Frihetens pris/The Price of Freedom…

Johann Hari i New Statesmen, 11 oktober 2007, om Naomi Kleins nya bok ”Chockdoktrinen”, "the Price of Freedom" (min snabba amatöröversättning. Many links in this posting, maybe all, are in English, but possible to read in Swedish too. Below is my swift translation to Swedish):

”Idag har hon producerat /…/ en större granskande historia om den värld som Milton Friedman och marknadsfundamentalisterna har byggt. Hon avslöjar högerns centrala myt – att sedan Sovjettyrannins fall, har fria val och fria marknader kilat stadigt och gått hand i hand mot historiens skimrande solnedgång – och visat att denna [myt] helt enkelt är en lögn.

Mänskliga varelser har faktiskt konsekvent och överallt gått till val för blandade ekonomier [min kursivering]. De vill ha det välstånd som marknaden genererar, men de vill också att denna blir balanserad genom starkt regeringsagerande för att göra livet i en marknadsekonomi möjligt att leva (inte ens Margaret Thatcher och Ronald Reagan blev tillåtna klåpanden av sin valmanskår annat än när det gällde ytterkanterna av social reglering och välfärdsstaten). Högern har varit oförmögen att acceptera denna verklighet och oförmögen att upphäva/besegra denna i demokratiska val. Så för att kunna åstadkomma sin vision av den ’rena kapitalismen, renad från alla hinder/avbrott’, har de väntat på massiva kriser – när befolkningen har lämnats vind för våg och oförmögen att opponera sig – för att pracka på den sin vision.

Kleins historia börjar med marknadsfundamentalismens ’show-room’: Chile. Milton Friedman, den rena obundna kapitalismens apostel, skickade många av sina bästa studenter till Chile för att i åratal sprida budskapet att marknader måste tillåta sin primitiva logik att arbeta ohindrad av regering. De övertygade egentligen ingen. Deras partier blev våldsamt besegrade och socialdemokraten Salvador Allende blev vald istället. Så CIA backade upp en antidemokratisk kupp av fascisten Augusto Pinochet – och snabbt klev Friedman in för att forma/konstruera ’den mest extrema kapitalistiska makeover som någonsin blivit testad någonstans’, som Klein formulerar det.

Alla understöd av de fattiga skrubbades [bokstavligen??] bort, priser sköt i höjden och arbetslösheten nådde nivåer som saknade tidigare motstycke. Friedman sade åt Pinochet att gå vidare och skära ännu hårdare. Folkets önskningar kunde tryggt ignoreras, därför att ’chocken för tortyrkammaren terroriserade alla som ens tänkte på att stå i vägen för den ekonomiska chocken’, noterar hon. ’Attacker på fackledare genomfördes ofta i nära koordination/samarbete med arbetsplatsernas ägare.’

Så högerns vision om totala marknader – skär bort alla sociala skydd och låt företagen regera – föddes ur den våldsamma järnhanden och dess förbundna tvilling. På de flesta platser denna blivit provad har dessa två [avsaknad av sociala skyddsnät och företagens regerande??] funnits där, ofrånkomligen sittande ihop [närmast limmade ihop!?]. Klein spårar dem över kontinenter: i forna Sovjetryssland, till exempel, kunde Boris Jeltsin bara pracka på [folket] denna extrema vision genom att blåsa upp [??? Jag är väldigt litet politiskt bevandrad!? Och just under denna period pågick så mycket i mitt liv privat också...] parlamentet (med de flesta representanterna fångade på insidan), genom att trasa sönder det unga landets demokrati och börja ett brett distraktionskrig i Tjetjenien som dödade 100 000 människor. I post-Tiananmen Kina kunde kommunistpartiet bara vända sitt land in i en bred exportkreditzon med massakrer och massfängslande som gjorde vanliga, ordinära kinesiska arbetare alltför rädda för att fråga efter ens de minsta rättigheterna. Ja, över hela jordklotet har det verkligen varit ’en av de mest avskyvärda/vanhedrande kränkningar av de mänskliga rättigheterna i denna era /…/ som faktiskt begåtts med den avsiktliga intentionen att terrorisera allmänheten för att bereda grunden för introducerandet av frimarknadsreformer’.

Där denna överföretagsvision inte har prackats på genom tvång , har den prackats på genom utpressning vid tidpunkter för kriser. Ett av de fulaste exempel Klein visar på är användandet av tsunamin [vars offer jag och mina närmaste skänkte pengar till!!! Vart gick de pengarna??? Till offen eller till att finansiera vad??] ’ en närmast biblisk våg som sköljde bort 250 000 människor – som förtext för att pracka på Friedmans vision. I Sri Lanka, hade storföretag länge varit sugna på att få bort den gamla strandbefolkningens fiskarbosättningar och öppna upp kustlinjen för mycket mer vinstgivande utländsk turism. Men folket tyckte om sina hem och sina liv/karriärer och ville inte ge stränderna ifrån sig. Så dessa förslag framkallade en våg av militanta strejker och massprotester. Detta fördes då till det Sri Lankesiska folket i ett val – och blev besegrat i ett jordskredsval [man sa alltså ett rungande nej till exploatering av stränderna där folk bodde??].

Men då kom [alltså] en våg [tsunamin, about the tsunami in English] och sköljde bort allt och ’under skärvorna och blodbad låg det som turistindustrin hade fiskat efter hela tiden – en ofördärvad strand, renskrubbad från alla de skräpiga tecken på människor som arbetar, ett semesterparadis.’ Den Srilankesiska regeringen tillsades att den bara skulle få de omfattande lånen till rekonstruktionen från Världsbanken och IMF om de gick med på ett ’återstrukturerings’program – som bestod av allt det som det Srilankesiska folket precis hade förkastat i valresultatet. Raglande/förvirrade efter chocken gick den Srilankesiska regeringen med på detta. Den förbjöd folk att återvända till sina hem ytterst på stränderna, förklarande att det var ’buffertzon’ för infödda – men inte för hotellhandeln/industrin, som var fri att göra som den önskade. Så pengar som nominellt donerats för att hjälpa tsunamioffer användes faktiskt istället för att tillfoga dem en ’andra tsunami’, överlämnande deras land till utländska företag och avslutande deras historiska levnadssätt för alltid [att inte detta har blivit stora rubriker i media!!!??? Oerhört märkligt!? Eller?].

Liknande utpressningsprogram har tillfogats andra samhällen i förvirring efter chock. Som när folket i Sydafrika utkämpade sina sista strider under apartheid, blev ANC-efterträdare tvingade av IMF och Världsbanken för sina lån [de lån de redan hade eller ville ha?]. Villkoren? 'Dika ur' alla sociala skydd som är inkluderade i er Freedom Charter och lämna de ekonomiska strukturerna från apartheid på plats.

Och folket i Polen steg blinkande [ur "mörker" från kommunismen!? :-)] upp ur skräcken från Sovjetkommunismen, Solidaritetsrörelsen tvingades att rensa ut sin socialdemokratiska vision och pracka på folket en bitter dos ’chockterapi’ som karvade landet ännu mer inpå benen. I båda dessa länder ignorerades folkets vilja.”

Kolla "Nätverk för social välfärd" om sjukvården och filmen "Sicko". Esbati om "det kapitalistiska marknadssystemet"!

Och Erik Berg om "goa gubbar" igen!!! :-)

Tillägg 13 oktober: Se Vladde om Che Guevara och Latinamerika. Och Vladde igen om Pinochets (blogginlägget under det om Guevara).

Om vårdnadsbidraget, ett tips om hur man kan använda det av en moderat politiker, kvinna...

Tillägg 14 oktober: om "New Statesman". Dess hemsida.