Samhällsmoral...

”Samhällsmoralen gror ur gräsrötterna, och gör den inte det beror det på att den har gödslats med för mycket skit från ovan.

(Tage Danielsson)”

Tack ETC för tipet!

Apoteket, så kallad konkurrens och litet allmänna funderingar…

Fick brev från Apoteksbolaget igår angående mitt plusmedlemskap. Där står bland annat:

”Du tillhör ett värdeapotek som i samband med detta [att apoteksmarknaden nu är öppen för konkurrens och en stor andel av Apoteket AB:s apotek nu ska säljas, vilket jag ju visste] kommer att få ny ägare. Därför kommer ditt medlemskap i Apoteket AB:s kundklubb att avslutas. Anledningen till att Apoteket inte får behålla alla medlemmar i Apoteket Plus är att det kan ge Apoteket AB fördelar i förhållande till de nya apoteksaktörerna [!!!! Se fortsättningen!].

Det här händer med dina uppgifter

Apoteket AB kommer att lämna över dina kontaktuppgifter till den nya ägaren av ditt värdeapotek [!!!! Men de nya ägarna får fördelen att mina kontaktuppgifter överförs till denne om jag inte säger nej! Vadå, oskälig konkurrens?].”

Ja alltså, om jag inte vill det måste jag skicka in en talong. Portofri och förtryckt. Bra att jag inte behöver skriva något, bara posta!

Men hur kan mina uppgifter gå till de nya ägarna om jag inte vidtar några åtgärder, när jag inte kan få vara kvar lika automatiskt i Apoteket Plus?

Vadå, konkurrens? Och att inte gynna någon?

Man kunde ha sagt upp avtalet helt och hållet och uppmanat oss kunder att göra en ny ansökan till den kundklubb vi vill tillhöra? Hade inte DET varit att inte gynna NÅGON?

När jag cyklade hem från apoteket nu på förmiddagen (på hemvägen postade jag talongen att jag INTE vill att mina uppgifter går till de nya ägarna) tänkte jag: vad kommer denna utförsäljning att innebära i kostnader för oss skattebetalare? Ja, om man skapar bestämmelser från högre ort, vilket vore bra, för vilka läkemedel som får säljas (de billigare alternativen t.ex.) och följer upp detta kanske kostnaderna inte behöver öka nämnvärt. Men vad kostar denna kontrollapparat? Och kommer de med pengar att trixa sig förbi hos de privata aktörerna (apoteken) och se till att de får de dyrare (och presumtivt bättre) preparaten?

Och OM kostnaderna för läkemedel ökar och mer skattepengar går till detta så finns mindre med pengar till till exempel skola, barnomsorg, äldrevård?

Vi går alltmer ifrån ett solidariskt samhälle till ett där det alltmer handlar om att se om sitt eget hus på alla sätt?

Och jag tänkte också där på cykeln att det inte gynnar oss som har arbete och stadiga inkomster - heller. Det gynnar ingen, varken de i botten av samhället eller någon annan. Vi är förlorare på detta hela högen!

Dessutom ogillar jag det som nu sker starkt och tycker att det är omoraliskt. Kallt, hårt, oempatiskt, även om det ska låta som om det är av omsorg om oss kunder.

Otryggheten kommer att sätta sina spår i vårt samhälle. Med allt vad det innebär.

Nu ska jag ansluta mig till Apoteket Plus igen, men på ett annat apotek.

Jag kan se vissa (äldre) vänner som glatt kommer att gå till Kronans apotek för att det är ”finare” än Apoteksbolagets apotek!? Tycker de, för att det är privat. Precis som de väljer privata tandläkare framför folktandvården (som de försämrat, så undra på om folk väljer privat?).

Och apropå privata aktörer: Jag fick ingen tid hos tandhygienisten på Folktandvården i våras/somras. Så jag kontaktade en privat, för jag ville akut ta bort tandsten. Jag var där nu igen nyligen. Och kollade vad hon egentligen tog betalt för häromdagen. Där står bland annat

"Sjukdomsbehandlande åtgärder av parodontal sjukdom eller peri-implantat, större."

Kostnad för den senare åtgärden 710 kronor. Kostnad totalt blev 1 168 kronor av vilket jag betalade 520 kronor genom tandförsäkringen (bytte i våras ut fyllningar som orsakat sprickor i tänderna, därav reducerade tandvårdskostnader). Jag har ingen parodontal sjukdom mig veterligen! Och inget implantat heller. Har inte lagat mina tänder på jag vet inte när. Men jag är ju glad att jag har fått en rejäl rengöring av dem.

Om avsaknad av kritisk debatt, propaganda, att vara resursstark samt (mer) om bankerna…

Ur Robert Sundbergs ledare ”Seger för Atomens vänner”:

” Det är, delvis, avsaknaden av kritisk debatt om, och granskning av, kärnkraften som registreras av mätningen. De resurs- och propagandastarka krafter vi kan kalla för Atomens vänner har ju i flera år varit så gott som oemotsagda. Inte underligt då att en majoritet blir för kärnkraft, den energikällan verkar ju sakna nackdelar./…/

Om många vill ha kärnkraft och den uppfattas ha få nackdelar:

Varför vill då så få ha uranbrytning där de bor?

Varför är då så få personer och kommuner villiga att ha slutförvaring på sin ort?

Varför är då försäkringsbolag ovilliga att försäkra kärnkraftverk, utan hänvisar till att staten ska sanera efter eventuella olyckor, även i privatägda kärnkraftverk?

Det paradoxala är att svenskarna inte vill ha uranbrytning eller kärnbränsleavfall där de bor eller betala kärnkraftens försäkringskostnader. Men de vill ha elen, och det helst billigt.

Det resursstarka kärnkraftvänliga komplexet har fått svenskarna att tro att det går att få kärnkraftens fördelar men inte nackdelarna.

Det är det som mätningen visar.”

Men detta gäller inte bara kärnkraftsfrågan…

Göran Greider frågar ”Borde bankerna nationaliseras?”:

”Det är ju inte bara de högsta bankchefernas privata egoism det här handlar om. Denna egoism sätter ju samhällsekonomin på spel./…/

... åter till Le Mondes fråga: Är det dags att börja diskutera förstatligande på allvar? Ett sätt att se på bankerna är ju att betrakta dem som en finansiell infrastruktur, till nytta för hela det övriga näringslivet och för konsumenterna. Ungefär som polismakten, eller försvaret.

På sådana områden tillåter vi, som bekant, ingen konkurrens eftersom vi då skulle ha ett maffiasamhälle med konkurrerande beskyddarverksamheter. Även de som benhårt försvarar marknadsekonomin borde därför, om de ansträngde sig, kunna hålla med om att privatägda banker inte behöver ha ett egenvärde.

Konkurrensen mellan olika banker skulle gå förlorad, det är sant och det är ett minus (även om den konkurrensen sällan upplevs som reell av vanliga människor).

Å andra sidan borde det vara en större vinst att systemet med ojämna mellanrum inte kollapsar. Vi skulle ju inte acceptera att polismakten emellanåt kollapsar.

Moraliskt har banksektorn kollapsat, så mycket är klart. Problemet är att det moraliska förfallet hos ett litet privilegierat fåtal kan orsaka enorm förödelse hos de många: Företagare och löntagare.”

Läs också Gunder Anderssons recension ”Paul Auster klär av Bush i en labyrintisk historia”:

”Berättelsen kastar sig mellan privatlivets ångestframkallande skeenden och ångest inför vad USA blivit under den trigger-happy Bush - även om just detta inte sägs ut i klartext. Auster visar sin storhet genom förmåga att väva samman alla dessa element av förräderi, tragedi, skuld med feberartade fantasier kring vad som hänt med USA när det styrts av den religiösa högern - som för övrigt får åtskilliga smockor - och driver fascistisk politik under demokratisk täckmantel.

I thrillerartade avsnitt befinner sig USA i ett andra inbördeskrig, och fan ta den som inte tänker eller säger rätt saker, inför den ena eller andra statsterroristen. I dessa stycken antyds, på ett högst inverterat vis, huvudpersonens benägenhet att göra slut på allting i rent förtvivlan, både över tragedier som drabbat honom själv och över en politiskt förödmjukande situation där nationen splittrats och det gäller att tänka rätt eller dö.

Detta enligt det officiellt uttalade budskapet den som inte är för oss är emot oss. Mannen i mörkret är en litterär tidsmarkör av lika utmanande som imponerande slag, en skildring av den liberale amerikanens trauma inför politiken som förts av cowboyen i Vita Huset, lika okunnig som maktmedveten och med förödande konsekvenser för USA i stort. Det är en roman som kastar sig mellan pulp fiction och familjedramat, skräcken och sorgen.”

Läs också ledaren ”Saknas: Principiell kritik mot Borg! - Ordning och reda i ekonomin - vad betyder det?” av Göran Greider, samt ”Tre råd från en legend” och ”Var finns medkänslan? - Alltför många har svårt att förstå hur det är att vända på slantarna.”

Artiklarna finns också här.