Superklassen och borgerlig propaganda…

Jimmy Carter.

För det första, Naomi Klein menar att genom information blir vi (mer) resistenta mot chock - rusta dig! Hon skriver apropå finanskrisen till exempel om räddningsaktionernas profitörer:

“There is a better way to fix a broken financial system. Treasury's plan to buy up the toxic debts never made sense and should be immediately scrapped [skrotad] — a move that would also handily get rid of most of the crony contractors [entreprenörspolare?]. As for purchasing equity in banks, the next round of deals — and there will be more — has to start from the premise that the banks are bankrupt and will therefore accept whatever terms we choose to impose, including real regulatory oversight. The possibilities of what could be done if a chunk [stort stycke] of the banking system were genuinely under public control — from a moratorium [betalningsanstånd] on home foreclosures to mandatory [påbjudande] investment in green community redevelopment — are limitless.

Because here is what George Bush and Henry Paulson are hoping we won't figure out: When a society no longer has enough money to pay for its most pressing needs, there are worse things than discovering you own the banks.”

I recensionen av boken ”Det är superklassen som styr" av David Rothkopf skriver Erik Eriksson, lärare i engelska vid Högskolan Dalarna och skribent i samhällsfrågor:

”Göran Greider och andra hävdar att arbetarrörelsen egentligen har ett unikt läge att återta förlorad mark just nu - i samband med den pågående krisen. Problemet verkar mest vara att den själv inte vet om det. Eller vill den inte veta om det? Vill vi inte anstränga oss, även om vi ser möjligheterna?/…/

… när jag bodde i USA under större delen av Bush-eran - får man intrycket att folk är dunkelt medvetet om den oerhörda makt det har emot sig. Det är just därför det inte gör uppror. Det kanske är det just därför hela västvärlden fortsätter att glo på dessa oändliga dokusåpor och sportrepriser på TV./…/

Hur kan vi ha en ekonomisk, en fattigdoms-, en klimat- och en miljökris - allt på samma gång? Och: ändå fortsätter det mesta i samma spår som förut? En viktig förklaring ligger i dessa G20-, WTO-, IMF-, EU-och liknande möten som avlöser varandra och alla tar ungefär samma slutdokument, resolutioner och beslut./…/

Cirka 6000 makthavare, majoriteten från världens finans- och näringsliv, som vid olika möten pratar ihop sig, finner att de har mycket mer gemensamt inbördes än diverse snäva nationella intressen - och kommer fram till riktlinjer, som sedan fortplantas ner igenom hierarkierna. Det avgörande är att de också har ekonomiska, politiska och massmediala medel att trumfa igenom sina förslag. Detta är vad globalisering handlar om./…/

… uttryck för amerikansk konsensusbildning, att se till att västvärldens eliter träffas och 'snackar ihop sig' - USA, Västeuropa och Japan. Dåvarande presidenten Jimmy Carters projekt./…/

… sådana - mestadels vita, mestadels män - som tillhör Superklassen är att de besitter ekonomiska resurser och/eller makt att påverka saker och ting utanför sina respektive länder: de är globala spelare. Och: dessa träffas förstås - i olika konstellationer - i samband med de ovan nämnda organisationerna, liksom också i andra sammanhang.

Enligt Rothkopf platsar bara två svenskar i denna Maktens Elitserie: Carl Bildt och Ikea-chefen Ingvar Kamprad./…/

Framför allt: detta är ingen konspiration. Det är ett för, framför allt, vita amerikanska affärsmän och makthavare, normalt sätt att mötas och träffa en 'deal', som sedan förväntas fullgöras och fortplantas ner igenom de underliggande instanserna."

I recensionen ”Värld full av inavel orsak till finanskrasch” står det:

"Enligt Rothkopf beror styrkan i finanskrisen på de alltför nära banden mellan lagstiftare och övervakare å ena sidan och investmentbankerna å andra sidan.

'Folk går emellan dessa institutioner till politiken och tillbaka igen och det bidrar till problemet', säger David Rothkopf /.../.

Författaren nämner exempelvis finansminister Henry Paulson och Vita husets stabschef Joshua Bolten, som båda har ett förflutet på Goldman Sachs. Detsamma gäller världsbankschefen Robert Zoellik.

Regleringen, insynen och kontrollen i finanssektorn är bristfällig. Detta på grund av att en liten klick finansdirektörer länge verkat för mindre regleringar, menar David Rothkopf.

'De fick i stort sett göra precis vad de ville, vilket var att agera utan statlig insyn. De skapade en värld med nya finansiella instrument och ett nytt finansiellt system som var fyllt med risker och som samlade mer välstånd på färre personer än någon gång tidigare i historien'"

Och John Leander om TV-serien ”Svensson, Svensson” i artikeln ”Svensson Svensson – borgerlig propaganda”:

”Den enda slutsats som går att dra numera, efter att ha sett ett avsnitt av Svensson Svensson, lyder ungefär så här: Var inte dum, då kan du bli socialdemokrat.
Gustav Svensson, denne fiktive men ändå så 'igenkännlige' nationella gestalt, är arbetarklass och socialdemokrat.

Det betyder underförstått att han också är infantil (56 år och läser Scooby Doo), arbetsskygg (bara borgare pratar så mycket om arbete), och bakåtsträvande (längtar efter det gamla folkhemmet, där man slapp arbeta så mycket).

Runt om honom finns en familj som förstår bättre. Som hänger med i tiden. Hans teknokratiska fru tar med sig pappersarbetet till sängen och har koll på tillvaron. Hans son går i mammans fotspår och jobbar på bank.

När pappan frågar honom vad han röstar på svarar han smidigt att 'vi lever i en marknadsekonomi'. Dottern verkar vara någon slags ljuv hemmafru, medan svärsonen bär upp ett gigantiskt kulturellt och ekonomisk kapital som klassisk kompositör. Den trögtänkte Gustav hatar honom för det. Den gamle brevbäraren förstår sig ju bara på fotboll.

Det är humor, javisst, men minst lika mycket ett rent hån, som slungas ut helg efter helg på bästa sändningstid.”

Jag gav omedelbart upp tittandet på denna serie just av anledningar som ovan. Artiklarna hittar du också här.

Skitlöner och fack...

Lotta Elstad.

Mammon.

En snabb bloggning så här på morgonen efter höstlov. Denna artikel "Hanna Hallgren om kapitalismen som förvandlar människor till djur" i Aftonbladet var så bra, så jag vill citera ur den:

"Kapitalismen kan enligt Walter Benjamin likställas med en religion. Det tänker jag på medan jag läser den wallraffande norska journalisten Lotta Elstads bok En såkalt drittjobb. I denna säger en av hennes lågavlönade städkollegor på det hotell i den norska kedjan Thon på vilken de arbetar: ’Kapitalismen gör människor till djur.’ I senkapitalismens tidevarv förväntas människan inte bara tro på denna ekonomiska modell med strikt monoteistisk hängivenhet [tron att det bara finns en gud]. Hon måste också blunda för de hierarkiska orättvisorna, brutaliteterna och ologiskheterna som följer i dess kölvatten. Hon måste kort sagt bli dum, glömsk och elak.

Lotta Elstad pekar i En såkalt drittjobb på många problem som vidhäftar arbetslivet i västvärldens samhällen. Det är inte bara så att inkomstskillnaderna mellan människor ökar. En kritik av detta faktum omöjliggörs i stort sett med hänvisningar till globaliseringen: städar du inte för denna skitlön, läggs ditt okvalificerade arbete ut på entreprenad. Någon annan från ett annat land förväntas glad och tacksam städa mer för en mindre summa.

Att människors rörlighet mellan länder missbrukas på värsta tänkbara sätt i kapitalismens namn tydliggörs också av hur flykting- och arbetspolitik blandas samman.

När staten och kapitalet sitter i samma båt uppstår ibland cyniska situationer. Den ovan citerade städkollegan är exempelvis en högutbildad man som kom till Norge som flykting. För att nu inte riskera att utvisas måste han kunna uppvisa att han har ett fast heltidsjobb. Att på detta sätt omvandla flyktingar (de som inte vågar klaga av rädsla för att mista livet) till arbetskraftsinvandrare för att uppfylla nationella behov inom service- och rengöringsbranschen är förstås både inhumant och resursslösande.

Elstad kritiserar i sin bok den monsterlika girighet som tillåts regera samtiden (mer aktuell än någonsin, nu när i princip bara bankerna kan gå på soc utan motprestation). Hon poängterar också att det inte finns några skitjobb.

Däremot finns det skitlöner och hårt arbetande människor som behandlas som skit.

Det finns ett strukturellt skitsystem: ’Noen tjener penger på at andre har lav lønn, lav sosial status og generelt dårlige arbeidsavtaler’, skriver Elstad. Det är viktigt att tala om rädslans funktion som smörjmedel i detta hierarkiska system. Rädslan – att inte våga säga ifrån. Rädslan – att bli uppsagd på godtyckliga grunder. Rädslan – att inte kunna betala hyran och inte veta om det finns någon hjälp att få.

Vad allt ytterst handlar om? Som vanligt: om politik och samhälleliga visioner. Vill vi ha någonting gemensamt? Kan vi förvänta oss ett stöd – i och för varandra? Hur vill vi definiera gränserna för vår (med)mänsklighet? Jag tänker på den där ramsan: hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete. Men det mest besvärande stavas varken skit-i-hörnen eller rent-helvete, utan tron-på-en-enda-gud. Mammon, han som skramlar i fickorna. För att vara så dyrkad och omhuldad, producerar han exceptionellt mycket skit."

Göran Greider i en recension av bok om fackföreningsrörelsen "I skuggan av en storhetstid" av Olle Sahlström:

"...det är ingen slump att denna fackliga svanesång ganska exakt sammanfaller med uppgången för den avreglerade spekulationsekonomi som fackföreningshatarna Thatcher och Reagan beredde vägen för. /.../

På de flesta håll lever facken ännu kvar i minnet av samförståndets fornstora dagar, trots att arbetsgivarna sagt upp det sociala kontraktet och tvingat ner förhandlingarna till den lokala nivå där enskilda löntagare står svaga./.../

...han [Sahlström] har ofta missat de stora maktsammanhangen och då hamnat i en närapå haveristisk position: facket får ta smällarna för det kapitalet och en reaktionär tidsanda är skyldigt till och åtskilliga högerintellektuella har glatt sig åt hans kritik. Så inte här./.../

Den skrevs före krisen, men det är som om den får sin rätta innebörd dessa turbulenta höstdagar: Äntligen knäar den övermakt som så länge fått fackföreningsrörelsen att knäa."

Den globala superklassen...

David Rothkopf.

[Uppdaterad 5 september i slutet]

Kerstin Berminge skrev ett blogginlägg om David Rothkopf och hans bok ”Superclass; The Global Power Elite and the World They Are Making” och jag blev så nyfiken att jag sökte på nätet om honom.

Jag fick väldigt många träffar och valde ut några.

Och som en tanke så skrev Göran Greider i ledaren ”Staten bör styra ekonomin” om att

”I Sverige har sedan över 20 år borgerliga krafter ökat inflytandet på hur styrmedlen penning- och finanspolitik utformats, trots att borgarna sällan regerat. Dessa krafter har varit fientligt inställda till det som gällde mellan 30-talet och 80-talet: att penning- och finanspolitiken används för att parera konjunktursvängningar.

Det ledde nämligen till att välbeställda grupper fick dra ett tungt last. I lågkonjunkturer satsades det på offentliga investeringar och i högkonjunkturer höjdes skatter för att finansiera investeringarna och kyla av ekonomin. Men i nästa konjunktursvacka sänktes sällan skatterna. Däremot höjdes de igen i nästa högkonjunktur. Fördelarna med allt detta var att konjunktursvängningarna dämpades och arbetslösheten hölls låg i lågkonjunkturer.

En utjämning skedde även, där de välbeställda fick dra en tyngre del av det gemensamma lasset via höga skatter. Fast många i borgerligheten såg det som negativt./…/

…när regeringen inte vill använda sig av omfördelning via skatter, från starka till svaga i samhället, utan har gynnat de rika genom skattesänkningar (exempelvis på förmögenhet) vältrar regeringen över lågkonjunkturens negativa effekter med ökad arbetslöshet på svaga grupper.

Staten styr ekonomin för lite. Den borde styra mer, även om det ger lite högre inflation och de välbeställda får dra ett tyngre (skatte-)lass.”

Därav kommer senaste decenniers retorik vilken sakta fått gemene man att ifrågasätta det påstått starka skattetrycket?? Och de (enda) som vinner på detta är egentligen bara de (riktigt) rika?? Eller förlorarna är vi medelsvensson, som är medel- och låginkomststagare, fast vi fåtts att tro att vi skulle tjäna på lägre skattetryck och att förhållandena som varit inte kan fortsätta för det kommer att leda till fördärv för ekonomin. Vi har blivit utsatta för en mer eller mindre medveten och målmedveten hjärntvätt/manipulation.

Det står om David Rothkopf att han som gästlärare (gästprofessor) vid Carnegie Endowment (om jag förstår detta rätt) har publicerat talrika artiklar om USA: s roll i världen. Hans senaste bok om superklassen i vilken han undersöker globala elitens makt, hur de formar globaliseringen och hur globaliseringen formar dem.

Om boken står det att

“The book claims that the world population of 6 billion peoples is governed by elite (e.g The superclass) of 6000 individuals.”

Dvs. att

“Boken gör gällande att världens befolkning på 6 miljarder människor styrs av en elit (t.ex. superklassen) bestående av 6000 individer.”

I artikel på SR:s webb skriver Lars Hermansson om denna bok:

”…det finns inga siffror som pekar på nånting annat än att en konsekvent omfördelning av tillgångar har genomförts i så gott som hela världen de senaste trettio åren,/…/

...bland dessa rika har, menar Rothkopf, en ny superklass av oåtkomliga, internationellt orienterade affärsmagnater uppträtt, fler än hälften amerikaner, nästan alla män, som tillsammans med några få politiker och ännu färre andliga ledare, påven och ett par storayatollor, innehar det verkliga inflytandet över utvecklingen i världen.

Rothkopf konstaterar, som många före honom, att näringslivet inte tar några moraliska eller ekologiska hänsyn om de inte tvingas till det. Och tvingas man i ett land drar man som bekant i denna globala era till nästa. Därför behövs internationella institutioner som begränsar den drift till makt- och kapitalkoncentration som ligger i marknadens själva natur./…/

Han konstaterar att världen i dag på många sätt är orättvisare än någonsin, men han gör det utan upprördhet. Det är lätt att misstänka att anledningen att Rothkopf saknar den kritiska distans som ett utanförskap skänker. Kanske kan man inte bedriva en vass kritik av eliten samtidigt som man är stamgäst på World Economic Forum i Davos.”

Jinge skriver i ”recension”:

”...skildring av de sex tusen snuskigt rika människor som till stor del styr världen.

Boken berättar om hur de två rikaste procenten av innevånarna på den här planeten äger hälften av jordens tillgångar. USA och dess allierade i Nato består av 13 procent av människorna på jorden, men de står för 80 procent av alla militära utgifter. Om man kollar vilka människor som är dollar-miljardärer så visar det sig att det handlar om 6000 personer, det är dessa personer som Rothkopf skriver om, dem som utgör superklassen./…/

Han konstaterar lakoniskt att det kan komma drastiska förändringar eftersom de som har minst att förlora är dem som sannolikt tar till våld. Vi har redan sett ett antal sorters våld, och terrorhotet är väl ett exempel, ett hot som leder till att ”den förryckta flygel av halvrasistiska islamofober som dominerar medierna längst ut på högerkanten” får luft under vingarna. Vi behöver inte leta särskilt länge innan vi hittar dessa figurer i svenska medier idag./…/

...de tio rikaste procenten äger 85 procent av jordens tillgångar. Det säger sig själv att risken för våld är allt annat än försumbar.”

Var har vi politiker med kurage??

Göran Greider skriver också att det inte finns något hopp om Amerika. Medieartiklarna finns också här.

Se också artiklar i amerikanska medier om boken här och här, i den första står det t.ex.

”Each of them is one in a million. They number six thousand on a planet of six billion. They run our governments, our largest corporations, the powerhouses of international finance, the media, world religions, and, from the shadows, the world’s most dangerous criminal and terrorist organizations. They are the global superclass, and they are shaping the history of our time.

Today’s superclass has achieved unprecedented levels of wealth and power. They have globalized more rapidly than any other group. But do they have more in common with one another than with their own countrymen, as nationalist critics have argued? They control globalization more than anyone else. But has their influence fed the growing economic and social inequity that divides the world? What happens behind closeddoor meetings in Davos or aboard corporate jets at 41,000 feet? Conspiracy or collaboration? Deal-making or idle self-indulgence? What does the rise of Asia and Latin America mean for the conventional wisdom that shapes our destinies? Who sets the rules for a group that operates beyond national laws?

Drawn from scores of exclusive interviews and extensive original reporting, Superclass answers all of these questions and more. It draws back the curtain on a privileged society that most of us know little about, even though it profoundly affects our everyday lives. It is the first in-depth examination of the connections between the global communities of leaders who are at the helm of every major enterprise on the planet and control its greatest wealth.

And it is an unprecedented examination of the trends within the superclass, which are likely to alter our politics, our institutions, and the shape of the world in which we live.”

“Whether you like it or not, there is no way to deny the enormous, disproportionate, concentration of power and wealth in the hands of a relatively small number of people in the world today. David Rothkopf has vividly described who they are, and how they operate and interact, in his valuable (and often disturbing) new book.” —Richard Holbrooke, Former U.S. Ambassador to the United Nations.”

Min snabba amatöröversättning: "Vare sig du tycker om det eller inte, så finns det inget sätt att förneka den enorma, oproportionerliga koncentrationen av makt och rikedom som ligger i händerna på ett relativt litet antal människor i välden idag. David Rothkopf har skarpt beskrivit vilka de är och hur de verkar och samverkar, i sin värdefulla (och ofta störande) nya bok."

Uppdatering på kvällen: Helle Klein skriver i sin blogg om sin medverkan i artikel i Dagen, där några kristna profiler diskuterar om arbetslinjen är biblisk, ”Risk att vi inte tar de svaga på allvar.” Om hur det blir när vi bara fått ett värde genom lönearbete, då har man missat Bibelns budskap om människovärdet. Vad bra sagt!!! I artikeln står om

”…en oro inför ett synsätt där man får sitt människovärde bara av att arbeta.”

[ganska ironiskt: och somliga av oss jobbar som små idioter för att känna att vi alls har något människovärde till vi dundrar in i väggen. Fast då får vi ju verkligen skylla oss själva!!] De som refererades till i den nedre delen av artikeln tycker jag var ganska moralistiska… En av dessa var biskop Lennart Koskinen, som uttrycker vad som är ”opportunt”.

Tillägg 6 september: Läs insändaren ”Borgarna applåderade – själv ryste jag” i ETC skriven av en MS-sjuk ung kvinna:

”De hade applåderat, läste jag. Den borgerliga majoriteten i Sveriges riksdag applåderade nöjt när beslutet om att kraftigt sänka och försämra sjukpenningen för Sveriges tusentals sjukskrivna gick igenom.

Själv ryste jag nästan när jag läste det och jag som själv är sjukskriven och sjuk kunde inte begripa tanken i den borgerliga majoritetens resonemang./…/

Men å andra sidan tycker jag att alla förslagen från regeringen i frågan om sjukersättningar inte bara är orättvisa, utan också i grunden osolidariska, då man ställer sjuka människor mot friska. Ökad misstro mot människor är inget som Sverige tjänar på.”

Man vill nog också öka klassklyftorna, spela människor mot varandra, vilket man också verkar ha lyckats med i förskräckande grad. Se ledaren ”Regeringens politik ökar klassklyftorna.”

Ja, det där med solidaritetsunderskott och egoism och girighet...

När den finns på webben vill jag också länka Ulf Lundéns "Vi är säljare och köpare" i Nyvässat.

Tillägg 7 september: Se Ulf Lundéns krönika i senare det inlägget "Kommersiaismen..."

Den uteblivna globaliseringens gåta...

Bild föreställer Albrecht Dürers ”Apokalypsens fyra ryttare”.

[Uppdaterad på kvällen och något omskriven i slutet]. Göran Greider i ledaren ”Den uteblivna globaliseringens gåta” idag skriver bland annat (mina kursiveringar):

”Många minns nog den nästan apokalyptiska * stämning som ofta rådde under nittiotalets kriser när ordet globalisering ven genom luften - vissa bedömare ansåg att vi stod inför en helt ny era, där allt vi tidigare trott nu helt raderades ut av den ekonomiska globaliseringen. Välfärden i de rika länderna var tvungna att bantas rejält och inte bara det: de skulle med tiden dessutom konvergera och bli nästan identiska. Företag skulle en masse fly landet, liksom de välavlönade och välutbildade.

Från Klas Eklund på SE-banken till Johan Lönnroth i vänsterpartiet trumpetades den där bilden ut unisont. Vi som inte trodde på att de yttersta tiderna anlänt [katastrofen nära, om vi inte...] förlöjligades ofta.

När jag i det ljuset läser rapporten 'Svensk välfärd och globala marknader' som tre forskare på SNS välfärdsråd nu utgett tycker jag att den rymmer en häpnadsväckande balanserad syn på globaliseringen.

Här finns insikten att Sverige i modern tid alltid varit ett öppet land, som bejakat frihandel. /…/

Högskattesamhällen som de skandinaviska klarar sig bra i konkurrensen, ja författarna skriver t o m helt korrekt att 'den svenska välfärdsmodellen har inte skapats i en skyddad nationell miljö, utan tvärtom i en miljö som präglats av internationell konkurrens.'

Rapporten konstaterar att huvuddelen av ökningen i svensk handel utgörs av handel med andra höginkomstländer - det är inte någon fjärrhandel med Kina eller Indien som ökat sin andel! /…/

En huvudväg ut ur problemet avvisas tyvärr i en bisats - något som man får tillskriva det faktum att alla ekonomer tycks vara doktorer i liberalism. Det gäller den offentliga sektorn. Under sjuttio- och åttiotalen sög den upp stora mängder arbetskraft och jag ser det som naturligt att den i hög grad kan fortsätta att göra det - behoven finns, det är ingen tvekan om det. Hindren är i huvudsak politisk-ideologiska.

Även när det gäller högutbildades löner bygger rapportens slutsatser inte riktigt på de fakta som författarna själva plockar fram. Tesen är alltså att Sverige måste locka hit högutbildade med högre löner. Samtidigt pekar rapporten på att under perioden 1990 till 2003 blev det ett nettoinflöde av högskoleutbildade - det gick plus!

Årets rapport från SNS välfärdsråd kan i själva verket tolkas på ett helt annat sätt än vad författarna själva gjort: Vi har ett val. Vi kan välja jämlikhet. Globaliseringen hindrar oss inte.”

* I Wikipedia på svenska står bland annat om apokalyptik:

"Apokalyptik avser en viss uppfattning om Guds slutgiltiga seger över ondskan vid världens världens eller historiens slut, domedagen, apokalyps, ragnarök [about Ragnarök in English] eller dylikt. /…/ Se eskatologi för olika religioners uppfattningar om den yttersta tiden.”

Ragnarök.

Stilla reflektion: hade en ganska animerad diskussion med fyra manliga kolleger igår efter vår spelning (med elever), om pedagogik och våra förhållningssätt där och i viss mån divergerande (!!!) syn på dessa ting (pedagogiska ting), när vi efter spelningen blev bjudna på en kinserestaurang av jobbet. Diskussionen blev ganska högljudd. :-)

Apropå inlägget ovan: kommer att tänka på önskan, behovet av en "räddare" kanske "frälsare" när domedagen målas upp... Och vad kan det vara för rädslor som det spelas på? Rädslor som kanske utnyttjas också? Jo, det där som Melanie Klein skriver om om att utnyttja kriser, för att driva igenom saker som folk annars skulle sätta sig emot (kriser som man kanske också skapar genom div. åtgärder, inte minst som de med makt skapar, kanske rentav får möjlighet att skapa)...

Och vidare att som det är idag så legitimeras liksom "den starkes rätt" (också apropå något i mina kollegers attityd, liksom som en förlängning av hur det är i samhället idag rent allmänt)?? Liksom rätten att förakta, bespotta, håna och också att negligera den "svaga"?? Vad som nu egentligen är "styrka" och "svaghet"???

Och då handlar det inte bara om hur det är på mitt jobb!! Utan om tendenser i hela samhället??

Tillägg på kvällen: se den holländska terapeuten Ingeborg Bosch om förnuft och logik och hjärnforskning, när det gäller känslor, framförallt när det gäller rädslor... Hur hjärnan fungerar när det gäller det. T.ex. här, här och här. Också något som det står om i den text på engelska som jag skulle vilja översätta om Janovs "Primal Healing". Men jag tror att Melanie Klein kan ha rätt att "Information is Shock Resistance - Arm Yourself"! Dvs. "information är motstånd mot chock - så rusta dig!" genom att informera dig. Genom att förstå dessa mekanismer... Kanske både på makro- och mikronivå!??

Tänkte också på väg till jobbet på det man brukar kalla "katten-på-råttan-och-råttan-på-repet-fenomenet" litet småironiskt... Det svaga könet, barn, andra "svaga" och "undermåliga" grupper i samhället kändes det... De där "svaga" får väl klara sig bäst de kan!! Jag ser om mitt hus!! Genom dylik sorts makt känner man sig kanske stark och inte maktlös? På en annans bekostnad liksom?? Litet "sköt dig själv och skit i andra"!

Kände mig och känner mig fortfarande både (heligt) arg och ledsen och sårad och kränkt. Som person, som yrkesperson, som kvinna, å min och andras vägnar?? Denna musik passar rätt bra här...

Googlade på detta med katten-på-råttan och hittade detta, visserligen om travsport. :-)

PS. 4 december: Reella/verkliga eller inbillade faror (men de senare kan nog vara nog så verkliga)...