Vidga synen på kunskap...

barn i Reggio Emiliaverksamhet.

[Uppdaterad 6 december i slutet]. I ledare som jag tyckte var väldigt bra, i senaste Pedagogiska magasinet nr. 4/2007, står det bland annat:

"Det finns en dold underström i hela den kunskapsretorik som idag tagit över det offentliga samtalet om skola och utbildning. På något sätt tas det för givet att alla är överens om vad som menas med 'kunskap'. Begreppet fungerar som en markör, ett kodord för de invigda. Det behöver inte förklaras, inte definieras och definitivt inte problematiseras. Varje försök att nyansera diskussionen misstänkliggörs. Den som anser något annat står inte för en annan kunskapssyn - den står för 'flum'. Den som ifrågasätter kunskapsretoriken försvarar den svenska 'flumskolan' och är mot kunskap - och vem vill vara mot kunskap? Men fältrop som 'kunskapsskola' och 'en skola för kunskap' är en tautologi, som professor Bernt Gustavsson uttrycker det i Vad är kunskap? För frågan är ju inte om skolan ger barnen kunskap - det gör den - utan vilken kunskap och hur det skett [himla bra sagt!]. /.../

Det är dessutom en demokratisk rättighet att kunna läsa, skriva och räkna i ett samhälle som är så komplext som vårt. Däremot kan man ha delade meningar om skolan lär våra barn dessa förmågor och färdigheter på ett tillräckligt bra sätt./.../

Men det är en annan diskussion. Det är en diskussion om kunskapssyn, om pedagogisk grundsyn och skolans uppdrag, om arbetssätt och metoder. Att göra detta till en strid mellan 'kunskap' och 'flum' är inte bara meningslöst - det är ohederligt [och vad vet politiker, och inte minst våra skolpolitiker om kunskapssyn och olika sorters kunskapssyn eller ens om pedagogisk grundsyn? Och är de klara över sin människosyn - eller kanske ens vilken samhällssyn de har och vilket samhälle de vill skapa egentligen?? Eller kan eller vill de ärligt kommunicera ut detta till människor så de får ta reell ställning till olika alternativ, som klart deklareras? Men man kanske har intresse av att inte göra detta?]. /.../

Den nya svenska kunskapsrörelsen har hämtat inspiration från de amerikanska Back to Basic-rörelsen [kolla här om den: kritik och här, bland många andra träffar. 'Vocational' är 'yrkesutbildning'?] och den tidigare svenska kunskapsrörelsen. I sin moderna form präglas den av en i grunden ganska oreflekterad och icke-problematiserad kunskapssyn [vilket i klartext betyder att de som propagerar för en kunskapsskola bara demonsterar sina brister på - just - kunskap!!?? För att tala klarspråk!? Men det är ofta så det är: ju mer man vet desto mer inser man hur litet man vet?? Och vice versa!? Och, jo, den är i grunden oreflekterad och oproblematiserad!]. Den ställer inga väsentliga frågor om vad kunskap är, vilken kunskap man avser eller hur denna kunskap kan göras tillgänglig och användbar. Kunskap blir något förutbestämt, något som går att mäta, väga, jämföra och gradera. Och med hjälp av tester och mätningar kan man sedan skapa tio-i-topp-listor och rankningslistor som på ett förment objektivt sätt visar elevernas kunskapsnivå, skolors kvalitet och olika länders placering i relation till varandra [införandet av betyg tidigare, som totalt objektiv och saklig bedömning!!??]. /.../

Utifrån skilda teoretiska och praktiska perspektiv har man försökt att vidga och fördjupa synen på kunskap och lärande - John Dewey och progressivismen är en av de mest inflytelserika [men Gustavsson förespråkar inte heller en renodlad progressivism!??]. Det som förenar merparten av dessa alternativ, menar Säljö [är det denna Säljö?], är att de bygger på någon form av konstruktivistisk syn på lärande. Traditionell förmedlingspedagogik räcker helt enkelt inte till. /.../

Traditionalisterna har vunnit slaget. Men det kan visa sig vara en pyrrhusseger [dvs. en dyrköpt seger, med stora förluster längre fram!] Den komplexa och mångfacetterade verklighet som våra barn och ungdomar lever i - och kommer att leva i framöver - ställer helt andra krav på kunskaper, förmågor och färdigheter än de som traditionalisterna förmår erbjuda. Kunskap är synonymt med livet. /.../

Delar av detta lärande har vi valt att insitutionalisera i det vi kallar vårt gemensamma utbildningsväsende. Det måste kunna erbjuda en mångfald kunskaper och färdigheter, insikter och erfarenheter som tillåts växa fram i ett ömsesidigt och respektfullt samspel mellan dem som ingår. Bara så kan vi ge våra barn och ungdomar de redskap de behöver för att möta en oviss framtid."

Kom att tänka på Reggio Emilia... Se också här. Och detta med skolan är bara en av flera backlasher i samhället idag...
Tilläggas kan är att jag själv gick Na-programmet en gång i tiden...

Uppdatering 6 december: Roland Spånt i ledare igår (mina kursiveringar):

”Världsekonomin har varit i fundamental obalans med USA utan kompetent politiskt ledarskap men med uppdrivna fastighetspriser, övervärderad dollar, enorma underskott i utrikeshandeln och en tillväxt som var byggd på att hushållen belånade sina fiktiva fastighetsvärden för att betala allt från semesterresor till kläder, nya bilar och elektronik.

Här fanns en bubbla som skulle spricka - frågan gällde bara när och hur. Många av bankerna delade nog den synen men hoppades att just de och deras ägare skulle hinna hoppa av tåget och lämna svarte Petter till utländska ägare.
Till en del lyckades de nog och många svenska pensionssparare har förlorat mycket på den amerikanska krisen. /…/

Man kan fundera över varför svenska ekonomer länge hade så svårt att inse eller vilja erkänna den globala krisens allvar. En orsak kan vara ideologisk, det vill säga den extremt okritiska hållning som så många har till den amerikanska samhällsmodellen.

En annan är den övertro på att marknader alltid har rätt. En tredje är naturligtvis att bankerna själva har ett egenintresse av att allmänheten fortsätter att pumpa in pengar i deras olika fonder.

I Sverige ser vi hur börsoron och stagnerande huspriser oroar både hushåll och till slut också bankerna. Media är fulla av förståsigpåare som förklarar vad som skett med ränteförändringar och tillfällig osäkerhet.

Hela grundidén verkar vara att de gamla börsvärdena och fastighetspriserna var rimliga. Men faktum är att fria marknader alltid slår över uppåt och nedåt.

Det gäller aktier, valutor och fastigheter men numera också alla andra som de för konstföremål till fotbolls- och ishockeyspelare.”

Kolla också Göran Greiders ledare idag om bordellhärvan.