Demokrati, frihet och inflytande eller...

Två inlägg om s.k. inflytande och demokrati. Kommentator hos "Ett hjärta RÖTT" här:

”fundersam - Intressant tanke, det där om att avtal som ingåtts under tvång inte är bindande.

Min hyresvärd tecknar el-avtalet här. Innebär det då att jag har rätt att vägra betala den delen av hyran, då jag inte själv fått välja elleverantör?

Jag vet inte vilken värld du upplever, men vad jag vet finns det inget tvång att vara medlem i en fackförening. Man söker medlemskap. Och man kan när som helst söka utträde också, till skillnad från EU.

Vad exakt anser du vara tvång?

Att en affärsägare säger att du måste betala annars får du inte varan? När ICA:s ledning säger åt butiken som fuskmärker köttet att de inte får vara med om de fuskar?

Löneförhandlingar innebär att arbetarna begär ett pris för sina varor (arbetet) och arbetsgivarna säger vad de är villiga att betala för dessa varor, precis som i vilken affärsuppgörelse som helst. Om arbetaren inte är nöjd kan den utöva påtryckning (strejk, blockad) och omvänt kan arbetsgivaren, om den vill, stänga arbetaren ute från jobbet utan lön (lock-out). Det är precis samma sak som när du prutar på en vara på torget.

När det gäller byggsektorn ska man minnas att just byggnadsarbetarna drabbades extremt hårt av arbetslöshet under början av 1980-talet och början av 1990-talet. Jag tror att konflikten i Waxholm till stor del handlar om en rädsla för en ny lågkonjunktur, så man är rädda om jobben som finns.

För en sak är säker - ingen arbetsgivare ställer upp för dig när du blir arbetslös.

Om du med tvång menar att dina arbetskamrater kräver att du ska vara med i facket, då kan jag förstå dig. Det finns ett grupptryck på arbetsplatserna. Och det av den enkla anledningen att man har förstått att man bara kan stå emot arbetsgivaren tillsammans. En och en är man chanslös, eller om man så vill maktlös.

Det bästa vore om facket inte skulle behövas. Att var och en som arbetar inom en organisation hade lika stor makt över organisationen. Men så är det inte.”

Och Kerstin Berminge här i en kommentar på sin blogg (min kursivering):

“Slutligen: Tiden bestämmer ingenting. Att tala om 'andra tider' eller 'förändrade tider' är ren rappakalja. Det är människor som styr politiken, inte något underligt övernaturligt väsen vid namn 'Tiden', 'Utvecklingen' eller 'Globaliseringen'. Och för att se vilka som verkligen bestämmer brukar man bara behöva följa pengarna. Vilka är det som tjänat ohemult på de senaste 15 årens politik? Och vilka är det som vill tjäna ännu mer, och vad är det de vill genomföra?”

I på nyheterna nu på morgonen om nya sjukskrivningsregler som införs 1 juli nästa år. Min känsla: incitament för att förändra något på arbetsplatser blir alltmer noll och intet… Och urusla chefer får härja och kommer kanske att härja ännu mer som det alltmer verka bli?? Och ta ut sina aggressioner och frustrationer på personal under??