Om flum och utbildning på dagisnivå (nästan) samt förakt för den svenska riksdagen...

klicka på bilderna för att göra dem större.

Helle Klein skriver i blogginlägget ”Intet nytt från Rosenbad”:

”Statsminister Fredrik Reinfeldt har just hållit sin regeringsförklaring vid Riksmötets öppnande. Den var värsta sömnpillret - till största delen på grund av att den inte innehöll några nyheter över huvudtaget. Regeringen har ju under de senaste veckorna presenterat sina nya budgetsatsningar lite här och lite där och låtit DN Debatt bli huvudtribunen för sin politiska agitation.

Föraktet för den svenska riksdagen kunde inte bli tydligare.”

Läs också Peter Wennblad i ”När flum går före förnuft” där han skriver om reaktionen han fick på en krönika om regeringens coacher för arbetslösa, där man bland annat kan läsa:

”…två höga chefer inom arbetsförmedlingen, som menade att ’arbetsmarknadsutbildning inte kan innebära längre utbildning på högskolenivå’.

Men utbildning på dagisnivå kan det däremot innebära, eftersom man gladeligen sprätter tre och en halv miljarder kronor på att lära arbetslösa att skriva meritförteckning och ha ett glatt humör.”

Läs också Jinge i om valfläsk i ”Fredrik ’Givet Detta’ Reinfeldt”:

"Att det handlade om de ytterligt olyckliga omständigheter som drabbat regeringen med finanskrisen som tema var givet. När han koncentrerade sig på hur stort ansvar den svenska regeringen tagit blev det humor. Skola, vård och omsorg har privatiserats i aldrig skådad omfattning, klyftorna ökar, och idag kan många fler än tidigare se tydligt vad Reinfeldts ansvar innebär. Att försämra för dem som har det sämst. Att tala om girighet när man är ordförande för partiet som företräder de giriga känns lätt absurt.

Nu har Reinfeldt och hans högerkompisar i regeringen ett år på sig för att öka klasskillnaderna ännu mer, så vi kommer att få bevittna ytterligare försämringar, var så säkra. Allt med namn som jobbskatteavdrag, utanförskap och nu det moderna coaching.”

Några amerikanska röster om amerikansk ekonomi, bubblan som sprack och sjukvård, här, här och här.

Demokrati och familjepolitik…

bilder från wikipedia, här och här.

[Uppdaterad 23 maj i slutet]. Göran Greider skrev idag i ledaren ”Nej till mer domarmakt!” om att miljöpartiet tillsammans med Alliansen vill ge svenska folket en ny grundlag som Greider menar är sämre än den gamla. Han skriver:

”Sedan några år tillbaka arbetar en grundlagsutredning som hållit seminarier – jag har själv hållit i ett – och försökt få igång en diskussion om grundlagsfrågor. Men det har visat sig att människor i gemen är föga intresserade av frågan – vilket då från högerhåll ofta tolkats som att Sverige saknar en kontinental tradition av att dryfta demokratifrågor på djupet.

Men ointresset har en annan förklaring: Fortfarande verkar nämligen de flesta medborgare anse att det är folket som i demokratiska val ska ha den avgörande makten över samhällets färdriktning, inte jurister som sitter i en sk. författningsdomstol och har sista ordet över vad politikerna vill driva igenom.

Vurmen för konstitutionella förändringar kommer från höger.

Från högerns tankesmedjor har man i många år nu givit ut en strid ström av böcker som förespråkar just en författningsdomstol. Det är ett led i marknadsföringen av den antipolitiska agenda som säger att politiker ska ges mindre makt och marknaden samt olika experter, främst jurister, mer makt [förteckning över tankesmedor]./…/

Borde det inte räcka med en blick på hur EG-domstolen fungerar för att se hur problematiskt det är med höga jurister som får mer att säga till om än folkvalda? [om EG-domstolen se också här].

En blick över Atlanten mot USA och dess Högsta Domstol kan också rekommenderas. I det amerikanska systemet fungerar författningen som en reell grimma på folkmakten; beslut som tas i kongress och senat har ofta förkastats av Högsta domstolen. Domarkåren är i huvudsak kläckt i de översta samhällsklasserna, så har det varit i alla tider och praktiskt taget överallt i världen, och mer domarmakt gör ett samhälle mer konservativt./…/

Frampå eftermiddagen la sig ändå min ilska över detta miljöparti som i många avseenden seglar med den borgerliga antipolitiken. Men det berodde inte på miljöpartiet, utan på att statsminister Reinfeldt tydligt markerade att det inte kan bli någon ny grundlag så länge inte de stora partierna är någorlunda överens. En grundlag sätter de grundläggande spelreglerna, både för vänster och höger, och måste hålla över lång tid och det inser Reinfeldt.”

Se också Sofie Wiklund i ledaren ”En modern och barnvänlig familjepolitik” om vårdnadsbidraget och att socialdemokraterna sätter sig, med all rätt, på tvären.

Hon håller med om, vilket ju är sant och riktigt, att det är viktigt att fler föräldrar tar sig tid för sina barn. Däremot är ett vårdnadsbidrag fel väg att gå, eftersom det medför flera problem.

För det första är det flest kvinnor som stannar hemma med barnen. Det gör att de får svårt att komma tillbaka på arbetsmarknaden, och det i sin tur gör att lönerna inte höjs i kvinnodominerade yrken. Hon skriver:

”Många föräldrar som vill vara hemma med sina barn har helt enkelt inte råd, trots ett vårdnadsbidrag.

Därför är det bra att socialdemokraterna jobbat fram en grund för en ny familjepolitik./…/

… riktigt bra förslag, men frågan är: Varför dröjde det så länge?”

En kommentator skriver apropå Greiders ledare om bristen på demokrati och rejäla hot mot det som finns kvar av den, samt att medier tiger ihjäl frågan.

En annan att:

”Självklart vill inte maktens män/kvinnor ha några självständiga stater som går sina egna vägar, formulerar sina egna mål, försvarar sitt ekonomiska oberoende mot världens girigbukar med valutaregleringar. Självständiga stater ställer också krav på att få avgöra vilka varor som skall produceras utifrån egna värderingar. Självständiga och demokratiskt fattade beslut leder till svårigheter för multinationella företag att utnyttja stordriftens, massproduktionens och fria kapitalflödens fördelar. Demokrati kastar grus i storföretagenas maskineri. Storföretagens dröm är att kapitalet skall flöda fritt på den globaliserade marknaden utan besvärande inslag som demokrati.”

I pur trötthet citerar jag...

PS. Ser nu att fler bloggat om detta med grundlagen. Bland annat Ali Esbati!:-) Helle Klein skrev också i sin ledarkrönika ”Hellre medmänniska än supporter” i måndags om socialdemokraternas nya idé om att locka människor att bli supportrar istället för medlemmar i partiet, suck!

Tillägg 23 maj: Läs ETC om grundlagen, att ”Makten tillhör folket – inte domarna” och om ”Vårdnadsbidrag leder kvinnor från jobb”.

Arbetslinje, utanförskap, konsumism...

se mer om rockande pensionärer här.

Jag blir så trött så jag vet inte vilken rubrik jag ska använda på detta inlägg.

Robert Sundberg undrar i ledaren ”Borgaren och Rödrosen” idag om det som Borg och hans alliansvänner uttalat om arbetslinje och minskning av utanförskap kan tas på allvar. Tydligen har det varit budgetdebatt? Och Sundberg skriver:

”Östros å sin sida hade andra problem. Han lät alltför kameral. Men så hade han dels skolats upp vid maktens köttgrytor av presidentlika Persson, dels en licentiatexamen i nationalekonomi.

I stället borde Östros ihärdigare ha påtalat de orättvisa och ökande skillnader mellan rika och fattiga under Borgs styre som är resultat av finansministerns nådiga luntor. Sju tiondelar av resurserna från sänkta skatter har ju gått till de tre tiondelar som tjänar mest.

De 220 000 förmögnaste har dessutom fått två tusenlappar i månaden vardera i och med borttagen förmögenhetsskatt. Och de med de värdefullaste husen har fått rejält sänkt fastighetsskatt. Så har skett oavsett konjunktur och skicket statsfinanserna varit i.

Mer av retorisk spets var vad Rödrosen Östros hade behövt uttala. Alltså klargörande tal av typen: Borgaren Borg tar, likt en omvänd Robin Hood, från de fattiga och ger till de rika oavsett konjunktur och statsfinansiellt läge.”

Läs också Helle Kleins ledarkrönika om ”Ett recept som slår mot pensionärerna” om vad privatisering av apoteket kan komma att innebära.

Hon uttrycker det så bra så jag citerar:

”’Nya idéer och arbetssätt kan utvecklas utan upplösning av apotekssystemet’, förklarade PRO:s ordförande Lars Wettergren. 

En omreglering som i själva verket är en avreglering innebär med nödvändighet att läkemedelshanteringen blir försäljningsdriven [risk att vi blir påprackade medicin och kanske inte den billigaste heller? Och läkemedelsbolagen får ännu mer inflytande]. Så är marknadslogiken. Något annat vore konstigt.

Ett av de stora samhällsproblemen har varit de skenande läkemedelskostnaderna. Detta åtgärdade politikerna med tydligare reglering och ett aktivare Apoteket AB som kunde stå för producentoberoende information och dessutom med hög trovärdighet kunde byta ut dyra läkemedel mot likvärdiga billigare.

Apoteket står också för upplysning, hjälp till egenvård och hälsofrämjande arbete som i sig går ut på att göra människor i mindre behov av läkemedel. Det perspektivet kan aldrig ett företag ha vars verksamhet går ut på att sälja piller.

Samordningen i Apoteket ökar dessutom tillgängligheten. Som astmatiker med återkommande behov av att ta ut receptbelagd medicin kan jag numera gå in i vilket apotek som helst utan den lilla gula receptlappen – alla uppgifter finns i datorsystemet. Ett marknadssystem med många olika apotekskedjor kommer däremot göra det lika krångligt som det numera är att köpa tågbiljetter för sträckor som trafikeras av flera olika bolag.

Var tredje bensinmack läggs ned i Sverige. 

Parallellen till apoteken är uppenbar. I ett marknadsstyrt försäljningssystem finns ingen social eller geografisk hänsyn. Vem som ska ta ansvar för att det finns välsorterade apotek i glesbygden framöver är i apoteksmarknadsutredningen en obesvarad fråga.

Tänker sig socialminister Göran Hägglund (kd) att marknaden ska klara av glesbygdsansvaret?

Heja pensionärerna! Vi borde alla kedja fast oss en stund i vårt apotek för att visa att vården och hälsan är vår gemensamma angelägenhet och inte ska kidnappas av konsumismens profeter.”

Medmänsklighet och solidaritet…

Se Helle Kleins ledarkrönika idag ”Samhället borde tro på människan”. Där hon bland annat skriver (mina kursiveringar):

”Också i vår tid ljuder katastrofalarmet. Klimatkrisen är påtaglig men också krigen och lidandet som dagligen sköljer över oss på tv- och datorskärmar. Samtidigt förvägras människan ett värde i de stora marknadssystemens elitisering. /…/
Inkarnationens kyrka måste leva i världen och vara engagerad i samhällsdebatten.

Häromdagen läste jag i Dagens Nyheter om kyrkans diakoner som ifrågasatte Stockholms stads allt hårdare socialpolitik.
’Människor får inte den hjälp som de ska få. Jag blir förtvivlad när jag ser hur barnfamiljer har det’,
säger Cecilia Matton, diakon i Hässelby.

Socialen sänder numera folk till kyrkan i stället för att hjälpa dem med deras grundläggande rättigheter.
’Det dras åt och trycket ökar åt vårt håll. De fattigaste hamnar i kyrkans
knä. När vi konfronterar socialen så nekar man och säger ’så hänvisar vi
aldrig’’,

säger Tor-Björn Willberg, diakoniassistent i S:t Görans församling.

Diakonerna har dock fått sina misstankar bekräftade. En utslagen kvinna med tandproblem fick avslag på tandvårdskostnader av socialen. I avslaget skriver socialsekreteraren att ’hon kan tillgodose sitt behov av tandvård genom att ansöka om fondmedel hos församlingen’.

Det är bra att kyrkans socialarbetare slår larm och vägrar bli en del av ett nytt hårt samhälle som mer tycks bygga på välgörenhet än på solidaritet. Idén om solidaritet är en idé om gemenskap, där vi möts som jämlikar och därför har ansvar för varandra. Välgörenhet kan på sin höjd ge plåster på såren men läker inte söndrade gemenskaper och förändrar inte orättvisor.

Stockholms stad drar ned på socialbidragen. Den borgerliga alliansens mål har varit att minska kostnaderna med 100 miljoner i år och det blir ytterligare besparingar på omkring 100 miljoner kronor nästa år. Utsatta stadsdelar dras med dålig ekonomi och biståndsbedömningarna blir allt hårdare.
Samtidigt skärper staten kraven för a-kassa och sjukersättning. De som redan
har det svårt får det ännu svårare.

Skattesänkning för oss välbärgade går före solidarisk välfärd. Människovärdet står på spel i vår tid. I krigets logik, i klimatkrisens utnyttjande av människor och miljö liksom i ekonomismens förakt för svaghet [se Miller om Abraham som offrade sin son Isak *, det som Pirandello beskriver i sin text 'War"!!?? These links are in English too. An essay by Arthur Silber is quoted in the second]. Med konsumismens blick betraktar vi varandra utan att se varandra och känna vårt solidariska ansvar [kalkylerande: hur nyttig är han/hon egentligen för mig och mitt?? Utan att se den andra människan. Seende denne/denna ännu mindre än tidigare??].

Inkarnationens blick ser däremot Människan – och manar oss till medmänsklighet. Julen är medmänniskoblivandets högtid. Om kyrkan tror på människan, kan väl också samhället göra det?”

Med skammens rodnad på kind och mössan i handen och blicken sänkt ska de "misslyckade", "svaga" stå? Vadå, mänsklig värdighet? Eller människokärlek? Och de som sitter i makten behöver aldrig ta konsekvenserna av de beslut de tar... Kanske behöver heller inte deras barn eller barnbarn göra det heller, därför att de ekonomiska resurserna och kontaktnäten finns? Eller de får betala priset på andra sätt? Jag tror inte någon enda av oss gagnas av detta samhälle...

Se detta inlägg på bloggen Do Nothing Day, om låg- och högtröskeltro.

* Ur två av Arthur Silbers essäer: “Skräckens rötter: bibringande av lydnad och förnekande i barndomen” och ”Skräckens rötter: hävdvunnen förstörelse av oskulden – och av liv” (min översättning från den engelska texten, i länken ovan finns den ursprungliga texten på engelska, mina tillagda kursiveringar nedan):

"... den bristande uppmärksamheten på dessa ämnen och den envisa vägran att
erkänna deras bevisliga betydelse/vikt och förklarande makt är i sig själv bevis
på den avgörande naturen i dessa idéer. För majoriteten av människor är en viss
identifiering, och det spelar ingen roll hur väldokumenterad eller starkt
bevisad den är, helt enkelt för farlig för att bli uppmuntrad eller stödd. Och
sålunda iscensätts världshistoriens tragik igen och igen och även in i vår tid.

Återigen avslöjar detta hur förvrängd vår medietäckning har blivit. I vårt nuvarande kulturella klimat gör människor nästan vad som hest för att distrahera sig ifrån ämnen och fakta som borde vara viktiga.

Den stora majoriteten människor tillbringar sin tid att diskutera ämnen
om vilka det är näst intill omöjligt att få en komplett, full version av fakta,
ämnen som är vida irrelevanta i vilket fall – när fakta som stirrar dem i ögonen
och vilka bär omisskännligt betydelsefulla innebörder, blir helt ignorerade. …
vad skulle möjligen kunna förklara den utstuderade vägran att erkänna det som
stirrar en i ansiktet? Varför är det så många människor som gör motstånd mot att se det som är mitt framför deras ögon?

Och majoriteten människor kommer inte ens att erkänna existensen av detta problem: de vill inte medge att de ignorerar ett avgörande ämne som ligger i klar dager. Hur som helst, gör de detta. När världen fortsätter att stöta ifrån sig det som mycket väl kan vara dess förstörelse och när människor vägrar att ens erkänna vad som händer, åser du en världsvid version av Den stora lögnen: lögnen är så enorm att dess storlek hindrar människor från att identifiera det som finns mitt framför dem, skrikande fakta rakt i deras ansikte. Och jag påstår det av följande anledning: det är samhällets vägran att erkänna den djupa, grundliga skadan som tillfogas oskyldiga barn på ett oräkneligt antal sätt, vareviga dag, som är den djupaste roten till det mesta, om inte all, ondska som vi möter idag. Och det är den andra delen i detta överväldigande betydelsefulla och vida ignorerade problem - detta förnekande från nästan alla vuxna av smärtan som tillfogades dem som barn.

Detta är sättet på vilket vuxna demonstrerar hur bortkopplade de är från sitt eget förflutna, hur de förnekar och blir dissocierade från sina egna själar och hur de blir så villiga att föra vidare en tanklös grymhet på barnen i nästa generation. Och detär också därför människor är villiga att klamra sig fast vid politiska åsikter och ideologier som inte leder till något annat än förstörelse och död /.../.

I sin bok, 'Den dolda nyckeln', diskuterar Alice Miller historien om Abraham och Isak utförligt. Hon hade sökt en illustration att använda som bokomslag till den tidigare boken 'Du skall inte märka'! Och stötte då på Rembrandts målning. Hon noterar att: ’Faderns hand täcker hela ansiktet på sonen och hindrar dennes seende, tal, ja, även andning.

[Hon skriver vidare:] Huvudlinjerna i min bok (offrandet av barnet, det fjärde budet som förmanar oss att hedra föräldrarna och den på barn av föräldrar påtvingade blindheten) verkade finna en central fokus i Abrahams gest.’ När jag satt i arkivet och tittade på bilderna såg jag plötsligt i dem en symbolisk representation av vår nuvarande situation.

Obevekligt produceras vapen för den uppenbara avsikten att förstöra nästa generation. Men de som genom vapenproduktionen ökar sin förmögenhet, sin prestige och sin makt lyckas med konststycket att inte tänka på det slutliga resultatet. Precis som Abraham ser de inte vad deras händer gör utan de är helt upptagna av att fylla kraven ’uppifrån’ samtidigt som de ignorerar sina känslor.

De lärde sig att förneka sina känslor som barn; hur skulle de vara förmögna att behålla förmågan att känna nu när de är fäder [själva]? Det är för sent för det. Deras själar har blivit rigida och de har lärt sig att anpassa sig. De har också glömt hur man ställer frågor och hur man lyssnar på dem [dessa frågor]. Alla deras ansträngningar riktas nu mot att skapa en situation – krig – i vilken deras söner också kommer att bli oförmögna att se och höra. … frågorna från den yngre generationen är tystade. Att tvivla på visdomen hos staten ses som förräderi. Varje diskussion eller övervägande av alternativa möjligheter är eliminerade i ett enda slag /…/

...den yngre generationen kommer att marschera, sjunga sånger, döda och bli dödade och de kommer att stå under intrycket av att de utför ett extremt viktigt uppdrag. Staten kommer verkligen också att sätta det de gör högt och belöna dem med hedersmedaljer, men deras själar – de barnlika, levande, kännande delarna av deras personligheter – kommer att vara dömda till den yttersta passivitet /…/

I många år var Alice Miller en ensam röst i mörkret. Hennes budskap, ödeläggande enkelt men med det sorts innebörder som människor vägrar att möta ansikte mot ansikte, sågs alltför kontroversiellt: våld mot barn [inklusive brist på respekt mot dem och deras behov, naturliga, medfödda och helt rättmätiga] skapar ett våldsamt samhälle. /…/

Vittnen till plötslig politisk omvälvning rapporterar igen och igen med vilken förvånande lätthet många människor kan finna sig i den nya situationen. Över natten kan de försvara helt andra åsikter än dem de hade dagen innan – utan att ens notera motsägelsen. Med bytet av maktstruktur har gårdagen helt försvunnit för dem /.../

Moral och pliktutförande är konstgjorda åtgärder som blir nödvändiga när något väsentligt fattas. Ju mer framgångsrikt en person nekats tillgång till sina känslor i barndomen, ju större är arsenalen intellektuella vapen och måste försörjningen av moraliska proteser bli, därför att moralen och känslan för plikt inte är källor till styrka eller fruktbar jord för äkta känslor. Blod flyter inte i konstgjorda lemmar; de är till salu och kan tjäna många herrar. Det som ses bra igår kan – beroende på dekret från regeringspartiet – ses som ont och korrupt idag, och vice versa
/.../

Detta är fallet med människor som hade den stora lyckan att vara säkra på sina föräldrars kärlek även om de måste göra dem besvikna angående vissa förälderliga förväntningar. Eller med människor som, fastän de inte har haft denna goda tur i början, lärde sig senare… att riskera förlusten av kärlek för att återfå sitt förlorade själv. De kommer inte vara villiga att överge den igen för vilket pris i världen om helst."

Christmas Eve,,,

the Christmas Eve, painting by the Swedish painter Carl Larsson.

[updated December 26 and 27 in the end]. See the articles "The Warmth of a Swedish Christmas Tree" and "Christmas Eve". In the last article it stands:

"The 'Tomte' is the Swedish name for Santa Claus and originates from a dwarfish guardian of the farm. It was when the artist Jenny Nyström in the 1880s painted the Tomte as a combination of the little goblin and Father Christmas that it became the most important symbol of Christmas in Sweden.

One other central element of Swedish Christmas is the food. The typical meal starts with a smorgasbord - consisting of various kinds of pickled herring, liver pâté, smoked sausages, cabbage, meatballs, 'Jansson's Temptation' (a potato gratin with pickled sprats) and the much longed-for ham - often followed by 'lutfisk' (dried ling previously soaked in lye) and rounded off with rice pudding.

One oddity in Sweden, as in the other Nordic countries, is that the festival culminates on the day before Christmas, i.e. Christmas Eve, 24th December. This is the day when the Christmas lunch or dinner is eaten and the presents distributed. It is also the day when most Swedes watch the incredibly popular Walt Disney cartoons on TV."

Merry Christmas

or

God Jul!

PS. About "jul".

Läs också 14 korta små julsagor och om Jesus och det sociala miraklet av Göran Greider!! Och återigen om det senaste genidraget vad gäller utnämningar av alliansregeringen (kan denne person möjligen ha en massa dyr konst på väggarna hemma, som investering och för att det ser så fint ut?? Sådan som vanligt folk inte har råd med! Och vad har han för böcker i bokhyllan? Vad slags musik lyssnar han på? Lyssnar han alls på musik? Går han på teater eller dansföreställningar, möjligen på film, annat än av ren snobbism? Ursäkta ironin).

Jinge om att floskelbotten är nådd. Helle Klein nämner samma sak som Jinge…

Addition December 26: See this Readers' letter at Millers webb about being punished for telling the truth. Do we see this in adult-life too: people being punished for telling (the) truth(s)??

It also struck me about empathy deficits again, now concerning therapists. Isn't it empathy deficits from a/the therapist that doesn't/didn't understand the needs in a small (or even bigger) child for care, attention, genuine respect, being listened to really etc.? And from the therapist saying: "But haven't we spoken enough of childhood now?" What should then be spoken about? Don't the roots, the origins of problems later, come from childhood? Even if the adult, no matter how harmed in childhood, has responsibility for her/himself, for doing something about her/his problems (but she/he also need proper help for this, and is entitled to demand that too).

Diminishing, belittling, even blatantly ignoring and denying the truth!!?? And by this also walking in the powers' leading-strings? In parent-figures leading-strings!? Though neither behaving destructively nor self-destructively, neither by ignoring clients truths or just by dealing with them intellectually nor harming themselves (and none of these things lies in the genes I think, genes aren't to blame for neither destructiveness nor self-destructiveness).

Feeling (genuine) empathy would be too risky for the therapist? Then he/she would be in risk of coming in contact with his/her own childhood and her/his experiences then??

So afraid for the parents still without being aware of it??

Tillägg 27 december: se denna läsarartikel om psykologer.

Donald Trump om Medicare Privatization...

foto på Helle Klein.

[Uppdaterad 3 december i slutet]. Kolla detta: “Donald Trump on Medicare Privatization – simple fact for simple people” (man får googla på detta tydligen?? Går inte att länka?) och kolla länken till höger som har titeln ”Klein’s Discount Medical Supplies”. Och detta (Trumps hemsida). Om Donald Trump på Wikipedia. Hans blogg. Där vi "are taught success"... Suck!

Kopiera denna länk och klistra in i webbläsaren: http://www.deadtroll.com/index2.html?/klein/episode2.html~content

Tillägg på kvällen (efter jobb, jobbar alltså även på helger, men jag skulle nog behöva litet "fler sucéer"!? Kanske skulle studera länken ovan? Lite tyst - och ironiskt, karriär är ju viktig!?), Helle Klein skriver i sin blogg om den krönika hon skrivit till imorgon (mina kursiveringar):

"Min krönika i morgon handlar om vikten av att återskapa ett samhälleligt 'vi' i en genomindividualiserad och narcissistisk tid. Tror att poängen med den kristna tron också är att inse och erfara att jag är insatt i ett relationellt sammanhang - med Gud, med min nästa, med hela skapelsen och med mig själv. Fast liksom samhällskulturen har individualiserats har tron alltmer kommit att privatiseras, dvs bara handla om mig och min Gud.

Både kyrkan och politiken måste åter gestalta vår gemensamma kallelse: att vara medansvariga medmänniskor."

Mycken terapi och terapueter bidrar till detta de också!!?? Men skulle inte behöva göra det. För jag tror att det finns en sund och nödvändig och riktig resa inåt! Sund resa inåt leder till det Klein skriver om, att man får en känsla för ett relationellt sammanhang!? En resa där man får kontakt med sig själv. Skulle vilja översätta ytterligare något om Janov och hans senaste bok "Primal Healing", men gör nog det i ett separat blogginlägg.

Läste något om att en vind av nymoralism sveper fram över världen i en annan blogg från en kommentator där... Jo, så är det... Och av nykonservatism, många backlasher på en massa områden, och det ser man inte minst från höger- och (ny)liberalhåll... Tycker, känner jag...

Uppdatering 3 december: Här Helle Kleins krönika "Det privata måste återigen bli politiskt". Där skriver hon bland annat (mina kursiveringar):

"... ett större samhällsfenomen. Baksidan av individualiseringen är medborgarskapets krackelering.

'Det offentliga koloniseras av det privata', konstaterar Zygmunt Bauman i boken 'Det individualiserade samhället' (Daidalos). *

'Allmänintresset reduceras till nyfikenhet kring offentliga figurers privatliv, det offentliga livet inskränker sig till ett offentligt uppvisande av privata angelägenheter och offentliga bekännelser av privata känslor (ju intimare desto bättre)', skriver Bauman.

Sociologen Richard Sennett är inne på samma tankar i sina böcker. Att dela intimiteter är det enda sätt som återstår att bygga gemenskap.

I den extrema jag-kulturen finns inte längre något samhälleligt 'vi'. Det som en gång hörde till demokratins storhet var att det privata kunde översättas till offentliga frågor, till samhälleliga angelägenheter – till politik helt enkelt.

I dag töms det offentliga rummet alltmer på offentliga frågor. Häri ligger både journalistikens och politikens kris. Individen förblir just bara individ. Det medborgerliga perspektivet finns inte i narcissismens självbespeglande.

'Där översättningen upphör slutar demokratin', konstaterar Bauman.

Det privata är inte längre politiskt. Nej politiken har privatiserats. Så till den grad att kvar finns bara en sorts offentlighetens tomhet där vi var och en vandrar omkring i vår ensamhet. Vi kan visserligen mötas och känna igen oss i varandras privata problem men bara för att återvända hem med vårt eget ensamma jag. Likt en Big Brother-såpa är jag inkastad i tillvaron där det är upp till mig själv att klara mig själv, helst på andras bekostnad. Jag har bara mig själv att skylla om jag skulle misslyckas.

En journalistik värd namnet och den verkliga konsten förmår däremot lyfta oss bortom vår jag-blindhet och får oss att förstå att det finns större sammanhang utanför oss själva. Gestaltandet av ett 'vi' som inte förtrycker ett 'jag' eller bildar mur mot ett 'de' hör till vår tids mest angelägna uppgift.

Vi måste återuppväcka den levande agoran, den öppna mötesplatsen, där vi tillsammans kan översätta våra privata bekymmer till ett språk för det allmännas bästa.

Avkolonialisera offentligheten, som Bauman uttrycker det. "

Här tidigare blogginlägg om Zygmunt Baumann.

Göran Greider har skrivit en jätteintressant ledare, som jag ännu inte kan länka från nätet, om globaliseringen och att

"vi kan välja jämlikhet. Globaliseringen hindrar oss inte"...

* Om denna bok av Baumann står det här:

"Zygmunt Bauman har under det senaste decenniet i en rad arbeten analyserat särdragen för det postmoderna tillståndet. Han har skildrat hur det moderna projektets förhoppningar har strandat, och hur vi i efterdyningarna finner människor som i allt högre grad lever från dag till dag i samhällen där allt befinner under ständig omförhandling. Uttrycken för detta kan vi se i den försvagade nationalstaten, de inte längre bärande sociala skyddsnäten, frånvaron av offentliga rum. I gengäld har vi fått en ökad individuell frihet [??? Har vi fått en ökad "frihet" för "alla"?], en frihet som skapar nya möjligheter men som också gör det svårt att hantera gemensamma, sociala frågor och problem som just sociala angelägenheter. Individualiseringen har blivit vårt öde. I Det individualiserade samhället diskuterar Zygmunt Bauman det hot som individualiseringen utgör mot möjligheterna att hantera det som gör samhället till ett samhälle, alltså det som håller oss samman."

Obey and keep quiet....

the strip from Dilbert's site.

Arthur Silber:

“The wish for unquestioning, unresisting obedience is coming true in America, more and more each day.”

Yes, things seem to turn this way here too?? Everywhere in society and globally???

From new politics concerning school here to elsewhere in society…

A backlash really!! Neo-authoritarian, neoconservative ideas: obey and keep quiet!! Don’t question any state of affairs! And when and where shall children and young people learn democracy? And how?

Also see (for instance) what is written at psycho-history-list on “George W. Bush’s projection and dislocation of self”:

“As I assume many other psychohistorians have been doing, and in the light of this most recent act of fatality committed in Iraq with the ‘execution’ of Saddam Hussein, I have been fantasizing about the most likely psychological processes involved in GWB's persona.

It seems to me that GWB's concept of ‘life’ is a dependent relationship, i.e., we humans can NOT function (‘on this earth’) without God deciding things for us. GWB has often mentioned that he is a ‘born again Christian’ and that he ‘would not have been able’ to ‘overcome my troubles’ without ‘the Good Lord's intercession and guidance. (‘Good Lord’, as opposed to Bad Lord (‘Daddy’), I presume.)

As I absorbed the news of the execution of Saddam Hussein, I fantasized that GWB's concept of ‘democratizing Iraq’ was also a manifestation of his ‘dependent’ persona. i.e., The Iraqis could NOT democratize themselves ‘Unless I intercede’ (most likely in ‘God's name’) to ‘help’ the Iraqis in their struggle for democracy, just as ‘God’ had interceded in GWB's ‘life
struggle.’ It is my guess that GWB has either projected his life-struggle, or dislocated it, ‘onto’ the Iraqi people; the Katrina victims; the worldwide AIDS victims; etc.

GWB is a ‘record-holding’ Executioner-as-Governor. He ‘approved’ a record-number of executions in the State of Texas. It is still a State of Texas AND ‘nation-wide’ record. GWB recently announced to the national press that he was ‘absolutely certain’ that all of the 270-plus prisoners whom he had executed as Governor ‘were one hundred percent guilty.’ GWB is the self-proclaimed ‘Decider’ as well as the ‘well-established’ Executioner. Almost sounds like God, doesn't it?"

Talk about playing out ones unprocessed things!!?? And doing that in such a scale...

See this posting about "Leaders" and backward psycho-classes, why

"...the more defended psychoclasses tend to lead"

(but psycho historians are still very psychoanalysis influenced?? It feels so...).

These people in power need power, need to exercise power!? They need to avoid ever again feeling how power- and helpless they once were? Pushing this away as much as they possibly can. See what Bosch writes about the defence False Power... She means that people with this defence (the ones that usually are more prone to use this defence are men, but it's important to be aware women also can use it) are less prone to seek help i.e., to want to process these things... They act this out instead, with all the following consequences of this... See Pincus on "Hitler and Hatred" again:

“Every corner of the globe has torturers in some positions of authority: the police who beat and maimed a Haitian immigrant in New York City; the former testicle-crushing dictators of Central and South-America; Milosevic and his tyrannical rule in Serbia; Stalin; Saddam Hussein – the list goes on and on. From where does this hatred and violence come? Is it possible that the violence that is expressed politically, ethnically, racially, and religiously shares common determinants with the violence committed in an urban parking lot? [a case Pincus had referred to earlier where a pregnant woman that kidnapped when she came out from the supermarket with groceries, was raped and murdered brutally] I think it is likely that ostensible political and criminal violence spring from a similar source.

The most uncontrolled and far-reaching expression of hatred in the twentieth century has been that of Nazi Germany and the Holocaust. I have always wondered what sort of person could perpetrate crimes against innocent men, women, and children in concentration camps; poison gas, burning, starvation, death marches, unrelenting forced labor, beating, sexual abuse, lethal medical “experiments”. Who could order such things? Who could carry out such orders, or even torture these victims autonomously?

Goldhagen, in his book "Hitler’s Willing Executioners", emphasizes the large numbers of ordinary Germans who actually participated in the Holocaust, by killing, torturing, and maiming Jews. He estimates that as many as 500,000 Germans were active perpetrators of murder. This is a large number, but in a country of sixty million why did some participate in the killing while the majority did not? [But why didn’t all these others intervene? What are the roots to that?] One possible answer might be that many of these killers could have been raised in hatred-filled and abusive households. Anti-Semitism may have been imbued with the mother’s milk, along with wife and child beating and other intrafamilial violence. I envision members of the death squads as young men who had been raised in lower-middle-class homes by brutish parents and whose fathers returned home from work drunk, beat their wives and children, fell into bed in stupor, and repeated this same sequence the next day. I would speculate that the murderers had themselves been abused, and their willingness to murder derived from this and the anti-Semitism of their environment. Societal approval of anti-Semitism and governmental approval of murder lifted the lid on the abuse-engendered impulse of the offenders. This theory has grown out of my research. It explains why the ordinary Germans who were not neurogically or mentally impaired carried out the urge to murder Jews under the Nazis. Many perpetrators, such as brutal concentration camp guards, could also have had neurologic or mental illnesses that augmented the viciousness of their behaviors once the societal lid that controls murder had been removed by the government so far as the Jews were concerned /.../

What if Trent had heard a political leader say 'Women are our misfortune!' just as Hitler said 'The Jews are our misfortune!' A public condemnation of women and homosexuals as the hereditary carriers of social pathology would have dignified Trent's suffering and provided a social outlet for his hatred.

What if a Hitler-like political leader said that women make men work and then they steal the wealth that men amass, that they create pornography, transmit infectious diseases, are weak, subhuman, and defective? Hitler said this of the Jews, gypsies, and homosexuals. Such a message would probably have been as welcome to Trent as Hitler's was to many Germans.

What if Trent were released from prison and told that he had a glorious role to play in saving civilization and in creating a new and just society? That he, miserable Trent Scaggs, would be a leader in the elimination of women and homosexual? Imagine how Trent might behave if he were put in command of a camp in which these 'subhuman species' were concentrated, where he would be able to beat, rape, torture, maim, and murder as he wishes, his actions being condoned as ridding society and the world from the problems caused by females and homosexuals.

Is there some common element between the case of Trent Scaggs and the rise of the Nazis under Hitler? I have little data with which to answer that question, but the insight I have gained from my work with criminals suggests that Adolf Hitler and Trent Scaggs had a lot in common /.../

Like Trent Scaggs, who was paranoid and neurologically damaged, there is evidence that Hitler suffered from mental illness with paranoia. He had tremendous mood swings and was said to fly into rages and tirades on slight provocation. A contradiction, a criticism, or a doubt concerning the wisdom of something he had said or done, the anticipation of opposition, or a challenge only by implication might trigger an uncontrolled display of anger /.../

Is it not possible that there is a relationship between violence in the home and terrorism? Those in any society who support or participate in murder and terrorist acts have the 'respectability' of being violent for political or religious reasons, but the triad (child abuse, brain injury, and paranoia) does not know political, ethnic, or religious boundaries and could find its outlet in a 'worthy case'.

In a society that permits or encourages the stigmatization of a group or people, mental illness and or brain damage may not be necessary to produce homicidal violence. The violent impulses generated by abuse could be expressed by medically normal abused individuals in a sick society.

The unrestrained approval of violence in certain political parties and gangs may make such groups attractive to the abused. Although whether we have very little information about the family dynamics of the members of terrorist organizations. I believe that the history of physical and sexual abuse, and even mental illness, paranoia, and brain damage, is prevalent among them. If a society (defined as a country, political party, or a group) removed the demand that its members behave in a nonviolent manner toward its enemies, brain damage and mental illness would not be necessary to unleash the impulses to violence that were engendered by early abuse, if society says 'You are now free to rape, torture, and kill our enemies,' the abused may respond with enthusiasm. Not every American soldier in Vietnam committed atrocities, nor did every German in World War II, not every Arab in the PLO. What is the difference between the violent and nonviolent members of such societies? I would postulate that early childhood abuse distinguishes perpetrators from nonperpetrators.

In a sociological study of members of racist organizations in the United States, obtained at no little personal risk, Raphael Ezekiel pointed out a number of features in the backgrounds of members of hate groups that are reminiscent of the life of the very violent offenders I have evaluated. Most of Ezekiel's subjects had lost a parent by age seven, usually the father,. Stepfathers and the mother's boyfriends were typically described as cold, rough, and abusive. Connections with family outside the nuclear group were frail, and there was little parenting in depth through an extended family. Church and social agencies (other than police) played little or no modulating role in the families, and ties between sibling were minimal. Schooling was interrupted, with early truancy and dropouts prevalent.

Ezekiel write, 'A few members spoke spontaneously of paternal alcoholism and violence... I think that a lot was held back from me. [Some] members reported alcoholism...family violence, [and] serving time at detention centers, jails, or prisons. I am fairly sure...that there was a good deal more penal time than this. Several had been farmed out to foster homes during childhood. Alcoholism, violence, mental illness, paranoia, school failure, and medical/neurologic problems run through Ezekiel's entire account, suggestively reminiscent of the factors I have encountered in violent offenders.

The concept that violent impulses are engendered by the experiences of abuse and allowed expression in those abused individuals who also have endogenous neurologic and psychiatric vulnerability has very important implications for the reduction or prevention of violence. Effort directed at mitigating any one of the interacting factors that cause violence would be likely to have a major impact. The most effective action and possibly the easiest to accomplish, though, would be the prevention of child abuse through social and educational program. A major step in the primary prevention of violent crime can probably be achieved by a national effort to reduce or eliminate all use of corporal punishment by parents and teachers."

I have skimmed the new book about Stalin written by Simon Sebag Montefiore... Stalin seemed to have lacked feelings of compassion and empathy entirely!!

Therapists shut their eyes to this? As so many others...

Yes, as Miller writes, men and women with power are like Abraham sacrificing their sons (and daughters) on their parents altars!!!?? The more (most???) defended are the ones that takes the lead?? They need this power?? And they are so insensitive so it's like "pouring water on a duck's back"!!?? Thus they manage "everything"?? So thick-skinned!? They are sleeping calmly at night?? (but in long-term? What are the consequences for them?? Maybe on a more personal level!?)

Just some quiet thoughts...

And see what this female politicians writes about the (many times) different conditions for men and women in power-positions... In the article "Where are the feminists when it is blowing?" (in Swedish). Men are protected (except for in cases like this (in Swedish): how differently even male politicians are treated!! And ones again about our current arrogant foreign-minister Carl Bildt (English text) - ugh for him!!!! *) He doesn't behave like a grown up man really!!?? Not in my eyes! Behaves like a child in the sand-pit, with a tired laugh! :-)), but women not... She is right, so it has been here in Sweden,with all scandals around politicians!!?? Why is that??*) on the site linked it stood about "State-building for Peace"! My strong feeling: What bullshit!!! He is only thinking of himself!!! This is only rhetorical!!! No real substance in, because does he know what genuine empathy is about?? I don't think he does, that's my feeling...

PS. About the markets power, and angry reactions on that *) (a blogpost written by a young Chilean living in Sweden in Swedish)... How human tragedy, trouble, distress is exploited and used. It has been an earthquake in Chile, 7, 7 on the Richter-scale, which is used to earn money, the prices on the most important necessities of life (on for instance water, bread, batteries) has risen!! People are handed out to forces which don't see a human being as a human being but as a customer. Respect for life what is that? And what is compassion, empathy - genuine such!!? What sort of lives do these people live (exploiting people, the nature etc.)? Empty and lonely lives?? Once again: the Swedish journalist Helle Klein wrote about today's loneliness in society at Christmas 2006 (Christmas is horror to many!!?? I can well understand this!! Then hypocrisy plays its... Hypocrisy triumphs). By the way, Bosch (and Jenson) writes about feelings of loneliness... But these feelings (many are actually childhood feelings) are used!!?? And misused!? Played on!? Playing on people's unfilled childhood needs...

Further: see another chronicle by Klein, about consumerisms and giving culture a space/place (also only in Swedish) when one is making societal plans... Building new shopping-centra as in this case...
*)

"Marknadsanpassade priser?

ChileSkapad av Vladde 2007-11-15 21:01

Stor jordbävning har drabbat de norra delarna av Chile, 7,7 på richterskalan. Folk var oroliga för efterskalv. Inga rapporter om detta har dock än kommit.

Naturkatastrofer är bland det hemskaste man kan råka ut för. Ingen kan förbereda sig emot dem. Man kan ha en plan för att, då krisen är ett faktum, agera på ett sätt som minskar de mänskliga tragedierna.

I Chile, marknadsliberalernas paradis, sker saker som inte längre förvånar mig. När allt marknadsanpassas så är en sådan här katastrof BRA för marknaden. Det finns pengar att tjäna på det! Jag ska förklara varför.

Jordbävningar har en förmåga att förstöra infrastruktur. Vägar, hus, elektricitet, vatten, allt det brukar slåss ut. Så även denna gång.

I en av de mest drabbade områden säger de fattiga människorna att varorna, så som vatten, bröd och batterier fått högre priser än vad som är normalt (www.cooperativa.cl)

Sålunda kostar vattnet nu nästan det dubbla, även priset på bröd steg kraftigt. Batterier, som är nödvändiga i en sådan här situation och olika ljus som behövs steg så klart också i pris.

Marknadens krafter? Här har vi en stor efterfrågan, människor i nöd som är i behov av basala förnödenheter för att klara sin vardag, efter en naturkatastrof de inget kunnat göra för att avhålla sig ifrån. De är utlämnade åt dessa krafter. Krafter som inte ser en människa som människa utan som kund. En potentiell köpare.

Det finns ingen moral i dessa människors hjärnor. Hur kan man använda sig av naturkatatastrofer för att tjäna än mer pengar?

I sådana här situationer kan jag inte göra annat än att äcklas av människor som profiterar på de drabbades och fattigas bekostnad. Ingen moral. Marknadens krafter så som de bara visar sig i marknadsliberalernas paradis, Chile.

Skapad av Ida D. 2007-11-17 22:46

Ilse-Marie, håller med.

Mänskliga rättigheter är inget krav eller förhandling utan självklarhet.

Dagens värld är otroligt egoistisk, man tappade bort mänsklig omtanke, empati, respekt mot människans liv och rättigheter. Man dödar för olja, man plundrar, utnyttjar. Brasilien t.ex. har återbetalt sina stats skulder för länge sen, men man blev utpressad att betala ränta som kunde man aldrig hinna med utan att sälja sina naturresurser. Skamligt..!

Dom stora och starka har blivit naturresursernas vampyrer som vill bara konsumera tills man kör ihjäl jordklotet..! Nu behöver dom två jordklot för att kunna klara av sina jä * la behov!

Skapad av ilse-marie 2007-11-17 08:11

Det är verkligen fruktänsvärt hur en stor del av mänskligheten fungerar. Maximal vinst tycks vara det enda som gäller. Det påminner om Nestlés chef som menade att "vatten inte var en mänsklig rättighet". Allt vatten skulle enligt honom privatiseras. I mångt och mycket är det väl redan så. Vår värld är enbart till för de som har kapital - resten ska utnyttjas så att vinsterna för de få utvalda ständigt ökas på. Jag kan bara hålla med- jag äcklas!
Allt detta visar också att Naomi Kleins teori om "chockdoktrinen" är en obehaglig sanning - som dessutom praktiseras om och om igen."