Inlägg
"hur vi och världen i terroristjaktens namn behandlar människor"...Förstanyheten (tror jag, lyssnade förstrött) var (misstänkt) terrordåd i Köpenhamn?? Alltså inget terrordåd som redan hänt?? Recension i Aftonbladet av Guillous bok. Och här en i ETC.
Jag tänker vidare på fenomenet objektivism... Hur skulle många av dem som "bekänner sig" till den "läran" (ja, kulten??) diagnosticeras (!!) av psykiatriker? Som asociala, för är det det de är?
Egoism hålls fram av dem som något positivt. Altruism får en helt annan innebörd för dem än för de flesta andra av oss?? Är något negativt. Och, javisst, det finns nog en sund egoism... Men en sund egoism är något annat?? En sund egosim tar in andra också?
Extremerna är den/de som helt sätter andra framför sig själv och den andra är den som inte alls har någon känsla för andra, bara för sig själv (men egentligen har ju denna troligen inte ett dyft känsla för sig själv heller). Båda dessa extremer är skadliga. Den förra kanske enbart för en själv (om man inte har barn, som då riskerar att få fylla ens behov). Den senare kan orsaka oerhörd skada för andra; kanske "bara" enskilda individer eller ett helt samhälle...
Jag tänker också på enskilda personers (och kanske också hela samhällens) behov av en fiende, dvs. av syndabock(ar)... Krafter i samhället som piskar upp stämningar, kanske inte helt omedvetet, men med komponenter som förmodligen är helt omedvetna, för vore de inte det skulle de inte ha de behov de har? Behov av någon att rikta sina aggressioner och sitt hat emot (utan att kanske alls ägna sig åt självreflektion, ifrågasättande av sig själv)? Och också någon/några/en hel grupp att rikta fokuset emot? (och bort från vad de själva sysslar med!??) Många (inte minst amerikaner själva) menar att det är detta George Bush ägnar sig åt: han spelar på skadade individers behov av att ha en fiende, hitta syndabock/ar.
Kom att tänka på Lasermannen och hans hat mot samhället och vilka uttryck detta fick... På Gelert Tamas bok om honom och det han skriver i den om Lasermannens bakgrund. Och också om hans kontakt med en psykiater (med psykodynamisk/psykoanalytisk inriktning, som tolkar patientens berättelser som fantasier, pg.a. individens drifter, bland annat att vilja förföra föräldern av motsatt kön. Innebär detta att man "hänvisat" faktiska upplevelser till fantasier och fortfarande gör: många vill fortfarande inte höra vad klienterna är på väg att berätta eller SKULLE kunna berätta? Som handlar om andra kränkningar i kanske ÄNNU högre grad, kränkningar som de allra flesta råkar ut för och vad dessa faktiskt innebär och hur de faktiskt känns)... Jag har bara börjat läsa den boken... Den var så ortoligt stark, så jag har än inte lyckats läsa mer än kanske ett tiotal sidor, samt skummat här och där i resten.
Tillägg 18:56: På väg till jobbet malde tankar och en storm av känslor vidare och jag kom att tänka på detta läsarbrev från Millers webb, om en klient som skulle ha någon slags uppgörelse med sin terapeut "I can finally listen to myself, can feel, think and speak up".
Vad skriver Miller om ledare som lider av paranoia? Som kanske också många i befolkningen lider av, men i olika grader, somliga i betydligt mildare form? Och återigen: se vad Jonathan Pincus skriver om bigotteri! Om hur kränkningar kan leda till bigotteri eller trångsynthet. Miller skriver också om just Frank McCourt och hans böcker (se samma inlägg), om hur vi applåderar sådana som McCourt som trots allt reser sig ur förnedringen och lever ett socialt helt anpassat liv!! Och rentav får enorm framgång! (men kanske visar ironi, självironi, cynism inför fenomen kanske dock, och i värsta fall arrogans). Sådana gillar folk att hålla fram och höjer till skyarna! (se blogginlägg om "the clever child").
Det Pincus skriver är överhuvudtaget intressant i detta sammanhang: om vad som skapar kriminella handlingar (vad som ligger under dem)... Och om ett (sjukt) samhälles bifall till handlingar som faktiskt är, ja, i värsta fallet onda?? (och syndabockarna idag, dvs. legitima objekt att reagera och agera på är? Under nazismen: handikappade, mentalt sjuka, förutom judar och zigenare osv. Och i Sovjet var det ju som det var? Tankeofrihet! Visst! Tänker på Sjostakovich och pianisten Richter, Richter hade stora problem med sig själv... Men Sovjet var ju ett oerhört stängt samhälle).
Och vad Miller skriver om paranoians rötter. Att denna bottnar i konkreta erferenheter, av att kanske rentav ha blivit förföljd - av vuxna, som ett litet försvarslöst barn... Eller att barnet upplevde sig vara förföljt? Att dess situation var sådan att det inte såg någon utväg ur en svår situation.
Skolan ska spara... Lärarna får 2 % i lönepåslag (fick vi veta nu i måndags, nu är det äntligen klart, något som brukar vara klart redan på våren, men som nu förhalats)... Lärarna är så trötta att de bara inte får in mer i skallen.
Anja på bloggen Do nothing day skrev (ytterligare) ett bra inlägg idag (bland många andra där)!! Orden/begreppen rationalitet kontra emotionell kom för mig... Ja, det är mycket av att vara "rationell" (dvs. inte besväras av känslor, som bara förvirrar), av rationalitet idag, förment rationalitet!? Jo, det skulle jag vilja påstå. Och jag tror att de som anser sig vara mest rationella och kanske av omgivningen också ses och uppfattas som väldigt rationella (och trovärdiga) också kan uppfattas av omgviningen som sådana. Men vad kan denna "rationalitet" handla om? Den auktoritära fadersfiguren? Som i vissa fall t..o.m kan vara cynisk och arrogant (jag har framförallt en känd, svensk politiker i tankarna).
Hur handskas man med detta då?
De "sundare, friskare" kan göra detta bättre, handskas bättre med dylika fenomen? Dvs. de som är mindre skadade från början inklusive de som fått hjälpa att göra någon slags resa inåt? Som vågat kolla inuti sig?
Göran Greider skrev något intressant i ledare idag "De är rädda för sina egna barn". Om framförallt kristdemokraterna, som inte vill lämna sina barn till dagis, för då kan de ju få se och lära sig något annat om verkligheten, som kanske radikalt strider mot föräldrarnas syn!? De är helt enkelt rädda för att mista makten över sina barn! Tillägg 18:54: Kolla vad Josefin Brink skriver om vårdnadsbidraget.
Har man fått integrera sina upplevelser, så använder man både hjärna och känsla?? Och ser omgivningen på ett annat sätt?
Terapeuten Jean Jenson menar att obearbetade saker gör att vi får svårt att bearbeta svåra saker senare, samt att vår syn på världen färgas... Vårt varseblivande påverkas. Dvs. hur vi ser och uppfattar världen (apropå rationalitet och objektivitet!! Vem kan vara verkligt "objektiv" egentligen?). Fast detta säger nog många terapeuter!!
En del stänger av så totalt mot detta inre att de...
Några ytterst spontana tankar så här på morgonkvisten.
Gelert Tamas skriver några mindre smickrande saker om Carl Bildts agerande då i samband med lasermannens härjningar och främlingsfientligheten då, samt om Ny demokrati... Hur flat Bildt var! Ungefär som om han bagatelliserade problemet!?
PS. Kolla denna artikel om en dödförklarad allians.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar