Vilka som gnäller egentligen...

John Stuart Mill.

Några bra kommentarer på en annan blogg (mina kursiveringar):

"Kommentator 1:

Nyliberal [som i en kommentar skrivit följande]: 'Däremot på vänsterkanten blir det ett ramaskri så snart något bidrag eller någon socialförsäkring ändras minsta lilla.'

Jag bor själv ute i Danderyd och är aktiv i olika föreningar i min närmiljö.

Nyliberal, om det är några som klagar i detta land så är det moderater och välbetalda. Man behöver inte tala längre än någon minut med dessa så har de flesta lyckats peta in något om de allt för höga skatterna [himla sant!!!?? För alltför många av dessa? Man kanske dock inte ska dra alla över en kam? För ett antal år sedan hade jag en kvinna närmare 60 år som ville lära sig spela piano, hon kom hit till Sverige som krigsbarn under andra världskriget eller efter det, under uppbyggnaden av Tyskland efter kriget? Tll en familj med en dotter i hennes ålder. Senare återvände hon och förälskade sig i mannen i familjen, som var 35-40 år äldre. De gifte sig. Dottern hade gift sig och flyttat till ett lågskatteland nere på kontinenten. Denne man var företagare i trakten, väl ansedd (av patrontyp?? Dock kanske snäll och gemytlig), och hade gott om pengar. Mannen dog i början av 90-talet i mycket hög ålder. Och kvinnan ärvde en massa pengar, skog, fastigheter. Bland annat ett fritidshus ett par mil utanför den stad vi bor i. I samma veva som vi hade kontakt var kvinnan tvungen att betala för sophämtning från detta fritidshus och hon hade haft ett brevledes utbyte med kommunen om detta. Om att få avgiften reducerad. Tja, hennes pengar är kanske bundna? Hon har inga barn, så inga som ska ärva efter henne annat än syskon med barn i Tyskland. Tja, jag reagerade... Antagligen skulle jag ha betalat denna sopavgift om jag haft fritidhus och ekonomi för att ha ett sådant... Att hon var moderat var ingen henlighet, kanske trodde hon jag var det också, eller röstade på annat blått parti, med den bakgrund jag har? Vilket jag inte gjorde eller inte gör idag heller, mindre än någonsin].

Jag bodde tidigare i Örebrotrakten. Men efter några år i Danderyd placerar jag numera det 'svenska gnällbältet' till Stockholms norra höginkomsttagarkommuner.

Kommentator 1: Att så många moderatministrar visat sig vara 'fuskare' förvånar mig inte alls.

Låg betalningsvilja.
Girighet.
Dubbelmoral.
Nedlåtande attityd till andra som av olika skäl har det svårt [sant!!!].
Kverulans över egna 'lyxbekymmer [sant!!!! 'Lyxbekymmer' var rätta ordet!].
Ovilja att ställa upp i olika föreningar.
Allt som kan stämplas som 'typiskt svenskt' är dåligt [men själva är de inte sällan ganska konservativa??? Och okulturella alt. snobbiga!? Hmmm, höga tankar jag har!?].
Blåögd syn på USA.

Se där några kännetecken som jag, av egna erfarenheter, allt mer börjat förknippa med dessa människor. De nya människorna i de nya moderaternas nya Sverige?

Kommentator 2 (vänsterliberal): På tal om liberalism och frihet. Det är stor skillnad på JS Mill [se också här om Mill] och Ayn Rand för att ta ett exempel.

För en nyliberal innebär frihet en maximerad egoistisk frihet d.v.s. JAG har rätt att göra precis vad JAG vill och använda precis vilka medel JAG vill för att nå dit JAG vill. Och allt som hindrar, står i vägen kallas tvång [vilken sorts erfarenheter bakom detta??].

För en socialliberal handlar det mer om frihet som delas lika, d.v.s.: MIN frihet tar slut där DIN frihet tar vid.

Frihet anses som något viktigt och vackert och bör komma till så många människor till del, som möjligt. Största möjliga lycka till största möjliga antal.
Denna frihet bör då även gälla alla levande varelser inklusive djur. Det var socialliberaler som startade djurrättsrörelsen, feminismen, etc. Detta är för mig en betydligt större frihetstanke än den nyliberaler förespråkar som bara går ut på frihet enbart till dem som de tycker förtjänar den.

Nya moderater sällar sig den senare klassen där sjuka/arbetslösa ska tas ifrån så mycket självbestämmande/frihet som möjligt så att alla de andra ska få mer."

Ja, vilka är det egentligen som gnäller? Gnäller mest? De som har det kärvast? Eller de som kanske har det minst kärvt??

Vissa ska hålla tyst, lyda och arbeta som bävrar och skämmas ögonen ur sig om de inte gör det eller kan det!!?? Medan andra slår sig för bröstet i all sin egen förträfflighet??

Som en tanke: Kerstin Berminge har skrivit ett intressant blogginlägg om ”Liberalismen à la Johan Norberg”, där hon bland annat skriver om ”fanatiska utopister”! :-)

Och avslutar sitt inlägg med:

"Egentligen skulle jag vilja hävda att precis sådant sönderslående av 'småfolkets' samarbete sysslar dagens nyliberala regering med, när den, under lögnaktiga påståenden om motsatsen, går till attack på och river möjligheterna för samverkan inom facken."

Ja, folk ska polariseras och splittras?? Smart!!?? Och de som inte trivs i detta...? Och söker hjälp... De anpassas och om inte det hjälper stoppar man ett piller i dem!?? Och så tjänar läkemedelsindustrin på detta... Pust!!

---

This blogposting was about: Who are complaining actually? The wealthy or the poorest? Ironically wondered.

The "small-people" shall be held down everywhere in society? Starting in school with discipline, learning to obey and be quiet? I dislike this from deep in my soul! Ugh!!! As I have written about before.

And what are children acting out, for instance at school? I think I see things in my work, because with the smallest pupils the parents are present at the lessons... And I sometimes (or now and then) wonder about pupils that are older and comes alone.

Is it something in me that influences the parents? Of course one can wonder!?

Yes, who is spoiled actually?