Om enorma skillnader mellan människor i USA...

under 20 minuters promenad tog jag dessa kort.

Det spöregnar på Independence Day här. Så vi hade picknick inne. De två senaste dagarna har jag varit och promenerat på egen hand i stan här och blivit enormt häpen över de risiga husen - och MÄNGDEN risiga hus.

I andra halvan av stan (på andra sidan the river) ser husen liksom hela stan ut helt annorlunda ut. Ungefär som i Sverige.

Här finns verkligen människor som bor påvert och de är inte bara några enstaka, utan många. Och till största delen vita!

Jag tror också att ganska många drabbas av hopplöshet förr eller senare, för de kommer ingen vart. De är fast i de förhållanden de befinner sig i. Ganska litet kommer att ändra detta.

S. sa efter att ha läst lokaltidningen imorse att han befarar en våg av självmord de kommande åren. Han var allvarligt oroad över detta.

Han kan ha rätt. Och det gäller inte bara de fattigaste. Hans första fru som gifte om sig med en läkare (som dog i bilkrasch, självförvållad?) har varit orolig denna vinter att måsta sälja sin farm (med en massa djur). Och hon var riktigt deprimerad och har också pratat om självmord och om det är någon idé att leva. Och detta verkar vara en tuff kvinna.

Var är protesterna…

Kreml (borg eller befäst stadsdel).

Läs Birgitta Hambraeus i artikeln ”Ryssland som förebild – Men det tillät inte Väst.” Där hon skriver om att det fanns en internationell god vilja att skapa en rättfärdig värld under 1960-70-talen.

”UNCTAD, FNs organ för handel och utveckling, fick FN med på reformer kring världsekonomin, En ny ekonomisk världsordning. Sverige var pådrivande tillsammans med likasinnade länder, Norden, Holland och Kanada.

FNs första miljökonferens hölls 1972 i Stockholm på Sveriges (Inga Thorsson) initiativ.

Norges statsminister Gro Harlem Brundtland var ordförande för FNs kommission om miljö och utveckling, med rapporten Our Common Future.
Kyrkornas världsråds slogan var A Just and Sustainable Future.

Willy Brandt och Olof Palme lanserade begreppet Gemensam säkerhet i stället för det kalla krigets avskräckning och kapprustning./…/

Sovjetunionens president Michael Gorbatjov insåg att Sovjets system hade nått vägs ände. Det fungerade inte med stel planhushållning och bristen på demokrati Folket var lamslaget och saknade initiativkraft.

Han inspirerades av den goda viljan i världen och vågade glasnost (öppenhet) och perestroika (omstrukturering).

Hans personlighet vann ett enormt folkligt gensvar i Väst. New Yorks byggnadsarbetare hälsade honom med stora plakat på skyskraporna (Welcome Gorby!) när han blygt höll sitt tal i FNs generalförsamling.

Naomi Klein: ’Chockdoktrinen - Katastrofkapitalismens genombrott’ Ordfronts förlag 2007.

Boken visar hur den råa kapitalismen, nyliberalismen, pådriven av Chicagoskolans Milton Friedman (som Assar Lindbeck såg till att ge Nobels ekonomipris!), slår sönder alla försök till en markandsekonomi med mänskligt och ekologiskt ansvar. Ledstjärna är girighet och slakt av statens befogenheter.

Kapitlet om Sovjet är en rysare. Michael Gorbatjov ledde under 1970-talet Sovjetunionen genom en anmärkningsvärd demokratiseringsprocess. Rysslands parlament, lokala råd, presidenten och vice presidenten hade valts i allmänna val, en självständig författningsdomstol inrättats och pressen släppts fri. Hans slutmål var att bygga socialdemokrati av skandinavisk modell. Det framgår av hans egen bok ’Perestroika’, 1987.

Men världskapitalet tände moteld. Gorbatjov behandlades nonchalant./…

Maffian som varit de enda som fått något ur händerna under Sovjets sista tid, fick utan motstånd ta över Sovjets rikedomar. Oligarkerna blev ofattbart rika medan folket inte fick ut sina löner och led nöd [I wikipedia står det om oligarkerna: I motsats till aristokraterna härskar ofta oligarkerna i skymundan. Även kallat maffiavälde när Oligarkin har starka inslag av kriminalitet. Oligarki kan ofta styra dolt i en slöja av ’demokrati’ där politikerna själva äger stora delar, är mutade eller skrämda till lydnad.]./…/

Och vad gjorde – gör – vi i Sverige?
Efter andra världskrigets slut undrade många varför tyskarna inte gjorde uppror mot Hitler. Varför protesterar inte vi hörbart mot de brott som begås i dag?”

Avslutar med en video med en sång som Helle Klein tipsade om.

Rak, men komplex...

diktator iförd toga och hållande sin fasces (spöknippe, symbolen för makt, ja, det har med fascism att göra!).

Några ord och meningar jag fäste mig vid i dagens tidning...

Göran Greider skriver i ledare (intervju) om Åsa Lindeborg att:

"...hon är så rak, utan att avstå från någon komplexitet."

Nej, det är just det: tillvaron är ganska komplex...

Om ägarkoncentrationen i media och det Lindeborg uppfattar som mumlet, dvs. att det idag inte finns några sociala rörelser som undrar vad de intellektuella tycker (sådana intellektuella som Åsa Lindeborg m.fl. också). Väntar alla på alla liksom? Vem som ska våga säga det högt liksom? Och hon säger:

"Var ska den som gör sig osams skriva? Det finns inga andra ställen."

Är det därför man bara hör ett svagt mummel?? Greider och Lindeborg pratade också om "vanmakten":

"Vanmakten. Underläget som varje allvarligt menande vänsterintelletuell idag känner. Är det, kan hon undra, världen som är galen eller är det jag?"

Se inlägg på annan blogg om att "Maktlöshet dödar."

Och så fanns det en liten notis att kristdemokraten Lennart Sacrédeus vill senarelägga ungdomars sexuella debut!!! Lever vi i 2000-talet?? Eller??

För att skydda mot klamydia. Han menar att uppenbarligen har något gått snett när det gäller värderingar (!!!?? Tala om moralism?? Men med detta inte sagt att jag skulle uppmuntra någon enda av alla de ungdomar jag träffar i jobbet att hoppa isäng med kompisar till höger och vänster... PUST!!!), när antalet fall av klamydia och hiv har ökat igen. Könsumgänge har blivit som en aktivitet bland andra och resultatet av detta är ett förytligande av vår civilisations grunder menar han tydligen.

Alltså, man tror ju inte det är sant! Och hur kommer man tillrätta med dessa saker, med ökning av klamydia och hiv med mera? Alltså... Ja, det var det där med mossiga GUBBAR!!! Ja, man blir helt matt.

Om Sacrédeus se här.

I en annan artikel under inrikes/utrikesnyheter står det om "Skarp kritik mot förslag om myndighetsstyrning" angående att riksrevisionen är ytterst kritisk till utredningens förslag om hur regeringen ska styra myndigheterna - den anser detta ytterst vara en viktig demokratisk fråga.

Det som stod i artikeln tycker jag gäller andra förvaltningar och arbetsplatser, nämligen som det står (min kursivering i citatet):

"...idag finns en rörighet i styrningen./.../ ...en redan besvärande informell styrning./../ ...det är viktigt med tydliggjort ansvar. Annars kan man inte utkräva ansvar i efterhand, och då måste man också ha dokumentation på fattade beslut./.../ ...i slutändan handlar det om demokrati. I svenskt statsskick sitter de folkvalda i riksdagen [ja, de av oss valda; som ska representera oss alla!]. -Men riksdagen kan aldrig tala om för myndigheterna vad de ska göra, utan måste gå via regeringen - men regeringen har också en skyldighet att återrapportera till riksdagen om hur pengarna används."

Ja, om så verkligen skedde skulle vi ha verklig demokrati!!??

Men samma saker gäller på andra nivåer också; när någon delegerar ansvar neråt,; att vara tydlig med vilket uppdraget är. Inte bara ge ansvar allmänt... Så den under inte bara har (får!!) ansvaret (så fint!), men inte har några befogenheter egentligen eller kanske alls. Ja, en större tydlighet även där.

Ibland undar jag också hur tydligt uppdraget är från dem som sitter ovanför skolledarna, om vad man förväntar sig att skolledarna ska åstadkomma och göra. Har man tur har man fått en bra skolledare/rektor, som är mogen och kan hantera detta?? Men ganska många är inte mogna denna uppgift? Kan det också vara så att de ovanför rektorer inte är kompetenta tillräckligt för sina uppgifter heller och således kan de inte ge tillräckligt tydliga eller bra direktiv??

Hmm ja, sitter det en massa mindre kompetenta här och där?? Kan inte låta bli att undra.

Och all skolledar- och ledarutbildning vad har den egentligen lett till? Man kostar på sådan, men vad är utfallet av den? Och kan det vara så att man inte har kompetensen eller förmågan att hitta eller tillsätta de som skulle klara uppdagen bäst heller?

Fast jag tror att många av de som skulle bli bra i dessa roller inte vill ta på sig dem, tyvärr.

"Maktfullkomlig" översätter man till "despotic" eller "dictatorial" på engelska. Se om despotism här. Despoten (monarken)...

"...härskar obunden av alla lagar, blott under sitt eget godtycke."

Om diktator se här.

Varför frågar ingen barnen?

foto taget från ett av mina arbetsrum januari 2007.

I norska Aftenposten se denna artikel från 3 januari år "Varför frågar ingen barnen?" Där står bland annat att en nyligen presenterad rapport, NOVA, visar att (min översättning från norskan):

"...det finns ett samband mellan att vara utsatt för våld, vara vittne till våld i uppväxten och förekomsten av ångest, depression och självmordsförsök.

Våld ger många konsekvenser.

Både från vår egen kliniska praxis och från ett efter hand stort antal forskningsrapporter vet vi att barn som utsätts för våld eller som är vittne till våld, är i farozonen för att utveckla en räcka psykiska och fysiska lidanden. Dessutom för våld med sig nedsatt koncentration, problem med inlärning och samspel med andra. För några blir problemen synliga först i vuxen ålder.

Konsekvenserna av våld ser ut att bli större ju vanligare och allvarligare perioderna är. Mest allvarligt är det när våld förekommer i komination med andra belastningar i familjen - som rus, psykiska lidanden/sjukdom, omsorgssvikt, dålig ekonomi och sociala problem. Samtidigt kan barn uppleva allvarliga konsekvenser också av få våldsepisoder.

Litet skall till

/.../ Även så kallat 'mildare våld' kan få allvarliga konsekvenser: att ruska, lugga dämpar varken konfliktnivån eller aggressionen hos utövaren. Tvärt emot ökar aggressiva handlingar aggressionsnivån och risken för nya aggressiva handlingar. Spärrarna för den vuxne kan börja ge efter och tröskeln för att använda våld blir lägre."

Det står att det finns få hjälpinsatser, men att de metoder som finns för kartläggning av våld är goda. Så man skulle kunna förhindra en massa??

Och man skulle kunna hjälpa dem att bearbeta senare som inte fick hjälp då under uppväxten genom att ännu öppnare prata om dessa saker.

Se om s.k. gränssättning av barn, ”Super-Nanny gör föräldrar våldsamma” samt slutligen om Dr. Phil.

Dr Phils hemsida, om honom på Wikipedia och artikel från igår i SVD att han ställer in Britneyshow. Jag ser inte frivilligt nanny-program eller Dr Phil vill jag bara understryka...

"Super-Nanny" gör föräldrar våldsamma...

foto på Staffan Jansson.

Apropå tidigare inlägg (se slutet av detta inlägg, i tillägget) kollade jag i artikeln i Aftonbladet om att "milt" våld mot barn ökar om vilka som stod bakom denna forskning och googlade på Staffan Jansson och fann ytterligare artikel i Expressen, där det bland annat står:

”…en ny studie svensk studie som har genomförts av Staffan Jansson, professor i folkhälsovetenskap vid Karlstad universitet [på uppdrag av Karlstad universitet och Stiftelsen Allmänna barnhuset], Birgitta Svensson, doktorand i folkhälsovetenskap och Bodil Långberg, chef för Allmänna barnhuset i Stockholm. Enkäter har gått ut till 2 000 föräldrar och 2 500 elever i hela Sverige – och resultaten ger skäl till oro.”

Om Staffan Jansson på Karlstad universitets hemsida.

Kolla om ”Örebro universitet centrum för kunskap om barns rättigheter”. Och detta tidigare blogginlägg om Dr Phil samt även detta blogginlägg.

I Expressenartikeln står det också i slutet:

"Bevittnat våld

Andra otrevliga resultat av studien:
Åtta procent av alla skolbarn anger att de har bevittnat våld mellan sina föräldrar, åtminstone någon gång. En till två procent har sett det ske upprepade gånger [att bli vittne till kränkning är en kränkning även för vittnet säger bland annat läkaren Pia Melody!!].
- I den gruppen där det förekommer våld mellan de vuxna i familjen är risken för att barnen ska utsättas för aga sex gånger större. Det är den allvarligaste av alla riskfaktorer för att få stryk, förklarar Staffan Jansson.
För barn i familjer med alkoholmissbruk är risken i stället dubblerad.
Men, värst:
- Kroniskt sjuka och funktionshindrade löper nästan dubbelt ökad risk att de ska bli slagna eller mobbade jämfört med barn utan sjukdom. Det här gäller framför allt barn med psykiska problem, barn med ADHD. De är rejält utsatta [hur ska de då kunna "anpassa sig", "passa in" i samhället? Och varför hade de problem från början undrar jag också].
- Det är hemskt obehagligt. Det gäller både utsatthet för våld i familjen och mobbning, säger Staffan Jansson.
Förra gången studien gjordes var 2000."

Och det står också att det inte är utlandsfödda föräldrar som har blivit mer våldsbenägna, utan svenskfödda!!

Har fått tillåtelse att publicera nedanstående brev apropå följande artikel i norsk tidning om aga i uppfostringssyfte:

"Mener foreldre har rett til å gi barn ris
Både Carl I. Hagen og Aslam Ahsan er takknemlige for at deres fedre ga dem hard fysisk straff. De mener dagens foreldre må kunne gi ulydige unger ris. (Publisert 2007-10-25 07:01:00)".

Här brevet:

"Justisminister Knut Storberget

Nå haster det med å få et lovforbud mot all bruk av vold mot barn. Ut fra hva VG melder i dag, er det åpenbart at mange fortsatt forsvarer vold som oppdragelse.

Jeg ble stadig slått gjennom min barndom, fra så tidlig jeg kan huske (3 år eller tidligere). Det var et sant helvete og har ødelagt mer av livet mitt, også som voksen, enn jeg orker å fortelle om. Både som barn og voksen har jeg gått rundt og vært fryktelig redd mennesker, slik at likeverdighet og jevnbyrdighet i relasjoner til andre ofte har vært vanskelig eller umulig å etablere.

Disse voksne som nå uttaler til VG at de ikke har tatt skade av selv å bli slått, er tydeligvis ikke klar over at mange blir svært syke av vold. Selv hadde jeg stadige mareritt allerede i førskolealderen og mitt første selvmordsforsøk da jeg var ti. Må barn tåle slikt?

Beskyttelse av barn er viktigere enn noe annet, justisminisister Knut Storberget. Det må gjøres noe med lovverket nå!"

Se också detta läsarinlägg.

Miljö och kön/environmental pollution and gender...

Mer om det som Erik Berg beskrev som "goa gubbar"!??

Himla intressant blogginlägg om rapport om könsaspekter på miljöförstöringen och problemformuleringar runt detta. Kolla också denna video ”Money as debt”, ett tips från kommentator på Esbatis blogg.

Det där med ansvar - och makt...

Blev nyfiken på Gerd Johnsson-Latham och googlade på henne. Kolla vidare:

”Världsbanken! Hur kan ni missa oss?” Där det bland annat står:

”Världsbanken har kartlagt fattigdomen i världen. Men nu växer kritiken mot rapporten.

Författarna har helt missat kvinnornas underläge och använder ett språkbruk som påminner om Vatikanens.”

Och se också ”Lika villkor – Föreläsningar om de jämställdspolitiska målen”.

Kolla också Rebecka Bohlin om att

"Ja, pojkar är ju pojkar!"

om att det varit mycket slag mellan de små killarna i en dagisgrupp och hur vi fortfarande resonerar...

---

A report *) has shown that men in Western civilizations are the ones that contribute most to environmental pollution... They are richer than women and usually earn more money than women in all...

And in addition it has been shown the last years during the extremely warm summers in southern Europe that women are the ones that suffer most from the much warmer climate, so women seem to be the ones that are more affected... It has become even more obvious during this (temporary or?) climate-change.

How about incitements in changing the state of affairs? Came to think about responsibility and power again...

And I linked a posting about how we are still resonating that

"Anyway, boys are boys! (as we all know)"

when there had been more fights than usual in a "kindergarten" group here in Sweden.

Why had it been by the way? What were these small boys acting out? And the small girls then? Hadn't they been exposed or affected or aren't they exposed or affected? Or where did/do they turn their frustrations? Inwardly maybe? Already here boys and girls are learned different strategies, generally, when it comes to taking responsibility for oneself, ones mood, or for others and their moods!?? But, neither the small boys, nor any small girl shall take responsibility for what grown ups have done or are doing... Or for what another kid does! That's the grown ups responsibility.

And I am certain (!!??) that there are, and have always been, small boys that don't act things out, are quiet and even invisible, and as responsible-taking as any girl. But there are girls today adopting the acting-out-style too!!?? But is this a good sign or not? (came to think about one of the cases the American neurologist Jonathan Pincus writes about a young girl which stabbed a class-mate to death in a bus (one of his first cases, so it must e more than 15 years ago?)... He thought that she had been so damaged that she would probably never recover - horrible!)

Video-tip: "Money as debt".

*) ”En studie om jämställdhet som förutsättning för hållbar utveckling”, which would be translated to something in the style "A study about equality as a prerequisite for durable/lasting development".

---

Tillägg 14 oktober:

Artikeln ”Kvinnors osynliga arbete” där det bland annat står:

”Tendai er en ung pike i Zimbabwes sletteland. Hver morgen klokken fire tar hun vannkannen og går de elleve kilometerne til nærmeste brønn. Resten av dagen sanker Tendai ved, steller søsken, lager mat og leter efter ville grønnsaker.
Arbeider hun?
Mario lever sitt liv i Romas gater. Han er hallik og heroinmisbruker og betaler de bestikkelsene som må til for å overleve i underverdenen. Arbeider han?
I Norge bor Reidun - en ung mor som fyller dagen med huslige gjøremål. Hun lager mat, dekker bord, rydder, vasker, setter tørre bleier på små barnerumper, kjører i barnehaven, strikker og steller i haven. Arbeider hun?
Ben er en velutdannet ung amerikaner med militær rang. Han tilbringer dagen i en underjordisk installasjon der han venter på en eventuell ordre om å avfyre kjernefysiske våpen.
Arbeider han?
Hvem av disse fire verdensborgerne arbeider?
Tendai arbeider ikke, og ihvertfall ikke i økonomisk forstand slik FNs system for nasjonalregnskaper definerer det. Ben og Mario derimot er begge med på å øke sine lands brutto nasjonalprodukt(BNP) .
Her begynner Marilyn Warings bok "Hvis kvinner fikk telle" - en bok som ifølge forfatteren selv "handler om alt i hele verden" . Aller mest handler den om kvinners liv, om Moder Jord og om sosialøkonomi.
Verdiskaping Tendai går barbent gjennom livet, og uten å sette spor efter seg i de offisielle økonomiske statistikkene. Et raskt restaurantbesøk og en tur innom renseriet er økonomiske handlinger som landet regner inn i sitt brutto nasjonalprodukt. Når Tendai på slettelandet i Zimbabwe og Reidun et sted i Norge serverer familiene sine mat og vasker klærne deres, teller de imidlertid ikke med. De er ulønnede og hjemmearbeidende og "usynlige" for statistikerne.
Men Mario - hva gjør ham fortjent til en plass i den offisielle statistikken over Italias verdiskapning? Hverken hallikviksomhet eller heroinmisbruk registreres gjennom de legitime kanalene, men på sine nattlige vandringer gjennom Romas gater og bakgårder får Mario penger til å skifte eier.
Han påvirker pengestrømmen i landet, og dermed velger statistikerne å regne ham inn i BNP. På slump, riktignok. Men han teller med.
Ben mottar lønn, og regnes dermed automatisk med når nasjonens vekst, velstand og produktivitet måles. I helt overveiende grad, hevder Waring, er det slik at de menneskelige erfaringer som er økonomisk synlige, kan oppsummeres som det menn gjør. Kvinner verden over er "usynlige" når planleggerne planlegger og når politikerne vedtar. Samme skjebne mener forfatteren at Moder Jord lider.
Det rene vannet får først økonomisk verdi når det er lagt i rør. Opprydding efter en miljøødeleggelse bidrar til økonomisk vekst i landet, et rent miljø har i seg selv "ingen verdi" .
Da New Zealand reviderte sitt nasjonalregnskap i tråd med FNs anbefalinger, våknet Waring til den erkjennelsen hun nå øser av. Selv satt hun midt i prosessen, som leder av finanskomitéen i landets parlament. Idag smykker Waring seg med tittelen geitebonde, men hun underviser også innenfor det faget hun så rasende kritiserer. Waring har en doktorgrad i politisk økonomi. "Naivt mannlig" sier hun om den rådende undervisning i sosialøkonomifaget.
- Jeg ville vel sagt det annerledes, men jeg skjønner hva Waring mener, svarer Iulie Aslaksen, norsk sosialøkonom og forsker. For henne har møtet med Warings bok vært en sterk personlig opplevelse - et vannskille i hennes eget arbeide. Nå har hun et tre års stipendium for å lete videre efter svar på de spørsmål boken reiser.
Waring har skrevet en bok til kvinner. Menn diskuterer hun, som hun selv sier, ikke med. Heller ikke har hun vært ute efter å bygge opp en personlig troverdighet i mennenes verden. Da ville hun "ha fulgt spillereglene" . Men hva sitter vi så igjen med? Det er ikke første gang BNPs svakheter påvises. Er dette bare en porsjon feministisk oppkok?
- Nei, dette er ikke oppkok, for Waring har jobbet seg frem til å bli en ekspert på det feltet hun kritiserer. Hun setter det kjente sammen til et nytt helhetsbilde av økonomien med plass til såvel feminisme som økologi og globale fattigdomsproblemer. Waring er kompromissløs i sin kritikk, og vi trenger noen som på den måten kan ruske opp i de vante forestillingene. Så får det være opp til oss andre å finne kompromisser.
Ubetalt innsats Visste vi at Norge faktisk har vært et foregangsland, spør Aslaksen. Hun blar i et gulnet dokument fra den gang landet nylig var frigjort, og oppbyggingen efter den annen verdenskrig tok til. I den dypeste hemmelighet hadde gode nordmenn samlet statistikk, og i 1946 ble dokumentasjonen lagt frem: "Nasjonalinntekten i Norge 1935-1943" . Der er norske husmødre og hjemmeværende døtres ubetalte arbeide regnet inn.
Det holdt noen få år, så valgte Norge å følge samme praksis som andre land.
- Nå er FN i ferd med å vedta et "satellittregnskap" som hvert tiende år skal kartlegge den ubetalte arbeidsinnsatsen verden over. Her har Norge vært en pådriver, sier Aslaksen.
Geitebonden på New Zealand lar seg ikke mildne av det.
Gjennom sin nitide graving i FNs system for nasjonalregnskap, har hun kommet til den konklusjon at det er selve tankegangen som må endres. Selv om en synliggjøring av kvinners ubetalte arbeide innenfor dagens system i seg selv er en reform som "ville skremme vannet av maktens menn" , hevder Waring at det ikke er nok. Hun vil videre, i retning av et internasjonalt system som legger tidsbruk, ikke bare markedsverdi, til grunn når velstand og vekst skal måles. Og hun vil at markedsverdien skal korrigeres for ødeleggelser på Moder Jord.
"Vi kvinner er synlige og verdifulle, og nå da det er milliarder av oss, må vi kunngjøre vår synlighet og verdi. Og vårt sinne må brukes kreativt og rettes mot forandring. Vi må huske at ekte frihet er en verden uten frykt. Og skulle det fremdeles herske tvil om hvem det er som må stå for dette, må hver og en av oss ta turen til et stille vann. Se på vannet.
Det har verdi. Se ned i vannet. Kvinnen vi ser der, teller med. Hun kan være med på å endre verden. " Skriver Waring.
Så gjenstår det å se om ramsalt feminisme fortsatt kan provosere til debatt.”

Om Marilyn Waring.
Se också ”När kvinnor berättar”.
---
Tilläg 16 oktober: se Erik Svensson om ekonomipriset till Alfred Nobels minne och hans analys av ekonomer. Han länkar till detta om Milton Friedman och massmördaren Pinochet (ur en artikel av en Greg Grandin *) med fler intressanta länkar på denna sida.

*) "Greg Grandin är universitetslektor i latinamerikansk historia vid New York University och är författare till boken ”Empire's Workshop: Latin America, The United States, and The Rise of the New Imperialism”. Denna text är ett utdrag från boken och ett något längre utdrag av den kan läsas på portalen Counterpunch"

Responsibility…

Thinking out loudly (walking like a cat round porridge, maybe talking in riddles): What is each individual responsible for? And what not? Is each person responsible for all and everyone? Or for what? Especially if it is about grown ups!!!???

Between two or more: has only one part the responsibility and the whole responsibility? Was and is the other (opposite) part a complete human being, compared to me? He/she/they had no part in the whole? Or what was this about? I.e., who is the guilty one??? Actually?? This is a court, isn’t it?? But what sort of court?

Things were made actual again through a communication…

A child is entirely powerless against all sorts of abuse; emotional/psychological, physical, sexual...

Addition: and how does a totally dependent child experience abuse??? Can she/he afford to acknowledge, sense, see or feel it? To what degree? And when can it more and when less?

And who are more prone as adults in doing something about their own problems, usually? How do adults handle their problems? Are there differences?

Election in Norway …

It has been election in Norway this weekend. I got tips about two articles about this. One with the heading “The young, poor and powerless doesn’t go to the election” and the other “The powerlessness's policy”.

Almost half of those which are authorized to vote will sit home on the election, and not vote. Those which use their rights to vote are the ones that experience that they have power in their lives and existences in other circumstances says a teacher Karl-Fredrik Tangen at the university in Oslo.

These which don’t vote are first and foremost young people, and people in the bottom of the status hierarchy.

- I think the ones that experience and feel powerlessness generally in the life see politics as a sort of extension of that powerlessness. Not as a tool for making things better.

The participation in election is higher in the rich west than the poor east in Oslo.

-The ones participating in elections are the persons that experience they have control and power over their existence and life in other circumstances too!

Powerlessness can be one part of the explanation to low participation in elections.

-There will always be a group of people that feels powerlessness and feel that they are closed out from the collective project. Trust to the parties in Norway is generally low. People experience there is too much of “horse-dealing” in policy!

A woman says that she thinks that Tangen is right when he says that he thinks those which experiences powerlessness in life experience policy as an extension of that powerlessness. It's no idea anyway!

-I have so many experiences of outsiderness. I have been pestered again and again by helpers as social workers and psychologists. I have taken the bad treatment as “proofs” that I’m not a lovable human being. I haven’t met the trust from these which represents the society.

Therefore I didn’t understand why one suddenly should trust me the years when there is an election either. There was something that didn’t go together. I felt I would like to send my election-card in asking to be declared incapable of managing my own affairs (radically), so things would be put together better, so to say. As I once wanted to be an animal, not a child.

Extreme powerlessness makes one feel nothing worth. And this feeling can be dangerous, even for the society – when people don’t have anything to loose. To prevent powerlessness is politics for me.

I agree! It’s horrible when one feel like that!!!

But, yes, I think it can be like this:

-Is there any idea to vote at all?? I can’t influence or make any changes in any case…

Is this the small child, the small power and helpless child? That felt it had no influence or power whatsoever over the state of affairs? The childhood state or child consciousness? As Bosch describe!! The individuals self esteem and strength has been beaten out of him/her, he/she has been treated with so little respect?

And who are the ones that speak up in society?? And make their voices heard?? In what way do they do this then??

It’s the same in Sweden I think. And in other parts of the world it sounds…