onsdag 26 september 2007

Fusk...

Kolla Tommy Jensen om fusk i socialförsäkringarna...
---
PS. En kommentator i ett annat blogginlägg använde begreppet "paranoia" om misstron från regeringen gentemot vanligt folk... Ja, i retoriken som används så... Man använder denna (misstro) för att motivera försämringar? Och har använt detta!? Medvetet också!!? Och systematiskt, till vi alla är helt övertygade?

Men faktum är ju som Jensen skriver; varför balanseras inte detta med att faktiskt också påpeka hur många som trixar och fixar med att vara hemma med sjukt barn och tar igen det man inte kunde göra på dagtid genom att åka till jobbet på kvällstid (eller sitta hemma och göra jobb på kvällen)?

Och ett tag pratade man också om "sjuknärvaro" (men det har man nu sluta med), hur många som av lojalitet och solidaritet med sina arbetskompisar går till jobbet för att man inte sätter i vikarier för sjuka (och annnan sorts fråvaro, för att spara) och föralldel för att ganska många tror sig vara oumbärliga (men det är bara vissa som anklagas, föraktfullt, för att tro sig ara oumbärliga,att höga chefer tror det det frågasätter ingen - för de ÄR ju verkligen oumbärliga!!??).

Jag har en känsla av att de förkylningar som florerar idag är av en annan karaktär än förr... Det är fler "konstiga" infektioner" känns det... Kan det bero på en kombination av att folk går till jobbet/skolan/förskolan med sina förkylningar och smittar ner andra, inklusive att vi jobbar och stressar mer än förr och liksom tänjer mer på kroppen? Och förkylningar och infektioner blir liksom litet allvarligare?? (min amatörteori).

Vad för moraliska föredömen är våra makthavare (och andra höjdare i samhället) heller?

Men trots många dåliga föredömen på hög/högsta nivå försöker nog ganska många (även bland småfolket, som vänder på slantarna också!!! Liksom säkert också människor i högre positioner!) leva efter vissa moraliska principer?? För sitt eget samvetes skull? För att kunna sova någorlunda gott på natten? Eller?? (Jamen, skulle någon kanske här invända; Har du aldrig tagit en penna eller ett gem på jobbet?? Så, jo, det är nog bäst att hålla tyst...).

Denna retorik gör att ganska många av oss av skam tystnar/tystnat och inte ger oss in i debatten!! För, jo, nog har jag tagit ett eller annat gem och litet sådant (och privatsurfat, fast ivårt jobb har vi kontoret med oss, har inga egna arbetsrum och har oerhört begränsad tllgåg till arbetsdatorerna, som vi också är många om: vi har tre, säger TRE, datorer i våra två arbetsrum på muskskolan tillgängliga på över 30 heltidsanställda och ett antal deltids- och använder våra egna, privata bilar i jobbet osv.)!!?? Och att vi tystnar blir nog ingen ledsen över???

Det där med proportioner... Och verkliga fakta?

Ochså "konsumerar" vi mer än någonsin tidningar av typen "MåBra"!! Och behöver läras att äta bättre, motionera, stressa mindre, ta hand om våra kroppar... Som Jensen skriver: men om vi nu är så orädda om vår hälsa... Nej, jag förstår inget... Men jag nog vara oerhört naiv??? Och väldigt bortkopplad från verkligheten??

Vad var det Anja skrev i sin blogg?? Om hur det är att vara människa... Ja, hur är det? Och någonstans tror jag hon skrev något i stil med (enlig min tolkning och som jag minns det) att i vissa sammanhang förväntas vi ta ansvar, och verkligen ANSVAR, (och tros kunna göra det!!??), men i andra tros vi inte göra det kanske alls (eller ha moral tillräckligt), utan, ja, vi klappas på huvudet liksom och behandlas rentav som om vi var sm barnungar som inget fattar, istället för att bemötas respektfullt och lyssnas med på med respekt och aktning!!! (men det är klart, har man inte fått lära sig detta tidigast i livet... Så eter man sig just så respektlöst som vuxen, alternativt rycks ner och kanske inte ens ser respektlöshet, utan lägger liksom skulden på sig själv i stil med: "Jamen, har jag inte tagit ett och annat gem och kanske inte bara det..." Ja, försvaret klandrande av sig själv triggas igång med full styrka, när vi faktiskt blir eller upplever oss kränkta?? Kanske är det ofta så att kränkning, faktisk sådan, gör att vi klandrar oss själva, därför att vi behöver försvara oss och förneka att de faktiskt handlar om en kränkning och kanske en grov sådan?? Ka detta innebära att de som minst bordeta åt sig tar åt sig mest?? Bir allra mest skamsna och därför upphöjer rösten ÄNNU mindre??? Och det passar makten??? De vill gärna få folk att skämmas, för då tystnar många!?? Så de strängarna spelar man gärna på, eller en viss sorts politiker och makthavare!?? Och gör det kanske först ganska subtilt, men vid behov kan de ta till grövre medel. Och i värsta fall, riktigt grova medel?? Ju sämre, och mindre sunda, de är *).
"Vad vet du!! Du lilla!! Vad har du att komma med!??"
Ungefär. Från oben liksom!!??

Och underliggande orskar tas det inte itu med, utan vi blir liksom kollektivt bestraffade (precis så som ofta skedde i skolan; där en hel klass blev bestraffad för några få killar som tog upp allt utrymme kanske, både på alla flickors och de tysta, snälla illarnas bekostnad!! Fast det fanns säkert anledningar till att stökiga kilar agerade ut, men det borde ha tagitsitu med istället).

Och det är exakt detta vi också ser i vuxenlivet: där somliga tar upp allt utrymme liksom och agerar som de där killarna i skolan: genom att liksom sätta skräck i alla (kanske överföra sin egen förenkade rädsla på andra???)...

Jo, det är nog som Anja skriver: vi är rädda för känslor!!?? Med allt som ligger därunder kanske!??

*) John Cleese och hans terapeut Robyn Skynner skriver faktiskt om mer eller mindre sunda ledarstilar i en av sina böcker...

Fick förresten deras bok "Familjen" rekommenderad av en terapeut och psykiater... Han trodde på deras idéer om familjedynamik... Och deras (kontroversiella??) idéer om att (min tolkning igen) demokrati i familjn faktiskt integynnar barn och deras känsla av trygghet och struktur om pappan abdikerar från sin roll som auktoritet och intar samma roll som mamman liksom...

Att pappan blir liksom mer auktoritär?? (Är det den sortens ledarstil vi har sett mer och mer av i världen och ser mer och mer av? Dock ibland under förklädnad av något annat? Inte i ett öppet förakt, men när strålkastarna liksom släcks, hur låter det då?? Bara en grej som slår mig just här och nu... Hmmm, låter detta "paranoit"?)

Och för att återgå till psykoterapi, så trodde följaktligen denne terapeut och psykiater att terapeuten måste träda in som den ställföreträdande pappan och låta sina klienter få en annan, bättre och korrigerande upplevelse nu i terapi??? Av den starke, auktoritative (läs: autoritäre??) pappan, som tryggt har allt i sin hand (inga svagheter här inte???).

PPS. Och apropå om moral och moral: i en debattartikel i Klassekampen i Norge skriver en forskare, psykolog och författare om nymoralism till försvar för en person (nu död?) vars biografi nu kommit som avslöjar att han hade sex med 14-15 åriga pojkar när han bodde i Italien på 30-talet. I artikeln står bland annat:

Den senere tids offentlige diagnostisering i media om av hva som er pedofili og den samtidige karakteriseringen av pedofile som monstre, er svært urovekkende.

Denne ganger er det den avdøde krimforfatteren Sven Riverton Elvestad det gjelder, og som det sies var homofil, bodde i Italia på 30-tallet og som hadde sex med gutter på 14 - 15 år. Er det slik, så er han verken pedofil eller kriminell.

Sammen med mange andre land i Europa, som blant annet Island, Tyskland, Østerrike og Spania, har Italia en seksuell lavalder på 14 år. Det er derfor skammelig overfor en avdød forfatter å sette i gang en hekseprosess, slik Tom Skjeklesæther gjør, uten å kjenne de faktiske forhold og uten å vite hva begrepene han bruker står for.

For der første er den medisinske definisjon på pedofili, seksuell tiltrekning til barn i førpubertetsalder, men media bruker det glatt om alle som har sex med noen under den seksuelle lavalder, som i Norge er 16 år. Pedofili er heller ingen legning, som mange skriver, men en tilstand som i hovedsak skyldes tilknytningsskader som er grunnlagt i barndommen. Enkelte forskere stiller nå også tvil om pedofilibegrepet i det hele tatt har noen verdi som en beskrivelse av en psykologisk tilstand.

Den økende moralske panikk og avsky som vi har sett de siste tiårene knyttet til seksualitet og pedofili, har sterke røtter i den angloamerikanske konservative religiøse bevegelse, godt støttet opp av Bush-administrasjonen. De har innført regler som sier at dersom en gutt på 8 - 9 år blir tatt for å leke sexleker med andre små barn, vil han bli registrert som potensiell seksualforbryter.

Noen av oss husker Raul Wuthrich saken fra 1999, hvor den elleve år gamle Raul ble sett av naboen mens han hjalp sin lillesøster å tisse. 90 dager senere, midt på natten kom politiet fra Jefferson County i Colorado og arresterte Raul for seksuelt overgrep på sin søster. Den vettskremte gutten ble puttet i et ungdomsfengsel med ungdom som hadde begått ran og drap. Familien som også hadde statsborgerskap i Sveits, fikk senere hjelp av en statsadvokat til å flykte til Sveits. Mens sterke religiøse bevegelser støttet av politikere i USA, i dag mer enn noen gang før, mener at homofili, abort, prevensjon og sex før ekteskapet er kardinalsynder, og at «pedofile» er rene monstre, begynner nå også Polens konservative katolske seksualsyn å røre på seg. Nå vil de ha en europeisk kampanje mot abort. Uten en viss årvåkenhet kan media lett bli med på å opprettholde denne moralske fordømmelsen.

Seksuell tiltrekning til små barn har i over hundre år blitt sett på som en sykdom. Det er ikke noe personen selv velger. Hvis det nå hadde vært slik, som alt tyder på at det ikke er, at Elvestad var «pedofil», så kunne Skjeklesæther altså godta han drakk for mye og var homofil, men at han på toppen av det hele også skulle vært syk, ville vært for mye. Der gikk grensen.

Mens mange av de intellektuelle og radikale på 1970- og 80-tallet sto for et differensiert og nyansert syn på seksualitet og seksuelle problemer og hadde stor toleranse for individenes smerte og lidelse, ser vi nå at de samme gruppene lett lar seg fange av en snikende fundamentalisme spesielt på det seksuelle området. Dette viser hvor lett det er å bli fanget av en moralsk diskurs som ikke gir rom for verken medmenneskelighet, nyanser eller anstendighet.”

Här svar på detta, vilket jag tyckte var så bra:

Det er oppsiktsvekkende at en psykolog, Thore Langfeldt, ikke skiller mellom følelse og handling når det er snakk om seksuell tiltrekning og seksuelle overgrep (Klassekampen 22. september). Man trodde et slikt skille var vesentlig for psykologer.

Burde ikke psykologer bli flinkere til å opplyse allmennheten om de alvorlige konsekvensene for mange ofre for seksuelle overgrep, slik at potensielle overgripere der ute kunne velge å søke hjelp framfor å begå overgrep?

Overgripere har sikkert både gode og dårlige sider, men for ofrene deres kan en monstrøs side være høyst reell. Pedofiles eget selvbilde, derimot, virker ikke så verst ut fra hva man kan lese på deres nettsteder. De påstår nemlig at de er de eneste voksne som virkelig elsker barn, fordi de elsker hele barnet! Og hva med alle overgripere som lever som prektige familiefedre i et voksent samliv og likevel forgriper seg på barn? Skal vi synes synd på dem fordi de er syke, selv om de har voksne seksualpartnere?

I Langfeldts begrepsverden kan en trettenåring ikke bli offer for en pedofil, siden pedofile tiltrekkes av prepubertale barn. Dette er sprøyt. Riktignok kan det mange ganger være problematisk å kalle en attenårings tilnærmelse overfor en trettenåring pedofili. Men hva med en 40-åring? Det er heller ikke slik at de som forgriper seg på prepubertale nødvendigvis slutter når barnet når puberteten. For mange som har vært utsatt for overgrep fra førskolealder av, har overgrepene ikke opphørt før offeret selv har kommet seg bort, henimot voksen alder.

Hva kaller Thore Langfeldt dem som vil ha sex med trettenåringer? Lege og førsteamanuensis Pål Gulbrandsen skrev i en kronikk i Aftenposten i fjor at han har hørt menn si i fullt alvor at «de er jo klare når de har fått mensen ». Gjør andre begreper enn pedofili handlingene mer akseptable?

At Langfeldt i denne sammenheng også kommer trekkende med noen vanvittige eksempler fra konservative, fundamentalistiske miljøer, er frekt. I slike seksualfiendtlige miljøer kan det være økt risiko for seksuelle og andre fysiske overgrep. Tror han det er det folk ønsker?"

Tillägg 28 september: kolla detta inlägg från Erik Berg.

2 kommentarer:

S sa...

Disse barna som forfatteren kjøpte sex av, var kanskje yngre enn 14-15 år, for det sies et sted at i alle fall en del av dem ikke kunne lese og skrive (dette var i Italia på 1930-tallet). Men dette VET man altså ikke sikkert.

k sa...

Stort tack för tipset! Och kommentaren.