Förvrängning av begrepps betydelse...

Fick tips om denna text, om hur man kan färvränga ords och begrepps betydelser kanske totalt!!! Och att detta kan vara missbruk av makt... Och denna text knyter an till mina två sista inlägg här känns det!! Det om "Therapy..." och det om "Girig/Greedy..."!

När jag gick en handledarutbildning på musikhögskolan i Stockholm för ett antal år sedan pratade vi om ett uttryck som chefer gärna använde om man som underordnad kom till henne/honom och tog upp något:

"Jag hör vad du säger!!"

Något vi småironiskt (och mäkta irriterat) trodde kommer från någon chefsutbildning... :-) Suck!!! Förresten var det mest kvinnor på denna utbildning slår mig nu!!! Om jag nu inte minns helt fel?

Vad svarar man på det?? Och vad förväntas man svara??

Här texten, som jag tyckte var kanonbra:

"Fra tid til annen skal man rydde opp i beholdningen av ord og uttrykk, pusse støvet av noen, legge enkelte på hylla til senere bruk og regelrett pælme andre. En kandidat for hylla nå er ordet 'oppleve'. Der kan det få ligge og skamme seg litt, til det har lært plassen sin.

For tiden brukes det nemlig på en guffen måte.

'Jeg beklager hvis du opplevde det sånn',

sa Rikshospitalsjef Tove Strand til Kohinoor Nordberg da hun fortalte om hvor råttent mannen hennes ble behandlet i Sofienbergparken. Gerd-Liv Valla beklaget også, hvis noen hadde opplevd hennes lederstil som krenkende.

Er det ikke til å få gåsehud og kløe av? Er det ikke en utstudert ufyselig måte å beklage på? Og den griper om seg! Nylig brukte vaktmesteren i nabobygget mitt samme slusketaktikk. Jeg hadde klaget på en bråkete vifte, og riktignok bråket den slett ikke, sa vaktmesteren, men kjære, hun skulle da sjekke den, hvis jeg opplevde den som et problem.

Som om jeg lot som om den bråkte. Som om jeg fant det på for å være vrien, som om jeg var en slags vifte-hysteriker. Som om vifta heller fantes inni hodet mitt, hm? Med det lille ordet 'opplever' kan man trylle bort nær sagt et hvilket som helst problem og plassere det trygt i fanget eller særlig hodet på den som klager. Jeg beklager hvis du opplevde dette som voldtekt. Så synd at du opplevde dette som krig.

Jens Bjørneboe skrev en gang om hvordan man kan få hele språket til å falle fra hverandre ved å bruke anførselstegn. Så 'pen' du er. Så pen 'du' er. Så pen du 'er'. Eller det helt absurde: 'Så' pen du er.

Noe lignende skjer altså med opplevelser når de får en omgang maktmisbruk. De slutter å være opplevelser og blir en slags løse inntrykk. Hverken feilbehandling, mobbing eller en bråkete vifte er lenger noe objektivt, noe faktisk, men blir noe helt subjektivt. Noe man i det minste kan sette spørsmålstegn ved, ikke sant? Det er jo mulig at Kohinoor er litt overfølsom? At jeg bare er naboen fra helvete?

For det virkelig ekle med opplevelser i denne utgaven, er hvor fort den som opplevde dem, låter urimelig og kokko. Helt uten at noen har påstått det, og derfor må ta ansvar for påstanden.

Jeg tror dette sleipe klisset kommer fra terapirommet. Der er det viktig å lære folk, for eksempel ektepar, at ting oppleves forskjellig. Siden de mest har lyst til å skrike til hverandre og det ikke er særlig fruktbart, må de presses til en slags falsk empati, til å holde smella og høre på den andres opplevelser.

Det er denne psykologaktige, tvungne tonen som får beklagelsene til å høres så falske ut, så hyklerske. Og det er kanskje synd, men går ikke an å rette det opp på denne måten:

'Jeg beklager hvis du opplevde beklagelsen min som falsk.'

Jeg tror dette sleipe klisset kommer fra terapirommet."

Vad för empati?? Och vadå, manipulation/manipulativt? Hur äkta är denna känsla...?

"Ja, jag är ledsen att du tog det så!"