The Dutch therapist Ingeborg Bosch writes in her book at page 82 about Daniel Goleman:
“The reader should be aware that many of the ideas on emotional development put forward in Mr. Golemans book are contrary to PRI [Past Reality Integration therapy] ideas. In PRI it is not considered as desirable for young children to control their ‘socially undesired’ emotions or feelings such as fear and anger. When this sort of behaviour is desired by adults of children PRI regards it as poisonous pedagogy /…/ Also, many of the behaviors that are considered by Mr. Goleman to be essential elements of ‘emotional intelligence’, are considered by PRI to be defenses (False Hope and False Power Denial of Needs) employed in order to avoid feeling pain. The general profile of Golemans ‘emotionally intelligent’ person fits the PRI idea of someone who is quite defensive, albeit in a socially desirable way. This might therefore lead to social success, while simultaneously sacrificing contact with the True Self and inner autonomy.”
And Jennifer Freyd writes at page 195 in her book:
“For a child dependent on abusive caregivers, lack of internal connection can help maintain some sort of external connection to necessary others. But I disagree with those such as Daniel Goleman (1985), who suggest that while truth is generally a good thing, some times even privileged members of our society are best served by living with ‘vital lies’ in which the truth is best kept from oneself and one’s intimate partners.”
To be really honest, I think this sound as fairly manipulating too (Bosch and Freyd put words on it). And think this is nothing else than the opposite to healing… Just to learn to cope and survive (to strengthen these strategies even more!?)… Maybe this also says fairly a lot about the therapists and their fears… Fears for the truth? They have to resort to coping-technics and why not call it hocus-pocus (if I shall exaggerate a little!?)? Probably understandable, but all the same not defensible (something you can’t defend from those perspective supposed to be helped, and in the long run not for the whole society; what does this cause and cost?), at least not if one is supposed to help others!? Kirkengen writes about revictimization both in somatic medicine and psychiatry... Yes, quite frankly, it's this it has often been about!!!?? And still is about?? At least much too often.
And if the therapists are scared themselves, even if they aren't aware of their own fear, isn't it possible that the client senses this; see signs which perhaps are extremely subtle, meybe even almost invisible, about what is "appropriate" or not to talk about?
And, unfortunately, this distrust to "regular" helpers can also lead to and contribute to that help seeking turn to even more dubious “helpers”?? Which are at least as much or even more manipulative??
Just some silent reflections…
I think much would be won if we could talk more openly about why people have problems. The knowledge is there and there has come a lot of knowledge the recent years…
All this affects so much in society, so it would be the concern of all people... It would or should, yes, but isn't... Is only a concern for fairly few still? But as it is hardly any public debate about it... This secrecy and hush-hush also contributes to the problem - and fears for talking highly about those issues? Because it is probably scary in itself for a client to start talking and articulating things. So if it is surrounded by silencing it becomes even more scary and difficult to talk about? I think...
-//-
Den nederländska terapeuten Ingeborg Bosch (se länkar ovan) skriver i sin bok på sidan 82 om Daniel Goleman:
”Läsaren bör vara medveten om att många av de idéer som förs fram i Mr. Golemans bok är motsatta PRIs (Past Reality Integration therapy) idéer. I PRI anses det inte som önskvärt för unga barn att kontrollera sina ’ickeönskvärda’ emotioner och känslor som rädsla och vrede. När denna sorts beteende är önskat av vuxna från barn ser PRI det som svart pedagogik /…/ Dessutom, många av de beteenden som av Mr. Goleman anses vara väsentliga element i ’emotionell intelligens’, anses av PRI vara försvar (falskt hopp och falsk makt förnekande av behov) använda i syfte att undvika att känna smärta. Den allmänna profilen hos Golemans ’emotionellt intelligenta’ person passar PRIs idé om någon som är ganska defensiv [försvarande sig], ehuru på ett socialt önskvärt sätt. Detta kan därför leda till social succé, samtidigt som kontakt med det sanna jaget och inre autonomi offras.”
Och Freyd skriver på sidan 195 i sin bok:
”För ett barn, beroende av misshandlande vårdnadsgivare, kan avsaknad av inre förbindelse hjälpa att hålla kvar en sorts yttre förbindelse med nödvändiga andra. Men jag håller inte med sådana som Daniel Goleman (1985) som föreslår att medan sanning generellt är en god sak, så kan ibland även socialt privilegierade medlemmar av vårt samhälle bäst tjänas av ’vitala lögner’ i vilken sanning bäst hålls hemlig för en själv och ens intima partners.”
För att vara riktigt ärlig tycker jag också detta verkar litet manipulativt… Och det är ju motsatsen till läkning eller helande… Bara att lära sig ”cope” och överleva… Kanske säger detta också ganska mycket om terapeuterna ifråga och deras rädslor… Rädslor för sanningen? Kanske fullt förståelig, men ändå inte försvarbar, i alla fall inte om man ska hjälpa andra!?
Och tyvärr kanske detta också leder hjälpsökande att söka sig till kanske ännu mer tvivelaktiga ”hjälpare”?? Som är minst lika och kanske ännu mer manipulativa??
Bara några stilla reflektioner…
Jag tror att mycket skulle vara vunnet om man kunde tala öppnare om varför människor har problem. Kunskapen finns ju och det har kommit en massa ytterligare kunskap de senaste åren…
Detta påverkar så mycket, så det borde ligga i allas vårt intresse. Borde, ja...
Ja, helt ärligt är jag ganska kritisk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar