Arv, miljö och rättvisa – och ett meritokratiskt samhälle…

Snabbloggning igen.

Paul Krugman skriver I bloggpostningen ”Arv, miljö, rättvisa” om en bloggpostning av professorn i ekonomi vid Harvard Greg Mankiw som hänvisar till ett diagram (se ovan) som visar att barn i höginkomstfamiljer får bättre resultat i test och framkastar att detta till största delen handlar om nedärvda talanger: smarta människor tjänar massor av pengar och får också smarta barn.

Dvs. tjänar man en massa pengar så är det (eller snällare uttryckt: kan detta vara) ett tecken på att man är smart?? Men barn från välbeställda hem kan ju också göra bra ifrån sig, men trots höga testresultat inte lyckas. Eller hur menar jag nu?

Och hur viktig är smarthet? Behövs en massa andra egenskaper - också? Egenskaper som vi borde värdera högt!? Och att ens börja resonera i dessa termer, värderingar av människor på detta sätt...

Vad har vi för människosyn? Vad är människovärde? Vadå, äkta, genuin respekt och aktning för varandra?

Och ungdomar borde varken bli gynnade eller missgynnade beroende på sin bakgrund eller familj. Fast så har skett, både i positiv men också negativ riktning. Och så sker fortfarande? Kan kanske komma att ske ännu mer igen på grund av samhällsklimat och samhälleligt bifall (behov att utse syndabockar?).

Makten har intresse av att söndra och härska? Kan detta slå tillbaka på dem själva? Vad för samhälle skapar detta syndabockstänkande (som jagandet av "fuskare" och "missbrukare av systemen", men "fuskarna" och "missbrukarna av systemen", men kanske andra system dit vi vanliga dödliga kanske aldrig når, med störst makt och flest resurser hur är det med dem)?

”Men,”

skriver Krugman,

”vet ni, det finns en massa bevis på att det inte är fullt så enkelt. Till exempel så är sannolikheten något högre för studenter med låga testresultat som kommer från höginkomstfamiljer att de kommer att genomföra universitetsstudier än för studenter med höga testresultat som kommer från låginkomstfamiljer.”

Dvs. sannolikheten för studenter med höga testresultat som kommer från låginkomstfamiljer är något lägre än för studenter med låga testresultat men som kommer från höginkomstfamiljer att de genomför påbörjade universitetsstudier. Och konkluderar, ganska syrligt och ironiskt att:

”Det är trösterikt att tänka att vi lever i en meritokrati. Men det [är bara det att det] gör vi inte.”

Se tidigare inlägg om ett ”Allt ojämlikare samhälle…”

Ja, samhället idag (makthavare och och allehanda auktoriteter) bidrar till ett uppdelande i "vi" och "dem", som kan leda till allt starkare fascistiska tendenser. Jo, Kerstin på Motvallsbloggen bland annat har rätt där?Och, jo, precis som hon också skriver det finns också en kompetensskräck hos makthavarna. De vill egentligen inte konkurrera!?? Inte ge alla samma möjligheter?? Snarare tvärtom?

Se George Montbiot om de ledande klassernas paranoia."

Om att söndra och härska och om islamofobi...

[Lätt redigerad och uppdaterad 6 april]. Jag blir helt förskräckt över tongångarna även i USA bland dem som kanske har det fattigast. Det låter som här i Sverige (fast kanske ännu litet mer uttalat?). Man är jättearg på alla de människor som "screw the systems" och lever på staten och bara förväntar sig att staten ska lösa allt åt dem.

Tycker att jag känner igen det där! Frågan är om den modell de använt i USA bör användas eller strävas efter här!? För jag undrar vad slags system som egentligen är möjliga att "screw" i USA och till vilken grad? HUR bra man kan leva på dem egentligen?

Och resonemangen om muslimer och islam är riktigt skrämmande. Det finns säker mycket att ifrågasätta i deras kultur och traditioner, men det gör det ju inte BARA i den traditionen!?

Det känns som det kanske var när man började använda judar som hatobjekt och det världskrig som följde.

Makten försöker söndra och härska, den metoden används både i USA och i Sverige.

Moralen hos gräsrötterna ifrågasätts, men moralen hos dem högst upp (och i synnerhet till höger) ser man mellan fingrarna med eller ser helt enkelt inte?

Jag undrar också om vi producerar bättre varor och tjänster idag, mot de vi producerade när jag kom ut i arbetslivet - och kanske ännu tidigare. Något vi ju påstods skulle göra med individuella löner.

Misstron mot politiker är stor hos många. Och vilka gynnar detta? Min pojkvän i USA skriver (min amatöröversättning):

”Förresten, det är en lögn att regeringen kommer att använda dessa [tobaks-] skatter för att finansiera barns sjukvård. Det är en lika stor lögn som den att pengarna till socialförsäkringarna går till en fond som inte får röras för något annat än socialförsäkringarna. Det har aldrig hänt. Allt går till en enda stor pott som egentligen har varit tom ett långt tag. Jag har varit förberedd på att (vi har faktiskt blivit varnade av regeringen själv) att vi inte ska förvänta oss att få ens en bråkdel tillbaka från socialförsäkringarna som lovat, och människor i 20-årsåldern kommer att betala och betala och inte få någonting tillbaka alls, kanske några pennies. [Och] detta är inte frivilligt.”

Man använder lotterier och kasinon för att få pengar till staten låter det. Den stat där min pojkvän bor

”…fick ge vika när det gällde ett statligt lotteri genom att bli lovade att utbildning skulle finansieras med intäkterna – men inte har det hänt. Jag är säker på att (såvida inte en bekväm ursäkt landar i knäna på dem) den federala ledningen inte kommer att göra NÅGONTING för att slippa betala barns sjukvård med alla dessa pengar, men göra en show när de betalar till denna sjukvård [för de måste använda åtminstone en liten del av dem för detta ändamål] och säga ’Titta???’ men det kommer att göras med en massa dimridåer och det kommer inte att ligga något bakom detta [deras vilja att fixa bra sjukvård åt barn. Och endast en bråkdel av intäkterna från lotterierna kommer att användas för detta ändamål i själva verket]./…/

Den gamla tiden. Inte den gamla ‘goda’ tiden nödvändigtvis, men i alla fall, det fanns någonting som verkar ha gått upp i rök, någonting där i bakgrunden, någonting solitt och ärligt – inte i hemmet, men någonting i omgivningen /…/ en god känsla i maggropen [som jag får när jag ser alla bilder från Sverige och din mammas hem]. Stabilitet och kvalitet, med någon slags grund under och omkring. Liknande ’säker’, ’hem’. Jag FÖRSÖKER lägga riktig kvalitet i mitt eget arbete, så mycket som jag kan och så mycket som jag vet. Och det finns NÅGRA bra arbetare här. Det finns folk här som arbetar MYCKET hårt. (fler kvinnor än män tror jag!) Men jag tror att mer än någonting annat under min livstid [56 år snart] har vi lärt oss att vara nöjda med att producera ILLUSIONEN om kvalitet. Allt vi äger har blivit billigare och futtigare. Någonting i vår karaktär har eroderat tillsammans med detta. Trots min generations gamla motto ’gör din egen sak’ och makten till folket’ och ’det spelar ingen roll hur du ser ut’ ser vi ut att vara hycklare om allt detta. Hur saker ’ser ut’ verkar vara allt alla verkligen bryr sig om. Vad som händer under är oviktigt, kan vara lika ruttet eller billigt eller löjligt ’som en 3-dollarssedel’ och vi bryr oss inte.”

Tillägg 6 april: Det är ytan som är det viktiga och inte andra inre kvaliteter eller viljan att göra ett riktigt bra jobb som man kan vara stolt över. Och ändå jobbar vissa sex dagar i veckan och har knappt någon semester alls under ett långt arbetsliv.

Från gårdagens postning: Frustrationen och hjälplösheten inför sakernas tillstånd måste kanaliseras någonstans och ett objekt är muslimer och islam!? Och detta utnyttjas (medvetet eller omedvetet, men vilket spelar ingen roll). Man spelar på folks rädslor och spelar ut människor mot varandra!? Och pratar om "fuskare" fast använder ett annat språk. Moraliserar över den lilla människan och inte över de förebilder man har bland topparna riktigt (och den moral de verkar ha och leva efter)!?

Tillägg 6 april: Se Joseph Stiglitz i ”Den ekonomiska krisen – kapitalistiska dårar” om fem nyckelmisstag under Reagan, Clinton och Bush II – samt om ett nationellt självbedrägeri.

Och för vanligt folk i USA är det nog oerhört hårt att höra vad de har måst försaka och troligen är fortsatt tvungna att försaka på grund av den politik som förts!

Åt den som haver skall varda givet och om fenomenet att utse syndabockar…

fallskärm.

[Uppdaterad under dagens lopp samt 2 mars med två nya artiklar, se slutet av postningen]. Göran Greider skriver i ledaren ”Fallskärmar åt alla” om den nuvarande politiken som kan sammanfattas med ”Åt den som haver skall varda givet” (se om Anna Thoursie här samt också LO:s andre ordförande Ulla Lindqvists förstamajtal förra året på temat "Åt den som haver..."). Greider reflekterar över om det vore en god idé med fallskärmar till alla:

”Troligen inte. Det skulle helt enkelt bli fruktansvärt dyrt. Det är därför som de stora fallskärmar som ofta utlöses i samhällets övre skikt inte är moraliskt hållbara.

De små fallskärmar som städerskorna i Småland fått kan i och för sig inte annat än glädja mig, men deras främsta funktion är i slutändan att de visar vilket obehagligt privilegiesamhälle vi faktiskt lever i.

Kanske är det en konstnärlig installation, avsedd att uppenbara vanvettet i det som betraktas som normalt, som det lilla bostadsbolaget sjösatt?

Av var och en efter förmåga - åt var och en efter behov, det är den enda rimliga moraliska hållningen.”

Johan Ehrenberg använde begreppet ”kortsiktig girighet” i sin ledare ”Bilindustrins självmord. Ehrenberg: Vi har inte råd att vänta på marknaden” hos bolagsägare som fått styra över världens trafik- och klimatpolitik.

Se blogginlägget ”The Death of Democracy” av en Pete Orthmann om de superrika i USA och vad de sysslar med, sett med en amerikans ögon.

Artiklarna finns också här.

Sjukvårdsförsäkringen ökar med 600 dollar per år nu för (vissa) amerikaner. Hur många tusen är det i svenska kronor? Över 4 000 kronor (i dagens penningvärde 5 400 kronor egentligen)? Och förmodligen kommer den att öka med samma summa nästa år och ytterligare samma summa året därpå. Om så kommer människor att få punga ut med drygt 1 000 kronor (egentligen drygt 1 350 kronor) YTTERLIGARE per månad om några år (ovanpå det som de redan nu betalar). Vad innebär detta för dem som får betala denna ur egen ficka och inte har en arbetsgivare som betalar (samt betalar försäkring för maka/make)?

Jag funderar också på om sjukvårdförsäkringen ökar ju äldre man blir, då ju sannolikheten att man blir sjuk ökar med åldern? Vilket verkar var så.

Amerikaner tror att ”socialiserad” sjukvård kommer att innebära att man helt enkelt struntar i äldre personer. Och de är så hjärntvättade med kommunist- och socialistspöket att de tror att, som den mycket välbeställda frun till en läkare i USA sa till min pojkvän:

”Socialiserad medicin kommer att tvinga fram en svart marknad i sjukvården därför att äldre människor snart kommer att förvägras service. Det kommer helt enkelt inte att finnas tillräckligt mycket pengar för att täcka vad som görs för dem nu här; systemet kommer inte att ha något annat val än att dra ner någonstans; gamla människor är det största dränaget och man skulle helt enkelt släppa taget om dem [dvs. ge dem mycket mindre vård och hjälp än idag], det är den logiska slutsatsen. De kommer att få höra att de inte är värda att kostas på några pengar, eftersom de inte kommer att leva mycket längre i alla fall, på liknande sätt som unga människor nu får höra, som kommer att dö utan levertransplantation, men som [trots det] inte slutar dricka (frånsett att äldre människor inte kan sluta bli gamla!). Människor med pengar kommer inte bara att säga ’Okej, jag kommer att göra min ’plikt’ mot samhället och bara dö sen', de kommer att gå någon annanstans.”

Man får väl införa ättestupan för gamla människor då!!?? Och göra det världen över?

Och, jo, det är mycket möjligt att de har rätt; att de välbeställda kommer att göra allt för att rasera ett "nytt system"!? Något de har makt och möjligheter att göra, till skillnad från dem som inte har några pengar... Om inte de utan pengar går ihop och reagerar.

Maria-Pia Boëthius skriver också i ledaren "Varningsklockor ringer!":

"Det finns något mörkt i tidsandan, något oformligt brunt och svart, som dyker upp och försvinner, ännu otydligt, dolt bakom sådant som melodifestivaler och en helt fragmenterad information, som tycks ägnad att inte få oss att se helheten. Med John Miltons ord: 'They who have put out the people’s eyes, reproach them of their blindness.' De som har stuckit ut folkets ögon, anklagar dem för deras blindhet.

Börskraschen 1929 ledde till ett uppsving för socialismen och kommunismen, folk var arbetslösa, utfattiga och otrygga och fasade för framtiden. Som 'motmedel' stöttade de tyska industrialisterna nationalsocialismen, med massor av pengar, så att den kunde växa sig stark. De såg i nazismen en karismatisk rörelse som kunde fånga de 'olyckliga massorna' bättre än socialismen och som dessutom lovade att lämna deras rikedomar ifred [ser vi något liknande idag?]. De ångrade sig när det för länge sedan var för sent. På den tiden var folken lika rasande på bankerna som idag, men denna vrede kanaliserades mot judarna.

Propagandan la skulden på 'judiska bankirer', inte på ett sammanstörtat dårkapitalistiskt system. Idén är alltid att uppfinna andra syndabockar än de verkligt skyldiga./.../

Propagandan, som bland annat skett med hjälp av medieägande har varit alltför framgångsrik.

Överallt på jorden blossar det upp vilda strejker, demonstrationer, uppror och manifestationer, missnöje med de i raketfart försämrade villkoren för arbetande människor eller plötsligt arbetslösa; och vi har med säkerhet bara sett början. Rasande människomassor, som bara är rasande och inte egentligen ser något alternativ är bland det farligaste som finns och ett bråddjupt misslyckande för politiken.

Där lurar fascismen och populistiska 'starka män' och fundamentalistiska frälsningsläror i bakvattnen ./.../

...jag är djupt förundrad över den svenska oppositionen som inte gått till frontalangrepp mot det ekonomiska system, som försatt oss i detta utsatta läge, som verkar vara rädd att väcka någon sovande björn och som fortfarande försöker vädja till en smårik och egocentrisk medelklass, som snart inte längre finns.

'Politik är att våga!' Till exempel våga inse det djupa allvaret i vad som nu sker och väcka björnen istället för att sjunga vaggvisor för den."

Tillägg 2 mars: Lars G. Andersson, politisk redaktör för Östra Småland skriver i ledarkrönika idag om "Finanskrisens alla vinnare" och alltså mer om "åt dem som haver skall varda givet":

"För den besuttna medelklassen, och allra mest för dem i storstädernas villaghetton, har finanskrisen hittills varit som att vinna högsta vinst i Penninglotteriet.

Villaräntorna har snart utraderats och bankexpertis spekulerar i nollränta framöver. Det betyder tusentals kronor mer i plånboken varje månad.

Bensin- och elpriserna har rasat nedåt i en väldig fart. Bland de högre inkomsttagarna börjar också regeringens skattesänkningar att bli märkbara.

Dessa lyft i levnadsstandard kommer som extra grädde på moset till minst ett tjog tusenlappar varje år som flyter in genom att fastighetsskatten drastiskt sänkts och allra mest för dem som har de flådigaste lyxvillorna.

Men är det klackarna i taket för dem som finns på livets solsida så är det desto dystrare för dem som inte har haft tur i livets lotteri. Skuggorna över arbetarnas och de lägre tjänstemännens tillvaro blir allt djupare.

Häromveckan trodde fackförbundet IF Metall att var femte industriarbetare är utan arbete till sommaren. I januari var det nytt varselrekord, med 17 000 som drabbades. Och när nu Saab Automobile hänger på gärdesgården är ytterligare 12 000 jobb i fara.

Bor man dessutom i hyreslägenhet kan man inte dra någon större fördel av den sänkta räntan. Man får snarare höjd hyra än sänkt.

Det är alltså extra jävligt, eftersom regeringen ju har sett till att vi har norra Europas sämsta a-kassa om olyckan skulle vara framme. Sedan har ju dessutom regeringen ordnat så att en halv miljon medborgare tvingas stå utan a-kassa."

Men han tror inte att den besuttna klassen kommer att spendera de pengar de nu har mer i plånboken, utan samla dem på hög.

Sparandet verkar ha ökat rejält under januari månad! P.g.a. den osäkerhet som råder, för ingen vet när "the bottom is nådd" som han skriver. Och jag tror att han har rätt. Och jag tror att ju mer man har desto mindre är många beredda att spendera.

Försökte hitta debattartikeln ”Sälj inte apoteken”, men hittade istället en insändare ”Sälj inte apoteken” av insändarskribent med erfarenhet av apotek sedan 48 år som apotekstekniker inom Apoteket AB, varav 23 år som centralt fackligt aktiv i Farmaciförbundet.

Se också siten ”RäddaApoteken.nu” och deras namninsamling här, samt deras blogg om senaste nytt.

Tillägg efter lunch: hittade nu debattartikeln "Sälj inte apoteken":

"Högerregeringen lägger nu fram sitt förslag om att privatisera apoteksmarknaden.

De vill rasera ett fungerande system och av ideologiska skäl ersätta det med ett marknadssystem.

De vill sälja ut hälften av våra 900 gemensamt ägda apotek. Några skall vara kvar för att säljas senare men de skall tvingas till vinstmaximering på samma sätt som de privata. Ett förslag som med all säkerhet innebär högre priser, mindre tillförlitlig information och sämre tillgänglighet.

Enligt OECD har Sverige idag ett av världens mest kostnadseffektiva distributionssystemen för läkemedel. Det vill man nu förstöra. Apoteket AB har idag ett vinstpåslag på 17 procent. Det kan jämföras med genomsnittet för apoteksbolagen i Europa som är 35 procent.

Genom att vi äger apoteken gemensamt kan vi se till att både hålla ned kostnader och säkerställa patienternas bästa. Istället får vi nu ett obegränsat vinstintresse hos privata apotekskedjor samtidigt som skattebetalarna står för notan.

Apoteket har en hög kundnöjdhet. Ändå är dagens apotek naturligtvis inte perfekta. Det behövs fler apotek och längre öppettider, men det hade enklare kunnat ordnas genom nya direktiv. Att vi enkelt kan göra detta beror just på att det idag är vi som gemensamt äger apoteken. Istället väljer regeringen att sälja ut dem"

Snobbism...

Herrskap och tjänstefolk.

Visste inte riktigt vad jag skulle sätta för rubrik på detta inlägg…

Lennart Frantzell på bloggen Det Progressiva USA om det senaste utspelet mot invandrare:

”Trots Folkpartiets och nu senast Moderaternas utspel mot invandrare som inte lär sig svenska snabbt nog så finns det väl knappast någon Folkpartist eller Moderat som inte hellre pratar engelska än svenska.

Man sätter sina barn i engelskspråkiga skolor - i Sverige -, ser på amerikansk TV och givetvis nedladdade amerikanska filmer från Pirate Bay, osv. Svenskan är ju inte ens ett officiellt språk i Sverige och tappar mark år för år./…/

Så vi kanske istället kan använda pengarna till ge invandrarbarnen en knuff för att behålla sitt modersmål. Vilket skulle gagna Sverige och reta upp Folkpartister och Moderater.”

När jag läser detta blogginlägg tänker jag att fler borde uppmuntras blogga. Även de som blivit skriv- och språkhämmade och som inte tror de har tillräckligt bra språk eller för övrigt något att tillföra i debatten.Inte minst kanske dessa skulle uppmuntras snarare att uttrycka sig och träna just dessa förmågor!

Det finns snobbism både här och där?? Inte bara vad gäller musik och musikutövande (mitt yrkesområde). Hur många gånger har vi inte fått höra om lärare i skolan som sagt åt barn att vara tysta när det skulle sjungas i skolan/klassen? Samt blivit hämmade när det gäller andra estetiska uttryck, som ritande, målande oc kanske också dansande.

Människor har blivit hämmade också på andra områden och kanske många fler områden än vi är medvetna om? Bland annat vad gäller att uttrycka sig i tal och skrift. Apropå detta med språk.

Just det att uttrycka sig kan ha oerhört stor betydelse. Se den amerikanska psykologen Jennifer Freyd om detta här. Samt den norska allmänläkaren Anna Luise Kirkengen här samt här. Och man har också konstaterat att bristen på känslospråk ökar i världen, se fenomenet alexitymi och vad detta tros orsaka. Se detta inlägg.

Om "Empaty and autism spectrum disorders [ASD]" står det:

"Research suggests that many ASD individuals have a lack of theory of mind (ToM) and alexithymia (85% of those with ASD's have alexithymia), both of which conditions involve severe deficits in the individual's ability to be empathetically attuned to others. Alexithymia involves not just the inability to express emotions, but specifically the inability to identify emotional states in self or others."

Vilket fritt översatt skulle kunna bli något i följande stil:

"Forskning föreslår att många individer lidande av ASD [olika grader av autism] saknar förmåga att förstå att andra människor har övertygelser, önskningar och avsikter som är annorlunda än dem själva och också lider av alexitymi (85% av dem med olika grader av autism lider också av alexitymi), båda dessa tillstånd inbegriper allvarliga underskott i individens förmåga att vara empatiskt inställd/anpassad till andra. Alexitymi inebegriper inte bara oförmågan att uttrycka känslor, utan bestämt oförmågan att identifiera känslomässiga tillstånd hos en själv och andra."

Vi är dock inte födda sådana är min starka övertygelse, utan vi har uppfostrats till detta från tidigast i livet. Och vi KAN återhämta oss från detta, dock troligen med hårt arbete. Och inte bara med att intellektuellt förstå dessa saker.