärare tänker nog mer på andra aspekter av sitt anställningsskydd, till exempel om de får behålla jobbet eller inte vid en avknoppning. De är säkert väl insatta i att de som svenska medborgare har vissa grundlagsskyddade rättigheter, till exempel yttrandefrihet, men att de dessutom har ett starkare skydd som offentliganställda tror jag inte är lika känt.

Arbetsgivare får inte kolla mediekontakter

* Anställda inom offentlig verksamhet har rätt att muntligen lämna uppgifter till massmedier för publicering. Det gäller även i viss utsträckning sekretessbelagda handlingar. Den innebär också ett förbud för arbetsgivaren att efterforska källor, det vill säga undersöka de anställdas kontakter med media.

Om arbetsgivaren ändå gör det är det ett brott som kan ge upp till ett års fängelse eller böter. Meddelarfriheten gäller även vid tystnadsplikt. Det finns vissa undantag från meddelarfriheten – bland annat i fall som gäller rikets säkerhet.

* Meddelarfriheten gäller inte i privat verksamhet. Där får arbetsgivaren efterforska källan. Anställda kan dessutom förlora jobbet om de talar med massmedia. Däremot får medierna inte avslöja uppgiftslämnarens namn. Det är ett brott mot källskyddet som är straffbart.”

Jag har ”viss” (ett understatement?) erfarenhet av elever från privata skolor förutom från kommunala. Speciellt vad gäller en privat skola i kommunen (med musikprofil) tycker jag dess elever har en attityd som om de anser sig förmer, även mot oss lärare… Trodde jag var ensam om denna upplevelse, men det har visat sig att jag inte är det...

Something worth reading and considering...

Read Arthur Silber in his essay "Let's Make It About You: Can We Stop the Slaughter Now?"

“Considering the subject matter of this post, I must severely criticize myself in advance. Given the point I will try to make, my own perspective is utterly unimportant. To mention my despair and the sense of bleak futility that pervades my view of my own writing is the height of self-indulgence. But I will mention these factors very briefly, if only to explain in part why my writing now occurs in fits and starts.

I have written repeatedly on certain themes for several years now. I try to present my central ideas in new ways, to offer additional historical evidence for my contentions, and to make connections between seemingly disparate phenomena that I have not addressed earlier. But no matter what I attempt to do here, I make no headway whatsoever. It seems to me that my writing has no effect at all. That certainly has been true with regard to the likely coming conflict with Iran, which is the single greatest catastrophe that lies before us. But my essays have had no discernible effect in connection with any of the threats that hang over our heads. It often seems to me that to continue writing about foreign policy and the destruction of constitutional government in the United States is only my own brand of narcissism. Forces are in play that are far beyond the ability of any of us to influence, short of a massive national strike that continues for a long period of time. To expect complacent, ignorant, self-satisfied Americans to undertake such a project in anything close to the required numbers is a fool's dream.

I mention narcissism because that is our subject here. I've written about the national and nationalistic narcissism that suffuses American government and the American populace generally a number of times. This self-absorption springs from our conviction of "American exceptionalism," and our unshakeable belief that we are "the Good Guys" in a way that no other people ever has been, or ever can be. But as I noted in an earlier essay…”

Yes, what is ones writing about? Plain narcissism? Does anything changes? Is it possible to change anything? Yes, what forces are in play actually??

See this interview with Naomi Klein... Where she says:

"In Iraq I was shocked by level of resistance on the part of Iraqis to the privatization of factories. I quote one worker in my book who worked in a vegetable factory: "We will either burn it down or blow ourselves up inside it. We will not be privatized." It's a measure of just how wrong the occupation forces were that the Iraqis would be so shocked that they'd be easy to marshal from point A to point B."

It wasn't as easy as they thought to "win this fight". But now this resistance shall be struck down?? By exhaustion if necessary?? (is this like Vietnam??)

Also see this interview about why they aren't speaking as much about Klein's book in USA as we do in Europe (do we here in Sweden, and why not I ask ironically??).

And the most recent review about the tactics in USA to privatize the Public Sector (which they are trying with here in Sweden now). And this about "Every Catastrophe is an Opportunity" (horrible!!).