Kommentarer...

”Nu är det ju inte så att de som blir rika är de som är flitigast, eller de som offrar. Tvärtom går status vad gäller yrke och utbildning via det sociala arvet. De högavlönade är inte bara privilegierade ekonomiskt utan också genom att ha fått en utbildning, ett intressant arbete, respekt från andra, osv. (Jag tillhör själv den klassen och betalar mer än gärna mer i skatt.) Ett kassabiträde borde ha högre lön än en advokat om det var uppoffringar som skulle belönas (men det går förstås inte eftersom höga löner behövs som incitament för de mer privilegierade yrkena).”

”Det är rent skitsnack att svenskar är mindre flitiga. Vi har hög produktivitet och jobbar större del av arbetsdagen än i många andra länder. Det handlar dessutom om vad man gör på jobbet. Friska, utvilade människor är mer kreativa. Det är inte människor som sliter oavbrutet eftersom löne- och arbetsvillkor är skräp.”

”Jonas - det var skrivningar som 'Folk skolkar i skolan och bränner knegarlönen på skatter, krogen och teknikprylar, och sen är det synd om dem när de blir arbetslösa och inte har några reserver på banken' som jag kallade för 'klassförakt'. Och det står jag för (bland annat av de skäl Arvid mycket väl redogör för ovan). Jonas kanske kan berätta vad han tycker den typen av fördomsfulla åsikter ska beskrivas som istället. Sanning?”

”Nej. Vad Jens säger är att personer som förlorar på regeringens politik (dvs. t.ex .sänkt a-kassa, försämringar för sjukskrivna) gör det för att de på något sätt får skylla sig själva. Dvs att personer som jobbar i yrken med hög risk att bli sjuka/arbetslösa, som kommer från studieovana familjer och därför klarar den ytterst medelklassanpassade skolan sämre än andra är lata och korkade. Medan personer som fötts med guldsked i munnen och därför lätt kan ha en 'årslön på banken' är fina och flitiga. Och det är det jag kallar klassförakt.

Sedan kan Jens komma från vilken samhällsklass han vill. Det är mycket möjligt att han själv är arbetare, vad vet jag. I mina ögon förändrar det ingenting (jo, det är klart, om det skulle visa sig att Jens själv har haft det förspänt från första början så blir det såklart ännu värre. Naturligtvis.)”

”Jag har läst Jens kommentar gång på gång, och jag kan inte förstå den på något annat sätt. Än att de som 'misslyckas' får skylla sig själva. Och så drar han alltså alla över en kam. Det kallar jag för klassförakt. Varför Jonas överreagerar så kraftfullt på detta förstår jag dock inte.

Sedan Fredde. Jag har aldrig sagt att skolkande från skolan inte har konsevenser. Däremot vet jag de som skolkade massor, men som ändå lyckades. Och tvärtom. Det var Jens fördomsfulla uttalande om att de som 'misslyckats' gjort det eftersom de skolkat från skolan jag reagerade på. Inget annat.”

”Ok. Bevisbörda. En kvinna som jobbat sedan barnsben i äldreomsorgen, slitit ut sig och därför tvingats in i förtidspension. Hon straffas av den nya regeringens politik (då exempelvis hennes framtida ålderspension försämras). Är det hennes eget 'fel'? Beror det på att hon bränt alla pengarna på teknikprylar? Eller är det ett exempel på unket klassförakt att påstå detta?

Jonas, jag vet inte varför du har så svårt för att se världen som den är. Hela tiden försöker du skyla över uppenbara orättvisor, finna bortförklaringar.

Men när du på något sätt försvarar folk som anklagar hela arbetarklassen (och ja, jag tar det naturligtvis personligt eftersom jag lika gärna skulle kunna befinna mig där som på mitt tjänstemannajobb) för att vara ett gäng latmaskar som använt pengarna till att köpa platteve - samtidigt som man indirekt försvarar den medel- och överklass som många gånger glidit på en räkmacka och pappas kreditkort genom tillvaron - ja, då tycker åtminstone jag att du är rätt rejält ute och cyklar.

Och jag skriver klassförakt för att jag menar klassförakt. Det är ingenting jag slentrianmässigt häver ur mig för att stämpla meningsmotståndare (och varför jag skulle behöva 'stämpla' den anonyme Jens övergår för övrigt mitt förstånd).”

”Nä Jonas. Jens kommenterar mitt inlägg. Då får jag anta att han skriver om det jag också skriver om. Alltså hur regeringens politik drabbar vissa grupper ('förlorare'). Till vilka den förtidspensionerade kvinnan nog får anses räknas. För enligt Jens resonemang borde hon ju ha sparat ihop en egen slant istället för att lägga pengarna på krogen och teknikprylar. Och det är det resonemanget jag vänder mig - starkt - emot (för jag tror nämligen inte att hon har ont om pengar för att hon är lat och/eller har slarvat bort alltihopa).

Uppenbarligen var detta en öm tå för dig. Och du frågar om det handlar om 'klasshat' hos mig? Det tror jag nog inte. Däremot känner jag mig väldigt kritisk mot de delar av över- och medelklassen (alltså inte alla) som faktiskt tror att de är bättre än alla andra och inte har den självinsikten att se att de till vissa delar faktiskt haft det rejält förspänt också (i mitt fall är det väl lätt att se att jag fick bättre betyg än lika begåvade kompisar som inte hade studievanan med sig hemifrån, t.ex).

Sedan blir hela denna diskussion lite löjligt, Jens kommentar är så uppenbart fördomsfull och raljerande att jag faktiskt inte förstår varför du lägger sådan kraft på att försvara den.”

”Jonas. Det är lite svårt att fråga Jens om någonting efersom han som du kanske noterat inte längre förekommer i debatten. Och om det då är som du säger att han inte menar vad han skriver är det naturligtvis att beklaga. Men så länge han inte går in och förtydligar sig själv så tänker jag ta honom på orden.

Och då är hans korta kommentar ett exempel på klassförakt (för att ta ett motexempel som du kanske förstår: om du skulle skriva ett inlägg om moderater och jag skrev någonting om bortskämda stureplansungar i kommentarsfältet så skulle du kanske tycka att jag visade på en fördomsfull inställning mot moderater. Och i detta skulle du ha rätt. Då vore det ett klent försvar att jag egentligen inte alls tänkte på alla moderater när jag skrev mitt inlägg, utan kanske bara på en viss specifik moderat. Hänger du med hur jag menar, eller måste jag förklara ännu tydligare???).

Och jag tror redan att jag har förklarat allt det där du efterlyser. När jag pekar på den utslitna kvinnan. På begåvade människor som trots detta inte lyckas särskilt väl i skolan (exempelvis pga att de saknar studievana hemifrån, inte har någon plats att läsa läxorna, eller helt enkelt för att skolan dokumenterat är väldigt medelklassanpassad).

Ditt problem är att du på något sätt utgår från att alla jämt har obegränsade valmöjligheter. Det är lite som i Lennon-sången, 'there’s room at the top, they are telling you still'. Och då kan man hävda att människor som tar lågavlönade jobb får 'skylla sig själva'.

När du sedan försöker läsa in en saklig diskussion om kopplingen mellan skattekvoten och det individuella sparandet i Jens inlägg så blir det nästan pinsamt. Och det visar att din motvilja mot att överhuvudtaget erkänna att det finns något sådant som ’klass’ gör att du till och från slänger mer sakliga bedömningar åt sidan.

För ja, jag tycker det är viktigt att anstränga sig i skolan och jag tycker att det är klokt att spara pengar. Jag tycker också att skattepolitiken bör vara utformad så att de med låga inkomster får en så liten belastning som möjligt, och jag tycker det är bra med generella försäkringssystem vilket också gynnar personer i riskgrupper (dvs. kvinnor, personer med arbetaryrken) och gör att de får mer pengar över än de skulle få i ett system med mer av privata försäkringslösningar.

Så jag tycker det är bra med ett visst sparande. Men tittar du på USA så kan du att även där uppvisade hushållen under förra året ett negativt sparande. Dvs. man handlade för mer än man tjänade. Trots en betydligt lägre skattekvot än den svenska, alltså. Och samma sak kan du se även hos den svenska medelklassen (som ju ändå har mer pengar över vid månadens slut än ditt genomsnittliga butiksbiträde). Så att det bara är skatternas fel som gör att folk inte har en slant på banken tror jag helt enkelt inte på.

[Nej, det verkar som om de som har pengar ibland tenderar att bränna dem och den som har litet kan mycket väl hålla på pengarna… Sett till folk i min allra närmsta närhet… Och ibland verkar det också som om de som har lägre inkomster är mer generösa med det de har än de som har goda inkomster… 'Mycket vill ha mer' och att ha kan göra en nästan litet snål och kanske också girig. Fast det går nog inte att generalisera i någondera riktning].

Men vad detta har med mitt ursprungsinlägg förstår jag inte. Jag hävdade bara att det uppenbarligen går att vara rik i Sverige, vilket den aktuella lägenhetsaffären visar på (och det finns fler om du är intresserad). Då tycker jag att man kan fråga sig hur stora klyftorna egentligen måste vara för att det ska vara ’motiverande’ att ’anstränga sig’. Jag tycker att det är en relevant diskussion.

Sedan tänker jag fortsätta att kalla fördomsfulla och generaliserande uttalanden för fördomsfulla och generaliserande. Och jag tänker fortsätta peka på om jag ser någon typ av klassförakt bakom dem. Att du går i taket av ilska över den saken tycker jag nämligen egentligen säger mer om dig än om mig.”

Jonas. Om du kan förklara för mig vad skrivningarna om 'bränner knegarlönen på teknikprylar' och 'skolkar i skolan' är annat än ett sätt att uttala sig förklenade om folk som blir arbetslösa och kräver vettiga arbetslöshetsförsäkringar (betalade av 'de flitiga och sparsamma'), så ska jag ge dig rätt. (Frågorna blir alltså: har alla arbetslösa skolkat i skolan och bränt pengarna på teknikprylar? Och om inte, vad har då den typen av uttalanden med saken att göra?) Men det kommer du inte att kunna göra.

Sedan har du rätt i en sak. Det behövs inga utläggningar för att analysera Jens kommentar. Det räcker med ett ord; klassförakt.

Jag har dock i min välvilja även utvecklat detta i förhoppningen att även du ska ta till dig något. Och jag har då även byggt ut analysen. Om du upprörs över detta så hade du ju inte behövt skriva lika långa kommentarer själv.

Jag tycker det är ganska oproblematiskt att påstå att ett uttalande andas av klassförakt, om det gör det. Jens kommentar är varken första eller sista gången sådant förekommer (jag har stött på det otaliga gånger i diverse olika sammanhang).

Sedan förstår jag att själva det faktum att det finns klasser är så provocerande för dig att du går i taket över den saken. Och där kommer vi nog inte kunna nå varandra. Om du väljer att blunda för den delen av verkligheten finns det tyvärr ingenting jag kan göra som ändrar på den saken (törs jag säga, efter otaliga skriftväxlingar av detta slag som bara ytterst sällan lett framåt.)”