Girig/greedy...

Medan potatisen kokar:

I en blogg var det en kommentator som tyckte att girighet inte var enbart dåligt!!! (Vad??? Alltså, hur korkad får man bli??) Den hade fört världen framåt tyckte han (hon??). Positiva effekter av girighet var som han såg det att folk ansträngde sig extra på jobbet, startar företag eller har ambitioner!!! Ett annat exempel enligt honom är politiker som vill bli omvalda (är giriga att bli omvalda, vilket nog kan äga sin riktighet!? Dvs. att många drivs av egennyttan, vilket kanske gäller inte bara borgare, utan också vissa till vänster. Fast jag tror borgare i högre grad drivs av egennytta!?). Och att inget är bara svart eller vitt. Samt slutligen att han inte känner någon människa som helt är i avsaknad av girighet!!!

Jag var tvungen att slå upp ordet ”girighet” i en av mina ordböcker (NE:s), där står:

”som är alltför starkt inriktad på att komma åt (och äga) föremål, pengar etc. Mer eller mindre beroende på egentligt behov jfr. gnidig, lysten, närig, sniken, snål (nedsättande).

Bet. nyanser: a) om handling o.d.: han kastade giriga blickar på smörgåsbordet b) i sms. även allmännare ivrig att få det som framgår av förleden: hämndgirig; vetgirig; äregirig.”

Historiskt finns ordet/begreppet belagt så tidigt som före 1520; det fornsvenska girugher, till giri ’begär, lust; besläktad med begära, gärna."

Och denna syn som kommentatorn ang. betydelsen att vara girig är samma fenomen som de som ger egoism en positiv innebörd och altruism en negativ?? Influerade av objektivismen?

Min reaktion är häpnad och indignation så jag bara tappar hakan…

Men dessa idéer passar ganska vingklippta? Som ser detta som en legitimering för dem själva att ta för sig (kanske inte alltid på laglig väg?) och som legitimitet för en viss sorts politik!!?? Som man nu inte heller behöver skämmas för ett jota utan kan uttrycka högt och ljudligt!

Både hos liberalerna och hos centern (Federlay, som är emot facket! Märkligt! Om han nu tror på egoismen: varför skulle då folk inte ha intresse av att vara så ”egoistiska” att de driver saker fackligt? Och att lika grupper går ihop för att driva sin sak och sina frågor? Inte minst om man driver dem för behjärtansvärda saker, företeelser, ändamål, för sådana som inte kan driva sin egen sak osv. Eller är det bara vissa som får eller har rätt att vara ”egoistiska”? De som bidrar med något, helst omistligt, till samhället, som Federlay m.fl., det är bara dessa som har rätt att vara egoistiska?? Han vill inte ge vissa grupper den rätten?) verkade det när jag googlade på Ayn Rand, objektivismens huvudfigur och ”skapare”.

Och objektivismens idéer kombinerade med liberalismens om frihet och individualitet passar en ”viss sort”. Troligen ganska rejält skadade individer?? Men dessa har inte utvecklat den empati alls som vissa andra skadade har utvecklat eller försöker utveckla (om jag överdriver – litet??)… Hur ska jag uttrycka detta? Kanske någon annan kan hjälpa mig på traven?!! :-)

Och dessa får också altruism att bli något negativt, till att i grund och botten vara något egoistiskt och egennyttigt!!! De liksom vänder på begreppen helt!! För det passar dem (och antagligen deras omedvetna, perverterade behov. För, jo, det är behov som perverterats?!)!!??

För jag tror att verklig altruism kan existera, som knappt alls handlar om egoism eller egennytta. Men ju mer av egoism och egennytta som kommer in desto mindre är ens handlingar värda att kallas altruistiska? Även om man troligen gagnas av att hjälpa och tänka på andra osv., oegennytta kan ju ha den effekten, det kan inte förnekas! Alltså i slutänden har man själv nytta av sina ”goda gärningar” (det är ju viktigt att ha nytta av det man gör!?? Varför ska man annars göra något? Obs ironin!). Men det finns ju inge garanti för att man får något för det man gör heller... Och kanske finns det en gräns där för när man blir litet trött på att kanske bara bli använd!?

Men, slår mig, när jag nu sitter här och skriver, att Bosch skriver (på sidan 124):

”Och hur många av oss utvecklas till vuxna som verkligen kan dela med oss och verkligen också gör detta? Håller inte de flesta av oss koll på vad vi har gjort för andra så att vi vet när det är deras tur att göra någonting för oss? Hur många av oss gör något för andra bara för vi vill göra det, utan att förvänta oss något tillbaka? Inte ens ett tack?”

Hon tror att dessa sakor har att göra med att vi (bland mycket annat) har blivit tvungna att dela med oss alltför tidigt i livet. De som inte måst göra det (utan har blivit genuint och äkta respektfullt bemötta, ju mer dess bättre, av i första hand de egna föräldrarna, men sedan av många vuxna runt omkring demkanske hela vägen under uppväxten) gör saker utan att kanske förvänta sig något tillbaka alls!

Fast jag antar att man får se upp här, för en del kan nog trycka ner sina behov så totalt att det kanske leder till att de blir utnyttjade, just för att de också är skadade (kanske minst lika skadade, som egoisterna), men antagit en annan (helt motsatt) strategi eller måst anta denna strategi; att aldrig kräva något, uppoffra sig, utan att någonsin kunna klandra eller bli arg eller ledsen osv.??? För jag tror inte vissa föds med mer "egoistiska gener" än andra! Det är omständigheter av en massa sorter runtomkring som bestämmer vilka uttryck brist på respekt tidigt i livet tar.

Och detta i sin tur, att detta troligen inte är genetiskt, innebär att de som beter sig som skitar verligen med gott samvete kan ställas till svars för det de gör, hur de gör det, det de säger osv.!! Och de har lika många möjligheter som någon annan av oss att jobba på sitt egna, och lika stora skyldigheter som alla har!???

Nu mat! :-)

Vill länka Erik Bergs blogginlägg "Under Friedmans piska ska vi ro så att svetten lackar", om jag inte gjort det tidigare??? Kolla också vissa kommenatorers kommentarer... Se också LO:s syn på nya sjukförsäkringsreglerna, att de är en besparing. Och sen mest tomt prat, som inte mycket förpliktar?

---

A commentator in a blog wrote that he didn't think that greediness was only/entirely negative!!! What would have happened without greediness? The world would have stopped in development long ago he wrote!! Positive effects of greediness was as he (she?) thought that people tried to do their best at work!! That they start companies!!! Or has ambitions!!!

I just dropped my cheek: how stupid are people allowed to be??

There exists people (I don't know, maybe few?? But existing?) that do things without expecting things back!? And people which work hard just for the good things sake, for wanting to do a good job etc.

And the fact that there exists such people is proof enough?? Strikes me now! I think people resonating as the one referred to above are harmed people, whose ideas get approval by tendencies in this time and era too (see Pincus again! About societal approval)!!

This is a parallel to the enlightened witnesses which Miller writes about on her website, where there stands for example:

"Clearly the fact that some people are sensitive to the suffering of others proves that the destructive urge is not an universal aspect of human nature."

And it's the same with greediness; the fact that there exists people that hardly have any such traits (or needs) proves that this isn't an universal aspect of human nature either, as little as insensitivity is!!!???

Bosch also writes at page 124:

"How many of us develop into adults who truly can and do share with others? Don't most of us keep track of how much we have done to others, so that we know when it is their turn to do something for us? How many of us do something for others just because we want to, without expecting anything in return? Not even a than you?"

She means that this phenomenon is due to the fact that most of us have been learned and even forced to share with others at a too early age. And that's why (together with a lot of other experiences) why we have difficulties to give without expecting (maybe not outspokenly demanding, craving) anything back...

And I also want to quote Miller, about what child mistreatment and child abuse is according to her, worth to be reminded about (refers to what I wrote in the Swedish text above I think):

"Humiliations, spankings and beatings, slaps in the face, betrayal, sexual exploitation, derision, neglect, etc. are all forms of mistreatment, because they injure the integrity and dignity of a child, even if their consequences are not visible right away. However, as adults, most abused children will suffer, and let others suffer, from these injuries. This dynamic of violence can deform some victims into hangmen who take revenge even on whole nations and become willing executors to dictators as unutterably appalling as Hitler and other cruel leaders. Beaten children very early on assimilate the violence they endured, which they may glorify and apply later as parents, in believing that they deserved the punishment and were beaten out of love. They don't know that the only reason for the punishments they have ( or in retrospect, had) to endure is the fact that their parents themselves endured and learned violence without being able to question it. Later, the adults, once abused children, beat their own children and often feel grateful to their parents who mistreated them when they were small and defenseless.

This is why society's ignorance remains so immovable and parents continue to produce severe pain and destructivity - in all "good will", in every generation. Most people tolerate this blindly because the origins of human violence in childhood have been and are still being ignored worldwide. Almost all small children are smacked during the first three years of life when they begin to walk and to touch objects which may not be touched. This happens at exactly the time when the human brain builds up its structure and should thus learn kindness, truthfulness, and love but never, never cruelty and lies. Fortunately, there are many mistreated children who find "helping witnesses" and can feel loved by them."