Inlägg
Jean Jenson skriver om skam sidan 150-151 i sin bok ”Att återerövra sitt liv”:
”… är skam en känsla som orsakas av att vi behandlas som om vi är dåliga, elaka eller onda när vi är barn. Jag tror att skambegreppet är en följd av att föräldrar fått lära sig att tro att människor har en medfödd tendens att vara onda (vilket inte innebär att det inte finns onda vuxna). Om förmågan att känna en normal känsla av att man begått något fel eller gjort något ont har blivit skadad kommer det destruktiva beteendet att hålla i sig. Det är vanligt att barn som har blivit svårt kränkta eller överdrivet bortskämda växer upp till vuxna med skadad förmåga att känna empati eller ha medlidande med någon annan än sig själva. Eftersom dessa människor inte kan känna skuld har de inget som driver dem att bättra sig, och de kommer troligen att fortsätta begå onda handlingar. Människor är dock inte onda av naturen.
När föräldrar reagerar på sina barns mänskliga tillkortakommanden som om de inte bara är uttryck för misstag eller ofullkomlighet utan handlingar som beror på deras inneboende ’ondska’ (en föreställning som får stöd av den religion som de flesta i vårt samhälle bekänner sig till), behandlar de sina barn på sätt som ger upphov till en känsla av ’skam’ (ondska). På grund av att dessa övertygelser är så allmänt spridda och att våra egna föräldrars reaktioner på oss som barn grundade sig på samma övertygelser, accepterar vi med barnslig tillit utan vidare att vi har en ondskefull natur som måste kontrolleras och att vi, när vi inte lyckas göra det, borde ’skämmas’. Min egen upplevelse av denna känsla var att jag var helt igenom ond, bortom all möjlighet till försoning – att jag var någon som ingen kunde älska. Det är min övertygelse att känslan av skam skapas av att man blir illa behandlad under barndomen, medan skuld är en normal känsla som kan upplevas under alla faser av livet.”
Bosch skriver också om skam under konceptet ursprungligt försvar sidorna 66-67 i sin bok (min översättning och se detta blogginlägg):
Barnet klandrade sig självt för att det blev dåligt behandlat, kränkt osv. Och detta beteende tar den vuxne med sig och reagerar med självklander och skam när han/hon blir dåligt behandlad som vuxen, blir vittne till kränkningar eller befinner sig i en kränkande miljö. Alternativt förnekar att hon/han blir det eller bevittnar kränkning eller befinner sig i en kränkande miljö. Och att vi känner skam även som vuxna tror Jenson har med tidiga upplevelser att göra, som vi inte fått möjlighet att bearbeta tillräckligt och kanske också är helt omedvetna om.”…babyer och unga/små barn är hjälplösa och beroende av andra (vårdnadsgivaren) för att fylla alla sina behov (mat, tak över huvudet, kärlek, vårdande, trygghet osv.). När dessa behov inte blir fyllda utifrån av andra, skyddar barnet sig mot den livshotande sanningen genom att tänka att hon borde ha kunnat möta dessa behov inifrån sig själv. Men naturligtvis är barnet fortfarande för litet för att kunna göra detta. Resultatet blir negativa tankar om oss själva. ’
Det är något fel med mig, därför att jag inte kan ta hand om mina egna behov’.Det ursprungliga försvaret kan bestå av tankar sådana som’Jag kommer aldrig att klara detta’, ’Jag är dålig’, ’Jag är inget bra’, ’Jag är skyldig’, ’Jag är alltid den som krånglar till saker’, ’Ingen bryr sig om mig’, ’Jag är värdelös’, ’Jag kommer alltid att vara ensam’, ’Jag är en skam’ osv.Det ursprungliga försvaret karaktäriseras av uppfattningar, tankar och idéer som närmar sig en allvarligt negativ självutvärdering/självvärdering. För vissa av oss fokuserar dessa uppfattningar mer på idén om att vara skyldig och inte god nog, slutligen ledande till förkastande (vanligtvis falskthopporienterade människor). För andra ligger betoningen på att man är en inneboende dålig människa, vilken förr eller senare kommer att bli avslöjad av andra och då bli förkastad (vanligtvis falskmaktorienterade människor). För vissa ligger det ursprungliga försvaret mer på ytan (falskmaktidentifierade), för andra är det skjutet mycket långt bort ifrån personen (falskmaktidentifierad) /../
Det ursprungliga försvaret är ett effektivt försvar därför att när någon tänker att något är fel med oss, så behöver vi inte känna skräcken och smärtan över den gamla livshotande verkligheten [att mamma och pappa faktiskt inte visste vad vi behövde och det de visade faktiskt inte var särskilt kärleksfullt, hur mycket de än påstod det och själva var övertygade om att de älskade sina barn]: att våra överlevnadsbehov inte blev mötta. Att känna att någonting är fel med oss, skyddar oss från att inse att det absolut inte fanns någonting fel med det barn som vi var. Men att det däremot var något fel med den omgivning som vi befann oss i: omgivningen (vanligtvis våra föräldrar) var inte förmögen att förse barnet med vad det behövde.
Medan vi får ett effektivt sätt att undvika att klart se människorna omkring oss för vad de verkligen är, så ger det ursprungliga försvaret också barnet en känsla av kontroll. Om barnet tror att hennes behov inte fylls, därför att något är inneboende fel med henne, så betyder det att hon skulle kunna ändra det predikament hon är i. Hon förtjänar det predikament hon befinner sig i, så därför kan det kanske finnas någonting som hon kan göra för att ändra denna. Här blir kopplingen mellan ursprungligt försvar och falskt hopp väldigt tunn: det ursprungliga försvaret kan lätt röra sig över till falskt hopp. Naturligtvis kommer detta att fallera, men barnet vi var kunde i alla fall leva med denna livräddande illusion. Detta blev möjliggjort genom det ursprungliga försvaret.”
Fler bloggar: Poetry from above, Arkitekturbloggen och IMGTXTbloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar