Inlägg
foto på Richard Grossman.Ur ”Mest prylar när den dör vinner” (mina kursiveringar nedan):
”Tärande är de rika, i varje fall de som använder sina pengar till energislukande stora bilar, stora hus som behöver massor av uppvärmning, som oavbrutet flyger runt jorden och lägger pengar på skrytsam überkonsumtion. De som i sina affärsprojekt utarmar jorden mer än nödvändigt genom att plundra den på råvaror för att skapa ting vi inte behöver och med öronbedövande reklam och pr försöker få oss att tro att vi behöver deras skräp, till exempel för att bli vinnare. Icke-tärande är de som nöjer sig med lite, inte ser ägande som livets mening, som inte förbrukar massor av energi och förädlade råvaror, kanske inte äger en bil. De som tär så lite som möjligt på jordens resurser. De är de nya vinnarna ur planetens perspektiv, de moraliska vinnarna. En sinnesförändring är på gång.
Förr hette det, med mörk ironi, men också med allvar bakom att ’den som har mest prylar när den dör vinner’. Insikten, som långsamt håller på att uppenbara sig är att den som har mest prylar när den dör har utplundrat jorden mest.
Jag brukar alltid fråga mig vilka som har makten över berättelsen om världen, vad det är de berättar – och varför. Ännu har De Nya Tärande makten över berättelsen och vad de berättar är en svart saga om evig tillväxt och överkonsumtion i ett slags dårspiral. Men innerst inne vet både de och vi att den här berättelsen är slut. Och jag tänker mig att det är därför så många vantrivs i överflödet [ja, kan det vara därför somliga av oss vantrivs??]."
Jag skulle önska det fanns ännu fler som har något vettigt att säga… Eller snarare att fler som har verkligt vettiga saker tilläts uttrycka dem. Är det det det handlar om? Inte minst i massmedia. Näring för själen… Se nedan om humanism. Och det Greider skrev om att kalla in andra sorters experter i TV:s nyhetsprogram etc., inte bara ekonomer och statsvetare, utan också eller kanske inte minst, sociologer, antropologer osv. osv. Som motvikt och balans! Skulle verkligen behövas!? Och bli oerhört mycket mer intressant att lyssna på och ta del av. Och ge välbehövligt perspektiv - och mer kreativt tänkande kring saker och ting!
Ur krönikan ”Varför är ni så rädda?” (hittade den inte på webben) om lista mot behandlingshem av grannar till detta hem:
”En nedmonterad välfärd. Fenomen som man tidigare bara sett i USA som börjar synas även här. Nu är det, mer än någonsin, upp till den egna individen att ta tag i sitt. Och han eller hon gör det, med förödande konsekvenser då känslan är att ingen bryr sej, att ingen hjälp finns att få.
Människor får ingen tillåtelse att berätta om sina liv så att någon lyssnar, tar på allvar [se om att ge ditt barn "röst", fast egentigen handlar det om att inte ta rösten ifrån sitt barn?? Se också tidigare blogginlägg: terapeuten Ingeborg Bosch nämner också Grossman].
Människors berättelse efterfrågas inte [sant! Människor är inte intresserade av andra människor!? Eller i mycket mindre utsträckning intresserade idag! Så känns det]. /…/
Sonja Åkessons krisande uppmärksammas och tas på allvar, men hon var också en framgångsrik människa. /…/
Samhällets blick moraliserar istället för solidariserar. En nedmonterad välfärd – en nedmonterad humanism, som inte ger oss andra redskap än dom extrema: ignorerandet [the Wall of Silence] och självcentreringen, å den ena sidan, å den andra sidan: det totala desperationen [hos desperata och förvirrade individer som mördaren i Jyväskylä vilken artikelförfattaren nämner].”
Och så denna artikel (om artikel i Vecko Revyn om ung tjej i prostitution och de snabba pengar hon kunde tjäna där):
”Förra året, med fotbolls-VM i antågande, publicerade ETC ett specialnummer om könshandel, och intervjuade i samband med detta Linda, prostituerad sedan tio år tillbaka. Hon känner många kvinnor som delar hennes situation. Och det är, sade Linda, omöjligt att dra en skarp gräns mellan frivillighet och tvång.
– Jag är säker på att vi alla skulle vilja bort från prostitution. Sedan har vi olika skäl till att vi hamnat där vi hamnat. För mig var det först pengarna, att jag var tvungen att betala mina räkningar, och att en väninna lotsade mig mot beslutet att sälja mig. Det är komplicerat. Ingen vaknar upp en morgon och tänker att 'Nej, jag ska inte bli läkare, jag ska bli prostituerad'. Det finns alltid bakomliggande orsaker.
Så vad tycker Linda om Vecko-Revyns artikel?
– Den ger en falsk bild, säger hon när ETC.nu ringer upp.
Men Veronica hävdar att hon trivs…
– Vad ska hon annars säga? De allra flesta av oss finner inget nöje i det hela. Däremot är vi skickliga skådespelare. Och ingen vill se sig själv som ett offer som mår dåligt, eller hur? Jag tror det är därför Veronica är mån om att framställa sig själv som stark, snygg och sexig, medan hon nästan föraktar andra prostituerade som är smutsiga och utsatta för tvång. /…/
– Jag vågar knappt föreställa mig hur mina döttrar och andra tjejer kommer att påverkas av artikeln. Den fungerar som en guide till hur man tjänar snabba pengar genom att börja sälja sex. Veronica redovisar sina priser, sina marknadsföringsvägar, var hon träffar männen. Någon kommer att följa efter, det är jag övertygad om. Särskilt eftersom tidningen kallar det för ett jobbreportage. ’Då måste det vara okej’, liksom. /…/
Artikeln i Aftonbladet liknar den i Vecko-Revyn, men där kvällstidningen kallar in en psykolog att på några rader varna för prostitutionens faror, låter tjejtidningen sin sex- och relationsexpert säga: ”Givetvis är det du och ingen annan som bestämmer vad du ska använda din kropp till.
Hyckleri, hävdar Linda.
– Det spelar väl ingen roll vad hon babblar om när Veronica redan lagt ut texten om att den som säjer sig kan leva värsta lyxlivet. Men det som gör mig mest besviken är att Vecko-Revyn ingenstans skriver att det faktiskt är olagligt att köpa sex i Sverige. Ingenstans!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar