Folkförakt och finanskrisen...

Gustav Fridolin skrev i fredagens Aftonbladet om att ”Medier och makten sitter i samma båt.” De förstnämnda ska granska de senare, men kan man lita på att så sker? För journalister och politiker lever samma liv, med samma erfarenheter och ser världen utifrån samma utsiktspunkt på en liten kulle bekvämt belägen aningen högre än alla andra och riskerar att missa viktiga diskussioner som förs på kullens skuggsida.

Han skriver:

”När riksdagsledamöterna nu, samtidigt som varslen slår rekord, höjer sina löner med 1 600 kronor så är det ingen som kommer med ifrågasättanden [i journalistkåren inte minst och framförallt]. Knappt heller när EU-parlamentarikerna höjer sina löner med det tiodubbla.

Det uppfattas väl som litet pinsamt och oartigt [och som avund, inte som fullt berättigat ifrågasättande; att makthavare t.ex. föregår med gott exempel!?]. Ingen morgonsoffa tussar ihop en levnadsglad pensionär med större drömmar än plånbok som förväntas vara tacksam över 68 kronor mer i månaden med en riksdagsledamot.

Ibland sägs det att sådana debatter inte ska föras för att det skulle göda politikerföraktet. Jag oroar mig mer för det folkförakt som tycks växa bland makthavarna.”

Några funderingar: Vi är så hjärntvättade det senaste dryga decenniet (ja, kanske längre) med att inte vara avundsjuka, att unna, så vi har sakta slutat att ifrågasätta eller kanske ens se vissa (kanske de flesta) orättvisor.

Är inte detta prat om den kungliga svenska avundsjukan en härskarteknik (denna eller denna), för att tysta ner berättigade ifrågasättanden och kritik?

Vid Stockholms universitet har forskare formulerat

"...fem motstrategier:

• Tag plats
• Ifrågasättande
• Korten på bordet
• Bryta mönstret
• Intellektualisera

De har även formulerat fem bekräftarstrategier:

• Synliggörande
• Respekterande
• Informera
• Dubbel belöning
• Bekräfta rimliga normer"

Framförallt de fem senare var väldigt bra och intressanta, som: att synliggöra/synliggöras [peka på], respektera [respektfullt lyssna på dem under], informera [ja, göta det pedagigiskt, men fortfarande med full respekt för dem man informerar om dera intelligens, färmåga och vilja att fatta det som är högst rimligt, men dock inte det som är orimligt - bör man nog tillägga!] och bekräfta RIMLIGA normer [jättebra sagt! RIMLIGA normer!].

Se också Åsa Petersén i ledaren ”Islands finanskris, en naturkatastrof”, där hon bland annat skiver:

”Islands tre banker har gått omkull och tagits över av staten./…/

Drífa Snædal är en av Islands mest kända feminister och partisekreterare för det gröna vänsterpartiet.

– Krisen grundlades när ett tjugotal unga killar började spela monopol över hela världen med den isländska befolkningen som garanti, säger hon.

Det isländska banksystemet privatiserades mellan 1998 och 2003. Bankerna såldes till våghalsiga affärsmän som gav sig av utomlands och köpte och belånade om och om igen tills finanskrisen kom och pengabubblan sprack.

Syndabocken framför andra heter David Oddson. I 13 år var han statsminister för det statsbärande självständighetspartiet, motsvarande moderaterna. Då såldes bankerna ut. Nu är han riksbankschefen som vägrade se riskerna i ekonomin./…/

Börsklipparna betraktades som kungar. De skulle ta över hela världen, säger Sigfus Konradsson.

Han när inget större hopp om att männen bakom krisen tvingas vara med och betala notan. De har ordnat det för sig, på konton utomlands.

Drífa Snædal hoppas att finanskrisen ska föda islänningarnas längtan efter balans i samhället. Mindre klyftor mellan inkomster, mellan klasser, mellan kvinnor och män.

- Vi som har velat reglera finanssektorn har kallats avundsjuka, gammalmodiga och framgångsfientliga, säger hon.”

Ja, det var det där med härskarstrategier!!??

I wikipedia står det om dessa:

”Härskarteknik syftar på olika sociala manipulationer varmed en dominant grupp behåller sin position (i en synlig eller osynlig hierarki) gentemot personer från andra grupper.

Uttrycket är ursprungligen myntat av den norska socialpsykologen Berit Ås som beskrev fem härskartekniker 1976 och beskrevs redan på 1980-talet i svensk litteratur. Vanligtvis är det någon av dessa fem som avses med termen härskarteknik, men Berit Ås har själv utökat listan med två till och i vardagligt tal används ibland ordet härskarteknik om allmänt ohemula maktmanipulationer.

Andra tänkare och debattörer har också beskrivit och delat upp härskartekniker på lite andra sätt^, men Berit Ås ursprungliga definition och beskrivning är dock den som är klart dominerande.”

Working like beavers...

Politicians here are talking about that we should work like beavers... And people who do work like beavers, what about them?

What is this about on a deeper level? These politicians did they have parents/caretakers who were accessible to them when they grew up? Now they don’t begrudge others the time with each others, neither as children, parents or friends? Because this was what they lacked, which preach beaver-working, when they grew up? Things they haven't admitted and refuse to admit!? (because these things are so extremely painful??) Leading to a more or less thick skin and in the worse cases severe empathy deficits??

By the way, I wonder how it is with beavers work actually!! If they don’t have to take breaks to survive and not get totally exhausted? Very ironically!! If they don’t, how effective is their work and can it be??? It's true that it seems as they are working all year round (according to Wikipedia!), they don't go into hibernation, don't lie dormant during winter!!! But can and do they work without any breaks? (does this politician above only show how little she knows??? Not only about beavers, but how living individuals functions and what their needs are, needs of many different kinds!? Not only of breaks from work to relax, but also in form of time for social life, for rehabilitation, for contemplation!!! *) God forbid if people stop to think and reflect over things, get any opportunity to do that - and question any state of affairs??).

I am thinking of the small dog Eskil who hears if it is a person he knows that is up at night and who doesn’t belong to the family!! Something in his whole “system” that tells him!? Something we human beings have lost? A sort of sensitivity for things? A natural sensitivity? And thus a protection!?

I don’t know… Just some thoughts and quite ironical reflections...

I am certainly the one working hard... Can't everyone see that if nowhere else so in this blog? With a sigh...

Because i AM working full time... And have worked full time my whole grown up life almost (at least from I was 23!!)... Studied and worked at the same time, and worked more than full time... And have seen possible consequences of that... So I don't say hurray to this stupid woman!! At all!! She is another one of the politicians I temperamentally and with all strong emotions don't like!! Of our politicians, and not least ministers in our current government.

*) The Swedish stress-researcher Alexander Perski talks about that the ideal life contains (or should contain) three elements/components, which are (or should be) "vita contemplativa" (a life in reflection/meditation, Oh no, God forbid if the populace should start doing that!!), "vita activa", and sleep (but not in this order in his book "Ur balans", a book whose title translated to English would be "Out of Balance"!!). He writes a lot of other good things in this book!

Addition after a bike ride before lunch and work: and neither over nor under stimulation is good either. At least not in long term.

Have also started reading this article: "Overcoming Social Amnesia: The Role For a Social Perspective in Research and Practice" by a Carl I. Cohen.

Came to think when I had only read the first page of this article about Kirkengen's work, in which she means that childhood abuse expresses itself in somatic diseases too... Not only in psychological/psychiatric or social...

So why shouldn't it express itself in mental things too, and influence not only the body but also the brain and all activities there?

I also came to think about a woman I met, which suddenly got a panic attack when she was driving on a motor (high) way near Stockholm with her family; husband and two kids, and she said:

"I have to stop! I can't drive further!!!"

"Of course you can't do that!! You can't stop here at the motor high way!!!"

her husband replied. She didn't stop, managed to drive further, till they had left the motor way.

These panic attacks didn't disappear of course. She thought they were an expression of too much work (she was economist educated from university, what we call civil economist), and one of her reflections were, comparing her reaction to a man in middle-age who had got an heart-attack, that she reacted with panic (a psychic reaction) while he reacted with a "somatic" disease...

Now also strikes me about Ingmar Bergman which has written in one of his books about his meeting and marriage with the (Swedish) pianist Käbi Laretei (of Estonian origin) and what for instance meant!! He admired her enormously, her intelligence, to that degree that he (their whole life together) played a role... He felt under her in a way, or felt he had to live up to something??