Kvinnors röster...

sångglädje?

[Uppdaterad 20 och 21 januari i slutet]. Skulle vilja referera till en ledare av Maria-Pia Boëthius i ETC "Äntligen comeback för politiken" och en insändare i samma tidning av en man med rubriken "Varför så provocerande att en kvinna tycker till om politik?" apropå ledaren "Jag ger Obama min röst" av en 28-årig amerikansk kvinna - med ett kreativt arbete - Morgan Currie. Två texter på temat kvinnors röster kändes det helt plötsligt. Har anledning att fundera över detta personligen. Om när kvinnor äntligen börjar upphäva sina röster, sina kanske svaga röster...

Och hur många män som yttrar sig och sättet de yttrar sig på och hur de slipper igenom, vad och hur de än yttrar sig nästan. Om jag överdriver litet...

Insändarskribenten skriver att:

"Det är sällan jag känner mig nödgad att kommenera en text från förra veckan. Jag läste Jonssons oprovocerat fördömande kommentar och den väckte stor förvåning hos mig. Det låter bisarrt att så många kommenterat ledaren negativt. Att det är nästan uteslutande män förvånar mig inte, men fram till nu har tidningens läsekrets tillhört den tänkande, medvetna och reflekterande delen av samhllets medborgare. Jag påstår inte att jag själv tillhör någon upplyst elit men jag försöker i alla fall skita innan jag torkar mig i röven... /.../

Att Morgan Currie skulle vara 'naiv' eller inte förstå 'vad som är bäst för USA' är helt förryckta påståenden och en oerhört simpel form av kritik."

Jaaa, även nätvärlden domineras av män... Och det är just så ganska många också kommenterar!!?? De (ofta/st liberaler, allianshängare och högerfolk) talar om att andra skribenter, som de inte håller med, är 'naiva' 'inte förstår saker' osv. osv. osv. Det är ungefär alla de argument de har att komma med? Jo, det är som denne man skriver "simpel kritik"!!?? Och - det är okej om en man skriver dylikt, inklusive sätten han skriver på och språket han använder, även grammatikaliskt!??

Fast det är oerhört lovvärt att män tar bladet ur munnen så som denne man gjorde!!! Och denne man skrev väldigt bra! Jag blev jätteglad av att läsa hans insändare.

Han skriver vidare:

"Ledaren ifråga handlar för mig, precis som för Andreas Gustavsson (som på etc.se kommenterat reaktionerna på ledaren om Barack Obama), om en 'ung, amerikansk kvinnas tankar kring sitt lands framtid.'"

Och vad vet en ung (eller medelålders eller gammal heller) kvinna om någonting?? Och kommenterar de inte innehållet eller sakfrågor så får de hitta på dylikt eller angripa hur man skrivit; svenskan, grammatik osv.!!!?? Fast hon var "bara kreativt jobbande", så kan hon uttrycka sig? Ja, vadå kommentera innehållet?? Formen är viktigare är innehållet? Fast Emma som översatt erkände att översättningen skett under tidsbrist…

Han skriver vidare:

"ETC har fungerat som en svensk röst åt en människa som annars inte hade kommit till tals hos oss - ypperligt. Texten förmedlar även en känsla som jag tror ger rättvisa åt författarens avsikt och det är ett gott betyg."

Jo, och möjligheterna för fler har kommit att höja sina röster, människor som annars inte skulle ha kommit till tals kanske alls. Fast de kanske lätt drunknar på nätet? Men rätt som det är kanske i alla fall någon hittar det de skriver... Och hur som helst, bara möjligheten att någon läser...

Och, jo, det är konstigt (eller inte) att de personer som pratar om att "give children voices" och som nog också kan referera till Berit Ås och hennes härskartekniker inte riktigt lever som de lär... Inte kommenterar innehållet, men kan komma med små pekpinnar om grammatik och sättet att skriva, brister i ens språk...

Jag kan ju säga att jag har varit utsatt för det... Off-list så att säga...

Jag har tagit sånglektioner... Har en hel del (och har haft kanske hela tiden sedan jag börjat ägna mig åt röst, dock i högsta grad som en bisyssla!!!) funderingar om detta med stöd, som gör att rösten bär och att man inte sliter på röstorganen. Ja, helt enkelt det som handlar om att göra sin röst hörd!?? Hitta botten i den kanske man skulle kunna säga!?

Och ovanpå det så visar det sig i sångundervisning ofta (om jag förstått detta rätt) att tjejer går och drar in magen vilket inte befrämjar just detta med stöd...

Man har brukat prata om lärarattityder och deras snipiga pekpinnar... Och inte minst pianolärare med sina pekpinnar!!? Hoppas det ändå är litet skoj!

Och det där med att uppmuntra barn att sjunga - och att rita, istället för att påpeka att de sjunger falskt hur gruvligt falskt de än sjunger, och att rita fast de målar ett träd lila och en sol blå...

Man brukar säga att träning ger färdighet. Och att man ska utgå från det positiva som lärare, men helst undvika att lägga till ett "men..." Ens i tanken!??

Om härskartekniker står det att de syftar på:

"...olika sociala och retoriska manipulationer varmed en dominant grupp behåller sin position (i en synlig eller osynlig hierarki) gentemot personer från andra grupper. Uttrycket är myntat av den norska socialpsykologen Berit Ås som beskrev fem härskartekniker 1976. Vanligtvis är det någon av dessa fem som avses med termen härskarteknik, men Berit Ås har själv utökat listan med två till * och i vardagligt tal används ibland ordet härskarteknik om allmänt ohemula maktmanipulationer."

För att sätta sig på en annan och för att hävda sig används de? Och de används i en massa olika konstellationer och på olika nivåer? Och inte bara från man mot kvinna, utan kan också användas bland annat kvinnor emellan!?

* Den sjätte härskartekniken är objektifiering av kvinnors kroppar - att kommentera och diskutera kvinnors utseende i irrelevanta sammanhang.
Den sjunde är våld eller hot om våld - Att utnyttja sin fysiska styrka mot någon för att få sin vilja igenom, eller att visa att den möjligheten finns.

Tillägg 20 januari: se Marita Ulvskogs artikel om hur Serigedemokraterna ska bemötas. Länkar rörande sång (både för vuxna som för barn och om musik).

Kerstin Berminge skriver om undersökning om den politiska kunnigheten och om vilka som faktiskt går och röstar samt att förr insåg man att demokratin var viktig att försvara, måste hela tiden försvaras, bland annat genom att man går och röstar!? (mer om demokrati här).

Det finns en del kvinnor på nätet som är viktiga för mig, flera kvinnors röster som jag återvänder till, apropå kvinnors röster...

Tillägg 21 januari: Och som den första kommentatorn skriver hos Kerstin Berminge: vad skulle de som gjorde stora uppoffringar för det vi har idag tycka om de såg hur det är idag vad gäller solidaritet, lojalitet och engagemang människor emellan (min tolkning?)?

Greider skriver faktiskt idag i ledare om att "Gapet är för litet" mellan framförallt blocken och vad detta kan leda till; en liknöjdhet där det slutar med ett gäspande folk!!? Och/eller att fascistiska partier får ett uppsving?? För det finns egentligen inga andra alternativ tycker folk? Otäckt! Jo, jag tror det kan ligga något i det!! I höstas pratade jag bland annat politik en kort stund med en granne (som är undersköterska?), hon sa att hon hade kunnat rösta på sverigedemokraterna i ren protest, eller om hon skulle kunna göra det i nästa val.

Jo, det skulle behövas litet passion, glöd och visioner från vänsterblocket... För jag tror på de underliggande idéerna, men jag skulle aldrig kunna rösta på sverigedemokraterna eller något liknande, fascistiskt parti, hur illa jag än tycker om våra andra partier!

Paulo Freire och de förtrycktas pedagogik...

Fick detta tips och påminnelse om pedagogen Paulo Freire av en vän. Vari bottnar maktbehov undrar jag dock.

Vill vi utbilda lydiga, effektiva medborgare – eller kritiska medmänniskor? Människor som ifrågasätter och vågar ifrågasätta? Som vågar ställa frågor? Som tänker själva? Som i verklig mening är skapande och kreativa? (eller är kreativitet, verklig sådan, farlig för makten i själva verket?).

Eller som det står i denna artikel (jag bloggar i Windows Explorer här och denna verkar krångla så här är länken i annan form också: http://tonelb.stud.hive.no/pedagogikk/nasjonalepr%C3%B8ver.htm):

"Ønsker vi å utdanne lydige, effektive borgere – eller kritiske
medmennesker? Er 'det integrerte menneske' det samme som 'det ensrettede
menneske'? Ønsker vi en 'kjøttkvernpedagogikk' a la Pink Floyd, 'The
Wall'?"

Mer om Freire och det han stod för (mina kursiveringar):

"De undertryktes pedagogikk: bevisstgjøring, meningsfylte temaer og praksis
All undertrykking er illusjonsmakeri. Undertrykkeren formidler en falsk
kunnskap om verden, som forteller de undertrykte at forholdene de lever under er naturgitte og uforanderlige. Dette er den antropologiske motsetningen mellom undertrykker og undertrykt. Slike maktmyter forteller at undertrykkelsen er rettferdig, og at de elendige kan takke seg selv for den situasjonen de er i. De undertrykte er fratatt sine egne stemmer, de lever under 'taushetens kultur' - og Freires mål var å gi de undertrykte sin stemme tilbake.

Maktmytene videreføres gjennom en undervisning der den ene parten former og definerer kunnskapen, og den andre parten passivt tar imot. Dette kaller Freire for 'bank-undervisning'. I 'bank-undervisningen' er læreren det eneste subjektet –
hun fører monolog, og fyller elevene med sine fortellinger. Læreren setter
kunnskapen sin inn i banken, dvs. hun fyller eleven med sin egen kunnskap, uten
å ta hensyn til elevens livsverden. Den læreren som klarer å fylle eleven til
randen med kunnskap, er den beste læreren, og den eleven som lar seg fylle uten å stille spørsmål, er den beste eleven. Eleven blir et objekt, og ved å lagre og reprodusere den tildelte kunnskap, lar hun maktsamfunnet hente denne ut igjen 'med renter' når hun vokser opp til et funksjonelt, ureflektert og lydig redskap for det bestående.

Den som har makt til å bestemme hvilke utsnitt av virkeligheten som er verdt å formidle – dvs. pensum - , og har kontroll over hele læringsprosessen, har makt til å forme verden. Og målet med undervisningen blir da at eleven skal tilpasse seg verden – ikke omforme den. Freire skriver:

'Undertrykkelse – overveldende herredømme – er nekrofil. Den næres
av kjærlighet til døden, ikke til livet. Bank-oppfatningen av undervisning som tjener undertrykkernes interesser er også nekrofil. Den er basert på et mekanisk, statisk, naturalistisk oppsplittende syn på bevisstheten, og gjør elevene til mottakende objekter. Den forsøker å beherske tenkning og handling, får mennesker til å tilpasse seg sin tilværelse og hindrer deres skaperkraft.' (De undertryktes pedagogikk, kap. II)"

Nyss läst…

foto på Richard Grossman.

Ur ”Mest prylar när den dör vinner” (mina kursiveringar nedan):

”Tärande är de rika, i varje fall de som använder sina pengar till energislukande stora bilar, stora hus som behöver massor av uppvärmning, som oavbrutet flyger runt jorden och lägger pengar på skrytsam überkonsumtion. De som i sina affärsprojekt utarmar jorden mer än nödvändigt genom att plundra den på råvaror för att skapa ting vi inte behöver och med öronbedövande reklam och pr försöker få oss att tro att vi behöver deras skräp, till exempel för att bli vinnare. Icke-tärande är de som nöjer sig med lite, inte ser ägande som livets mening, som inte förbrukar massor av energi och förädlade råvaror, kanske inte äger en bil. De som tär så lite som möjligt på jordens resurser. De är de nya vinnarna ur planetens perspektiv, de moraliska vinnarna. En sinnesförändring är på gång.

Förr hette det, med mörk ironi, men också med allvar bakom att ’den som har mest prylar när den dör vinner’. Insikten, som långsamt håller på att uppenbara sig är att den som har mest prylar när den dör har utplundrat jorden mest.

Jag brukar alltid fråga mig vilka som har makten över berättelsen om världen, vad det är de berättar – och varför. Ännu har De Nya Tärande makten över berättelsen och vad de berättar är en svart saga om evig tillväxt och överkonsumtion i ett slags dårspiral. Men innerst inne vet både de och vi att den här berättelsen är slut. Och jag tänker mig att det är därför så många vantrivs i överflödet [ja, kan det vara därför somliga av oss vantrivs??]."

Jag skulle önska det fanns ännu fler som har något vettigt att säga… Eller snarare att fler som har verkligt vettiga saker tilläts uttrycka dem. Är det det det handlar om? Inte minst i massmedia. Näring för själen… Se nedan om humanism. Och det Greider skrev om att kalla in andra sorters experter i TV:s nyhetsprogram etc., inte bara ekonomer och statsvetare, utan också eller kanske inte minst, sociologer, antropologer osv. osv. Som motvikt och balans! Skulle verkligen behövas!? Och bli oerhört mycket mer intressant att lyssna på och ta del av. Och ge välbehövligt perspektiv - och mer kreativt tänkande kring saker och ting!

Ur krönikan ”Varför är ni så rädda?” (hittade den inte på webben) om lista mot behandlingshem av grannar till detta hem:

”En nedmonterad välfärd. Fenomen som man tidigare bara sett i USA som börjar synas även här. Nu är det, mer än någonsin, upp till den egna individen att ta tag i sitt. Och han eller hon gör det, med förödande konsekvenser då känslan är att ingen bryr sej, att ingen hjälp finns att få.

Människor får ingen tillåtelse att berätta om sina liv så att någon lyssnar, tar på allvar [se om att ge ditt barn "röst", fast egentigen handlar det om att inte ta rösten ifrån sitt barn?? Se också tidigare blogginlägg: terapeuten Ingeborg Bosch nämner också Grossman].

Människors berättelse efterfrågas inte [sant! Människor är inte intresserade av andra människor!? Eller i mycket mindre utsträckning intresserade idag! Så känns det]. /…/

Sonja Åkessons krisande uppmärksammas och tas på allvar, men hon var också en framgångsrik människa. /…/

Samhällets blick moraliserar istället för solidariserar. En nedmonterad välfärd – en nedmonterad humanism, som inte ger oss andra redskap än dom extrema: ignorerandet [the Wall of Silence] och självcentreringen, å den ena sidan, å den andra sidan: det totala desperationen [hos desperata och förvirrade individer som mördaren i Jyväskylä vilken artikelförfattaren nämner].”

Och så denna artikel (om artikel i Vecko Revyn om ung tjej i prostitution och de snabba pengar hon kunde tjäna där):

”Förra året, med fotbolls-VM i antågande, publicerade ETC ett specialnummer om könshandel, och intervjuade i samband med detta Linda, prostituerad sedan tio år tillbaka. Hon känner många kvinnor som delar hennes situation. Och det är, sade Linda, omöjligt att dra en skarp gräns mellan frivillighet och tvång.

– Jag är säker på att vi alla skulle vilja bort från prostitution. Sedan har vi olika skäl till att vi hamnat där vi hamnat. För mig var det först pengarna, att jag var tvungen att betala mina räkningar, och att en väninna lotsade mig mot beslutet att sälja mig. Det är komplicerat. Ingen vaknar upp en morgon och tänker att 'Nej, jag ska inte bli läkare, jag ska bli prostituerad'. Det finns alltid bakomliggande orsaker.

Så vad tycker Linda om Vecko-Revyns artikel?
– Den ger en falsk bild, säger hon när ETC.nu ringer upp.
Men Veronica hävdar att hon trivs…
– Vad ska hon annars säga? De allra flesta av oss finner inget nöje i det hela. Däremot är vi skickliga skådespelare. Och ingen vill se sig själv som ett offer som mår dåligt, eller hur? Jag tror det är därför Veronica är mån om att framställa sig själv som stark, snygg och sexig, medan hon nästan föraktar andra prostituerade som är smutsiga och utsatta för tvång. /…/

– Jag vågar knappt föreställa mig hur mina döttrar och andra tjejer kommer att påverkas av artikeln. Den fungerar som en guide till hur man tjänar snabba pengar genom att börja sälja sex. Veronica redovisar sina priser, sina marknadsföringsvägar, var hon träffar männen. Någon kommer att följa efter, det är jag övertygad om. Särskilt eftersom tidningen kallar det för ett jobbreportage. ’Då måste det vara okej’, liksom. /…/

Artikeln i Aftonbladet liknar den i Vecko-Revyn, men där kvällstidningen kallar in en psykolog att på några rader varna för prostitutionens faror, låter tjejtidningen sin sex- och relationsexpert säga: ”Givetvis är det du och ingen annan som bestämmer vad du ska använda din kropp till.

Hyckleri, hävdar Linda.
– Det spelar väl ingen roll vad hon babblar om när Veronica redan lagt ut texten om att den som säjer sig kan leva värsta lyxlivet. Men det som gör mig mest besviken är att Vecko-Revyn ingenstans skriver att det faktiskt är olagligt att köpa sex i Sverige. Ingenstans!"

Människor reducerade till varor!? Men hur hade det varit om motsvarande artiklar pulicerats om unga killar/pojkar som sålde sex? Slog mig när jag läste alla män som kommenterat denna artikel (bara män). Då hade man reagerat indignerat? Men först då på allvar blivit indignerad?

Kirkengen skriver om en ung kvinna, bara kanske 21 år, som flyttade hemifrån för att hon inte stod ut hemma (bland annat blev hon utsatt för sexuella övergrepp), hennes mamma var alkoholist också om jag minns rätt. För att kunna hantera sin tillvaro dövade hon sig med knark redan som mycket ung. Kirkengen kan inte förstå hur män kan köpa sex av ett barn eller vad slags män som kan det...

Innan jag tar en vinterpromenad: Mona Sahlin i DN om det allt kallare samhällsklimatet i Sverige.