torsdag 20 december 2007

Demokrati, frihet och inflytande eller...

Två inlägg om s.k. inflytande och demokrati. Kommentator hos "Ett hjärta RÖTT" här:

”fundersam - Intressant tanke, det där om att avtal som ingåtts under tvång inte är bindande.

Min hyresvärd tecknar el-avtalet här. Innebär det då att jag har rätt att vägra betala den delen av hyran, då jag inte själv fått välja elleverantör?

Jag vet inte vilken värld du upplever, men vad jag vet finns det inget tvång att vara medlem i en fackförening. Man söker medlemskap. Och man kan när som helst söka utträde också, till skillnad från EU.

Vad exakt anser du vara tvång?

Att en affärsägare säger att du måste betala annars får du inte varan? När ICA:s ledning säger åt butiken som fuskmärker köttet att de inte får vara med om de fuskar?

Löneförhandlingar innebär att arbetarna begär ett pris för sina varor (arbetet) och arbetsgivarna säger vad de är villiga att betala för dessa varor, precis som i vilken affärsuppgörelse som helst. Om arbetaren inte är nöjd kan den utöva påtryckning (strejk, blockad) och omvänt kan arbetsgivaren, om den vill, stänga arbetaren ute från jobbet utan lön (lock-out). Det är precis samma sak som när du prutar på en vara på torget.

När det gäller byggsektorn ska man minnas att just byggnadsarbetarna drabbades extremt hårt av arbetslöshet under början av 1980-talet och början av 1990-talet. Jag tror att konflikten i Waxholm till stor del handlar om en rädsla för en ny lågkonjunktur, så man är rädda om jobben som finns.

För en sak är säker - ingen arbetsgivare ställer upp för dig när du blir arbetslös.

Om du med tvång menar att dina arbetskamrater kräver att du ska vara med i facket, då kan jag förstå dig. Det finns ett grupptryck på arbetsplatserna. Och det av den enkla anledningen att man har förstått att man bara kan stå emot arbetsgivaren tillsammans. En och en är man chanslös, eller om man så vill maktlös.

Det bästa vore om facket inte skulle behövas. Att var och en som arbetar inom en organisation hade lika stor makt över organisationen. Men så är det inte.”
Och Kerstin Berminge här i en kommentar på sin blogg (min kursivering):
“Slutligen: Tiden bestämmer ingenting. Att tala om 'andra tider' eller 'förändrade tider' är ren rappakalja. Det är människor som styr politiken, inte något underligt övernaturligt väsen vid namn 'Tiden', 'Utvecklingen' eller 'Globaliseringen'. Och för att se vilka som verkligen bestämmer brukar man bara behöva följa pengarna. Vilka är det som tjänat ohemult på de senaste 15 årens politik? Och vilka är det som vill tjäna ännu mer, och vad är det de vill genomföra?”

I på nyheterna nu på morgonen om nya sjukskrivningsregler som införs 1 juli nästa år. Min känsla: incitament för att förändra något på arbetsplatser blir alltmer noll och intet… Och urusla chefer får härja och kommer kanske att härja ännu mer som det alltmer verka bli?? Och ta ut sina aggressioner och frustrationer på personal under??

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, sådant jag hör om hur det kan gå till på arbetsplatser idag, hur vidriga chefer kan vara mot underställda, har jag aldrig upplevt. Det gick helt enkelt inte att behandla folk på det sättet när man kunde sluta på fredagen och ha nytt jobb på måndagen, då det var konkurrens om arbetssäljarna alltså.

Alltså, konkurrens om arbetssäljarna/löntagarna är oacceptabel idag, enligt all ekonomisk expertis, medan den motsatta konkurrensen, mella många om ett fåtal jobb, är inte bara bra utan nödvändig, enligt samma expertis.

Bara att följa pengarna även här för att förstå vilken form av konkurrens som den ekonomiska eliten tjänar på och vilken som löntagarna tjänar på.
Kerstin

k sa...

Tack för svar. Ja, om dettas finns det mycket att säga. Jag har haft ett antal chefer under miuna faktiskt 30 år som pianopedagog... Så jag har litet jämförelsematerial, med hur det var och hur det är.
Pratade faktiskt idag om detta med individuella löner och vad det har inneburit... Det känns inte som om de inneburit att vi gör ett bättre jobb - vilket var tanken, eller?
Det har snarare inneburit ökad stress (ovanpå annat som innebär ökad stress och att det faktiskt känns mindre kul i arbetet).
Skolan kommunaliserande och vad detta har inneburit pratade jag också med en närstående om idag.
En massa okunniga kom in och gjorde om alla misstag som redan gjorts (som skolforskaren Gerhard Arfwedson säger).
Skolledare tillsätts på ibland märkliga grunder och med märkliga meriter!?
I en grannkommun är en musikpedagog skolchef sedan ett drygt år... Han har knappt arbetat inom skolans värld (var vår chef i fem år och hade då jobbat kanske 1-2 år som just pedagog, tror inte lärarjobbet var hans grej... Inte musikerjobbet heller).
En instrumentmakare kommer nu att bli chef för ett naturbruksgymnasium, han har i och för sig jobbat 8 år som gymnasielärare. Medean en annan sökande, med agronomutbildning (fem år på muniversitetet) med pedagogisk examen (yttereligare 1 års studier på Ultuna) och väl över 20 års bred yrkeserfarenhet inom ämnesområdet (inkl som naturbrukslärare) inte fick jobbet... Jag känner den senare personen och tycker det hela är jättemärkligt...
Man ska prata för sig. Det är ytan som gäller??
Jagf skulle vilja skriva mer om detta ämne; om arbetsmiljö...
Är nu inte hemma över julen och här har jag tillgång till arbetsmiljötidskrifter och där stod flera intressanta saker, omn stress om delegering, om otydligt ledarskap och dess konsekvenser...
FDörmdoligen fanns det si och så chefer förr också, men de hade inte den "makt" de har idag!? Eller har en sådan press på sig att de i sin "omakt" fungerar dåligt?
Och privata företag verekar inte vara ett spår bättre!
En nära anhörig som är civilingenjör jobbar under uruselt ledarskap, men erkänner att lönen kompenserar. Han har aldrig varit sjuk och jobbar på... Men har intressen utanför jobbet som kompenserar.
Men vi som jobbar med människor har svårt att släppa jobbet efter jobbets slut, än svårare om det är stressigt.
Nära anhöriga jobbar inom vitt skilda områden, så jag har litet att jämföra med.
Oj, detta blev långt.
Nej, bättre jobb gör vi inte idag och det var mer arbetsglädje förr.