Nyliberalism och nykonservatism...

Hittade en artikel av Naomi Klein “Greenspan och mytbildningen hos den sanna troende.” som jag gärna vill försöka citera ur, snabbt översätta saker som jag egentligen inte är så insatt i (politik och ekonomi), men som jag reagerar på och funderar över…

Klein skriver bland annat:

”Mycket av debatten runt arvet efter Greenspan har cirklat kring frågan om hycklande; om en man som predikar laissez-faire och som upprepat grep in i marknaden för att rädda de rikaste spelarna./…/

Greenspan varnar nu världen för den farligt uppdykande backlashen mot kapitalismen. Tydligen har detta ingenting alls att göra med den politik om likgiltig avreglering som varit hans varumärke. Har ingenting att göra med de stagnerande lönerna beroende på fri handel och försvagade fackföreningar, inte vid pensioner som förlorats genom Enron- eller dot-com kraschen, eller hem som skakas i den nuvarande hypotekskrisen.

Enligt Greenspan så är den våldsamma ojämlikheten orsakad av en usel gymnasieutbildning (vilket alltså inte har någonting att göra med hans ideologiska krig mot den allmänna sektorn [han klankar ner på skolan, som trots ökande privatisering inte presterar bättre. Motsäger han inte sig själv?]).

Jag debatterade med Greenspan i ’Democracy Now!’ [Detta program?] nyligen och blev slagen av häpnad att denna man som predikar doktrinen om personligt ansvar vägrar att ta något sådant alls själv /…/

Så upptäckte han Ayn Rand. ’Det hon gjorde /…/ var att få mig att tänka varför kapitalism inte bara är effektivt och praktiskt, utan också moraliskt,’ sa han redan 1974.

Rands idéer om ’girighetens utopi’ tillät Greenspan att fortsätta det han gjorde, den inpräntades ytterligare i hans [s.k.] service till företag med en kraftfull ny känsla av en slags mission [att rädda hela världen? För vårt bästa?]: att göra pengar var inte bara bra för honom [rationalisering av hans egen girighet?]; det var också bra för hela samhället [ja, tala om rationalisering?].

Naturligtvis så är ju den andra sidan av detta mynt det grymma ringaktandet av dem som utesluts. /…/

Rand har spelat sin roll som girighetsmöjliggörare för ett otal disciplar. /…/

Kanske det sanna syftet för hela litteraturen om trickle-down-teorin handlar om att befria entreprenörer för att kunna fullfölja de smalaste, närmaste fördelarna [fördelar som inte gäller stora flertalet, utan bara dem själva? Dvs. särintressen! Inte gällande det breda folket?] hävdande globala altruistiska motiv [ja, för folks och hela världens bästa får de det till?] – inte så mycket en ekonomisk filosofi som något omsorgsfullt utarbetat, retroaktivt rationellt [ja, rationaliseras i efterhand till något som är så bra, så bra?].

Det Greenspan lär oss är att trickle-down inte är en ideologi egentligen, trots allt. Det är mer som vännen som vi ringer efter någon skamfylld utsvävning, en vän som kommer att tala om för oss ’Slå inte på dig själv; du förtjänar det.”

Hittade också dessa länkar som var ganska intressanta och avslöjande; om neoliberalism (där det bland annat står om en uppsättning idéer om ekonomisk politik, som spritts de senaste 25 åren, och som gjort de rika ännu rikare och de fattiga ännu fattigare och denna artikel bekräftar bara det Klein skriver?) och neokonservatism (om neocons i USA och deras syn; att USA inte har försvarat sig tillräckligt mot hot utifrån, för att oerhört enkelt sammanfatta deras syn!?)…

Länkar jag hittade på Milton Frihetssons blogg…

Är det dessa idéer politiker i Sverige (och Norge?) nu arbetar hårt, inte bara på högerkanten och i hela alliansen, utan också inom socialdemokratin för att genomföra (seende upp till "experter" och "stora auktoriteter" som Greenspan&co)?? Nu ska de frälsa oss alla, bidra på sin nivå?? Med iver (och glädje och lust!!??) griper de sig verket an? Jo, det intrycket har jag fått av dem... Men vad är det de sysslar med?

Och finns det paralleller till det jag refererade till i föregående blogginlägg?

Vill också slutligen citera det Petter Larsson skriver i slutet av sin recension/artikel "Nyliberalismen växer ur gevärspipan" om Naomi Kleins nya bok:

"Går då nyliberalismens triumftåg mot sitt slut? Är vi på väg mot en värld av mer mänskligt hänsynstagande, den andra rörelsen?

Kanske. Men det inte säkert att den i så fall blir bättre. Precis som på 30-talet, är vänstervågen bara ett av flera svar. Framgångarna för högerradikala partier, från Front National och tyska NPD till Sverigedemokraterna och Fremskrittspartiet, liksom den nyväckta rysknationalismen, kan mycket väl också läsas som en reaktion på det frisläppta kapitalets brutalitet.

I så fall handlar de närmaste decenniernas kamp för vänstern inte bara om att krossa nyliberalismen, utan lika mycket om att stoppa de moderna fascisternas försök att kanalisera missnöjet."

Jo, jag ser det från en känslomässig och moralisk ståndpunkt (dum och ointelligent som jag är och utan att förstå ett enda dyft om ekonomi)!? Från den synvinkeln reagerar jag... Och det är det de som genomfört och fortsätter genomföra dessa idéer inte gör riktigt (de genomför den ungefär som Prokrustes säng? Folk ska med våld passas in i dessa - begränsande - teorier? ja, i Wikipedia står det att Prokrustes säng var ett tortyinstrument, där någon omformas ganska brutalt, en omformning som inte bara kan vara fysisk, utan lika väl kan vara psykisk! Och den används visst inom forskningen också: en tes får inte bli en Prokrustessäng och gå emot de empiriska resultaten. Prokrustes blev själv offer för sina egna metoder...)?

De ser det rationellt (dvs. enbart med "hjärnan"?), tror de, ser sig som räddare och frälsare? Anser de utan minsta skymt av tvivel? Och många runt omkring tror det också? Ja, det där med känslor och emotioner...

Tillägg 1 oktober: kolla ledare i ETC för en vecka sedan. Och ledare i denna veckas ETC om konspirationsteorier (hittar den inte nu på nätet)!!! Och Johan E. om konspirationsteorier i allmänhet.