Inlägg
[Uppdaterad 16 oktober i slutet]. Några snabba tankar så här innan jag tar cykeln till stan för att köpa färgpatron till skrivaren och litet hudmedel på apoteket… Solen skiner från en blå himmel. En jättefin höstdag ser det ut, det lilla jag hunnit kolla ut! Hmmm… :-)
I kris regredierar vi… Och det gäller kanske alla kriser, inte minst dem på individnivå!? Men vi regredierar också i större sammanhang. Mer eller mindre, beroende på hur mycket vi har i ryggsäcken? Och kanske på vår medvetenhet!? Om vi är medvetna om detta fenomen kanske vi kan hantera detta bättre och i allra bästa fall kanske undvika att falla tillbaka?
Se det om kris på nationell och global nivå (Naomi Klein och chockterapi), samt i terapirummet… I båda dessa sammanhang och alla däremellan kan vi hamna i kris och regrediera mer eller mindre och då är vi känsliga för manipulation av olika slag (både medveten och omedveten manipulation, där båda är lika skadliga, kanske är den omedvetna svårare att genomskåda?). Vi kan få behov av en stark ledare, både politiskt samt i terapeuten…
Om jag förstått Jenson och Bosch med flera rätt, så handlar regression om försvar?? Att vi försvarar oss mot något psyket inte kan ta in? Och vi reagerar med försvar (och regression) på stimuli (symboler) som vuxna. Ofta är vi inte medvetna om att detta är fallet?? Det upplevs så verkligt nu!!
Ju mindre vi måst tränga bort desto mindre känsliga är vi för detta, dvs. vi ser verkligheten mer för vad den är och blir mindre lätt manipulerade. Ju mer vi har måst tränga bort desto svårare får vi att bearbeta verkligheten.
I regressionen förs vi tillbaka mer eller mindre till en upplevelse av makt- och hjälplöshet. Vi förs tillbaka till barnets upplevelse, i dess faktiskt makt- och hjälplösa tillstånd. Men som vuxna är vi för det mesta inte alls så maktlösa och prisgivna, även om vi känner så, och troligen känner det som ytterst verkligt och reellt. Så den känslan är inget att moralisera över ett enda dugg!!?
Fick en länk till psykologen Martin Seligmans sida, om hans tester och s.k. ”positiv psykologi”. Se också blogginlägg om experimentella psykologer (dvs. sådana som ägnar sig åt psykologiska test?)!!!! Rationalitet, quick fixes, tänka positivt... Är det alltid så lätt? Och som den jag fick länken av skrev:
"Jag registrerade mig [hos Seligman] och tog tre av testerna /.../ På karaktärstestet var min allra starkaste sida 'tacksamhet'. Men så provade jag ett annat test om 'tacksamhet' som handlar om hur man värdesätter det förgångna - utan att det fanns några frågor om hur det gängna faktiskt varit. Där 'scorade' jag i botten av botten - så klart!"
Se också vad hon skriver vad hon skriver om att:
”… att tänka och analysera kan också bli missledande. När vi är i ett rationellt, neokortikalt tillstånd i bearbetande av information, vilket vi är när vi pratar om och analyserar det vi medvetet minns om vår barndom, kan vi inte återvinna information som lagrats med hjälp av hippocampus (faktisk) och i amygdala (känslomässig) som vanligen är förenade. Och om vi feltolkar orsaken till känslan kan vi oavsiktligt hindra helandeprocessen, eftersom vi för att kunna helas måste vara medvetna om att en särskild känsla går tillbaka till någonting (vare sig det är en allmän eller särskild situation) och låta oss själva känna detta.”
Det som borde vara poängen med terapi är att hjälpa oss hantera det som livet faktiskt för med sig på ett konstruktivt sätt. På ett livsskyddande och –bevarande sätt!! Och det gör vi bättre och bättre ju mindre bråte vi har kvar obearbetat menar terapeuter som Bosch, Jenson m.fl.
Naomi Klein tror att information är ”shock-resistance”, dvs. att information gör att man kan skydda sig mot chock bättre och med allt vad en dylik kan föra med sig.
Jag tror jag skulle vilja återkomma till detta senare och utveckla det mer…
Se också detta om psykoanalys "Psykoanalys som indoktrinering"...
Tillägg före lunch efter cykeltur:
Läsarbrev på Millers webb om de gamla budskapen (maktens röst) att
”Kom an, väx upp, skaffa dig ett liv, sluta spela offer, du är bara oförmögen, inte passande, sluta gömma dig bakom denna olyckliga barndoms underhistoria [skyll inte på den], så många har haft det mycket värre än du, Du har alltid varit en omöjlig person, ta din medicin och sluta tyck synd om dig själv osv. osv.”
---
Tillägg 16 oktober: det där med det kognitiva, med intelligens (neo cortex)... Om det bara hängde på detta... Då skulle mycket vara annorlunda, alla problem lösta? Men det är de inte, blir de ej... Inte ens för individen i terapirummet tyvärr kanske alltför ofta!!
Vad handlar psykoterapi om? Speglar det som sker i psykoterapirummet det som sker utanför det (är det ofrånkomligt att så måste ske? Dvs. är psykoterapeuter denna sorts opportunister eller denna sorts opportunister **)eller båda sorter ibland, helt enkelt? *))? Anammar psykoterapeuter de ideal som förhärskar utanför terapirummet? Nu som med förkärleken för kognitiv psykoterapi!! Snabba, enkla lösningar? Hur håller de på sikt? (se nytt inlägg idag om terapi och terapeuter, ur "Tidskrift för psykologi" i Norge).
Ja, det där "motstånd mot chock"... Miller benämner det som skedde Helga ( boken "Vägar i livet") i psykoterapin som "chock"...
*) hittade länk till "Opportunist Magazine"!!! Jag såg bara män på omslagen till varje nummer av detta magasin!! För det första...
Se Erlend Loe om boken "Naiv. Super." Och om begreppet "naiv" (börjar undra om jag är det).
**) Politisk opportunism är den inspirerad av den alternativa betydelsen av opportunism, som den står beskriven i Wikipedia:
"Opportunist används även som beteckning för djur som äter det som för tillfälligt råkar finnas tillgängligt, t ex räven, gäddan och gråtruten. Här kan termen inte ses som nedsättande; egenskapen ger konkurrensfördelar mot arter som inte är opportunister."
Dvs. en annan form av egoism?? Ytterligare något som för vissa människor rättfärdigar deras egen (bottenlösa) egoism - och bottenlösa girighet? Rättfärdigar användning av nästan vilka medel som helst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar