Om att söndra och härska och om islamofobi...

[Lätt redigerad och uppdaterad 6 april]. Jag blir helt förskräckt över tongångarna även i USA bland dem som kanske har det fattigast. Det låter som här i Sverige (fast kanske ännu litet mer uttalat?). Man är jättearg på alla de människor som "screw the systems" och lever på staten och bara förväntar sig att staten ska lösa allt åt dem.

Tycker att jag känner igen det där! Frågan är om den modell de använt i USA bör användas eller strävas efter här!? För jag undrar vad slags system som egentligen är möjliga att "screw" i USA och till vilken grad? HUR bra man kan leva på dem egentligen?

Och resonemangen om muslimer och islam är riktigt skrämmande. Det finns säker mycket att ifrågasätta i deras kultur och traditioner, men det gör det ju inte BARA i den traditionen!?

Det känns som det kanske var när man började använda judar som hatobjekt och det världskrig som följde.

Makten försöker söndra och härska, den metoden används både i USA och i Sverige.

Moralen hos gräsrötterna ifrågasätts, men moralen hos dem högst upp (och i synnerhet till höger) ser man mellan fingrarna med eller ser helt enkelt inte?

Jag undrar också om vi producerar bättre varor och tjänster idag, mot de vi producerade när jag kom ut i arbetslivet - och kanske ännu tidigare. Något vi ju påstods skulle göra med individuella löner.

Misstron mot politiker är stor hos många. Och vilka gynnar detta? Min pojkvän i USA skriver (min amatöröversättning):

”Förresten, det är en lögn att regeringen kommer att använda dessa [tobaks-] skatter för att finansiera barns sjukvård. Det är en lika stor lögn som den att pengarna till socialförsäkringarna går till en fond som inte får röras för något annat än socialförsäkringarna. Det har aldrig hänt. Allt går till en enda stor pott som egentligen har varit tom ett långt tag. Jag har varit förberedd på att (vi har faktiskt blivit varnade av regeringen själv) att vi inte ska förvänta oss att få ens en bråkdel tillbaka från socialförsäkringarna som lovat, och människor i 20-årsåldern kommer att betala och betala och inte få någonting tillbaka alls, kanske några pennies. [Och] detta är inte frivilligt.”

Man använder lotterier och kasinon för att få pengar till staten låter det. Den stat där min pojkvän bor

”…fick ge vika när det gällde ett statligt lotteri genom att bli lovade att utbildning skulle finansieras med intäkterna – men inte har det hänt. Jag är säker på att (såvida inte en bekväm ursäkt landar i knäna på dem) den federala ledningen inte kommer att göra NÅGONTING för att slippa betala barns sjukvård med alla dessa pengar, men göra en show när de betalar till denna sjukvård [för de måste använda åtminstone en liten del av dem för detta ändamål] och säga ’Titta???’ men det kommer att göras med en massa dimridåer och det kommer inte att ligga något bakom detta [deras vilja att fixa bra sjukvård åt barn. Och endast en bråkdel av intäkterna från lotterierna kommer att användas för detta ändamål i själva verket]./…/

Den gamla tiden. Inte den gamla ‘goda’ tiden nödvändigtvis, men i alla fall, det fanns någonting som verkar ha gått upp i rök, någonting där i bakgrunden, någonting solitt och ärligt – inte i hemmet, men någonting i omgivningen /…/ en god känsla i maggropen [som jag får när jag ser alla bilder från Sverige och din mammas hem]. Stabilitet och kvalitet, med någon slags grund under och omkring. Liknande ’säker’, ’hem’. Jag FÖRSÖKER lägga riktig kvalitet i mitt eget arbete, så mycket som jag kan och så mycket som jag vet. Och det finns NÅGRA bra arbetare här. Det finns folk här som arbetar MYCKET hårt. (fler kvinnor än män tror jag!) Men jag tror att mer än någonting annat under min livstid [56 år snart] har vi lärt oss att vara nöjda med att producera ILLUSIONEN om kvalitet. Allt vi äger har blivit billigare och futtigare. Någonting i vår karaktär har eroderat tillsammans med detta. Trots min generations gamla motto ’gör din egen sak’ och makten till folket’ och ’det spelar ingen roll hur du ser ut’ ser vi ut att vara hycklare om allt detta. Hur saker ’ser ut’ verkar vara allt alla verkligen bryr sig om. Vad som händer under är oviktigt, kan vara lika ruttet eller billigt eller löjligt ’som en 3-dollarssedel’ och vi bryr oss inte.”

Tillägg 6 april: Det är ytan som är det viktiga och inte andra inre kvaliteter eller viljan att göra ett riktigt bra jobb som man kan vara stolt över. Och ändå jobbar vissa sex dagar i veckan och har knappt någon semester alls under ett långt arbetsliv.

Från gårdagens postning: Frustrationen och hjälplösheten inför sakernas tillstånd måste kanaliseras någonstans och ett objekt är muslimer och islam!? Och detta utnyttjas (medvetet eller omedvetet, men vilket spelar ingen roll). Man spelar på folks rädslor och spelar ut människor mot varandra!? Och pratar om "fuskare" fast använder ett annat språk. Moraliserar över den lilla människan och inte över de förebilder man har bland topparna riktigt (och den moral de verkar ha och leva efter)!?

Tillägg 6 april: Se Joseph Stiglitz i ”Den ekonomiska krisen – kapitalistiska dårar” om fem nyckelmisstag under Reagan, Clinton och Bush II – samt om ett nationellt självbedrägeri.

Och för vanligt folk i USA är det nog oerhört hårt att höra vad de har måst försaka och troligen är fortsatt tvungna att försaka på grund av den politik som förts!