söndag 2 december 2007

Donald Trump om Medicare Privatization...

foto på Helle Klein.
[Uppdaterad 3 december i slutet]. Kolla detta: “Donald Trump on Medicare Privatization – simple fact for simple people” (man får googla på detta tydligen?? Går inte att länka?) och kolla länken till höger som har titeln ”Klein’s Discount Medical Supplies”. Och detta (Trumps hemsida). Om Donald Trump på Wikipedia. Hans blogg. Där vi "are taught success"... Suck!

Kopiera denna länk och klistra in i webbläsaren: http://www.deadtroll.com/index2.html?/klein/episode2.html~content

Tillägg på kvällen (efter jobb, jobbar alltså även på helger, men jag skulle nog behöva litet "fler sucéer"!? Kanske skulle studera länken ovan? Lite tyst - och ironiskt, karriär är ju viktig!?), Helle Klein skriver i sin blogg om den krönika hon skrivit till imorgon (mina kursiveringar):
"Min krönika i morgon handlar om vikten av att återskapa ett samhälleligt 'vi' i en genomindividualiserad och narcissistisk tid. Tror att poängen med den kristna tron också är att inse och erfara att jag är insatt i ett relationellt sammanhang - med Gud, med min nästa, med hela skapelsen och med mig själv. Fast liksom samhällskulturen har individualiserats har tron alltmer kommit att privatiseras, dvs bara handla om mig och min Gud.

Både kyrkan och politiken måste åter gestalta vår gemensamma kallelse: att vara medansvariga medmänniskor."
Mycken terapi och terapueter bidrar till detta de också!!?? Men skulle inte behöva göra det. För jag tror att det finns en sund och nödvändig och riktig resa inåt! Sund resa inåt leder till det Klein skriver om, att man får en känsla för ett relationellt sammanhang!? En resa där man får kontakt med sig själv. Skulle vilja översätta ytterligare något om Janov och hans senaste bok "Primal Healing", men gör nog det i ett separat blogginlägg.

Läste något om att en vind av nymoralism sveper fram över världen i en annan blogg från en kommentator där... Jo, så är det... Och av nykonservatism, många backlasher på en massa områden, och det ser man inte minst från höger- och (ny)liberalhåll... Tycker, känner jag...

Uppdatering 3 december: Här Helle Kleins krönika "Det privata måste återigen bli politiskt". Där skriver hon bland annat (mina kursiveringar):
"... ett större samhällsfenomen. Baksidan av individualiseringen är medborgarskapets krackelering.

'Det offentliga koloniseras av det privata', konstaterar Zygmunt Bauman i boken 'Det individualiserade samhället' (Daidalos). *

'Allmänintresset reduceras till nyfikenhet kring offentliga figurers privatliv, det offentliga livet inskränker sig till ett offentligt uppvisande av privata angelägenheter och offentliga bekännelser av privata känslor (ju intimare desto bättre)', skriver Bauman.

Sociologen Richard Sennett är inne på samma tankar i sina böcker. Att dela intimiteter är det enda sätt som återstår att bygga gemenskap.

I den extrema jag-kulturen finns inte längre något samhälleligt 'vi'. Det som en gång hörde till demokratins storhet var att det privata kunde översättas till offentliga frågor, till samhälleliga angelägenheter – till politik helt enkelt.

I dag töms det offentliga rummet alltmer på offentliga frågor. Häri ligger både journalistikens och politikens kris. Individen förblir just bara individ. Det medborgerliga perspektivet finns inte i narcissismens självbespeglande.

'Där översättningen upphör slutar demokratin', konstaterar Bauman.

Det privata är inte längre politiskt. Nej politiken har privatiserats. Så till den grad att kvar finns bara en sorts offentlighetens tomhet där vi var och en vandrar omkring i vår ensamhet. Vi kan visserligen mötas och känna igen oss i varandras privata problem men bara för att återvända hem med vårt eget ensamma jag. Likt en Big Brother-såpa är jag inkastad i tillvaron där det är upp till mig själv att klara mig själv, helst på andras bekostnad. Jag har bara mig själv att skylla om jag skulle misslyckas.

En journalistik värd namnet och den verkliga konsten förmår däremot lyfta oss bortom vår jag-blindhet och får oss att förstå att det finns större sammanhang utanför oss själva. Gestaltandet av ett 'vi' som inte förtrycker ett 'jag' eller bildar mur mot ett 'de' hör till vår tids mest angelägna uppgift.

Vi måste återuppväcka den levande agoran, den öppna mötesplatsen, där vi tillsammans kan översätta våra privata bekymmer till ett språk för det allmännas bästa.

Avkolonialisera offentligheten, som Bauman uttrycker det. "

Här tidigare blogginlägg om Zygmunt Baumann.

Göran Greider har skrivit en jätteintressant ledare, som jag ännu inte kan länka från nätet, om globaliseringen och att
"vi kan välja jämlikhet. Globaliseringen hindrar oss inte"...
* Om denna bok av Baumann står det här:
"Zygmunt Bauman har under det senaste decenniet i en rad arbeten analyserat särdragen för det postmoderna tillståndet. Han har skildrat hur det moderna projektets förhoppningar har strandat, och hur vi i efterdyningarna finner människor som i allt högre grad lever från dag till dag i samhällen där allt befinner under ständig omförhandling. Uttrycken för detta kan vi se i den försvagade nationalstaten, de inte längre bärande sociala skyddsnäten, frånvaron av offentliga rum. I gengäld har vi fått en ökad individuell frihet [??? Har vi fått en ökad "frihet" för "alla"?], en frihet som skapar nya möjligheter men som också gör det svårt att hantera gemensamma, sociala frågor och problem som just sociala angelägenheter. Individualiseringen har blivit vårt öde. I Det individualiserade samhället diskuterar Zygmunt Bauman det hot som individualiseringen utgör mot möjligheterna att hantera det som gör samhället till ett samhälle, alltså det som håller oss samman."

Inga kommentarer: